Euro

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Eurosamarbetet)
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Euro (olika betydelser).
Europeiska flaggan Ekonomiska och monetära unionen
Euro
Valutakod
Symbol
EUR (num. 978)
Valutaområde
Utgör en del av
euroområdet
Europeiska unionen
Valutaenheter 1 € = 100 cent
Centralbank
Centralbankschef
Mandatperiod
Europeiska centralbanken
Mario Draghi
2011-11-01 – 2019-10-31
Inflation (juni 2014)
Metod
0,5 %[1]
HIKP
Eurosedlar Euromynt och eurosedlar

Euro () (uttal: /ˈɛuɾʊ/ eller /'ɛvrʊ/[2], på finlandssvenska enbart /ˈɛuɾʊ/[3]) är den officiella valutan i 18 av Europeiska unionens medlemsstater, det så kallade euroområdet, samt den valuta som används av Europeiska unionens institutioner. Euroområdet utgörs av Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Valutan används även i Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten, som har ingått monetära avtal med unionen, samt inofficiellt i Kosovo och Montenegro. Således är den gemensam valuta för mer än 330 miljoner européer. Inkluderat områden som använder valutor som är knutna till euron, får den direkt påverkan på närmare 500 miljoner människor världen över. Med mer än 610 miljarder euro i cirkulation intog euron positionen som valutan med högst kontantvärde i världen i december 2006.[4] I mitten av 2010 var kontantvärdet närmare 850 miljarder euro.[5]

Euron introducerades på världens finansmarknader som elektronisk valuta 1999 och den 1 januari 2002 lanserades även euromynt och eurosedlar. Den ersatte europeiska valutaenheten (ECU) med förhållandet 1:1. Euron förvaltas och administreras av den Frankfurt-baserade Europeiska centralbanken (ECB) och eurosystemet (bestående av euroländernas nationella centralbanker). Som självständig centralbank är ECB enda myndigheten att besluta över penningpolitiken inom euroområdet. Eurosystemet deltar när det gäller tillverkning och distribution av mynt och sedlar i samtliga medlemsstater, och driften av euroområdets betalningssystem.

Alla Europeiska unionens medlemsstater, utom Danmark och Storbritannien,[6][7] är förpliktade att införa euron så snart de uppfyller vissa rättsliga och ekonomiska krav, de så kallade konvergenskriterierna.[8]

Eurosamarbetet och dess politiska och ekonomiska effekter har varit föremål för omfattande diskussioner och utgör en kontroversiell fråga i vissa delar av unionen. Kritiker hävdar bland annat att euroområdet inte utgör ett optimalt valutaområde och att den penningpolitiska makten förskjuts för långt ifrån medborgarna, medan förespråkarna hävdar att samarbetet utgör en viktig del i den europeiska integrationen och gynnar den europeiska ekonomin genom ökad handel. Euroområdet drabbades hårt av finanskrisen 2008–2009 och av den efterföljande skuldkrisen i Europa 2010–2011, vilket bland annat har gett upphov till spekulationer om att vissa euroländer kan komma att tvingas lämna samarbetet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Eurosamarbetets historia

Ursprungliga idéer[redigera | redigera wikitext]

Pierre Werner vid ett möte 1983.

Idén om en gemensam europeisk valuta har funnits länge. Redan år 1929 förespråkade den tyske kanslern Gustav Stresemann införandet av en europeisk valuta på grund av den ökade ekonomiska splittringen i Europa efter första världskriget.[9] Den latinska myntunionen mellan Belgien, Frankrike, Italien och Schweiz hade ett par år tidigare upplösts.

1969 väcktes idén om en europeisk valuta åter till liv när kommissionen lade fram ett initiativ som skulle öka den ekonomiska och monetära koordineringen mellan medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna.[10]

Förslaget följdes upp av Europeiska rådet vid ett sammanträde i Haag, Nederländerna, i december samma år. Luxemburgs premiärminister Pierre Werner fick i uppdrag att utarbeta ett förslag om hur man skulle minska instabiliteten mellan valutorna. Pierre Werners slutliga förslag innebar att valutorna skulle låsas oåterkalleligen till varandra, men han förespråkade inte införandet av någon gemensam valuta.

I februari 1986 formaliserade europeiska enhetsakten det politiska samarbetet inom Europeiska gemenskaperna när bland annat monetär politik blev en befogenhet för samarbetet. Vid Europeiska rådets sammanträde i Hannover 1988 påbörjades arbetet med att skapa en monetär union. Frankrike, Italien och kommissionen förespråkade en fullständig valutaunion med en enda centralbank, medan Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher motsatte sig detta.[11]

Påbörjandet av införandet[redigera | redigera wikitext]

Den officiella eurosymbolen.

