Europeiska unionens budget
Europeiska unionens budget är den allmänna budget som Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antar årligen och som innehåller en sammanställning av unionens planerade inkomster och utgifter under det kommande kalenderåret. Budgeten omfattar cirka 130 miljarder euro, vilket motsvarar ungefär en procent av medlemsstaternas bruttonationalinkomst (BNI) eller en femtiondedel av medlemsstaternas samlade nationella budgetar.
Till skillnad från medlemsstaterna får unionen inte gå med underskott, vilket innebär att budgetens inkomster och utgifter måste balansera varandra. Budgeten finansieras huvudsakligen av BNI-avgifter från medlemsstaterna samt momsbaserade avgifter och så kallade traditionella egna medel.
Största delen av budgeten flödar tillbaka till medlemsstaterna i form av omfördelande bidrag och åtgärder för att skapa tillväxt och jobb. Runt 6 procent av budgeten går till administration. Mer ekonomiskt utvecklade medlemsstater bidrar med en större andel till budgetens finansiering, medan mindre ekonomiskt utvecklade medlemsstater erhåller en större andel av satsningarna.
Budgetsystemet
Europeiska unionens budget utgör en av tre delar av unionens budgetsystem. De två andra är systemet med egna medel och den fleråriga budgetramen. Finansieringen av budgeten fastställs genom systemet med egna medel. Egna medel är de medel som unionen själv förfogar över och kan använda för sin verksamhet. Detta innefattar de avgifter som medlemsstaterna betalar in till unionen. De egna medlen sätter taket för hur stora åtaganden och betalningar unionen kan ha varje år.
Genom den fleråriga budgetramen fastställs i stora drag hur unionens egna medel ska användas till dess olika verksamhetsområden. Budgetramen upprättas för en period av sju år i taget och syftar till att säkerställa att unionen har en regelbunden utveckling av sina utgifter inom gränserna för vad dess egna medel tillåter. Den preciserar hur stora unionens åtaganden ska vara per utgiftskategori.
Unionens årliga budget är den tredje delen av budgetsystemet och preciserar i detalj hur utgifterna ska fördelas under ett kalenderår. Budgeten måste vara förenlig med de utgiftstak som finns fastställda i den fleråriga budgetramen. Till skillnad från medlemsstaterna får unionen inte gå med underskott, vilket innebär att budgetens inkomster och utgifter måste balansera varandra.[1]
Budgetförfarande
Den årliga budgeten antas i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande som kallas för budgetförfarandet. Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ansvarar gemensamt för antagandet av budgeten.[2] Budgeten måste vara förenlig med de årliga utgiftsbegränsningar som är satta i den fleråriga budgetramen.[3]
Europeiska kommissionen lägger fram ett förslag till budget baserat på institutionernas prognostiserade utgifter. Rådet behandlar budgeten först och antar sin ståndpunkt, som översänds till Europaparlamentet. Om Europaparlamentet inom 42 dagar godkänner rådets ståndpunkt eller avstår från att fatta något beslut, är budgeten antagen. I annat fall ska Europaparlamentet, efter beslut med absolut majoritet, översända sin ståndpunkt till rådet. I så fall ska en förlikningskommitté bestående av företrädare för parlamentet och rådet sammankallas för att nå en överenskommelse. Om en överenskommelse inte kan nås måste kommissionen lägga fram ett nytt förslag till budget. Budgetförfarandet avslutas med att Europaparlamentets talman förklarar budgeten antagen.[2][4]
Kontinuerliga sammanträden äger rum mellan Europaparlamentets talman och rådets och kommissionens ordförande kring budgetförfarandet.[5] Genom ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen har institutionerna fastställt mer detaljerade bestämmelser om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning.[6]
Genomförande och ansvarsfrihet
Europeiska kommissionen ansvarar tillsammans med medlemsstaterna för genomförandet av budgeten. Detta ska ske i enlighet med de bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande och om redovisning och revision som Europaparlamentet och rådet har antagit genom en förordning i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.[7] Kommissionen rapporterar årligen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av föregående års budget, inklusive en redovisning av unionens tillgångar och skulder.[8]
