Europeiska arbetarpartiet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska arbetarpartiet
Förkortning EAP
Land Sverige Sverige
Partiordförande Hussein Askary[1]
Politisk ideologi Konspirationism
Klimatskepticism
Politisk position Högerextrem
Internationellt samarbetsorgan LaRouche-rörelsen
Riksdagen
Röstandel
0,003 %
Mandattilldelning
0 av 349
Europaparlamentet
Röstandel
0,01 %
Mandattilldelning
0 av 20
Webbplats
www.larouche.se
Svensk politik
Politiska partier
Val
Lyndon LaRouche

Europeiska arbetarpartiet, EAP, även LaRoucherörelsen i Sverige, är ett politiskt parti i Sverige som betecknar sig som en del av den amerikanska LaRouche-rörelsen, grundad av den amerikanske självlärde ekonomen och politikern Lyndon LaRouche. Partiledare är Hussein Askary sedan oktober 2007.

Partinamnet kommer sig av att från början ha vänt sig gentemot arbetarrörelsen som huvudmålgrupp. Från att sedan 1970-talet av svenska Säkerhetspolisen ha beskrivits som vänsterextremt med rötter kommunistisk ideologi och uttryckta sympatier för Sovjetunionen[2], utvecklades det senare bortom höger-vänster-skalan, närmandes fascism[3] och högerextremism[4], det sistnämnda även enligt försvarsmakten[2].

Utmärkande för partiet är personkult av grundaren Lyndon LaRouche, konspirationistisk världsåskådning, sektliknande organisation, utopism, inslag av antisemitism och motstånd mot miljörörelsen. Partiets verksamheter och kampanjer har ofta skett via syster- och underorganisationer[2], icke sällan under täcknamn utan angivande av koppling till partiet.

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Liksom LaRouche-rörelsen i stort har även EAP en starkt tillväxtpositiv ideologi, vilken kombineras med en lika stark tro på storskaliga infrastrukturprojekt (främst magnettåg och fissionskraft), förordandet av bankreformer (främst bankdelning) samt avfärdandet av teorin om global uppvärming. Partiet karaktäriserades från början som vänsterextremistiskt, men under 1980-talet svängde det mot att karaktäriseras som högerextremistiskt.[2]

Partiets huvudteser[redigera | redigera wikitext]

  • Världen befinner sig i ekonomisk kris och finanssystemet har redan kollapsat. Det förstnämnda påstod EAP redan 2002, då man på sina valaffischer hade huvudrubriken "Låt börserna krascha" och omorganisera ekonomin. EAP har dock även tidigare drivit tesen om att det ekonomiska och finansiella systemet varit på väg mot ett sammanbrott och försökt varna för denna process.


  • Det globala finanssystemet måste reorganiseras under ett nytt Bretton Woods-system precis som Franklin D. Roosevelt gjorde under den stora depressionen 1932.[5]
  • Världsekonomin kan få en ny start genom storskaliga infrastrukturprojekt längs en ny Sidenväg. Partiet hävdar således att man genom att utge långfristiga riktade krediter till utvalda produktiva ändamål (infrastruktur), särskilt om detta bidrar till introduktionen av en ny vetenskaplig princip,[6] inte riskerar att orsaka kreditbubblor, medan man hävdar att billiga krediter för spekulation eller konsumtion utlöser kreditbubblor, vilka utlöser ekonomiska kriser.
  • Det brittiska imperiet och "marionetten president Barack Obama" försöker starta ett tredje världskrig och måste stoppas.[7]
  • Lyndon LaRouche kräver att Federal Reserve skall höja räntan för den öppna marknaden och ha en låg ränta för medel- till långfristiga riktade krediter till särskilda ändamål för att få fart på USA:s ekonomi.[8][9]
  • EAP avfärdar teorierna om global uppvärmning.[10]

Partiprogram[redigera | redigera wikitext]

EAP kräver en folkomröstning om Lissabonfördraget.

Historik[redigera | redigera wikitext]

EAP är en del av en internationell rörelse grundad av amerikanen Lyndon LaRouche. I början av 1970-talet lät LaRouche grunda European Labour Committees i flera europeiska länder och ett europeiskt högkvarter i tyska Wiesbaden. I Sverige bildades en lokal ELC-grupp 1974 som började utge tidskrifterna Ny Solidaritet och Internationell Bulletin. I Ny Solidaritet nr 7 1974 förklarades att syftet var att skapa en enhetsfront mellan kommunister, socialister, fackföreningar och vänstersocialdemokrater. Genom ett program för att utvidga handeln mellan Comecon-länderna och Västeuropa och utvecklandet av fusionskraften skulle mänsklighetens problem kunna lösas.