Genom fördraget om Europeiska unionen, som trädde i kraft den 1 november 1993, lades grunden för införandet av en gemensam valuta mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen. Danmark och Storbritannien hade erhållit undantag från valutasamarbetet, eftersom de inte ville delta från första början. Den 16 december 1995 antogs det nuvarande namnet ”euro”, som ersatte europeiska valutaenheten.[12]

Införandet av euron skulle ske i tre steg. Det första steget genomfördes den 1 juli 1990 när valutakontrollerna avskaffades och kapitalrörelserna inom samarbetet släpptes helt fria. Det andra steget genomfördes den 1 januari 1994 i och med bildandet av Europeiska monetära institutet, föregångaren till Europeiska centralbanken.

Den 1 januari 1995 anslöt sig Finland, Sverige och Österrike till unionen och förband sig att delta i valutasamarbetet så snart de skulle uppfylla de ekonomiska och rättsliga kraven.

Fullföljandet av införandet[redigera | redigera wikitext]

Euron infördes elektroniskt 1999 och fysiskt den 1 januari 2002.
Nya eurosedlar infördes i början av 2013. På övre delen syns framsidan av sedeln och på den nedre delen syns baksidan.

I juni 1997 antog Europeiska rådet stabilitets- och tillväxtpakten, vars syfte var att garantera budgetdiciplin och finansiell stabilitet i euroområdet. Den 3 maj 1998 beslutade Europeiska rådet vid sitt sammanträde i Bryssel, Belgien, slutligen vilka medlemsstater som skulle tillåtas delta i eurosamarbetet från första början. Av alla unionens medlemsstater, bortsett från Danmark och Storbritannien som hade erhållit undantag från samarbetet, var det bara Grekland och Sverige som inte uppfyllde de ekonomiska kraven. Därför beslutade Europeiska rådet att Grekland och Sverige inte skulle få delta i samarbetet. Sverige hade avsiktligt misslyckats med att uppfylla konvergenskriterierna eftersom landet ville vänta med att införa euron.

1998 inrättades Europeiska centralbanken, som ersatte Europeiska monetära institutet. Den 1 januari 1999 infördes slutligen euron som elektronisk valuta i elva medlemsstater: Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike.

Senare utveckling[redigera | redigera wikitext]

Stödet för euron 2008
  > 70 %
  50–70 %
  30–50 %
  < 30 %

Den 19 juni 2000 beslutade rådet att Grekland uppfyllde konvergenskriterierna, och att landet skulle bli en del av euroområdet från och med den 1 januari 2001.[13] Samma dag fastställdes också den oåterkalleliga omräkningskursen.

Den 1 januari 2002 infördes eurosedlar och euromynt, samtidigt som de nationella valutorna togs ur bruk.

Den 1 maj 2004 anslöt sig tio nya medlemsstater till EU och den 1 januari 2007 anslöt sig ytterligare två nya medlemsstater till unionen. Slovenien blev det första av dessa länder att införa euron som sin valuta.

Rådet beslutade den 11 juli 2006 att Slovenien skulle införa euron från och med den 1 januari 2007,[14] den 10 juli 2007 att Cypern och Malta skulle införa euron från och med den 1 januari 2008,[15][16][17][18] den 8 juli 2008 att Slovakien skulle införa euron från och med den 1 januari 2009,[19][20] den 13 juli 2010 att Estland skulle införa euron från och med den 1 januari 2011,[21][22] och den 9 juli 2013 att Lettland skulle införa euron från och med den 1 januari 2014.[23][24]

Som en följd av finanskrisen 2008–2009 och av den efterföljande skuldkrisen i Europa 2010–2011 beslutade Europeiska rådet under 2010 att vidta flera olika åtgärder för att stärka den finansiella stabiliteten i den ekonomiska och monetära unionen. Under våren 2010 erhöll Grekland ett nödlån från övriga euroområdet, och hösten 2010 erhöll Irland ett liknande nödlån. Ett nytt system för finansiell tillsyn infördes den 1 januari 2011. Europeiska rådet har också beslutat att skärpa efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpakten, som luckrades upp av Frankrike och Tyskland under 2005 för att göra den mer ”flexibel”. En fördragsändring ska möjliggöra införandet av en permanent stabilitetsmekanism.

Mynt och sedlar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartiklar: Euromynt och Eurosedlar
Sedlarna är helt standardiserade.

Euromynt och eurosedlar infördes den 1 januari 2002. Eurosedlarna finns i sju olika valörer: 5, 10, 20, 50, 100, 200 och 500 euro. Eurosedlarna är helt standardiserade och deras utseende beror därför inte på var i euroområdet de är tryckta.

Euromynten finns i åtta olika valörer: 1, 2, 5, 10, 20 och 50 cent samt 1 och 2 euro. Den ena sidan är gemensam för hela euroområdet, medan den andra är specifik för varje medlemsstat. Alla mynt är giltiga i hela euroområdet. Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten, som har monetära avtal med unionen, har rätt att prägla egna euromynt. Finland och Nederländerna har beslutat att inte använda de två minsta myntvalörerna.

