Europeiska unionens lagstiftningsförfarande

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europaparlamentet är en av de två lagstiftande institutionerna.

Europeiska unionens lagstiftningsförfarande är den process inom Europeiska unionen varigenom Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antar lagstiftningsakter.[1] Utöver parlamentet och rådet fyller även Europeiska kommissionen en central funktion eftersom lagstiftningsförfarandet i regel inleds med att kommissionen lägger fram ett lagförslag. Därefter behandlar parlamentet, folkets företrädare, och rådet, medlemsstaternas företrädare, lagförslaget. Detta sker antingen i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet eller i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande.[2][3][4][5] Vilket lagstiftningsförfarande som tillämpas avgörs av lagförslagets rättsliga grund i fördragen.[6] Vanligtvis används det ordinarie lagstiftningsförfarandet som innebär att parlamentet och rådet lagstiftar gemensamt. Ett särskilt lagstiftningsförfarande innebär att rådet lagstiftar ensamt med medverkan av Europaparlamentet eller, i undantagsfall, vice versa. Europaparlamentet och rådet har således olika stort inflytande beroende på vilket lagstiftningsförfarande som tillämpas.[2][5] I regel fattar Europaparlamentet beslut med enkel majoritet,[7] medan rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet när det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas och med enhällighet när ett särskilt lagstiftningsförfarande tillämpas.[8] Alla lagstiftningsakter måste offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.[9]

Utarbetning av lagförslag[redigera | redigera wikitext]

Europeiska kommissionen utarbetar i regel alla lagförslag.

Varje lagstiftningsförfarande inleds med att ett lagförslag läggs fram. I regel har Europeiska kommissionen ensamrätt att lägga fram lagförslag.[2] I undantagsfall kan ett lagförslag läggas fram på initiativ av en grupp medlemsstater eller Europaparlamentet, på rekommendation av Europeiska centralbanken eller på begäran av Europeiska unionens domstol eller Europeiska investeringsbanken.[10] Inom polissamarbete och straffrättsligt samarbete kan lagstiftningsakter antas på initiativ av en fjärdedel av medlemsstaterna.[11] Inom ett fåtal politikområden som direkt berör Europaparlamentet kan lagstiftningsakter antas på initiativ av parlamentet, medan lagstiftningsakter som ändrar stadgorna för Europeiska centralbanken, Europeiska unionens domstol och Europeiska investeringsbanken kan antas på rekommendation respektive begäran av dem själva.[12][13][14] Även lagstiftningsakter som inrättar specialdomstolar kan antas på begäran av domstolen.[15] I de fall då Europaparlamentet och rådet inte kan lägga fram egna lagförslag, kan de dock uppmana kommissionen att lägga fram ett lagförslag. Europaparlamentet gör detta med absolut majoritet.[4][16][17]

Kommissionens process med att ta fram ett lagförslag inleds ofta med en grönbok. Grönboken är ett samrådsdokument som syftar till att väcka debatt inom ett specifikt politikområde. Denna ligger till grund för en vidare diskussion mellan kommissionen och olika parter som berörs. Det är mot bakgrund av den information kommissionen får från dessa parter, som den därefter utarbetar en handlingsplan och lagförslag. Grönboken följs vanligen av en vitbok, som innehåller förslag på åtgärder som unionen bör vidta inom ett visst politikområde.

Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen[redigera | redigera wikitext]

Oavsett vem som lägger fram ett lagförslag, måste det ha rättslig grund i unionens fördrag.[6] Lagförslaget måste också vara förenligt med subsidiaritetsprincipen om det antas inom ett befogenhetsområde där unionen inte har exklusiv befogenhet. Det innebär att unionen endast ska vidta åtgärder om de planerade åtgärderna inte kan uppnås i tillräcklig utsträckning av medlemsstaterna själva och om åtgärderna därför lämpar sig bättre på unionsnivå.[18]

Det finns tre olika typer av lagstiftningsakter som kan antas av Europaparlamentet och rådet: förordningar, direktiv och beslut. Varje sådan unionsakt har en egen rättslig form, till exempel vad gäller allmän giltighet, direkt tillämplighet och direkt effekt.[19] I vissa fall föreskrivs det i unionens fördrag vilken typ av lagstiftningsakt som ska föreslås; i annat fall ska proportionalitetsprincipen tillämpas.[6] Denna princip innebär att institutionerna ska välja den typ av lagstiftningsakt som lämpar sig bäst för ändamålet och att de inte ska vidta åtgärder utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen.[20]

Nationella parlamenten och subsidiaritetsprövning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Subsidiaritetsprövning

Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, stärktes de nationella parlamentens inflytande i unionens lagstiftningsförfaranden. Europeiska kommissionen måste översända alla sina samrådsdokument (grönböcker, vitböcker och meddelanden) samt andra dokument som ligger till grund för lagstiftningsarbetet till de nationella parlamenten.[21] Detta innefattar att kommissionen också måste översända sina lagförslag samtidigt som den översänder dessa till Europaparlamentet och rådet. På motsvarande sätt måste Europaparlamentet översända sina lagförslag, medan rådet ansvarar för att översända lagförslag från en grupp medlemsstater, Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken.[22][23]