1976 omvandlades den svenska gruppen till ett politiskt parti, Europeiska Arbetarpartiet, med syfte att göra EAP till det enda kommunistiska masspartiet i Sverige. Till skillnad från andra organisationer i den svenska vänsterrörelsen talade partiet inte om klasskamp eller revolution utan istället framtonade bilden av en organisation som var tillväxt- och företagsvänligt.

Partiet kritiserade trion Rockefeller, Kissinger och CIA som ansvariga för världens problem. Dessutom kritiserar partiet knarkhandeln i världen och menar att det styrs av det brittiska imperiet[11][12]. Socialdemokratiska förgrundsfigurer som Palme, Bruno Kreisky, Mário Soares och François Mitterrand har av partiet misstänkts för att vara krigsförbrytare betalda av CIA.

Partiet var stark anhängare av kärnkraft och stod bakom organisationen Föreningen för kärnkraftens utveckling, FKU.[2] EAP:s verksamhet har ofta skett via syster- och underorganisationer, icke sällan utan angivande av kopplingen till partiet. I och med den svenska kärnkraftsomröstningen i mars 1980 agerade således EAP under täcknamnet FKU och talade tyst om den senare organisationens koppling till EAP. Härigenom lockades åtskilliga anhängare till de mer kärnkraftsvänliga alternativen (linje 1 och linje 2) till att köpa och distribuera såväl material som rockknappar från FKU. Utan att veta om det, bidrog därmed socialdemokrater, folkpartister och moderater till finansieringen av EAP. Vidare lyckades man erhålla direkta bidrag från näringslivet.

Partiet var också anhängare av ett starkt svenskt försvar, utvecklandet av JAS-planet samt svenska neutronbomber. Tidigt under 1980-talet bytte partiet fot från att ha varit starkt prosovjetiskt till att eftersträva ett samhälle av amerikansk modell. Partiet tog stark ställning för kapitalism och nyliberala avregleringar samt blev allt mer extremistisk i sin ideologi. EAP förde en aggressiv kampanj mot Olof Palme som man nu påstod var betald av KGB.

Under 1980-talet utvecklades parti med självbetecknade sympatier till klassisk renässans och radikaliserades. EAP kontrollerade den 1979 grundade Antidrogkoalitionen som protesterade mot rockkonserter med Alice Cooper[2], Rolling Stones och Ebba Grön. 1984 bildade den internationella LaRouche-rörelsen Schillerinstitutet[2] med Lyndon LaRouches hustru Helga Zepp-LaRouche som chef.

Vid riksdagsvalet 1985 nådde EAP sitt bästa valresultat med 369 röster. Efter mordet på Palme intresserade sig polisen för partiet och deras eventuella ansvar i mordet[13]. Partiet gick i och med detta under jorden och övergav sina partilokaler i Stockholm. Den dåvarande partiledaren, Kerstin Tegin-Gaddy och hennes make Clifford Gaddy, även han aktivist i EAP, lämnade strax därefter Sverige och bosatte sig i USA[13]. Uppmärksamheten hjälpte inte partiet vid riksdagsvalet 1988 då partiet endast fick 114 röster. De politiska framgångarna uteblev även under 90-talet och i riksdagsvalet 2010 erhöll partiet endast 187 röster.

Under 1990-talet höll partiet en låg profil och rörelsen verkar främst ha verkat genom Schillerinstitutet. EAP har så smått dykt upp igen under början av 2000-talet och har bland annat delta ut flygblad vid Stockholms universitet, Uppsala universitet och Södertörns högskola.

Partiledare[redigera | redigera wikitext]

  • Kerstin Tegin-Gaddy, 1974/76-1986
  • Michael Ericson, 1986-2003
  • Ulf Sandmark, 2003-2007 född 1948 var SSU-are under det tidiga 1970-talet.[14]
  • Hussein Askary, 2007-

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Partiet har genom årtionden i Förenta staterna och Sverige mottag mycket kritik för sin organisation, sina politiska ställningstaganden och sin retorik.

Partiet har ömsom karaktäriserats som vänsterextremistiskt, ömsom högerextremistiskt.[2] Sedan 1980-talet dominerar dock den senare karaktäriseringen.

EAP:s verksamheter och kampanjer har ofta skett via syster- och underorganisationer[2], icke sällan under täcknamn utan angivande av kopplingen till partiet.

