Europaparlamentsvalet 2014

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska flaggan Val till Europaparlamentet
Val till Europaparlamentet 2014
Val till Europaparlamentet
Område
Antal mandat
Valdagar
 Europeiska unionen
751
22 maj 201425 maj 2014[1]
Valmanskår
Valdeltagande

Valsystem
Valmetod
Spärr
proportionellt valsystem
varierande
max 5 %
Andra val
Föregående val
Nästkommande val

Europaparlamentsvalet 2009
Europaparlamentsvalet 2019
Mandatfördelning
(ej avgjort)

European Parliament composition empty.svg

Europaparlamentsvalet 2014 planeras äga rum från den 22 maj till den 25 maj 2014 i Europeiska unionens (EU) samtliga medlemsstater. Ursprungligen skulle valet äga rum den 5 juni till den 8 juni 2014, men Europeiska unionens råd kommer att tidigarelägga valet till maj månad.[1]

Europaparlamentets rapportör Andrew Duff (ELDR) har föreslagit att en transnationell vallista införs parallellt med de nationella partiernas listor. Enligt förslaget ska i så fall parlamentet utökas med 25 ledamöter som väljs från unionens befolkning i sin helhet. Hans förslag innebär även att valet flyttas till maj månad och att det hålls endast under en lördag och en söndag.[2][3] Syftet med att valet tidigareläggs är att ge parlamentet mer tid i förberedandet av valet av Europeiska kommissionens ordförande.[4] För att förslaget ska träda i kraft måste det godkännas av rådet med enhällighet, och därefter godkännas av alla medlemsstater i enlighet med deras egna konstitutionella bestämmelser.[5]

Kroatien väntas i enlighet med anslutningsfördraget 2011 bli medlem i unionen den 1 juli 2013, och därmed delta i valet tillsammans med de 27 medlemsstaterna som deltog i valet 2009. Mandatfördelningen mellan medlemsstaterna efter valet är ännu inte fastställd av Europeiska rådet.

Innehåll

Föregående valperiod [redigera]

Trender [redigera]

Mandatfördelning vid valet 2009.

En undersökning från januari 2011 visade att den politiska grupp som utövade störst inflytande i parlamentet mellan 2009 och 2011 inte var den största partigruppen Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) (EPP), utan Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE), på grund av dess vågmästarliknande roll. Även om EPP är störst, saknar gruppen egen majoritet. Eftersom inte heller EPP och ALDE tillsammans besitter en majoritet av parlamentets mandat, är den vanligaste koalitionen vid beslutsfattande EPP, ALDE och Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet (S&D).[6]

Europaparlamentet har traditionellt saknat en stabil majoritet, utan präglas istället av hoppande majoriteter. I frågor där EPP och S&D inte är överens, utövar ALDE i praktiken en vågmästarroll. Enligt statistik för perioden 2009 till 2011 röstar ALDE ofta med EPP i ekonomiska och monetära frågor, medan ALDE ansluter sig till S&D i sociala frågor.[6]

Utformning [redigera]

Plenisalen i Bryssel, Belgien, parlamentets andra säte.

I likhet med tidigare val till Europaparlamentet åtnjuter varje unionsmedborgare som också har rösträtt i en medlemsstats parlamentsval även rösträtt i Europaparlamentsvalet. Om en unionsmedborgare är bosatt i en annan medlemsstat än den medlemsstat där han eller hon är medborgare, ska personen normalt sett rösta i den medlemsstaten och inte i hemlandet. De unionsmedborgare som röstar i en annan medlemsstat än den där de är medborgare ska omfattas av samma bestämmelser som de inhemska medborgarna. Det är bara tillåtet att rösta i en medlemsstat.[7] I stora drag kan den som har rösträtt också kandidera i valet. I vissa medlemsstater tillåts inte oberoende kandidater, utan endast kandidater för partier.

Valsystemet vid valet är inte enhetligt, mer än att det måste vara proportionellt på nationell nivå. Spärrarna för att ett parti ska kunna erhålla mandat får inte heller överstiga fem procent. Därutöver är det i princip fritt för varje medlemsstat att själv besluta om exempelvis valmetod. De två vanligaste valmetoderna är d’Hondts metod (eller någon variant av den) och enkel överförbar röst.