De nationella parlamenten har åtta veckor på sig att behandla lagförslaget.[24] De kan inom denna tidsfrist avge ett motiverat yttrande, som särskilt behandlar huruvida lagförslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen.[25][26] Varje parlament har två röster; för ett tvåkammarparlament har respektive kammare en röst. Om minst en tredjedel (endast en fjärdedel inom polissamarbete och straffrättsligt samarbete) av det totala antalet röster som har tilldelats de nationella parlamenten anser att ett lagförslag står i strid med subsidiaritetsprincipen, måste det omprövas. Omprövningen hindrar dock inte den som har föreslagit lagförslaget från att stå fast vid sitt förslag, men om så sker måste detta beslut motiveras.[27]

Kommissionens arbetsprogram[redigera | redigera wikitext]

I samband med utnämningen av en ny ordförande för kommissionen presenterar han eller hon ett politiskt program för parlamentet.[28] Sedan 2010 håller kommissionens ordförande ett årligt ”tal om tillståndet i unionen” inför Europaparlamentet i september månad. I oktober månad antar kommissionen sitt arbetsprogram för nästföljande år som innehåller övergripande mål och en detaljerad sammanställning av vilka lagförslag som kommer att läggas fram mot bakgrund av ordförandens politiska program och tal om tillståndet i unionen. I december månad håller Europaparlamentet en debatt om arbetsprogrammet.[29][30][31]

Lagstiftningsbehandling[redigera | redigera wikitext]

Efter att ett lagförslag har lagts fram övertar Europaparlamentet och Europeiska unionens råd lagstiftningsförfarandet. Beroende på den rättsliga grunden för förslaget tillämpas antingen det ordinarie lagstiftningsförfarandet eller ett särskilt lagstiftningsförfarande. Båda institutionerna är alltid involverade på något sätt i lagstiftningsbehandlingen oavsett förfarande, men deras inflytande och funktion varierar beroende på val av förfarande. Så länge rådet inte har fattat något beslut har kommissionen möjlighet att ändra sitt förslag.[32] När rådet beslutar på förslag av kommissionen krävs enhällighet för att rådet ska kunna ändra förslaget, utom när en förlikningskommitté har sammankallats eller när budgetförfarandet tillämpas.[33] Utöver bestämmelserna i fördragen kan parlamentet, rådet och kommissionen ingå interinstitutionella avtal som reglerar deras arbets- och funktionssätt.[34]

Ordinarie lagstiftningsförfarande[redigera | redigera wikitext]

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet infördes genom Lissabonfördraget, men var i praktiken endast ett namnbyte av det tidigare medbeslutandeförfarandet. Genom Lissabonfördraget utökades förfarandet till en rad nya politikområden och är därmed det överlägset mest tillämpade lagstiftningsförfarandet.

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet består i att Europaparlamentet och rådet lagstiftar gemensamt.[2][35] Detta förfarande kräver att både parlamentet och rådet godkänner ett lagförslag för att det ska antas. Båda institutionerna har också möjlighet att ändra i lagförslaget under lagstiftningsprocessen.[35] I regel fattar Europaparlamentet beslut med enkel majoritet,[7] medan rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet.[8] Europaparlamentet inleder lagstiftningsbehandlingen och översänder sin ståndpunkt till rådet.[36] Om rådet godkänner denna ståndpunkt är den antagen som lagstiftningsakt,[37] annars ska rådet översända sin egen ståndpunkt till parlamentet.[38] Rådet måste lämna en redogörelse för vilka skäl som ligger bakom att parlamentets ståndpunkt inte antogs. Även kommissionen måste översända sin ståndpunkt till parlamentet.[39] Därefter inleds den andra behandlingen av Europaparlamentet. Inom tre månader kan parlamentet antingen godkänna, förkasta eller ändra rådets ståndpunkt. Om parlamentet godkänner rådets ståndpunkt är den antagen som lagstiftningsakt. Om parlamentet förkastar ståndpunkten faller lagförslaget och lagstiftningsförfarandet avslutas. Om parlamentet ändrar i rådets ståndpunkt ska parlamentet översända sin nya ståndpunkt till rådet.[40] Rådet får i sin tur tre månader på sig att behandla Europaparlamentets ståndpunkt. Rådet kan antingen godkänna eller ändra parlamentets ståndpunkt. Om rådet godkänner ståndpunkten är den antagen som lagstiftningsakt. Om rådet beslutar att ändra parlamentets ståndpunkt sammankallas en förlikningskommitté och ett förlikningsförfarande inleds. Förlikningsförfarandet innebär att förlikningskommittén, bestående av lika många företrädare för Europaparlamentet som för rådet, utarbetar ett gemensamt utkast som både parlamentet och rådet tros kunna acceptera. Om förlikningskommittén inte lyckas att nå en överenskommelse inom sex veckor faller hela förslaget.[41][42] I annat fall måste överenskommelsen godkännas av både parlamentet och rådet i en tredje behandling.[43]