1985 beskrev Washington Post LaRoucherörelsens ideologiska odyssé från "gammal vänster" till "yttersta högern" i artikeln Ideological Odyssey: From Old Left to Far Right.[15]

Enligt citat i SOU 2002:91, Hotet från vänster, beskrev Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST, partiet på följande sätt i Specialorientering nr 7/1987:

Väsensskilt från den revolutionära vänstern, men likafullt med rötterna i kommunistisk ideologi, har Europeiska Arbetarpartiet (EAP) det senaste decenniet etablerat sig i Sverige. Partiet är ett lika märkligt som svårgripbart fenomen, som knappast låter sig beskrivas i vanliga politiska termer. Från början socialistiskt har EAP under 80-talet gjort helt om och intagit en position som snarast kan betecknas som högerextremistiskt.[2]

I SOU 2002:91 inbegrips dock partiet i vänsterrörelsen, där man också kan läsa följande om utvecklingen från 1982 och framåt:

Det blev nu allt vanligare i medierna att beteckna EAP som "fascistiskt" eller "högerextremistiskt". För detta talade i viss mån den utrerade antisovjetismen, det extrema Palmehatet och anslutningen, åtminstone internationellt, till antisemitiska jargonger och konspirationsteorier.[2]

I SOU 2002:94, Övervakningen av nazister och högerextremister. Säkerhetstjänst, nazism och högerextremism 1946-1980, kan man läsa följande:

En meddelare med ett mycket stort bevarat material från 1970- och 1980-talen är B. Källan rapporterade huvudsakligen om vänsterrörelserna men överlämnade också material om Nordiska rikspartiet, Demokratisk allians, EAP och ELC. Uppgifterna om Nordiska rikspartiet och Demokratisk allians har redovisats i det föregående. För EAP:s och ELC:s del gäller uppgifterna bl.a. ledning, organisation och finansiering.[16]

I SOU 2002:94 skiljer utredaren ut EAP från vänsterrörelserna och sätter partiet snarast i motsatsförhållande till de sistnämnda.

De som förespråkar vänsterkategorisering gör det på grundval av att partiet riktar sig till arbetarrörelsen och vill verka för detta. De som placerar dem till höger gör det på grundval av hållningen i sakfrågor, som inställningen till Sovjet och likheter med antisemitiska grupper.

Partiet självt hävdar att en vänster- eller högerkategorisering inte är relevant och att en sådan beskrivning av rörelsen har andra orsaker.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Hussein Askary”. EAP. http://www.larouche.se/om-oss/eap/hussein-askary. Läst 1 augusti 2014. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k] ”SOU 2002:91, Hotet från vänster”. s 267 ff.. Regeringen. http://www.regeringen.se/content/1/c4/04/50/892cdf06.pdf. Läst 1 augusti 2014. 
  3. ^ ”EAP (EUROPEISKA ARBETARPARTIET)”. FRI. http://www.fri-sverige.se/sida380.htm. Läst 31 juli 2014. 
  4. ^ ”Val för stora och för små: 34 partier ställer upp i riksdagsvalet”. NE. http://www.ne.se/rep/val-f%C3%B6r-stora-och-f%C3%B6r-sm%C3%A5-34-partier-st%C3%A4ller-upp-i-riksdagsvalet?popArticles=true. Läst 31 juli 2014. 
  5. ^ ”bankdelning”. https://www.youtube.com/watch?v=9qW5XVEQ4Wo. Läst 23.07.2014. 
  6. ^ Franklin Roosevelts ekonomiska chockfront LaRoucherörelsen i Sverige - EAP, 2 april 2008
  7. ^ ”EIR:s faktablad om slutet för Obama och brittiska imperieprojeket i Ukraina”. EAP. http://www.larouche.se/nyheter/2014/05/16/eir-s-faktablad-om-slutet-for-obama-brittiska-imperieprojeket-i-ukraina. Läst 1 augusti 2014. 
  8. ^ LaRouche kräver att Fed omedelbart höjer räntorna LaRoucherörelsen i Sverige - EAP, 27 januari 2008
  9. ^ Hur din dollar kan försvaras LaRoucherörelsen i Sverige - EAP, 27 januari, 2008
  10. ^ Krossa klimatlögnen och den gröna svastikan LaRoucherörelsen i Sverige - EAP, 10 december 2007
  11. ^ ”Brittiska imperiet hotar Obama med knarket”. EAP. http://www.larouche.se/nyheter/2009/01/19/brittiska-imperiet-hotar-oss-med-knarket. Läst 1 augusti 2014. 
  12. ^ ”EAP med i EU-valet: Det enda alternativet för Europa!”. EAP. http://larouche.se/artikel/eap-med-i-eu-parlamentsvalet-2009-det-enda-alternativet-for-europa. Läst 1 augusti 2014. 
  13. ^ [a b] ”SOU 1999:88, Granskningskommissionens betänkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme”. Regeringen. http://www.regeringen.se/content/1/c4/12/44/295e5712.pdf. Läst 1 augusti 2014. 
  14. ^ Aftonbladet 14 oktober 1975
  15. ^ Ideological Odyssey: From Old Left to Far Right John Mintz, Washington Post, 14 januari 1985
  16. ^ ”SOU 2002:94, Säkerhetstjänst, nazism och högerextremism”. Regeringen. http://www.regeringen.se/content/1/c4/04/45/b0793ada.pdf. Läst 1 augusti 2014. 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]