Mandatfördelningen mellan medlemsstaterna [redigera]

Mandatfördelningen mellan medlemsstaterna efter valet 2014 är ännu inte fastställd. Detta kommer att beslutas av Europeiska rådet med enhällighet på initiativ av Europaparlamentet någon gång innan valet äger rum.

Valdagar [redigera]

Enligt bestämmelserna om val till Europaparlamentet ska valen äga rum under samma period på året vart femte år. Eftersom det första valet ägde rum i början av juni, har alla efterföljande ordinarie val också ägt rum under juni månad. Om det emellertid anses omöjligt att hålla valet vid denna tidpunkt kan rådet med enhällighet, och efter att ha hört Europaparlamentet, minst ett år innan valperiodens utgång ändra valperioden, dock får den inte tidigareläggas mer än två månader eller senareläggas mer än en månad.[8]

Valdagarna måste infalla från en torsdag till en söndag i en och samma vecka.[9] Detta beror på att medlemsstaterna har olika traditioner vad gäller vilken dag allmänna val ska hållas på. I de flesta medlemsstaterna hålls allmänna val på söndagar, men i undantagsfall hålls val istället på en torsdag, fredag eller lördag. Dessutom håller vissa medlemsstater val under två på varandra följande dagar.

Valkretsar [redigera]

Valkretsar vid valet 2009.

Normalt sett utgör varje medlemsstat en egen valkrets vid val till Europaparlamentet. Emellertid finns det möjlighet för de medlemsstater som vill, att dela upp sitt eget land i flera valkretsar, så länge detta inte påverkar det proportionella valsystemets karaktär.[10] I Europaparlamentsvalet 2009 valde Belgien, Frankrike, Irland, Italien, Polen och Storbritannien att dela upp sina territorier i flera valkretsar. Den bakomliggande orsaken varierar, men i flera av fallen handlar det om att medlemsstaten i fråga vill att valkretsarna sammanfaller med en viss administrativ indelning. Exempelvis valde Belgien att delta som tre valkretsar, en för varje gemenskap som staten består av.

Det är ännu oklart vilka medlemsstater som kommer att delta som flera valkretsar i valet 2014 eftersom detta är en fråga som medlemsstaterna själva bestämmer över så länge det inte inverkar på det proportionella valsystemet. I tidigare val har det nästintill alltid varit samma länder som har delat upp sig i flera valkretsar.

Primärval av kandidater [redigera]

David Miliband omnämns som en möjlig kandidat för PES.

För att höja valdeltagandet och för att kunna utmana Europeiska folkpartiets kandidat till kommissionens ordförande vid nästa Europaparlamentsval beslutade Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) den 24 november 2011 att anordna primärval inför valet 2014. Syftet är att enas kring en gemensam kandidat (vilket misslyckades i valet 2009) och engagera fler personer på gräsrotsnivå. Nominerandet av kandidater till primärvalet kommer att ske i oktober 2013 och själva primärvalet kommer att äga rum i slutet av 2013 och början av 2014. I februari 2014 kommer kandidaten att väljas av partiets kongress.[11] Det blir i så fall första gången som ett europeiskt primärval äger rum. Beslutet är inspirerat av de amerikanska primärvalen och de socialdemokratiska primärvalen på nationell nivå i en del av medlemsstaterna. Den brittiske socialdemokraten David Miliband och den tyske socialdemokraten (tillika Europaparlamentets talman) Martin Schulz har omnämnts som potentiella kandidater.[12][13] Även Europeiska gröna partiet kommer att välja två kandidater till kommissionsordförande i en intern internetbaserad omröstning där alla medlemmar har rösträtt.[14][15][16]

Samtidigt finns det spekulationer om att den mångåriga kommissionären från Luxemburg, Viviane Reding, som suttit som kommissionär i tre mandatperioder, skulle kunna vara en möjlig kandidat för Europeiska folkpartiet.[13] Andra möjliga kandidater för EPP är den sittande kommissionsordföranden José Manuel Barroso och Polens premiärminister Donald Tusk.[17][18]

I mars 2012 föreslog den gröna Europaparlamentarikern Daniel Cohn-Bendit att de liberala, socialdemokratiska, gröna och kommunistiska europeiska partierna skulle gå samman och föreslå en gemensam kandidat till ny ordförande för kommissionen. Om alliansen skulle få egen majoritet i parlamentet skulle den kunna tvinga Europeiska rådet att föreslå den kandidat som utsetts genom primärvalet genom att vägra godkänna alla andra förslag.[19]

