Europamästerskapet i fotboll 2012

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europamästerskapet i fotboll 2012
Evenemangsfakta
Datum 8 juni–1 juli 2012
Arrangör UEFA
Värdland Polen Polen
Ukraina Ukraina
Spelplatser 8
Deltagare
Nationer i kval 51
Nationer 16
Deltagande 23 spelare per lag
Statistik
Matcher 31
Mål 76 (2,452 per match)
Publik &&&&&&&&01440896.&&&&&01 440 896 (46 480,52 per match)
Flest mål Kroatien Mario Mandzukic (CRO)
Ryssland Alan Dzagoev (RUS)
Tyskland Mario Gomez (GER)
Italien Mario Balotelli (ITA)
Portugal Cristiano Ronaldo (POR)
Spanien Fernando Torres (ESP)
(3 mål var)
Bäste spelare Spanien Andrés Iniesta (ESP)
Placeringar
Gold Medal.svg Guld  Spanien
Silver Medal.svg Silver  Italien
Bronze Medal.svg Brons  Portugal
 Tyskland
ArrowLeft.svg Föregående Följande ArrowRight.svg
2008 Schweiz/Österrike Frankrike 2016
De officiella maskotarna, tvillingarna Slavek och Slavko.

Europamästerskapet i fotboll 2012 spelades i Polen och Ukraina 8 juni - 1 juli. Det var den tredje gången turneringen arrangerades av två samverkande länder, efter Belgien/Nederländerna 2000 och Österrike/Schweiz 2008.

Då antalet medlemsländer i Uefa ökat, talades det inför EM 2012 att utvidga turneringen från nuvarande 16 till 24 deltagande nationer. Uefas beslutande kommitté beslöt dock att vänta till EM 2016 med att utöka antal deltagande länder.

Mästerskapets två maskotar, Slavek och Slavko, var klädda i Ukrainas nationalfärger gult och blått respektive de polska färgerna vitt och rött för att symbolisera de två olika värdländerna. Maskotarna designades av Warner Bros och fick sina namn efter en omröstning i slutet av 2010.

Matcherna spelades i åtta olika städer. Öppningsmatchen spelades i Polens huvudstad Warszawa 8 juni mellan värdlandet Polen och Grekland. Finalmatchen avslutade mästerskapet den 1 juli, och gick av stapeln på Olympiastadion i Ukrainas huvudstad Kiev.

Val av värdland[redigera | redigera wikitext]

Av de fem ansökningarna om att få anordna EM utsågs den 8 november 2005 tre kandidater:[källa behövs]

Italien höll mästerskapet 1968 och 1980, samt VM i fotboll 1934 och 1990. Kroatiens huvudstad Zagreb hade vissa av matcherna när Jugoslavien var värd 1976. Ungern har sökt till mästerskapen 2004 och 2008. Turkiet och Grekland sökte gemensamt till EM 2008.

I Cardiff, Wales hölls den slutliga omröstningen 18 april 2007, genom vilken Polen/Ukraina utsågs till värdnationer för EM 2012.[1][2]

Spelplatser[redigera | redigera wikitext]

Warszawa Gdańsk Wrocław Poznań
Nationalstadion PGE Arena Gdańsk Stadion Miejski Stadion Miejski
Kapacitet: 58 000 Kapacitet: 43 000 Kapacitet: 42 000 Kapacitet: 43 000
Stadion Narodowy w Warszawie 20120422.jpg PGE Arena.jpeg Stadion Wroclaw z lotu ptaka closer.jpg Stadion Miejski Poznan, 2011-08-23.jpg
UEFA Euro 2012 sv.svg
Kiev Donetsk Charkiv Lviv
Olympiastadion Donbass Arena Metalist Stadium Arena Lviv
Kapacitet: 70 000 Kapacitet: 51 000 Kapacitet: 38 000 Kapacitet: 34 000


Finalen spelades på Kievs olympiastadion och semifinalerna på Nya Nationalstadion i Warszawa samt Donbass Arena i Donetsk.

Ukraina sedan 2008 tillåter turistbesök utan visum[3] för bland andra EU-medborgare, så kunde åskådare från EU besöka landet utan särskilda formaliteter, precis som för Polen. Det går även bra med bil, men man måste räkna med långsamma vägar och timslånga köer vid gränsen. Man var tvungen att ha med bilens registreringsbevis och grönt kort. Avstånden är långa — mellan Gdansk och Donetsk är det 180 mil, något som troligen tar 3 dagar med bil.