Både Europaparlamentet och rådet har till uppgift att granska kommissionens genomförande av budgeten. Europaparlamentet beviljar därefter kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten på rekommendation av rådet och mot bakgrund av rapporter från Europeiska revisionsrätten.[9] Parlamentet har vid två tillfällen nekat kommissionen ansvarsfrihet; den första gången var 1984 och den andra gången var 1998. Det andra fallet ledde till att en undersökningskommitté tillsattes för att utreda oegentligheter inom kommissionen. Kommitténs resultat ledde till att kommissionen Santer avgick.[10]
Varje år sammanställer revisionsrätten hur stor andel av budgeten som har betalats ut felaktigt. Andelen ligger vanligtvis runt 3–5 procent, vilket är över revisionsrättens krav om 2 procent. Att en utbetalning har skett felaktigt behöver inte nödvändigtvis innebära att det rör sig om korruption eller oegentligheter. I många fall handlar det om att en underskrift saknas eller att en offentlig handling inte har upprättats på ett korrekt sätt. De flesta felaktiga utbetalningarna sker av medlemsstaterna, som i praktiken administrerar runt 80 procent av budgeten.[11]
Om revisionsrätten, eller någon annan institution, misstänker oegentligheter eller annan olaglig verksamhet kan de anmäla detta till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).
Inkomster och utgifter
Den årliga budgeten finansieras genom systemet med egna medel, som innebär att medlemsstaterna enligt ett fastställt och enhetligt regelverk överför avgifter som blir unionens egna medel. Den fleråriga budgetramen fastställer hur de egna medlen ska användas och hur mycket unionen får spendera per år för att säkerställa en regelbunden utveckling av utgifterna inom gränserna för vad de egna medlen tillåter. Eftersom unionen inte har möjlighet att gå med underskott måste inkomster och utgifter alltid balansera varandra.
Inkomstområden
Egna medel
Egna medel är de medel som medlemsstaterna har överfört till unionen och som finansierar unionens budget. Till skillnad från de flesta andra internationella organisationer finansieras unionens verksamhet inte av bidrag från dess medlemsstater. Istället finns det ett enhetligt regelverk som bestämmer hur mycket varje medlemsstat ska betala in baserat på bland annat dess bruttonationalinkomst (BNI). Unionens egna medel är inte föremål för något godkännande av de nationella myndigheterna. Medlemsstaterna kan inte heller kräva vad deras andelar av budgeten ska gå till. Enligt universalitetsprincipen görs det ingen skillnad på de inbetalda medlen, utan alla medel omfördelas till att täcka alla utgifter.
Det finns tre olika typer av egna medel: traditionella egna medel, momsbaserade avgifter och BNI-avgifter. Även om traditionella egna medel, i form av tull- och sockeravgifter, ursprungligen var tänkta att täcka budgetens alla utgifter utgör denna typ av egna medel en förhållandevis liten andel av hela budgeten.
Historiskt har istället momsbaserade avgifter utgjort den största inkomstposten i unionens budget. Den momsbaserade avgiften innebär att alla medlemsstater betalar en enhetlig avgift på 0,3 procent av den mervärdesskatt som de uppbär. Den momsbaserade avgiften har dock under 1990- och 2000-talet gradvis ersatts av en BNI-baserad avgift. Denna avgift täcker hela mellanskillnaden mellan unionens utgifter och inkomsterna från de traditionella medlen och den momsbaserade avgiften. De egna medlen får inte överstiga en viss procentsats som fastställs genom systemet med egna medel. Den nuvarande procentsatsen är 1,23 procent av unionens samlade bruttonationalinkomst.
Flera medlemsstater har erhållit särskilda rabatter på sina bidrag till unionens budget. Storbritannien fick 1984 en rabatt som minskar dess nettobidrag till budgeten med 66 procent. Även Danmark, Nederländerna, Sverige, Tyskland och Österrike har i olika former fått rabatter för att minska deras stora nettobidrag till budgeten.
