Eugen Hultzsch

Från Wikipedia
Eugen Hultzsch
Född29 mars 1857[1]
Dresden
Död16 januari 1927[1] (69 år)
Halle
Medborgare iTyskland
SysselsättningIndolog[2], antropolog, universitetslärare[3], filolog[2], arkeolog
FöräldrarTheodor Hultzsch
Utmärkelser
Fjärde klassen av Röda örns orden
Redigera Wikidata

Eugen Hultzsch, född den 29 mars 1857 i Dresden, död den 16 januari 1927 i Halle, var en tysk sanskritist, son till Theodor Hultzsch.

Hultzsch var privatdocent i Wien 1882-1886, fick sedan anställning i Indien och samlade på en sex månaders resa i norra Indien 1884-1885 handskrifter och inskrifter i stor myckenhet samt var 1886-1903 anställd som officiell epigrafiker ("government epigraphist") för "Madras presidency". År 1903 kallades kan till Pischels efterträdare som ordinarie professor i sanskrit i Halle. Hultzsch utgav "Epigraphia Indica", M III-VIII (1894-1906).

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Prolegomena zu Vasantaraja's Shakuna (1879)
  • The Band-hayanad-harmachastra (1884)
  • South-Indian inscriptions (3 band, 1890-1903)
  • Reports on sanskrit manuscripts in Southern India nummer 1-3 (1895-1905)
  • Parijatamanjari (1906)
  • Anandahhatta's Tarkasamgraha (1907)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Eugen Hultzsch, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 1 april 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  3. ^ Henrik Eberle, Catalogus Professorum Halensis, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]