Dialog-accept.svg Europaparlamentets
första ståndpunkt antas
Dialog-accept.svg Europeiska unionens råds
första ståndpunkt antas
Dialog-accept.svg Europaparlamentets
andra ståndpunkt antas
Dialog-accept.svg Förlikningskommitténs
gemensamma utkast antas
Double angle up font awesome.svg Double angle up font awesome.svg Double angle up font awesome.svg Double angle up font awesome.svg
Europeiska kommissionen
Utarbetar lagförslag
Circle arrow right font awesome.svg Europaparlamentet
Första behandlingen
Circle arrow right font awesome.svg Europeiska unionens råd
Första behandlingen
Circle arrow right font awesome.svg Europaparlamentet
Andra behandlingen
Circle arrow right font awesome.svg Europeiska unionens råd
Andra behandlingen
Circle arrow right font awesome.svg Förlikningskommitté
Förlikningsprocess
Circle arrow right font awesome.svg Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Tredje behandlingen
Double angle down font awesome.svg Double angle down font awesome.svg Double angle down font awesome.svg
Dialog-error.svg Europeiska kommissionens
lagförslag förkastas i sin helhet
Dialog-error.svg Inget gemensamt utkast;
inget lagförslag antas
Dialog-error.svg Förlikningskommitténs
gemensamma utkast förkastas

Särskilda lagstiftningsförfaranden[redigera | redigera wikitext]

Inom vissa politikområden tillämpas istället särskilda lagstiftningsförfaranden. Ett särskilt lagstiftningsförfarande innebär att Europaparlamentet med medverkan av rådet, eller rådet med medverkan av Europaparlamentet, lagstiftar.[5] Det finns tre olika typer av särskilda lagstiftningsförfaranden: samrådsförfarande, godkännandeförfarande och budgetförfarande.

Samrådsförfarande[redigera | redigera wikitext]

Samrådsförfarande innebär att rådet lagstiftar efter samråd med parlamentet. Detta innebär att rådet måste höra Europaparlamentet innan det antar en lagstiftningsakt. Parlamentet utfärdar en lagstiftningsresolution, som översänds till rådet. Europaparlamentet fattar alltid beslut med enkel majoritet, medan rådet fattar beslut med enhällighet. Lagstiftningsresolutionen uppmanar rådet att antingen godkänna eller förkasta lagförslaget, men den kan också innehålla förslag till ändringar av lagförslaget. Rådet är dock inte rättsligt bundet av lagstiftningsresolutionen, men måste enligt rättspraxis från Europeiska unionens domstol invänta den.[4] I Europaparlamentet fungerar samrådsförfarandet som den första behandlingen vid det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Det ansvariga utskottet, med föredragande, utarbetar ett betänkande som parlamentet tar ställning till. Från början var samrådsförfarandet det dominerande lagstiftningsförfarandet inom det europeiska samarbetet, men det har gradvis ersatts av andra lagstiftningsförfaranden och sedan Lissabonfördraget trädde i kraft tillämpas det endast inom ett fåtal politikområden, däribland vid viss lagstiftning av fiskal karaktär, unionsmedborgares rösträtt vid europeiska och kommunala val och vissa delar inom polissamarbete. Samrådsförfarandet tillämpas även som ett icke-lagstiftningsförfarande inom konkurrenspolitiken och vid undantag från den inre marknaden.[4][44][45] Det tillämpas även när internationella avtal inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska godkännas.[4][46]

Dialog-accept.svg Lagförslaget antas
Double angle up font awesome.svg
Europeiska kommissionen
Utarbetar lagförslag
Circle arrow right font awesome.svg Europaparlamentet
Avger yttrande
Circle arrow right font awesome.svg Europeiska unionens råd
Enda behandlingen
Double angle down font awesome.svg
Dialog-error.svg Lagförslaget förkastas

Godkännandeförfarande[redigera | redigera wikitext]

Godkännandeförfarande innebär att rådet ensam lagstiftar.

Godkännandeförfarande innebär att Europaparlamentet eller rådet lagstiftar efter godkännande av den andra lagstiftande institutionen. Vanligast är att rådet lagstiftar efter godkännande av parlamentet. Parlamentet har således vetorätt, men saknar möjlighet att ändra i lagförslaget. Parlamentet utfärdar en lagstiftningsresolution, som översänds till rådet. Parlamentet fattar alltid beslut med enkel majoritet, utom vid lagstiftning kring den fleråriga budgetramen, då parlamentet beslutar med absolut majoritet. Rådet fattar beslut med enhällighet. Lagstiftningsresolutionen fastställer endast att parlamentet godkänner eller förkastar lagförslaget. Parlamentet fattar sitt beslut på rekommendation av det ansvariga utskottet.[47] Godkännandeförfarandet infördes genom europeiska enhetsakten, och har sedan dess utvidgats till allt fler politikområden. Det tillämpas vid lagstiftning kring den fleråriga budgetramen,[4][48] bekämpning av diskriminering på annan grund än nationalitet,[49] och när åtgärder vidtas på allmänrättslig grund för att uppnå fördragens mål.[50] Det tillämpas även som ett icke-lagstiftningsförfarande vid ratificering av vissa internationella avtal,[51] och när stater ska ansluta sig till eller utträda ur unionen.[4][52][53] Godkännandeförfarandet används också vid bemyndigande av ett fördjupat samarbete,[54] och vid icke-lagstiftningsförfarande som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[4]