Medlemsstat | Traditionella egna medel | Momsbaserade avgifter och BNI-avgifter | (9) = (3)+(7) Egna medel | ||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
(1) Sockeravgifter, netto (75 %) |
(2) Tullavgifter, netto (75 %) |
(3) = (1)+(2) Totalt, netto |
(4) Momsbaserade egna medel |
(5) BNI-baserade egna medel |
(6) Brittisk rabatt |
(7)=(4)+(5)+(6) Nationella avgifter, totalt |
(8) Andel (%) | ||
Belgien | 7 000 000 | 2 113 800 000 | 2 120 800 000 | 530 323 200 | 2 652 185 262 | 290 503 877 | 3 473 012 339 | 3,15 | 5 593 812 339 |
Bulgarien | 400 000 | 67 900 000 | 68 300 000 | 64 650 300 | 274 168 204 | 30 030 680 | 368 849 184 | 0,33 | 437 149 184 |
Cypern | 0 | 19 600 000 | 19 600 000 | 26 562 750 | 107 616 977 | 11 787 695 | 145 967 422 | 0,13 | 165 567 422 |
Danmark | 3 600 000 | 415 800 000 | 419 400 000 | 318 802 500 | 1 772 149 611 | 52 449 934 | 2 143 402 045 | 1,94 | 2 562 802 045 |
Estland | 0 | 29 900 000 | 29 900 000 | 32 484 900 | 133 401 053 | 14 611 922 | 180 497 875 | 0,16 | 210 397 875 |
Finland | 800 000 | 137 600 000 | 138 400 000 | 279 193 200 | 1 319 277 122 | 144 505 410 | 1 742 975 732 | 1,58 | 1 881 375 732 |
Frankrike | 33 000 000 | 1 743 100 000 | 1 776 100 000 | 2 984 214 000 | 14 151 561 702 | 1 550 074 045 | 18 685 849 747 | 16,95 | 20 461 949 747 |
Grekland | 1 500 000 | 155 400 000 | 156 900 000 | 233 254 800 | 1 107 352 169 | 121 292 468 | 1 461 899 437 | 1,33 | 1 618 799 437 |
Irland | 0 | 333 500 000 | 333 500 000 | 251 320 200 | 1 245 213 840 | 136 392 979 | 1 632 927 019 | 1,48 | 1 966 427 019 |
Italien | 5 000 000 | 1 952 000 000 | 1 957 000 000 | 1 872 447 000 | 10 404 694 494 | 1 139 665 517 | 13 416 807 011 | 12,17 | 15 373 807 011 |
Kroatien | 1 900 000 | 47 300 000 | 49 200 000 | 68 895 300 | 279 124 109 | 30 573 518 | 378 592 927 | 0,34 | 427 792 927 |
Lettland | 0 | 34 000 000 | 34 000 000 | 31 362 900 | 166 542 719 | 18 242 053 | 216 147 672 | 0,20 | 250 147 672 |
Litauen | 900 000 | 85 900 000 | 86 800 000 | 48 017 700 | 240 472 304 | 26 339 840 | 314 829 844 | 0,29 | 401 629 844 |
Luxemburg | 0 | 19 000 000 | 19 000 000 | 54 522 600 | 220 894 200 | 24 195 377 | 299 612 177 | 0,27 | 318 612 177 |
Malta | 0 | 13 200 000 | 13 200 000 | 14 510 700 | 58 789 006 | 6 439 382 | 79 739 088 | 0,07 | 92 939 088 |
Nederländerna | 7 700 000 | 2 555 700 000 | 2 563 400 000 | 432 688 500 | 4 400 829 115 | −631 971 308 | 4 201 546 307 | 3,81 | 6 764 946 307 |
Polen | 13 700 000 | 602 600 000 | 616 300 000 | 566 854 800 | 2 631 522 997 | 288 240 661 | 3 486 618 458 | 3,16 | 4 102 918 458 |
Portugal | 200 000 | 136 800 000 | 137 000 000 | 268 796 700 | 1 140 945 973 | 124 972 125 | 1 534 714 798 | 1,39 | 1 671 714 798 |
Rumänien | 1 000 000 | 141 000 000 | 142 000 000 | 178 125 900 | 1 074 870 480 | 117 734 627 | 1 370 731 007 | 1,24 | 1 512 731 007 |
Slovakien | 1 400 000 | 100 600 000 | 102 000 000 | 82 906 200 | 494 607 834 | 54 176 266 | 631 690 300 | 0,57 | 733 690 300 |
Slovenien | 0 | 73 600 000 | 73 600 000 | 55 640 700 | 245 927 749 | 26 937 396 | 328 505 845 | 0,30 | 402 105 845 |