Den 12 mars 2013 lade Europeiska kommissionen fram en rekommendation till de europeiska partierna om att utse kandidater för kommissionsordförande inför Europaparlamentsvalet.[20][21]

Pan-europeiska kampanjer [redigera]

Europeiska gröna partiet genomförde som första europeiska parti en pan-europeisk kampanj inför valet 2004. De gjorde det också i valet 2009 och väntas göra det även i valet 2014. Europeiska socialdemokratiska partiet planerar också att genomföra en pan-europeisk kampanj, med sin kandidat till kommissionens ordförande som frontfigur. I april 2012 beslutade de europeiska piratpartierna att genomföra en gemensam kampanj, med syfte att efter valet kunna bilda en egen politisk grupp i Europaparlamentet.[22]

Genomförande [redigera]

Opinionsmätningar efter politisk grupp [redigera]

Datum Källa EPP S&D ALDE G/EFA ECR GUE/NGL EFD Oberoende/Övriga
18 april 2013 Twittprognosis 219 181 63 40 46 41 - 169 (EFA 11)
26 februari 2013 Twittprognosis 214 191 64 42 40 39 - 179 (AEMN 15)
06 februari 2013 Twittprognosis 216 190 62 41 41 40 - 168 (AEMN 15)
26 augusti 2012 Twittprognosis 27,0 % 29,0 % 8,0 % 5,0 % 6,0 % 6,0 % 0,0 % 18,0 % (höger 2 %, EAF 2 %)
29 juli 2012 Twittprognosis 28,0 % 30,0 % 8,0 % 5,0 % 6,0 % 6,0 % 0,0 % 18,0 % (höger 2 %, EAF 2 %)
1 juli 2012 Twittprognosis 28,0 % 30,0 % 9,0 % 6,0 % 5,0 % 6,0 % 0,0 % 16,0 % (höger 2 %, EAF 2 %)
28 maj 2012 Twittprognosis 28,0 % 29,0 % 10,0 % 6,0 % 6,0 % 7,0 % 3,0 % 11,0 % (höger 2 %, EAF 2 %)
1 maj 2012 Twittprognosis 28,0 % 28,0 % 10,0 % 6,0 % 6,0 % 7,0 % 3,0 % 12,0 % (höger 2 %, EAF 2 %)
30 mars 2012 Twittprognosis 27,0 % 28,0 % 9,0 % 6,0 % 6,0 % 7,0 % 3,0 % 14,0 % (höger 2 %, EDF 2 %, EAF 2 %)
29 februari 2012 Twittprognosis 29,0 % 29,0 % 9,0 % 7,0 % 7,0 % 7,0 % 3,0 % 9,0 % (höger 3 %, piratpartier 1 %, Ruch Palikota 1 %)
18 februari 2012 Twittprognosis 30,0 % 29,0 % 9,0 % 6,0 % 7,0 % 6,0 % 3,0 % 10,0 % (EANM 4 %)
1 januari 2012 Twittprognosis 30,0 % 28,0 % 9,0 % 6,0 % 7,0 % 6,0 % 4,0 % 10,0 % (EANM 4 %, piratpartier 2 %)
2 december 2011 Twittprognosis 30,0 % 29,0 % 9,0 % 5,0 % 7,0 % 6,0 % 4,0 % 10,0 % (EANM 4 %)
29 oktober 2011 Twittprognosis 30,0 % 30,0 % 8,0 % 7,0 % 7,0 % 6,0 % 2,0 % 10,0 % (EAF 4 %, piratpartier 2 %)
1 oktober 2011 Twittprognosis 31,6 % 30,1 % 8,2 % 5,9 % 7,2 % 5,9 % 0,0 % 11,1 % (högerpartier: 7,1 %)
31 augusti 2011 Twittprognosis 32,1 % 29,9 % 7,6 % 6,8 % 7,3 % 6,0 % 0,0 % 10,3 % (högerpartier: 7,2 %)
18 juni 2011 Twittprognosis 31,5 % 30,5 % 7,5 % 7,5 % 7,5 % 5,5 % 0,0 % 10,0 % (högerpartier: 7,5 %)
6 juni 2009 EP-valet 2009 36,00 % 25,00 % 11,41 % 7,47 % 7,47 % 4,76 % 4,35 % 3,53 %

Rösträkning och rapportering [redigera]

På grund av avsaknaden av en europeisk valmyndighet genomförs parlamentsvalet av respektive medlemsstats nationella valmyndighet. Rösträkningen sker också av dessa nationella myndigheter. Resultatet från någon medlemsstat får dock inte offentliggöras förrän valet har avslutats i alla medlemsstater.