Godkännandeförfarandet tillämpas även i de fåtal fall när Europaparlamentet är ensam lagstiftare. Godkännande krävs då av rådet, som fattar beslut med kvalificerad majoritet, utom gällande beskattningen av Europaparlamentariker, då rådet beslutar med enhällighet. Europaparlamentet beslutar alltid med enkel majoritet. Europaparlamentet är ensam lagstiftare vid lagstiftning som rör undersökningsrätten och Europeiska ombudsmannens ämbetsutövning.[55][56]

Dialog-accept.svg Lagförslaget antas
Double angle up font awesome.svg
Europeiska kommissionen
Utarbetar lagförslag
Circle arrow right font awesome.svg Europaparlamentet
Avger godkännande
Circle arrow right font awesome.svg Europeiska unionens råd
Enda behandlingen
Double angle down font awesome.svg Double angle down font awesome.svg
Dialog-error.svg Lagförslaget förkastas Dialog-error.svg Lagförslaget förkastas

Budgetförfarande[redigera | redigera wikitext]

Utöver lagstiftning fastställer Europaparlamentet och rådet också unionens budget i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande.[57] Budgeten måste vara förenlig med de årliga utgiftsbegränsningar som är satta i den fleråriga budgetramen.[58] Europeiska kommissionen lägger fram ett förslag till budget baserat på institutionernas prognostiserade utgifter. Rådet behandlar budgeten först och antar sin ståndpunkt, som översänds till Europaparlamentet. Om Europaparlamentet inom 42 dagar godkänner rådets ståndpunkt eller avstår från att fatta något beslut, är budgeten antagen. I annat fall ska Europaparlamentet, efter beslut med absolut majoritet, översända sin ståndpunkt till rådet. I så fall ska en förlikningskommitté bestående av företrädare för parlamentet och rådet sammankallas för att nå en överenskommelse. Om en överenskommelse inte kan nås måste kommissionen lägga fram ett nytt förslag till budget. Budgetförfarandet avslutas med att Europaparlamentets talman förklarar budgeten antagen.[57][59] Kontinuerliga sammanträden äger rum mellan Europaparlamentets talman och rådets och kommissionens ordförande kring budgetförfarandet.[60]

Dialog-accept.svg Europeiska unionens råds
ståndpunkt antas
Dialog-accept.svg Förlikningskommitténs
gemensamma utkast antas
Double angle up font awesome.svg Double angle up font awesome.svg
Europeiska kommissionen
Utarbetar budgetförslag
Circle arrow right font awesome.svg Europeiska unionens råd
Enda behandlingen
Circle arrow right font awesome.svg Europaparlamentet
Enda behandlingen
Circle arrow right font awesome.svg Förlikningskommitté
Förlikningsprocess
Circle arrow right font awesome.svg Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Slutbehandling
Double angle down font awesome.svg Double angle down font awesome.svg
Dialog-error.svg Inget gemensamt utkast;
nytt budgetförslag utarbetas
Dialog-error.svg Förlikningskommitténs
gemensamma utkast förkastas;
nytt budgetförslag utarbetas

Ikraftträdande[redigera | redigera wikitext]

Efter att ett lagförslag har antagits i enlighet med bestämmelserna i fördragen, kvarstår ikraftträdandet av lagstiftningsakten genom underteckning, offentliggörande samt genomförande.

Underteckning[redigera | redigera wikitext]

Lagstiftningsakter som antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet undertecknas av Europaparlamentets talman och rådets ordförande innan de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, medan lagstiftningsakter som antas i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande undertecknas av ordföranden för den institution som har antagit dem innan de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.[9]

Offentliggörande[redigera | redigera wikitext]

Alla lagstiftningsakter måste offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.[9] De träder därefter i kraft antingen tjugo dagar efter offentliggörandet eller på den dag som anges i lagstiftningsakten, om sådana bestämmelser existerar.[9] Genom offentliggörandet anses alla unionsmedborgare och andra fysiska och juridiska personer, inklusive unionens institutioner, organ och byråer, ha fått vetskap om den. Från offentliggörandets tidpunkt har berörda fysiska eller juridiska personer två månader på sig att väcka talan om ogiltigförklaring vid Europeiska unionens domstol.[61] Offentliggörandet i tidningen är således det allra sista steget i lagstiftningsförfarandet.

Genomförande[redigera | redigera wikitext]

De flesta lagstiftningsakterna kräver genomförandeåtgärder på unionsnivå eller nationell nivå för att kunna tillämpas. Vilka genomförandeåtgärder som behöver vidtas, och vem som ansvarar för att vidta dem, är beroende av vilken typ av lagstiftningsakt det handlar om samt vad som föreskrivs i själva lagstiftningsakten. Europeiska kommissionen ansvarar för att vidta genomförandeåtgärder på unionsnivå, medan medlemsstaterna ansvarar för att vidta genomförandeåtgärder på nationell nivå. En förordning är å ena sidan till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Den kräver inga genomförandeåtgärder på nationell nivå för att kunna tillämpas. Ett direktiv kräver å andra sidan att medlemsstaterna genomför dess bestämmelser genom den nationella lagstiftningen.[19] Genom lagstiftningsakter kan Europaparlamentet och rådet dels delegera befogenheter till kommissionen,[62] dels ge kommissionen genomförandebefogenheter när enhetliga villkor för genomförandet av en lagstiftningsakt krävs.[63] Utöver kommissionen ansvarar medlemsstaterna för att lagstiftningsakterna genomförs genom att vidta alla nödvändiga nationella lagstiftningsåtgärder.[64]

Övergångsklausuler och hänskjutning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Övergångsklausul
Förfarandena kan förenklas genom beslut av Europeiska rådet.