Godkännande av spelorterna[redigera | redigera wikitext]

I april 2008 gav Uefa varningar till båda länderna, då EM-förberedelserna enligt Uefa gick allt för långsamt. I Polen handlade det framförallt om byggandet av nya arenor samt nybyggnation och upprustning av motorvägar, medan det i Ukraina ansågs finnas för få hotell. [4]

I maj 2009 godkändes de fyra polska spelorterna av Uefa, tillsammans med endast Kiev av de ukrainska.[5][6] De övriga tre orterna i Ukraina godkändes senare samma år, den 11 december.[7]

Nybyggda Dnipro Arena i Dnipropetrovsk, som var tänkt att vara en av de ukrainska arenorna, klarade inte av Uefas krav på sittplatser för 33 000 åskådare, varpå Metalist Stadium i Charkiv fick överta uppdraget.[källa behövs]

Kvalificering[redigera | redigera wikitext]

  Kvalificerade länder
  Ej kvalificerade länder
  Ej medlemmar i UEFA

Kvalet spelades med 51 länder i nio grupper där vinnarna från varje grupp tillsammans med den bästa tvåan gick vidare till slutspelet. Övriga åtta tvåor spelade playoff om de resterande fyra platserna. Värdländerna var direktkvalificerade.

Kvalificerade länder[redigera | redigera wikitext]

Slutspel[redigera | redigera wikitext]

De kvalificerade länderna gick vidare till ett slutspel som avgjordes i värdnationerna Polen och Ukraina. Värdnationernas lag var direktkvalificerade. Länderna lottades till fyra grupper med fyra lag i varje. Inom varje grupp genomfördes ett seriespel där lagen spelade mot varandra en gång. Vinst i en seriespelmatch gav 3 poäng, oavgjort gav 1 poäng och förlust 0 poäng. Varje grupps vinnare och tvåor gick vidare till ett utslagsspel.

Om två eller fler lag hade samma poäng efter att samtliga matcher spelats i gruppen skildes lagen åt enligt följande och i den ordningen:[8]

  1. Inbördes möten, det vill säga den som fick flest poäng i mötena mellan lagen.
  2. Om fler än två lag hade samma poäng: Bäst målskillnad i matcherna mellan lagen med samma poäng, det vill säga störst differens mellan gjorda och insläppta mål.
  3. Om fler än två lag hade samma poäng: Störst antal mål i matcherna mellan lagen.
  4. Bäst målskillnad i gruppen.
  5. Flest antal gjorda mål i gruppen.
  6. Högst placering i Uefas ranking.
  7. Bäst Fair play uppförande, ungefär "rent spel", under slutspelet. Uefa betygsätter beteendet hos samtliga lag.
  8. Lottning.

Utslagsspelet inleddes med kvartsfinal för att följas av semifinal och final. Varje nivå i utslagsspelet avgjordes i en match. Vid oavgjort resultat, efter full tid plus tilläggstid, fortsatte matchen i en förlängning efter 5 minuters paus. Förlängningen var 2x15 minuter med ett sidbyte utan paus. Var det oavgjort även efter förlängning och tilläggstid avgjordes matchen med straffsparksläggning.

Lottning av grupperna[redigera | redigera wikitext]

Sexton lag deltog i turneringen och delades in i fyra seedningsgrupper. Lottningen till grupperna skedde den 2 december 2011 i Kiev. Värdnationerna Polen och Ukraina var redan tidigare placerade i varsin grupp. Polen, Ukraina och mästarna från Europamästerskapet i fotboll 2008, Spanien var tillsammans med Nederländerna toppseedade i lottningen.

Seedningsgrupper och fördelning[redigera | redigera wikitext]

A B C D
Seedningsgrupp 1  Polen1  Nederländerna  Spanien  Ukraina1
Seedningsgrupp 2  Ryssland  Tyskland  Italien  England
Seedningsgrupp 3  Grekland  Portugal  Kroatien  Sverige
Seedningsgrupp 4  Tjeckien  Danmark  Irland  Frankrike

1 Automatiskt kvalificerade i egenskap av värdnationer

Ett lag från varje seedningsgrupp drogs till varje grupp i EM-slutspelet. Lag i samma seedningsgrupp kunde därmed inte mötas i EM före kvartsfinal.