Andra val [redigera]

Parallellt med Europaparlamentsvalet planerar Belgien och Luxemburg att hålla nationella parlamentsval. Belgien kommer även att hålla regionalval.

Trender [redigera]

Valdeltagande [redigera]

Valdeltagandet i parlamentsvalet är av central betydelse ur politisk synvinkel, då deltagandet har sjunkit oavbrutet sedan det första valet 1979. Det låga valdeltagandet lyfts ibland upp som en brist i Europaparlamentets demokratiska legitimitet.

Kampanjer [redigera]

Valresultat [redigera]

Valresultat efter europeiskt parti [redigera]

Partiledare Politisk grupp Antal röster Andel Mandat Andel
Wilfried Martens Gruppen EPP
Sergej Stanisjev Gruppen S&D
Graham Watson Gruppen ALDE
Monica Frassoni, Philippe Lamberts Gruppen G/EFA
Jan Zahradil Gruppen ECR
Pierre Laurent Gruppen GUE/NGL
François Bayrou, Francesco Rutelli Gruppen ALDE
Eric Defoort Gruppen G/EFA
Nikki Tzavela Gruppen EFD
Patricia McKenna
Peeter Võsu
   Oberoende partier och kandidater
Röstberättigade Antal röster – (00,00 %) Giltiga röster Ogiltiga röster

Valresultat efter politisk grupp [redigera]

EPP S&D ALDE G/EFA ECR GUE/NGL EFD NI Mandat Deltagande

Händelser efter valet [redigera]

Omgrupperingar [redigera]

I likhet med tidigare val väntas vissa omgrupperingar ske efter Europaparlamentsvalet till följd av att nya partier kommer in i parlamentet och att andra partier ändrar grupptillhörighet.

Val av talman och vice talmän [redigera]

Det nyvalda Europaparlamentet kommer vid sin första session välja en talman, fjorton vice talmän samt fem kvestorer.

Val av ny kommission [redigera]

Valet är det första som kommer att genomföras efter att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Det innebär att Europeiska rådet är förpliktat enligt fördragen att ta hänsyn till Europaparlamentsvalets utgång när det föreslår en ny ordförande för kommissionen. Ordföranden och kommissionen i sin helhet måste precis som tidigare godkännas av det nyvalda Europaparlamentet.

Europaparlamentet har vid de två senaste valen, valet 2004 och valet 2009, tvingat kommissionens ordförande till att ändra i sitt första förslag till ny kommission. En ingående granskning av de föreslagna ledamöterna av kommissionen är att vänta i parlamentet.

Se även [redigera]