Europeiska unionens råd kan hänskjuta en fråga av känslig karaktär till Europeiska rådet vid lagstiftning inom sociala trygghetens område,[65] straffrättsligt samarbete,[66][67] inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet,[68] och polissamarbete.[69] När ett lagstiftningsärende hänskjuts till Europeiska rådet avbryts lagstiftningsförfarandet och Europeiska rådet har normalt fyra månader på sig att lösa frågan. Europeiska rådet kan därefter välja att återsända förslaget så att Europeiska unionens råd kan återuppta lagstiftningsförfarandet.

Europeiska rådet kan också med enhällighet, efter godkännande av Europaparlamentet med absolut majoritet, ändra omröstningsförfarandet i Europeiska unionens råd från enhällighet till kvalificerad majoritet. På samma sätt kan Europeiska rådet ersätta ett särskilt lagstiftningsförfarande inom ett visst politikområde med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Europeiska rådets beslut måste översändas till de nationella parlamenten, och kan inte träda i kraft om ett nationellt parlament invänder mot beslutet inom sex månader.[70] Inom den fleråriga budgetramen kan dock Europeiska rådet besluta att rådet ska ersätta enhällighet med kvalificerad majoritet utan att varken behöva godkännande av Europaparlamentet eller översända detta beslut till de nationella parlamenten.[71]

Europeiska unionens råd kan med enhällighet också självt besluta att ersätta ett särskilt lagstiftningsförfarande med det ordinarie lagstiftningsförfarandet vid lagstiftning rörande det civilrättsliga samarbetet kring familjerätt,[72] socialpolitik[73] eller miljörätt.[74] Ett sådant beslut antas på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet. Beslutet kring det civilrättsliga samarbetet kring familjerätt måste översändas till de nationella parlamenten och kan inte träda i kraft om ett nationellt parlament invänder mot det.[72] Rådet kan med enhällighet även ersätta enhällighet med kvalificerad majoritet, utom vid beslut av försvarspolitisk karaktär, och, efter samråd med Europaparlamentet, ersätta ett särskilt lagstiftningsförfarande med det ordinarie lagstiftningsförfarandet inom fördjupade samarbeten.[75]

Översikt av lagstiftningsförfaranden[redigera | redigera wikitext]

  
Ordinarie lagstiftningsförfarande
Europaparlamentet och rådet lagstiftar gemensamt. Europaparlamentet beslutar med enkel majoritet, medan rådet beslutar med kvalificerad majoritet (enhällighet för att ändra ett förslag av kommissionen). Lagförslag kan läggas fram endast av Europeiska kommissionen.
  
Inom polissamarbete och straffrättsligt samarbete kan lagförslag även läggas fram på initiativ av en fjärdedel av medlemsstaterna.
  
Samrådsförfarande
Rådet lagstiftar ensamt, efter samråd med Europaparlamentet. Europaparlamentet beslutar med enkel majoritet, medan rådet beslutar med enhällighet (en övergångsklausul möjliggör för Europeiska rådet att ändra detta till kvalificerad majoritet). Lagförslag kan läggas fram endast av Europeiska kommissionen.
  
Inom polissamarbete och straffrättsligt samarbete kan lagförslag även läggas fram på initiativ av en fjärdedel av medlemsstaterna.
  
Godkännandeförfarande (med rådet som lagstiftare)
Rådet lagstiftar ensamt, efter godkännande av Europaparlamentet. Europaparlamentet beslutar med enkel majoritet, medan rådet beslutar med enhällighet (en övergångsklausul möjliggör för Europeiska rådet att ändra detta till kvalificerad majoritet). Lagförslag kan läggas fram endast av Europeiska kommissionen.
  
Inom polissamarbete och straffrättsligt samarbete kan lagförslag även läggas fram på initiativ av en fjärdedel av medlemsstaterna.
  
Godkännandeförfarande (med Europaparlamentet som lagstiftare)
Europaparlamentet lagstiftar ensamt, efter godkännande av rådet och efter samråd med kommissionen. Europaparlamentet beslutar med enkel majoritet, medan rådet beslutar med kvalificerad majoritet. Lagförslag kan läggas fram endast av Europaparlamentet.
  
