Europeiska rådets ordförande

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med ordförandeskapet i Europeiska unionens råd.
Europeiska rådets ordförande
Herman Van Rompuy 675.jpg
Nuvarande

sedan 1 december 2009
Säte Bryssel, Belgien
Utses av Europeiska rådet
Mandatperiod Två och ett halvt år, som kan förnyas en gång
Förste innehavare
Inrättat 1 december 2009
Lön 298 495,44 euro per år

Europeiska rådets ordförande, ibland felaktigt Europeiska unionens president, är en hög befattning inom Europeiska unionen som leder Europeiska rådet. Ordförandeposten är mer ceremoniell och administrativ än politisk eftersom ordföranden saknar beslutande funktion och deltar inte i Europeiska rådets omröstningar.[1][2] Istället är ordförandens uppgift att driva arbetet framåt och verka för sammanhållning och konsensus bland medlemsstaternas stats- eller regeringschefer.[2][3][4] Efter varje sammanträde lägger ordföranden fram en rapport för Europaparlamentet.[3][5]

Ordförandeposten har existerat ända sedan Europeiska rådet bildades som en informell sammanslutning i mitten av 1970-talet. Det var dock först genom Lissabonfördraget som Europeiska rådet fick en egen ordförande som inte själv tillhörde någon av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer. Den 1 december 2009 tillträdde följaktligen Herman Van Rompuy (EPP) som Europeiska rådets första egna ordförande. Hans mandatperiod förnyades under 2012 så att den sträcker sig fram till den 30 november 2014.[2]

Ordförandeposten benämns ibland felaktigt som ”EU:s president”. Detta är inte enbart en felaktig översättning av till exempel engelskans president eller franskans président. Det är också en felaktig titulering eftersom ordföranden endast är ordförande för Europeiska rådet och inte för unionen i sin helhet.

Innehåll

Historia [redigera]

Innan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 leddes Europeiska rådet av den rådsmedlem som företrädde den medlemsstat som utövade det halvårsvis roterande ordförandeskapet i Europeiska unionens råd. Detta innebar att ordförandeskapet halvårsvis roterade mellan medlemsstaternas stats- eller regeringschefer. Genom Lissabonfördraget infördes bestämmelserna om en egen ordförande för Europeiska rådet. Herman Van Rompuy valdes till den första egna ordföranden för Europeiska rådet och tillträdde sin post den 1 december 2009. Hans innevarande mandatperiod sträcker sig fram till den 30 november 2014,[6] efter att Europeiska rådet den 1 mars 2012 valde honom med enhällighet för en andra mandatperiod.[7]

Utnämningsförfarande [redigera]

Europeiska rådet väljer sin ordförande med kvalificerad majoritet för en period av två och ett halvt år. Denna mandatperiod kan förnyas en gång. I enlighet med samma förfarande kan Europeiska rådet avbryta mandatperioden för sin ordförande om han eller hon inte kan fullgöra sina uppgifter på ett korrekt sätt.[8] Ordföranden får inte själv inneha något nationellt mandat.[3] Det finns däremot inget i fördragen som hindrar Europeiska rådet från att välja Europeiska kommissionens ordförande som sin ordförande.[9] Detta har bland annat kommissionären Michel Barnier och Europaparlamentarikern Andrew Duff förespråkat ska ske i framtiden för att få en mer koordinerad styrning mellan Europeiska rådet och Europeiska kommissionen.[10][11][12]

Funktioner och befogenheter [redigera]

Herman Van Rompuy valdes till den första ordföranden 2009.

Ordförandens uppgift är att driva arbetet framåt, säkerställa förberedelser och kontinuiteten i Europeiska rådets arbete i samarbete med rådet för allmänna frågor och kommissionens ordförande, verka för sammanhållning och konsensus samt lägga fram en rapport för Europaparlamentet efter varje sammanträde.[3][4][5] Tillsammans med rådet för allmänna frågor och kommissionens ordförande, förbereder och säkerställer ordföranden uppföljningen av Europeiska rådets sammanträden.[13][14] Ordföranden upprätthåller ett nära samarbete och en nära samordning med rådets ordförandeskap och kommissionens ordförande.[15] Beslut som antas av Europeiska rådet undertecknas av ordföranden.[16][17] Däremot har ordföranden ingen egen beslutande funktion och deltar inte i Europeiska rådets omröstningar.[1]