Spanien | 5 000 000 | 1 501 400 000 | 1 506 400 000 | 1 470 944 400 | 7 052 176 340 | 772 451 531 | 9 295 572 271 | 8,43 | 10 801 972 271 |
Storbritannien | 10 100 000 | 3 423 800 000 | 3 433 900 000 | 3 551 661 900 | 15 396 581 074 | −5 057 511 240 | 13 890 731 734 | 12,60 | 17 324 631 734 |
Sverige | 2 800 000 | 575 000 000 | 577 800 000 | 320 007 300 | 3 114 839 510 | −112 861 023 | 3 321 985 787 | 3,01 | 3 899 785 787 |
Tjeckien | 3 600 000 | 265 700 000 | 269 300 000 | 212 455 800 | 1 000 109 543 | 109 545 778 | 1 322 111 121 | 1,20 | 1 591 411 121 |
Tyskland | 28 100 000 | 4 415 800 000 | 4 443 900 000 | 2 025 927 900 | 20 091 013 685 | 572 333 117 | 22 689 274 702 | 20,58 | 27 133 174 702 |
Ungern | 2 200 000 | 150 100 000 | 140 130 000 | 121 008 900 | 702 585 079 | 76 956 799 | 919 671 878 | 0,83 | 1 071 971 878 |
Österrike | 3 400 000 | 223 600 000 | 227 000 000 | 482 235 600 | 2 172 588 564 | 61 890 574 | 2 716 714 738 | 2,46 | 2 943 714 738 |
Europeiska unionen | 133 300 000 | 21 333 700 000 | 21 467 000 000 | 16 598 937 750 | 93 652 040 715 | 0 | 110 250 978 465 | 100,00 | 131 717 978 465 |
Övriga inkomster
Utöver de egna medlen kommer en mindre andel av budgetens inkomster från bland annat skatter som unionens anställda betalar, bidrag från tredjeländer för diverse olika projekt och program samt böter från företag som bryter mot konkurrenslagstiftningen.[13]
Utgiftsområden
I enlighet med den fleråriga budgetramen fördelas budgeten över olika utgiftskategorier, som var och en motsvarar ett visst verksamhetsområde. Den största andelen av budgeten satsas på förvaltning och utveckling av naturtillgångar, ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt konkurrenskraft för tillväxt och jobb. En mindre andel läggs på bland annat administration, säkerhet och utrikespolitik.
Smart tillväxt för alla
Den största utgiftskategorin är ”Smart tillväxt för alla”, som i sin tur består av två underkategorier: ”Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning” och ”Konkurrenskraft för tillväxt och jobb”. Denna utgiftskategori utgör närmare hälften av unionens budget och omfattar bland annat stöd till regional utveckling och sysselsättning, forskning, energi och transporter.[14]
Hållbar tillväxt: naturtillgångar
Den näst största utgiftskategorin är ”Hållbar tillväxt: naturtillgångar”, som står för ungefär 40 procent av budgetens utgifter. Denna utgiftskategori omfattar bland annat den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken, miljöpolitiken och landsbygdsutveckling.[14] Historiskt har denna utgiftskategori varit den största utgiftsposten i unionens budget, men den har gradvis minskat.
Administration
Utgiftskategorin ”Administration” innefattar alla utgifter för unionens institutioner, organ och byråer, däribland personal- och lokalkostnader och kostnaden för översättning och tolkning. Dessa kostnader utgör runt 6 procent av budgetens utgifter. Kostnaden för att översätta och tolka mellan unionens officiella språk uppgår till ungefär 1 procent av budgetens utgifter.