Domare[redigera | redigera wikitext]

Uefa meddelade den 20 december 2011 namnen på de tolv domare och fyra fjärdedomare som skulle döma i turneringen.[9][10] Varje domarlag bestod av fem domare från samma land: en huvuddomare, två måldomare som även är FIFA-domare och två FIFA assisterande domare. Även en tredje assisterande domare valdes av varje land och som var beredd på hoppa in fram tills turneringsstarten.[11] Två måldomare användes för första gången i EM:s historia efter godkännande av International Football Association Board.[9]

Land Domare Assisterande domare Måldomare
England Howard Webb Michael Mullarkey
Peter Kirkup
Stephen Child (reserv)
Martin Atkinson
Mark Clattenburg
Frankrike Stéphane Lannoy Eric Dansault
Frédéric Cano
Michael Annonier (reserv)
Fredy Fautrel
Ruddy Buquet
Italien Nicola Rizzoli Renato Faverani
Andrea Stefani
Luca Maggiani (reserv)
Gianluca Rocchi
Paolo Tagliavento
Nederländerna Björn Kuipers Sander van Roekel
Erwin Zeinstra
Norbertus Simons (reserv)
Pol van Boekel
Richard Liesveld
Portugal Pedro Proença Bertino Miranda
Ricardo Santos
Tiago Trigo (reserv)
Jorge Sousa
Duarte Gomes
Skottland Craig Thomson Alasdair Ross
Derek Rose
Graham Chambers (reserv)
William Collum
Euan Norris
Land Domare Assisterande domare Måldomare
Slovenien Damir Skomina Primoz Arhar
Marko Stancin
Matej Žunič (reserv)
Matej Jug
Slavko Vinčič
Spanien Carlos Velasco Carballo Roberto Alonso Fernández
Juan Carlos Yuste Jiménez
Jesús Calvo Guadamuro (reserv)
David Fernández Borbalán
Carlos Clos Gómez
Sverige Jonas Eriksson Stefan Wittberg
Mathias Klasenius
Fredrik Nilsson (reserv)
Markus Strömbergsson
Stefan Johannesson
Turkiet Cüneyt Çakır Bahattin Duran
Tarık Ongun
Mustafa Emre Eyisoy (reserv)
Hüseyin Göçek
Bülent Yıldırım
Tyskland Wolfgang Stark Jan-Hendrik Salver
Mike Pickel
Mark Borsch (reserv)
Florian Meyer
Deniz Aytekin
Ungern Viktor Kassai Gábor Erős
György Ring
Róbert Kispál (reserv)
István Vad
Tamás Bognár
Fyra fjärdedomare och fyra reserver till de assisterande domarna valdes även ut.
Land Fjärdedomare
Norge Tom Harald Hagen
Polen Marcin Borski
Tjeckien Pavel Královec
Ukraina Viktor Sjvetsov
Land Reserv till assisterande domare[10]
Irland Damien MacGraith
Polen Marcin Borkowski
Slovakien Roman Slysko
Ukraina Oleksandr Vojtiuk

Spelartrupper[redigera | redigera wikitext]

Deltagande länder och dess slutplacering i turneringen.

Varje nation var tvungna att lämna in en trupplista på 23 spelare, varav tre skulle vara målvakter, före den 29 maj 2012.

Gruppspel[redigera | redigera wikitext]

Grupp A[redigera | redigera wikitext]

# Lag (grupp A) S V O F GM IM MS P
1  Tjeckien 3 2 0 1 4 5 −1 6
2  Grekland 3 1 1 1 3 3 0 4
3  Ryssland 3 1 1 1 5 3 +2 4
4  Polen 3 0 2 1 2 3 −1 2
1 8 juni 2012 Polen  1 – 1  Grekland
2 Ryssland  4 – 1  Tjeckien

9 12 juni 2012 Grekland  1 – 2  Tjeckien
10 Polen  1 – 1  Ryssland

17 16 juni 2012 Tjeckien  1 – 0  Polen
18 Grekland  1 – 0  Ryssland

Grupp B[redigera | redigera wikitext]

# Lag (grupp B) S V O F GM IM MS P
1  Tyskland 3 3 0 0 5 2 +3 9
2  Portugal 3 2 0 1 5 4 +1 6
3  Danmark 3 1 0 2 4 5 −1 3
4  Nederländerna 3 0 0 3 2 5 −3 0
3 9 juni 2012 Nederländerna  0 – 1  Danmark
4 Tyskland  1 – 0  Portugal

11 13 juni 2012 Danmark  2 – 3  Portugal
12 Nederländerna  1 – 2  Tyskland

19 17 juni 2012 Portugal  2 – 1  Nederländerna
20 Danmark  1 – 2  Tyskland

Grupp C[redigera | redigera wikitext]

# Lag (grupp C) S V O F GM IM MS P
1  Spanien 3 2 1 0 6 1 +5 7
2  Italien 3 1 2 0 4 2 +2 5
3  Kroatien 3 1 1 1 4 3 +1 4
4  Irland 3 0 0 3 1 9 −8 0
5 10 juni 2012 Spanien  1 – 1  Italien
6 Irland  1 – 3  Kroatien