Budgetförfarande
Europaparlamentet och rådet lagstiftar gemensamt. Europaparlamentet beslutar med absolut majoritet, medan rådet beslutar med kvalificerad majoritet. Lagförslag kan läggas fram endast av Europeiska kommissionen.
Rättslig grund Politikområde Rättsakt Avvikelser
O FEUF-14 Åtgärder för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse Förordning
O FEUF-15.3 Tillgång till institutionernas handlingar Förordning
O FEUF-16.2 Skydd av personuppgifter
O FEUF-18 Förbud av diskriminering på grund av nationalitet
G FEUF-19.1 Bekämpning av diskriminering på annan grund
O FEUF-19.2 Stimulansåtgärder mot diskriminering på annan grund
O FEUF-21.2 Fri rörlighet för unionsmedborgare
S FEUF-21.3 Åtgärder om social trygghet eller socialt skydd
S FEUF-22.1 Unionsmedborgares rösträtt vid kommunala val
S FEUF-22.2 Unionsmedborgares rösträtt vid europeiska val
S FEUF-23 Rätt till skydd av annan medlemsstats konsulat Direktiv
O FEUF-24 Bestämmelser om europeiskt medborgarinitiativ Förordning
G FEUF-25 Utveckling av unionsmedborgarskapet Kräver godkännande i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella bestämmelser.
O FEUF-33 Tullsamarbete
O FEUF-43.2 Gemensamma marknaden för jordbruk och fiskeri Efter samråd med EESK.
O FEUF-46 Fri rörlighet för arbetstagare Efter samråd med EESK.
O FEUF-48 Social trygghet för migrerande arbetstagare Hänskjutning till Europeiska rådet möjligt.
O FEUF-50.1 Etableringsrätt Direktiv Efter samråd med EESK.
O FEUF-51 Upphäva etableringsrätten för vissa verksamheter
O FEUF-52.2 Samordna nationella särregler för etableringsrätt Direktiv
O FEUF-53.1 Åtgärder för att förenkla för egenföretagare Direktiv
O FEUF-56 Inkludera tredjelands medborgare i tjänstelagstiftning
O FEUF-59.1 Liberalisering av en särskild tjänst Direktiv Efter samråd med EESK.
O FEUF-64.2 Förenkla kapitalrörelser till eller från tredje land
S FEUF-64.2 Försvåra kapitalrörelser till eller från tredje land
O FEUF-75 Ram för administrativa åtgärder om kapitalrörelser Förordning
O FEUF-77.2 Gränsövervakning
S FEUF-77.3 Åtgärder om pass, identitetskort m.m.
O FEUF-78.2 Gemensam asylpolitik
O FEUF-79.2 Gemensam invandringspolitik
O FEUF-79.4 Stödja medlemsstaternas integrationspolitik
O FEUF-81.2 Civilrättsligt samarbete
S FEUF-81.3 Familjerätt som har gränsöverskridande följder Rådet kan införa ordinarie lagstiftningsförfarande om inget nationellt parlament invänder.
p FEUF-82.1 Straffrättsligt samarbete
p FEUF-82.2 Minimiregler för ömsesidigt erkännande av domar Direktiv Hänskjutning till Europeiska rådet möjligt. Förenklat bemyndigande för fördjupat samarbete.
p FEUF-83.1 Minimiregler för brottsrekvisit för allvarliga brott Direktiv Hänskjutning till Europeiska rådet möjligt. Förenklat bemyndigande för fördjupat samarbete.
p FEUF-83.2 Minimiregler för brottsrekvisit och andra påföljder Direktiv Hänskjutning till Europeiska rådet möjligt. Förenklat bemyndigande för fördjupat samarbete.
t FEUF-83.2 Minimiregler för brottsrekvisit och andra påföljder Direktiv Hänskjutning till Europeiska rådet möjligt. Förenklat bemyndigande för fördjupat samarbete.
p FEUF-84 Stödja nationella åtgärder för förebyggande av brott
p FEUF-85.1 Eurojusts struktur, arbetssätt, uppgifter m.m. Förordning
h FEUF-86.1 Inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet Förordning Hänskjutning till Europeiska rådet möjligt. Förenklat bemyndigande för fördjupat samarbete.
p FEUF-87.2 Vissa åtgärder om polissamarbete
t FEUF-87.3 Operativt samarbete mellan polismyndigheter Hänskjutning till Europeiska rådet möjligt. Förenklat bemyndigande för fördjupat samarbete.
p FEUF-88.2 Europols struktur, arbetssätt, uppgifter m.m. Förordning
t FEUF-89 Polismyndigheters möjlighet att agera i annan stat
O FEUF-91.1 Transportpolitik Efter samråd med EESK och ReK
O FEUF-100.2 Åtgärder om sjöfart och luftfart Efter samråd med EESK och ReK
S FEUF-113 Harmonisera omsättnings- och punktskatter m.m Efter samråd med EESK
O FEUF-114 Tillnärmning av lagar om inre marknaden Efter samråd med EESK
S FEUF-115 Harmonisera nationella lagar om inre marknaden Efter samråd med EESK
O FEUF-116 Åtgärder mot snedvridande konkurrensvillkor Direktiv
O FEUF-118 Enhetligt skydd av immateriella rättigheter
S FEUF-118 Språk vid skydd av immateriella rättigheter Förordning
O FEUF-121.6 Multilaterala övervakningsförfaranden Förordning
S FEUF-126.14 Ersätta protokoll 12 fogat till grundfördragen Efter samråd med ECB.
S FEUF-126.14 Tillämpning av protokoll 12 fogat till grundfördragen
