Europeisk bergssork
| Europeisk bergssork Status i världen: Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Överfamilj | Musliknande gnagare Myomorpha |
| Familj | Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Dinaromys Kretzoi, 1955 |
| Art | Europeisk bergssork D. bogdanovi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Dinaromys bogdanovi | |
| Auktor | V. et E. Martino, 1922 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde enligt IUCN | |
| Synonymer | |
| Dinarisk mus | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Europeisk bergssork (Dinaromys bogdanovi) är en gnagare i underfamiljen sorkar som förekommer i bergstrakter på Balkan. Arten är den enda i sitt släkte.[2]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet sträcker sig över Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Serbien och Nordmakedonien. Tidigare hade den en större utbredning, enligt upphittade fossil fanns den under pleistocen även i Italien, Grekland, Ungern och Ukraina. I vissa regioner förekommer djuret mycket talrik. Till exempel har den i Montenegro den största populationen av alla små däggdjur.[3]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Kroppslängden (huvud och bål) ligger mellan 10 och 15 centimeter och därtill kommer en 8 till 11 centimeter lång svans. Arten väger 30 till 82 g. Pälsens ovansida är gråbrun till blågrå och undersidan är ljusgrå. Svansen är uppdelad i en brun ovansida och en vit undersida. Vid svanens spets förekommer en tofs av styva hår.[3]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Habitatet utgörs av bergstrakter som ligger 1 300 till 2 200 meter över havet. Europeisk bergssork är aktiv på natten och gömmer sig på dagen under stenar eller i bergssprickor. Den äter främst gräs. Före vinter samlar den ett förråd. Arten håller ingen vinterdvala. Honor kan ha en (under våren) eller två (den andra under sommaren) kullar per år. Dräktigheten varar uppskattningsvis en månad och en månad senare är ungarna självständiga.[3]
Systematik[redigera | redigera wikitext]
Arten räknas i underfamiljen sorkar ofta till tribus Clethrionomyini, alltså som nära släkting till skogssorkarna. Denna indelning är omstridd. Enligt nyare undersökningar har arten idag inga släktingar i underfamiljen. Den ryska zoologen Igor Zagorodnyuk listar europeisk skogssork till tribus Pliomyini, som annars innefattar utdöda sorkar som levde mellan pliocen och pleistocen i Eurasien. I äldre systematiska förteckningar räknas arten till släktet Dolomys. Idag listas bara utdöda arter till Dolomys.
Status[redigera | redigera wikitext]
I arten utbredningsområde förekommer bara ett fåtal lämpliga habitat och hela beståndet är uppdelat i flera från varandra skilda populationer. Konkurrensen med snösorken (Chionomys nivalis) kan påverka arten negativ. IUCN listar europeisk bergssork som sårbar (VU).[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 15 mars 2010.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Kryštufek, B. 2018 Dinaromys bogdanovi . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 februari 2019.
- ^ Musser & Carleton (2005) Dinaromys
- ^ [a b c] Nowak, R. M. (1999) sid.1464
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
- Musser, G. G. and M. D. Carleton. 2005. Superfamily Muroidea. pp. 894–1531 in: Mammal Species of the World a Taxonomic and Geographic Reference. D. E. Wilson and D. M. Reeder eds. Johns Hopkins University Press, Baltimore.
|