Om Europeiska rådets ordförande får förhinder, så som sjukdom eller dödsfall, ersätts han eller hon av den rådsmedlem som företräder den medlemsstat som utövar det halvårsvisa roterande ordförandeskapet i Europeiska unionens råd.[18]

Lön och andra privilegier [redigera]

Lön, arvode och pension för Europeiska rådets ordförande fastställs av Europeiska unionens råd.[19] Formella förhandlingar om ordförandens lön och andra privilegier påbörjades i april 2008 som en del av utkastet till unionens budget för 2009. Resultatet var att samma bestämmelser skulle gälla för ordföranden som för Europeiska kommissionens ordförande och att den månatliga grundlönen skulle motsvara 138 procent av grundlönen för en tjänsteman vid Europeiska unionen i tredje löneklassen av lönegrad 16. Det innebar en lön på 24 874,62 euro per månad, exklusive andra privilegier.[20] Ordföranden har tillgång till en körd bil och ungefär 20 tjänstemän. Istället för att ha ett officiellt residens, vilket ansågs vara för symboliskt, får ordföranden bidrag för sin bostad i Bryssel, Belgien. Idén om ett eget flygplan avvisades på samma grunder som ett officiellt residens.[21]

Lista över ordförande [redigera]

Ordförande sedan den 1 december 2009 [redigera]

Herman Van Rompuy

Roterande ordförandeskap (1975–2009) [redigera]

År Period Ordförande Medlemsstat
1975 jan–jun Liam Cosgrave  Irland
jul–dec Aldo Moro  Italien
1976 jan–jun Gaston Thorn  Luxemburg
jul–dec Joop den Uyl  Nederländerna
1977 jan–jun James Callaghan  Storbritannien
jul–dec Jack Lynch  Belgien
1978 jan–jun Anker Jørgensen  Danmark
jul–dec Helmut Schmidt  Västtyskland
1979 jan–jun Valéry Giscard d’Estaing  Frankrike
jul–dec Jack Lynch  Irland
1980 jan–jun Francesco Cossiga  Italien
jul–dec Pierre Werner  Luxemburg
1981 jan–jun Dries van Agt  Nederländerna
jul–dec Margaret Thatcher  Storbritannien
1982 jan–jun Wilfried Martens  Belgien
jul–dec Poul Schlüter  Danmark
1983 jan–jun Helmut Kohl  Västtyskland
jul–dec Andreas Papandreou  Grekland
1984 jan–jun François Mitterrand  Frankrike
jul–dec Garret FitzGerald  Irland
1985 jan–jun Bettino Craxi  Italien
jul–dec Jacques Santer  Luxemburg
1986 jan–jun Ruud Lubbers  Nederländerna
jul–dec Margaret Thatcher  Storbritannien
1987 jan–jun Wilfried Martens  Belgien
jul–dec Poul Schlüter  Danmark
1988 jan–jun Helmut Kohl  Västtyskland
jul–dec Andreas Papandreou  Grekland
1989 jan–jun Felipe González  Spanien
jul–dec François Mitterrand  Frankrike
1990 jan–jun Charles Haughey  Irland
jul–dec Giulio Andreotti  Italien
1991 jan–jun Jacques Santer  Luxemburg
jul–dec Ruud Lubbers  Nederländerna
1992 jan–jun Aníbal Cavaco Silva  Portugal
jul–dec John Major  Storbritannien
1993 jan–jun Poul Nyrup Rasmussen  Danmark
jul–dec Jean-Luc Dehaene  Belgien
1994 jan–jun Andreas Papandreou  Grekland
jul–dec Helmut Kohl  Tyskland
1995 jan–jun Jacques Chirac  Frankrike
jul–dec Felipe González  Spanien
1996 jan–jun Romano Prodi  Italien
jul–dec John Bruton  Irland
1997 jan–jun Wim Kok  Nederländerna
jul–dec Jean-Claude Juncker  Luxemburg
1998 jan–jun Tony Blair  Storbritannien
jul–dec Viktor Klima  Österrike
1999 jan–jun Gerhard Schröder  Tyskland
jul–dec Paavo Lipponen  Finland
2000 jan–jun António Guterres  Portugal
jul–dec Jacques Chirac  Frankrike
2001 jan–jun Göran Persson  Sverige
jul–dec Guy Verhofstadt  Belgien
2002 jan–jun José María Aznar López  Spanien
jul–dec Anders Fogh Rasmussen  Danmark
2003 jan–jun Costas Simitis  Grekland
jul–dec Silvio Berlusconi  Italien
2004 jan–jun Bertie Ahern  Irland
jul–dec Jan Peter Balkenende  Nederländerna
2005 jan–jun Jean-Claude Juncker  Luxemburg
jul–dec Tony Blair  Storbritannien
2006 jan–jun Wolfgang Schüssel  Österrike
jul–dec Matti Vanhanen  Finland
2007 jan–jun Angela Merkel  Tyskland
jul–dec José Sócrates  Portugal
2008 jan–jun Janez Janša  Slovenien
jul–dec Nicolas Sarkozy  Frankrike
2009 jan–maj Mirek Topolánek  Tjeckien
maj–jun Jan Fischer
jul–dec Fredrik Reinfeldt  Sverige