S FEUF-127.6 Tilldela Europeiska centralbanken tillsynsuppgifter Efter samråd med ECB.
O FEUF-129.3 Ändra protokoll 4 fogat till grundfördragen Även ECB kan lägga fram lagförslag. Samråd med den initiator som inte har lagt fram förslagt.
O FEUF-133 Åtgärder för användningen av euron Efter samråd med ECB
O FEUF-153.2 Socialpolitik Efter samråd med EESK och ReK
S FEUF-153.2 Skydd för arbetstagare Efter samråd med EESK och ReK. Rådet kan införa ordinarie lagstiftningsförfarande.
O FEUF-157.3 Lika möjligheter och lika behandling för könen Efter samråd med EESK.
O FEUF-164 Bestämmelser för Europeiska socialfonden Förordning Efter samråd med EESK och ReK.
O FEUF-165.4 Utbildning, ungdomar och idrott Efter samråd med EESK och ReK.
O FEUF-166.4 Yrkesutbildningar Efter samråd med EESK och ReK.
O FEUF-167.5 Kultur Efter samråd med ReK.
O FEUF-168.4 Folkhälsa Efter samråd med EESK och ReK.
O FEUF-168.5 Skydda och förbättra människors hälsa m.m. Efter samråd med EESK och ReK.
O FEUF-169.3 Konsumentskydd Efter samråd med EESK.
O FEUF-172 Transeuropeiska nät Efter samråd med EESK och ReK.
O FEUF-173.3 Industri Efter samråd med EESK.
O FEUF-175 Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning Efter samråd med EESK och ReK.
O FEUF-177 Strukturfonderna och sammanhållningsfonden Förordning Efter samråd med EESK och ReK.
O FEUF-178 Europeiska regionala utvecklingsfonden Förordning Efter samråd med EESK och ReK.
O FEUF-182.1 Flerårigt ramprogram om forskningspolitik Efter samråd med EESK.
S FEUF-182.4 Särskilda program om forskning Efter samråd med EESK.
O FEUF-182.5 Europeiska forskningsområdet Efter samråd med EESK.
O FEUF-188 Tilläggsprogram inom forskningspolitiken Efter samråd med EESK.
O FEUF-189.2 Europeiskt rymdprogram
O FEUF-192.1 Miljö Efter samråd med EESK och ReK.
S FEUF-192.1 Miljöpolitik av skattekaraktär m.m. Efter samråd med EESK och ReK. Rådet kan införa ordinarie lagstiftningsförfarande.
O FEUF-192.3 Handlingsprogram om miljöpolitik Efter samråd med EESK och ReK.
O FEUF-194.2 Energipolitik Efter samråd med EESK och ReK.
S FEUF-194.3 Energipolitik av fiskal karaktär
O FEUF-195.2 Turism
O FEUF-196.2 Civilskydd
S FEUF-203 Associerade territorier
O FEUF-207.2 Gemensamma handelspolitiken Förordning
O FEUF-209 Utvecklingssamarbete
O FEUF-212 Samarbete med tredjeländer
O FEUF-214.3 Ramen för humanitärt bistånd
O FEUF-214.5 Europeiska frivilligkåren Förordning
G FEUF-223.1 Bestämmelser om val till Europaparlamentet Kräver godkännande i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella bestämmelser.
h FEUF-223.2 Regler och allmänna villkor för Europaparlamentariker Förordning
h FEUF-223.2 Beskattning av Europaparlamentariker Förordning Rådet beslutar med enhällighet.
O FEUF-224 Europeiska partier Förordning
h FEUF-226 Undersökningsrätten Förordning
h FEUF-228.4 Europeiska ombudsmannens ämbetsutövning Förordning
O FEUF-257 Specialdomstolar Förordning Även domstolen kan lägga fram lagförslag. Samråd med den initiator som har inte lagt fram förslagt.
S FEUF-262 Domstolens behörighet till immaterialrätt Kräver godkännande i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella bestämmelser.
O FEUF-281 Ändra protokoll 3 fogat till grundfördragen Även domstolen kan lägga fram lagförslag. Samråd med den initiator som har inte lagt fram förslagt.
O FEUF-291.3 Kommissionens genomförandebefogenheter Förordning
O FEUF-298.2 Bestämmelser om europeisk administration Förordning
S FEUF-308 Ändra protokoll 5 fogat till grundfördragen Förordning Även EIB kan lägga fram lagförslag. Samråd med den initiator som inte har lagt fram förslagt.
S FEUF-311 Systemet för unionens egna medel Kräver godkännande i enlighet med medlemsstaternas konstitutionella bestämmelser.
G FEUF-311 Genomförande av systemet för unionens egna medel Förordning
G FEUF-312.2 Fleråriga budgetramen Förordning Europaparlamentet beslutar med absolut majoritet.
B FEUF-314 Unionens årliga budget
O FEUF-322 Gemensamma finansiella bestämmelser Förordning Efter samråd med revisionsrätten.
O FEUF-325.4 Åtgärder mot bedrägeri på unionsnivå Efter samråd med revisionsrätten.
O FEUF-336 Tjänsteföreskrifter för unionens tjänstemän Förordning
O FEUF-338.1 Statistik som behövs för unionens verksamhet
S FEUF-349 Yttersta randområden
G FEUF-352.1 Allmänrättslig grund för att uppnå fördragens mål
O PRO7-12 Skatt för tjänstemän och övriga anställda Förordning Samråd med olika institutioner och organ.
O PRO7-14 Sociala förmåner för tjänstemän och övriga anställda Förordning Samråd med olika institutioner och organ.
G PRO37-2 Genomförande av protokoll 37

