Europeiska unionens byråer

Europeiska unionen

Denna artikel är en del i serien om: Politik i Europeiska unionen

Parlamentet Talman Martin Schulz Största grupperna; Joseph Daul: EPP María Badía (Interim): S&D 7:e sessionen Ledamöter (736) 2009-14 Presidium Viceordförande Kvestor Konferens Lagstiftningsförfarande

Europeiska rådet Ordförande Herman Van Rompuy Partier Lista över möten

Rådet Ordförandeskap Irland Konfiguration Allmänna Utrikes Ekonomiska Euro Lagstiftningsförfarande Röstning Sekretariat Generalsekreterare Uwe Corsepius COREPER

Kommissionen Kommissionen Barroso Ordförande José M. Barroso Viceordförande Catherine Ashton Viviane Reding Joaquín Almunia Siim Kallas Neelie Kroes Antonio Tajani Maroš Šefčovič Kommissionärer Offentlig förvaltning Generalsekreterare Catherine Day

Domstolen Domstol Tribunalen Personaldomstol Ledamöter Domar

Centralbanken Centralbanken Ordförande ESCB Euro EMU Euroområdet

Revisionsrätten Revisionsrätten Budget OLAF

Byråer

Övriga organ Investeringsbanken CoR EESK Ombudsman Nationella parlament

Politik och frågor Budget Inre marknad Ekonomiska området Inre marknaden Området med FS&R Schengen Politikområden Energi Fiskeri Jordbruk Regional Medborgarskap Identitet Pro-Europeanism Euroskepticism Integration Överstatlighet Federalism U.S.E. Multi-speed Opt-outs Fördjupade samarbeten Utträde

Internationella relationer Höga representant Catherine Ashton Utrikestjänsten Utrikespolitik Försvarspolitik Utvidgning

Val 1979, 1984, 1989 1994, 1999, 2004 2009 (senaste valet) 2014 (nästa val) Politiska partier Valkretsar Folkomröstningar

Lagar Regelverk Företräde Subsidiaritet Fördrag Grundläggande rättigheter Medlemskap

Atlas Politikportalen

Europeiska unionens byråer är decentraliserade organ som skiljer sig från Europeiska unionens institutioner. Byråerna inrättas för att handlägga särskilda uppgifter. Varje byrå är en egen juridisk person. Vissa svarar mot behovet att utveckla naturvetenskapligt eller tekniskt kunnande inom vissa områden, andra sammanför olika intressegrupper för att skapa en mötesplats för dialog på europeisk och internationell nivå. Antalet byråer har vuxit kraftigt under 2000-talet, något som kritiserades av Europaparlamentarikern Monica Macovei (EPP), med Europaparlamentets ansvar för att utreda byråernas roller, den 2 mars 2012.

I den förkastade Europeiska konstitutionen benämndes byråerna ”myndigheter”, medan denna benämning ersattes av ”byråer” i Lissabonfördraget.

Enhetlighet och förändringar

I mitten av 2012 nåddes en överenskommelse mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om förändringar av byråerna. Syftet är att få en mer enhetlig struktur på de olika decentraliserade organen, eftersom de i nuläget är inrättade på fall-till-fall-basis. Bland förändringarna återfinns:

1. Alla nya byråers namn ska ha formen Europeiska unionens byrå för ... och de redan existerande byråernas namn ska standardiseras i den mån det inte medför allt för stora ekonomiska kostnader eller byråns namn redan är inarbetat hos medborgarna.
2. Nya byråer ska inrättas med en unionsakt som är standardiserad i sin utformning.
3. Upplösning eller sammanslagning av redan existerande byråer ska övervägas.
4. Europeiska byrån för bedrägeribekämpnings roll gentemot byråerna ska förtydligas.

Lista

EU-byråerna skapades skilda från EU:s institutioner (kommissionen, rådet, parlamentet med flera) för att handlägga mycket specificerade uppgifter som att verka för miljöskydd, transportsäkerhet och flerspråkighet. De finns över hela EU – från Dublin till Stockholm, från Warszawa till Lissabon – och bistår allmänheten och unionens institutioner med tjänster, upplysning och kunnande. De flesta byråer inordnades i EU:s tre pelare innan Lissabonfördraget avskaffade pelarstrukturen.

Formellt namn	Förkortning	Ort	Inrättad
Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning	Cedefop	Thessaloniki	1975
Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor	EUROFOUND	Dublin	1975
Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk	ECNN (EMCDDA)	Lissabon	1993
Europeiska miljöbyrån	EEA	Köpenhamn	1994
Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen	ETF	Turin	1994
Gemenskapens växtsortsmyndighet	CPVO	Angers	1994
Översättningscentrum för Europeiska unionens organ	CdT	Luxemburg	1994
Europeiska läkemedelsmyndigheten	EMEA	London	1995
Europeiska arbetsmiljöbyrån	EU-OSHA	Bilbao	1996
Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster)	KHIM (OHIM)	Alicante	1999
Europeiska polisbyrån	Europol	Haag	1999
Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier	ISS	Paris	2001
Europeiska polisakademin	Cepol	Bramshill	2001
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet	EFSA	Parma	2002
Europeiska byrån för sjösäkerhet	EMSA	Lissabon	2002
Europeiska unionens satellitcentrum	EUSC	Torrejón de Ardoz	2002
Europeiskt organ för förstärkning av samarbetet på det rättsliga området	Eurojust	Haag	2002
Europeiska byrån för luftfartssäkerhet	EASA	Köln	2003
Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS	GSA	Bryssel	2004
Europeiska järnvägsbyrån	ERA	Valenciennes	2004
Europeiska försvarsbyrån	EDA	Bryssel	2004
Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet	ENISA	Heraklion	2005
Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar	ECDC	Solna	2005
Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser	Frontex	Warszawa	2005
Europeiska fiskerikontrollbyrån	CFCA	Vigo	2005
Europeiska kemikaliemyndigheten	ECHA	Helsingfors	2007
Europeiska institutet för jämställdhet		Vilnius	2007
Europeiska unionens byrå för de grundläggande rättigheterna	FRA	Wien	2007
Europeiska systemrisknämnden	ESRB	Frankfurt am Main	2010
Europeiska bankmyndigheten	EBA	London	2011
Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten	ESMA	Paris	2011
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten	EIOPA	Frankfurt am Main	2011
Europeiska stödkontoret för asylfrågor	EASO	Valletta	2011
Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa		Tallinn	2012

Avvecklad byrå

Formellt namn	Förkortning	Ort	Inrättad	Avvecklad
Europeiska byrån för återuppbyggnad	EAR	Thessaloniki	2000	2008

Verkställande organ

Genomförandeorgan inrättas av Europeiska kommissionen för en begränsad period.

• Genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet (ERC), Bryssel
• Genomförandeorganet för forskning (REA), Bryssel
• Genomförandeorganet för konkurrenskraft och innovation (EACI), Bryssel
• Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA), Bryssel
• Genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor (EAHC), Luxemburg
• Genomförandeorganet för det transeuropeiska transportnätet (TEN-TEA), Bryssel

Jämför med

• Generaldirektorat

Externa länkar

• EU:s byråer och decentraliserade organ
• Europeiska rådets slutsatser, december 2003 – EU-byråernas placering

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter

EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.