Se även [redigera]

Referenser [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ [a b] ”Artikel 235.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 152-153. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  2. ^ [a b c] ”Europeiska rådets ordförande”. Europeiska rådet. http://european-council.europa.eu/the-president/the-presidents-role?lang=sv. Läst 2013-03-26. 
  3. ^ [a b c d] ”Artikel 15.6 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 23-24. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0013:0046:SV:PDF. 
  4. ^ [a b] ”Artikel 2.1 i Europeiska rådets arbetsordning”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 52. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:315:0051:0055:SV:PDF. 
  5. ^ [a b] ”Artikel 5 i Europeiska rådets arbetsordning”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 53. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:315:0051:0055:SV:PDF. 
  6. ^ ”Europeiska rådets beslut av den 1 december 2009 om val av Europeiska rådets ordförande (2009/879/EU)”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 48. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:315:0048:0048:SV:PDF. 
  7. ^ ”Europeiska rådets beslut av den 1 mars 2012 om val av Europeiska rådets ordförande (2012/151/EU)”. EUT L 77, 16.3.2012, s. 17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2012:077:0017:0017:SV:PDF. 
  8. ^ ”Artikel 15.5 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0013:0046:SV:PDF. 
  9. ^ ”Ministers ponder creation of EU super-president” (på engelska). EUobserver. 2012-04-20. http://euobserver.com/18/115965. Läst 2012-04-20. 
  10. ^ ”Barnier wants single president for the EU” (på engelska). EurActiv.com. 2011-05-10. http://www.euractiv.com/future-eu/barnier-wants-single-president-eu-news-504706. Läst 2012-01-11. 
  11. ^ ”Andrew Duff launches Convention Agenda” (på engelska). Andrew Duff. 2011-12-01. http://andrewduff.eu/en/article/2011/538248/andrew-duff-launches-convention-agenda. Läst 2012-01-19. 
  12. ^ ”Barnier: A revolution in integration only response to growing nationalism” (på engelska). EUobserver. 2011-05-11. http://euobserver.com/9/32304. Läst 2011-05-12. 
  13. ^ ”Artikel 16.6 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 24. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0013:0046:SV:PDF. 
  14. ^ ”Artikel 2.2 i Europeiska rådets arbetsordning”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 52. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:315:0051:0055:SV:PDF. 
  15. ^ ”Artikel 2.3 i Europeiska rådets arbetsordning”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 52. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:315:0051:0055:SV:PDF. 
  16. ^ ”Sammanfattande uppställningar”. Interinstitutionella publikationshandboken. Europeiska unionens publikationsbyrå. http://publications.europa.eu/code/sv/sv-130800-tab.htm. 
  17. ^ ”Artikel 12.1 i Europeiska rådets arbetsordning”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 55. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:315:0051:0055:SV:PDF. 
  18. ^ ”Artikel 2.4 i Europeiska rådets arbetsordning”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 52. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:315:0051:0055:SV:PDF. 
  19. ^ ”Artikel 243 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 155. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  20. ^ ”Rådets beslut av den 1 december 2009 om fastställande av anställningsvillkoren för Europeiska rådets ordförande (2009/909/EU)”. EUT L 322, 9.12.2009, s. 35. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:322:0035:0035:SV:PDF. 
  21. ^ ”Member states consider perks and staff for new EU president” (på engelska). EUobserver. 2008-04-14. http://euobserver.com/9/25968. Läst 2013-03-25. 

Externa länkar [redigera]

Europeiska unionens flagga EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.