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Artikel 289.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  2. ^ [a b c d] ”Artikel 289.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  3. ^ ”Artikel 294 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 173-175. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  4. ^ [a b c d e f g h] ”Lagstiftningsbefogenheter”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/aboutparliament/sv/0081f4b3c7/Lagstiftningsf%C3%B6rfaranden-i-detalj.html. Läst 2012-03-18. 
  5. ^ [a b c] ”Artikel 289.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  6. ^ [a b c] ”Artikel 296 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 175-176. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  7. ^ [a b] ”Artikel 231 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 152. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  8. ^ [a b] ”Artikel 16.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 24. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  9. ^ [a b c d] ”Artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 176. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  10. ^ ”Artikel 289.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  11. ^ ”Artikel 76 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 75. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  12. ^ ”Artikel 129.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 103. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  13. ^ ”Artikel 281 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 167. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  14. ^ ”Artikel 308 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 180. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  15. ^ ”Artikel 257 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 160. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  16. ^ ”Artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 150. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  17. ^ ”Artikel 241 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 155. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  18. ^ ”Artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  19. ^ [a b] ”Artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 171-172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  20. ^ ”Artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  21. ^ ”Artikel 1 i protokoll 1 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 203. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  22. ^ ”Artikel 2 i protokoll 1 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 203-204. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  23. ^ ”Artikel 4 i protokoll 2 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 206-207. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  24. ^ ”Artikel 4 i protokoll 1 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 204. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  25. ^ ”Artikel 3 i protokoll 1 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 204. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  26. ^ ”Artikel 6 i protokoll 2 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 207. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  27. ^ ”Artikel 7 i protokoll 2 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 207-208. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  28. ^ ”Punkt 2 i ramavtal om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen”. EUT L 304, 20.11.2010, s. 48. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010Q1120(01). 
  29. ^ ”Artikel 35 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 22. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  30. ^ ”Bilaga IV i ramavtal om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen”. EUT L 304, 20.11.2010, s. 62. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010Q1120(01). 
  31. ^ ”Tillståndet i unionen”. Europeiska kommissionen. 2012-01-31. http://ec.europa.eu/news/eu_explained/110928_sv.htm. Läst 2012-03-20. 
  32. ^ ”Artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 173. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  33. ^ ”Artikel 293.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 173. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  34. ^ ”Artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 175. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  35. ^ [a b] ”Artikel 294 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 173-175. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  36. ^ ”Artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  37. ^ ”Artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  38. ^ ”Artikel 294.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  39. ^ ”Artikel 294.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  40. ^ ”Artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  41. ^ ”Artikel 294.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 174. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  42. ^ ”Artikel 294.12 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 175. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  43. ^ ”Artikel 294.13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 175. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  44. ^ ”Artikel 103.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 89. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  45. ^ ”Artikel 109 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 93. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  46. ^ ”Artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 144-146. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  47. ^ ”Artikel 81 i Europaparlamentets arbetsordning”. EUT L 116, 5.5.2011, s. 39. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011Q0505(01). 
  48. ^ ”Artikel 312.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 182. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  49. ^ ”Artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 56. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  50. ^ ”Artikel 352 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 196. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  51. ^ ”Artikel 218.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 145. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  52. ^ ”Artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 43. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  53. ^ ”Artikel 50.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 43. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  54. ^ ”Artikel 329.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 190. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  55. ^ ”Artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 150. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  56. ^ ”Artikel 228.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 151. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  57. ^ [a b] ”Artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 183-185. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  58. ^ ”Artikel 312.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 182. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  59. ^ ”Budgetförfarandet”. Europaparlamentet. http://www.europarl.europa.eu/aboutparliament/sv/003dcd4001/Budgetf%C3%B6rfarandet-f%C3%B6rklarat.html. Läst 2013-04-13. 
  60. ^ ”Artikel 324 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 188. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  61. ^ ”Artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 162-163. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  62. ^ ”Artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 172. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  63. ^ ”Artikel 291.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 173. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  64. ^ ”Artikel 291.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 173. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  65. ^ ”Artikel 48 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 67. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  66. ^ ”Artikel 82.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 80. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  67. ^ ”Artikel 83.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 81. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  68. ^ ”Artikel 86.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 82. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  69. ^ ”Artikel 87.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 82. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  70. ^ ”Artikel 48.7 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 43. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  71. ^ ”Artikel 312.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 182. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  72. ^ [a b] ”Artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 79. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  73. ^ ”Artikel 153.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 115. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  74. ^ ”Artikel 192.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 133. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  75. ^ ”Artikel 333 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 191-192. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.