Referenser [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ [a b] ”EU elections to be held in May next year” (på engelska). EUobserver. 2013-03-11. http://euobserver.com/institutional/119358. Läst 2013-03-11. 
  2. ^ ”Socialists under fire over transnational electoral lists” (på engelska). EurActiv.com. 2010-11-09. http://euractiv.com/en/future-eu/socialists-under-fire-over-transnational-electoral-lists-news-499567. Läst 2010-11-09. 
  3. ^ ”Förslag till betänkande om ett förslag till ändring av akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet (2009/2134(INI))”. Europaparlamentet. 2010-07-05. http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2009_2014/documents/afco/pr/823/823509/823509sv.pdf. Läst 2011-01-30. 
  4. ^ ”Andrew Duff om valreform: ett stort steg för europeisk demokrati”. Europaparlamentet. 2011-04-28. http://www.europarl.europa.eu/sv/headlines/content/20110415STO17908/html/Andrew-Duff-om-valreform-ett-stort-steg-f%C3%B6r-europeisk-demokrati. Läst 2011-04-28. 
  5. ^ ”Artikel 223.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 149. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  6. ^ [a b] ”Liberals hold balance of power in new Parliament: Report” (på engelska). EurActiv.com. 2011-01-28. http://www.euractiv.com/en/future-eu/liberals-hold-balance-power-new-parliament-report-news-501706. Läst 2011-01-31. 
  7. ^ ”Val till Europaparlamentet: rösträtt och valbarhet för medborgare i Europeiska unionen”. Europa (webbportal). 2008-01-17. http://europa.eu/legislation_summaries/justice_freedom_security/citizenship_of_the_union/l23025_sv.htm. Läst 2011-01-28. 
  8. ^ ”Artikel 1.10 i rådets beslut av den 25 juni 2002 och av den 23 september 2002 om ändring av akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom (2002/772/EG, Euratom)”. EGT L 283, 21.10.2002, s. 3. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2002:283:0001:0004:SV:PDF. 
  9. ^ ”Artikel 1.9 i rådets beslut av den 25 juni 2002 och av den 23 september 2002 om ändring av akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom (2002/772/EG, Euratom)”. EGT L 283, 21.10.2002, s. 2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2002:283:0001:0004:SV:PDF. 
  10. ^ ”Artikel 1.3 i rådets beslut av den 25 juni 2002 och av den 23 september 2002 om ändring av akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, som utgör en bilaga till beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom (2002/772/EG, Euratom)”. EGT L 283, 21.10.2002, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2002:283:0001:0004:SV:PDF. 
  11. ^ ”PES Resolution: Selecting our common candidate in 2014” (på engelska). Europeiska socialdemokratiska partiet. 2011-11-24. http://www.pes.org/sites/www.pes.org/files/adopted_resolution___selecting_our_common_candidate_in_2014___en.pdf. Läst 2012-02-03. 
  12. ^ ”Socialdemokrater vill ha europeiskt primärval”. Europaportalen. 2010-11-03. http://europaportalen.se/2010/11/socialdemokrater-vill-ha-europeiskt-primarval. Läst 2010-11-03. 
  13. ^ [a b] ”Race for next Commission president begins” (på engelska). EurActiv.com. 2012-04-24. http://www.euractiv.com/future-eu/race-commission-president-begins-news-512300. Läst 2012-04-24. 
  14. ^ ”Online election of Green top EU candidates” (på engelska). EUobserver. 2013-05-15. http://euobserver.com/tickers/120120. Läst 2013-05-15. 
  15. ^ ”European Greens announce innovative and ambitious plans for an open online primary” (på engelska). Europeiska gröna partiet. 2013-05-12. http://europeangreens.eu/news/european-greens-announce-innovative-and-ambitious-plans-open-online-primary. Läst 2013-05-15. 
  16. ^ ”Greens launch US-style primary for EU top jobs” (på engelska). EUobserver. 2013-05-17. http://euobserver.com/political/120150. Läst 2013-05-17. 
  17. ^ ”Barroso refuses to rule out third term bid” (på engelska). EurActiv.com. 2013-04-05. http://www.euractiv.com/future-eu/barroso-exclude-running-third-te-news-518906. Läst 2013-04-05. 
  18. ^ ”Polish PM 'clear favourite' for next commission chief” (på engelska). EurActiv.com. 2013-04-04. http://euobserver.com/tickers/119689. Läst 2013-04-06. 
  19. ^ ”Federalists call for 2013 European primaries” (på engelska). EurActiv.com. 2012-03-27. http://www.euractiv.com/future-eu/federalists-call-2013-european-primaries-news-511788. Läst 2012-03-27. 
  20. ^ ”Valet till Europaparlamentet 2014: kommissionen rekommenderar de politiska partierna att utse kandidater för kommissionsordförande”. Europa (webbportal). 2013-03-12. http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-215_sv.htm. Läst 2013-03-12. 
  21. ^ ”Kommissionens rekommendation av den 12 mars 2013 om att göra valen till Europaparlamentet mer demokratiska och se till att de genomförs på ett effektivare sätt (2013/142/EU)”. EUT L 79, 21.3.2013, s. 29-32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2013:079:0029:0032:SV:PDF. 
  22. ^ ”'Pirates' to run joint campaign for next EU elections” (på engelska). EUobserver. 2012-04-16. http://euobserver.com/18/115888. Läst 2012-04-16. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.