Europeiska arbetarpartiet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska arbetarpartiet
Partiordförande Hussein Askary
Politisk ideologi Konservatism
Kulturkonservatism
Radikalkonservatism
Konspirationism
Klimatskepticism
Politisk position Högerextrem
Internationellt samarbetsorgan LaRoucherörelsen
Webbplats
www.larouche.se

Europeiska arbetarpartiet, EAP, även känt under namnet LaRoucherörelsen i Sverige- EAP, är ett internationellt politiskt parti i Sverige som är en del av den internationella LaRoucherörelsen, grundad av den amerikanske politikern och självlärde ekonomen Lyndon LaRouche. Partiledare sedan oktober 2007 är Hussein Askary. Utmärkande för partiet är en konspirationistisk världsåskådning, kulturkonservatism och fientlighet mot miljörörelsen.

Partiets huvudteser[redigera | redigera wikitext]

  • Världen befinner sig i ekonomisk kris och finanssystemet har redan kollapsat. Det förstnämnda påstod EAP redan 2002, då man på sina valaffischer hade huvudrubriken "Låt börserna krascha" och omorganisera ekonomin. EAP har dock även tidigare drivit tesen om att det ekonomiska och finansiella systemet varit på väg mot ett sammanbrott och försökt varna för denna process.
  • Det globala finanssystemet måste reorganiseras under ett nytt Bretton Woods-system precis som Franklin D. Roosevelt gjorde under den stora depressionen 1932.
  • Världsekonomin kan få en ny start genom storskaliga infrastrukturprojekt längs en ny Sidenväg. Partiet hävdar således att man genom att utge långfristiga riktade krediter till utvalda produktiva ändamål (infrastruktur), särskilt om detta bidrar till introduktionen av en ny vetenskaplig princip,[1] inte riskerar att orsaka kreditbubblor, medan man hävdar att billiga krediter för spekulation eller konsumtion utlöser kreditbubblor, vilka utlöser ekonomiska kriser.
  • Det brittiska imperiet och Bush/Cheney-regeringen försöker starta ett tredje världskrig och måste stoppas.
  • Lyndon LaRouche kräver att Federal Reserve skall höja räntan för den öppna marknaden och ha en låg ränta för medel- till långfristiga riktade krediter till särskilda ändamål för att få fart på USA:s ekonomi.[2][3]
  • EAP avfärdar teorierna om global uppvärmning.[4]

Partiprogram[redigera | redigera wikitext]

EAP kräver en folkomröstning om Lissabonfördraget.

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Partiet kan inte hänföras till någon av de klassiska ideologierna. Partiet har ömsom karaktäriserats som vänsterextremistiskt, ömsom högerextremistiskt. Sedan 1980-talet dominerar dock den senare karaktäriseringen.

Redan 1985 beskriver Washington Post LaRoucherörelsens ideologiska odyssé från "gammal vänster" till "yttersta högern" i artikeln Ideological Odyssey: From Old Left to Far Right.[5]

Enligt citat i SOU 2002:91, Hotet från vänster, beskrev Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST, partiet på följande sätt i Specialorientering nr 7/1987:

Väsensskilt från den revolutionära vänstern, men likafullt med rötterna i kommunistisk ideologi, har Europeiska Arbetarpartiet (EAP) det senaste decenniet etablerat sig i Sverige. Partiet är ett lika märkligt som svårgripbart fenomen, som knappast låter sig beskrivas i vanliga politiska termer. Från början socialistiskt har EAP under 80-talet gjort helt om och intagit en position som snarast kan betecknas som högerextremistiskt.

I SOU 2002:91 inbegrips dock partiet i vänsterrörelsen, där man också kan läsa följande om utvecklingen från 1982 och framåt:

Det blev nu allt vanligare i medierna att beteckna EAP som "fascistiskt" eller "högerextremistiskt". För detta talade i viss mån den utrerade antisovjetismen, det extrema Palmehatet och anslutningen, åtminstone internationellt, till antisemitiska jargonger och konspirationsteorier.

I SOU 2002:94, Övervakningen av nazister och högerextremister. Säkerhetstjänst, nazism och högerextremism 1946-1980, kan man läsa följande:

En meddelare med ett mycket stort bevarat material från 1970- och 1980-talen är B. Källan rapporterade huvudsakligen om vänsterrörelserna men överlämnade också material om Nordiska rikspartiet, Demokratisk allians, EAP och ELC. Uppgifterna om Nordiska rikspartiet och Demokratisk allians har redovisats i det föregående. För EAP:s och ELC:s del gäller uppgifterna bl.a. ledning, organisation och finansiering.

I SOU 2002:94 skiljer utredaren uppenbarligen ut EAP från vänsterrörelserna och sätter partiet snarast i motsatsförhållande till de sistnämnda.

De som förespråkar vänsterkategorisering gör det på grundval av att partiet riktar sig till arbetarrörelsen och vill verka för detta. De som placerar dem till höger gör det på grundval av hållningen i sakfrågor, som inställningen till Sovjet och likheter med antisemitiska grupper.

Partiet självt hävdar att en vänster- eller högerkategorisering inte är relevant och att en sådan beskrivning av rörelsen har andra orsaker.

Historia[redigera | redigera wikitext]

EAP är en del av en internationell rörelse grundad av amerikanen Lyndon LaRouche. I början av 1970-talet lät LaRouche grunda European Labour Committees i flera europeiska länder och ett europeiskt högkvarter i tyska Wiesbaden. I Sverige bildades en lokal ELC-grupp 1974 som började utge tidskrifterna Ny Solidaritet och Internationell Bulletin. I Ny Solidaritet nr 7 1974 förklarades att syftet var att skapa en enhetsfront mellan kommunister, socialister, fackföreningar och vänstersocialdemokrater. Genom ett program för att utvidga handeln mellan Comecon-länderna och Västeuropa och utvecklandet av fusionskraften skulle mänsklighetens problem kunna lösas.

1976 omvandlades den svenska gruppen till ett politiskt parti, Europeiska Arbetarpartiet, med syfte att göra EAP till det enda kommunistiska masspartiet i Sverige. Till skillnad från andra organisationer i den svenska vänsterrörelsen talade partiet inte om klasskamp eller revolution utan istället framtonade bilden av en organisation som var tillväxt- och företagsvänligt.

Partiet kritiserade trion Rockefeller, Kissinger och CIA som ansvariga för världens problem. Dessutom kritiserade partiet Knarkhandeln i världen och menade att det styrdes av det brittiska kungahuset. Socialdemokratiska förgrundsfigurer som Palme, Bruno Kreisky, Mário Soares och François Mitterrand har av partiet misstänkts för att vara krigsförbrytare betalda av CIA.

Partiet var stark anhängare av kärnkraft och stod bakom organisationen Föreningen för kärnkraftens utveckling, FKU. EAP:s verksamhet har ofta skett via syster- och underorganisationer, icke sällan utan angivande av kopplingen till partiet. I och med den svenska kärnkraftsomröstningen i mars 1980 agerade således EAP under täcknamnet FKU och talade tyst om den senare organisationens koppling till EAP. Härigenom lockades åtskilliga anhängare till de mer kärnkraftsvänliga alternativen (linje 1 och linje 2) till att köpa och distribuera såväl material som rockknappar från FKU. Utan att veta om det, bidrog därmed socialdemokrater, folkpartister och moderater till finansieringen av EAP. Vidare lyckades man erhålla direkta bidrag från näringslivet.

Partiet var också anhängare av ett starkt svenskt försvar, utvecklandet av JAS-planet samt svenska neutronbomber. Tidigt under 1980-talet bytte partiet fot från att ha varit starkt prosovjetiskt till att eftersträva ett samhälle av amerikansk modell. Partiet tog stark ställning för kapitalism och nyliberala avregleringar samt blev allt mer extremistisk i sin konservativa ideologi. EAP förde en aggressiv kampanj mot Olof Palme som man nu påstod var betald av KGB.

Under 1980-talet hade partiet fått en tydligt kulturkonservativ prägel och radikaliserades. EAP kontrollerade den 1979 grundade Antidrogkoalitionen som protesterade mot rockkonserter med Rolling Stones, Alice Cooper och Ebba Grön. 1984 bildade den internationella LaRouche-rörelsen Schillerinstitutet med Lyndon LaRouches hustru Helga Zepp-LaRouche som chef.

Vid riksdagsvalet 1985 nådde EAP sitt bästa valresultat med 369 röster. Efter mordet på Palme intresserade sig polisen för partiet och deras eventuella ansvar i mordet. Partiet gick i och med detta under jorden och övergav sina partilokaler i Stockholm. Den dåvarande partiledaren, Kerstin Tegin-Gaddy och hennes make Clifford Gaddy, även han aktivist i EAP, lämnade strax därefter Sverige och bosatte sig i USA. Uppmärksamheten hjälpte inte partiet vid riksdagsvalet 1988 då partiet endast fick 114 röster. De politiska framgångarna uteblev även under 90-talet och i riksdagsvalet 2010 erhöll partiet endast 187 röster.

Under 1990-talet höll partiet en låg profil och rörelsen verkar främst ha verkat genom Schillerinstitutet. EAP har så smått dykt upp igen under början av 2000-talet och brukar bland annat dela ut flygblad vid Stockholms universitet, Uppsala universitet och Södertörns högskola.

Partiledare[redigera | redigera wikitext]

  • Kerstin Tegin-Gaddy, 1974/76-1986
  • Michael Ericson, 1986-2003
  • Ulf Sandmark, 2003-2007 född 1948 var SSU-are under det tidiga 1970-talet.[6]
  • Hussein Askary, 2007-

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Franklin Roosevelts ekonomiska chockfront LaRoucherörelsen i Sverige - EAP, 2 april 2008
  2. ^ LaRouche kräver att Fed omedelbart höjer räntorna LaRoucherörelsen i Sverige - EAP, 27 januari 2008
  3. ^ Hur din dollar kan försvaras LaRoucherörelsen i Sverige - EAP, 27 januari, 2008
  4. ^ Krossa klimatlögnen och den gröna svastikan LaRoucherörelsen i Sverige - EAP, 10 december 2007
  5. ^ Ideological Odyssey: From Old Left to Far Right John Mintz, Washington Post, 14 januari 1985
  6. ^ Aftonbladet 14 oktober 1975

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]