13 14 juni 2012 Italien  1 – 1  Kroatien
14 Spanien  4 – 0  Irland

21 18 juni 2012 Kroatien  0 – 1  Spanien
22 Italien  2 – 0  Irland

Grupp D[redigera | redigera wikitext]

# Lag (grupp D) S V O F GM IM MS P
1  England 3 2 1 0 5 3 +2 7
2  Frankrike 3 1 1 1 3 3 0 4
3  Sverige 3 1 0 2 5 5 0 3
4  Ukraina 3 1 0 2 2 4 −2 3
7 11 juni 2012 Frankrike  1 – 1  England
8 Ukraina  2 – 1  Sverige

15 15 juni 2012 Ukraina  0 – 2  Frankrike
16 Sverige  2 – 3  England

23 19 juni 2012 England  1 – 0  Ukraina
24 Sverige  2 – 0  Frankrike

Utslagsspel[redigera | redigera wikitext]

Kvartsfinaler Semifinaler Final ( v  d  r )
       
  Tjeckien  0
  Portugal  1  
  Portugal  0 (2)
    Spanien  0 (4)  
  Spanien  2
  Frankrike  0  
  Spanien  4
    Italien  0
  Tyskland  4
  Grekland  2  
  Tyskland  1
    Italien  2  
  England  0 (2)
  Italien  0 (4)  

Kvartsfinaler[redigera | redigera wikitext]

25 21 juni 2012 Tjeckien  0 – 1  Portugal
26 22 juni 2012 Tyskland  4 – 2  Grekland
27 23 juni 2012 Spanien  2 – 0  Frankrike
28 24 juni 2012 England  0 – 0 (2 – 4)  Italien

Semifinaler[redigera | redigera wikitext]

29 27 juni 2012 Portugal  0 – 0 (2 – 4)  Spanien
30 28 juni 2012 Tyskland  1 – 2  Italien

Final[redigera | redigera wikitext]

31 1 juli 2012 Spanien  4 – 0  Italien

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Målskyttar[redigera | redigera wikitext]

3 mål (6 spelare)





2 mål (10 spelare)





1 mål (37 spelare)





Självmål (1 spelare)


Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Poland/Ukraine selected to host UEFA EURO 2012”. Uefa. 18 april 2007. http://www.uefa.com/MultimediaFiles/Download/PressRelease/uefaorg/MediaReleases/01/65/03/17/1650317_DOWNLOAD.pdf. Läst 11 juni 2012. 
  2. ^ ”Polen/Ukraina får fotbolls-EM 2012”. Svenska Dagbladet. 27 september 2007. http://www.svd.se/sport/polen-ukraina-far-fotbolls-em-2012_219379.svd. Läst 11 juni 2012. 
  3. ^ Embassy of Ukraine in the Kingdom of Sweden - Visas
  4. ^ ”Fotbolls-EM 2012 kan tvingas flytta”. Sveriges Radio. 19 april 2008. http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2021808. 
  5. ^ ”Selection of host cities for UEFA EURO 2012”. Uefa. 13 maj 2009. http://www.uefa.com/MultimediaFiles/Download/PressRelease/uefaorg/MediaReleases/82/94/50/829450_DOWNLOAD.pdf. Läst 11 juni 2012. 
  6. ^ ”Bara Kiev godkänd inför EM 2012”. Sveriges Television. 13 maj 2009. http://svt.se/2.21531/1.1555743/bara_kiev_godkand_infor_em_2012?lid=senasteNytt_745448&lpos=rubrik_1555743. Läst 10 juni 2011. 
  7. ^ Uefa (12 december 2009). ”Four Ukraine host cities confirmed” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 10 juni 2011.
  8. ^ Regulations of the UEFA European Football Championship 2010-12. Paragraf 8.07. Läst 2012-06-13.
  9. ^ [a b] ”UEFA EURO 2012 referees named”. UEFA.com. Union of European Football Associations. 20 december 2011. http://www.uefa.com/uefa/footballfirst/matchorganisation/refereeing/news/newsid=1736988.html. Läst 5 juni 2012. 
  10. ^ [a b] ”UEFA EURO 2012 match officials”. UEFA.com. Union of European Football Associations. http://www.uefa.com/MultimediaFiles/Download/competitions/General/01/77/43/22/1774322_DOWNLOAD.pdf. Läst 5 juni 2012. 
  11. ^ ”UEFA issues full list of EURO match officials”. UEFA.com. Union of European Football Associations. 27 mars 2012. http://www.uefa.com/uefa/footballfirst/matchorganisation/refereeing/news/newsid=1774652.html. Läst 5 juni 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]