Europa i världen
Utgiftskategorin ”Europa i världen” står för runt 6 procent av budgetens utgifter och omfattar bland annat unionens utrikes- och säkerhetspolitik, humanitärt bistånd samt stöd i olika former till grannländer och kandidatländer.[14]
Säkerhet och medborgarskap
Den minsta utgiftskategorin är ”Säkerhet och medborgarskap”, som utgör ungefär 1,5 procent av budgetens utgifter. Denna utgiftskategori omfattar bland annat unionens gränsskydd, det gemensamma asylsystemet, det rättsliga samarbetet, kultur, folkhälsa och konsumentskydd.[14] Större delen av kostnaderna för bland annat gränsskydd och asylsystemet står dock medlemsstaterna för, vilket förklarar varför utgiftsposten utgör en så liten andel av unionens totala utgifter.
Medlemsstaternas nettoflöde
Större delen av unionens budget återflödar till medlemsstaterna i form av olika omfördelande bidrag och åtgärder för att skapa tillväxt och jobb. Eftersom medlemsstater med en större bruttonationalinkomst betalar mer till unionens egna medel än medlemsstater med en mindre bruttonationalinkomst, samtidigt som en större del av unionens utgifter läggs på mindre ekonomiskt utvecklade medlemsstater, har unionens budget en kraftigt omfördelande effekt. Det innebär att mer ekonomiskt utvecklade medlemsstater bidrar med en större andel till budgetens finansiering, medan mindre ekonomiskt utvecklade medlemsstater erhåller en större andel av satsningarna. Skillnaden mellan en medlemsstats bidrag till budgeten och dess återflöde i form av stöd och bidrag från unionen utgör dess nettoflöde.
Medlemsstaternas nettoflöde för budgeten 2013 presenteras nedan.[15]
Avgifter till unionens egna medel 2013 (miljoner euro) |
Återflöde från unionens budget 2013 (miljoner euro) |
Nettoflöde från unionens budget 2013 (miljoner euro) |
Nettoflöde per capita från unionens budget 2013 (euro) |
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”Artikel 310 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 181. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ [a b] ”Artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 183-185. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 312.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 182. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Budgetförfarandet”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/aboutparliament/sv/20150201PVL00005/Budgetbefogenheter. Läst 13 april 2013.
- ^ ”Artikel 324 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 188. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Interinstitutionellt avtal av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (2013/C 373/01)”. EUT C 373, 20.12.2013, s. 1-11. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/sv/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013Q1220(01).
- ^ ”Artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 186. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 318 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 186. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 186-187. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Budgetary control : 1996 discharge raises issue of confidence in the Commission” (på engelska). Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/election/bilan/en/pf1901en.htm. Läst 2 mars 2012.
- ^ ”Sverige vägrar EU-kommissionen ansvarsfrihet”. Europaportalen. 13 februari 2015. http://www.europaportalen.se/2015/02/sverige-vagrar-eu-kommissionen-ansvarsfrihet. Läst 30 juli 2015.
- ^ ”Tabell 7 i slutgiltigt antagande (EU, Euratom) 2018/292 av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017”. EUT L 51, 28.2.2017, s. 21. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017B0292.
- ^ ”Council agrees on own resources package” (på engelska). Europeiska unionens råd. 22 januari 2014. http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-5587-2014-INIT/en/pdf. Läst 30 juli 2015.
- ^ [a b c d] ”EU:s inkomster och utgifter”. EU-upplysningen. 10 april 2015. http://eu-upplysningen.se/Om-EU/EUs-budget/EUs-inkomster-och-utgifter/. Läst 30 juli 2015.
- ^ ”Vad EU-länderna betalar och vad de får tillbaka”. EU-upplysningen. 11 december 2014. http://eu-upplysningen.se/Om-EU/EUs-budget/Vad-EU-landerna-betalar-och-vad-de-far-tillbaka/. Läst 30 juli 2015.
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |