Eugen Kühnemann

Från Wikipedia

Eugen Kühnemann, född 28 juli 1868 i Hannover, död 12 maj 1946 i Fischbach, Niederschlesien, var en tysk litteraturhistoriker.

Kühnemann blev extra ordinarie professor 1901 vid Marburgs universitet och 1903 vid Bonns universitet samt flyttade samma år som ordinarie professor i litteraturhistoria till Posen, för vars nyupprättade universitet han utnämndes till rektor, men kallades 1906 till professor i filosofi i Breslau. Under tiden augusti 1914 till maj 1917 var han verksam i USA för Tysklands sak. Hans arbeten är dels litteraturhistoriska, dels rent filosofiska, varjämte han varit verksam som utgivare.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Die kantischen Studien Schillers und die Komposition des Wallenstein (1889)
  • Turgenjew und Tolstoj (1893)
  • Herders Persönlichkeit in seiner Weltanschauung (1893)
  • Kants und Schillers Begründung der Ästhetik (1895)
  • Herders Leben (1895)
  • Grundlehren der Philosophie (1899)
  • Über die Grundlagen der Lehre des Spinoza (1902)
  • Von der deutschen Kulturpolitik in Posen (1906)
  • Schiller (1905; fjärde upplagan 1911)
  • Deutschland und Amerika (1917)
  • Gerhart Hauptmann (1922)

Källor[redigera | redigera wikitext]