År 2007 påbörjades en ny myntserie, med en något korrigerad design på den gemensamma myntsidan. Den nya designen återspeglar hela Europa och inte bara de stater som var medlemmar i EU före 2004. De gamla mynten är giltiga även i fortsättningen.

Eurosymbolen[redigera | redigera wikitext]

Olika typsnitt av symbolen.

Precis som den amerikanska dollarn har valutasymbolen $, har euron en egen symbol: €. Symbolen är enligt Europeiska kommissionen ”en kombination mellan den grekiska bokstaven epsilon, som är en symbol för den europeiska civilisationen; ett E för Europa; och de parallella linjerna symboliserar eurons stabilitet”. Europeiska kommissionen har också specificerat hur den officiella symbolens exakta proportioner och för- och bakgrundsfärger ska vara. Grafiska formgivare gjorde dock tidigt klart att de inte tänkte följa de föreskrivna proportionerna, utan formge symbolen så att den passar in i respektive typsnitt.[25]

Var valutasymbolen placeras varierar från land till land. Europeiska unionens publikationsbyrå rekommenderar att eurosymbolen (eller förkortningen) i svenskspråkig text, med ett mellanrum, placeras efter beloppet.[26]. Samma rekommendation ges för alla språk med undantag för engelska, irländska och lettiska. Att placera symbolen framför beloppet, likt dollar- och pundtecknen, är dock allmänt accepterat.[källa behövs]

Den officiella valutakoden ”EUR” används ibland istället för valutasymbolen. Symbolen infördes i teckenkodningen Windows-1252 (västeuropeisk) och andra varianter på position 128. I Unicode finns tecknet med på position 8364 (U+20AC). I HTML har man infört koden &euro; för symbolen.

Växelkurser[redigera | redigera wikitext]

Nationell valuta Kod Växelkurs Fastställd oåterkalleligen Ersatt av euron Ref.
Belgisk franc BEF &&&&&&&&&&&&&040.33990040,3399 1998-12-31 1999-01-01 [27]
Cypriotiskt pund CYP &&&&&&&&&&&&&&00.5852740,585274 2007-07-10 2008-01-01 [28]
Estnisk krona EEK &&&&&&&&&&&&&015.64660015,6466 2010-07-13 2011-01-01 [29]
Finsk mark FIM &&&&&&&&&&&&&&05.9457305,94573 1998-12-31 1999-01-01 [27]
Fransk franc FRF &&&&&&&&&&&&&&06.5595706,55957 1998-12-31 1999-01-01 [27]
Grekisk drachme GRD &&&&&&&&&&&&0340.750000340,750 2000-06-19 2001-01-01 [30]
Irländskt pund IEP &&&&&&&&&&&&&&00.7875640,787564 1998-12-31 1999-01-01 [27]
Italiensk lira ITL &&&&&&&&&&&01936.2700001 936,27 1998-12-31 1999-01-01 [27]
Lettisk lats LVL &&&&&&&&&&&&&&00.7028040,702804 2013-07-09 2014-01-01 [31]
Luxemburgsk franc LUF &&&&&&&&&&&&&040.33990040,3399 1998-12-31 1999-01-01 [27]
Maltesisk lira MTL &&&&&&&&&&&&&&00.4293000,429300 2007-07-10 2008-01-01 [32]
Nederländska gulden LUF &&&&&&&&&&&&&&02.2037102,20371 1998-12-31 1999-01-01 [27]
Portugisisk escudo PTE &&&&&&&&&&&&0200.482000200,482 1998-12-31 1999-01-01 [27]
Slovakisk krona SKK &&&&&&&&&&&&&030.12600030,1260 2008-07-08 2009-01-01 [33]
Slovensk tolar SIT &&&&&&&&&&&&0239.640000239,640 2006-07-11 2007-01-01 [34]
Spansk peseta ESP &&&&&&&&&&&&0166.386000166,386 1998-12-31 1999-01-01 [27]
Tysk mark DEM &&&&&&&&&&&&&&01.9558301,95583 1998-12-31 1999-01-01 [27]
Österrikisk schilling ATS &&&&&&&&&&&&&013.76030013,7603 1998-12-31 1999-01-01 [27]

Euroområdet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Euroområdet
  Euroområdet
  EU-länder utanför området

Euroområdet utgörs av de medlemsstater i Europeiska unionen som använder euron som officiellt betalmedel. Dessa 18 medlemsstater är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Spanien, Slovakien, Slovenien, Tyskland och Österrike.

Även Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten använder euron som officiellt betalmedel genom monetära avtal med Europeiska unionen. Det innebär också att de har rätt att prägla egna euromynt i begränsad upplaga.

Kosovo och Montenegro använder euron utan avtal med unionen. Samtliga av dessa stater har tidigare använt sig av någon av de valutor som ersattes av euron.

Av de elva medlemsstater inom Europeiska unionen som ännu inte har infört euron är alla utom Danmark och Storbritannien förpliktade att göra det så snart de uppfyller konvergenskriterierna. Sverige har efter en folkomröstning avsiktligt misslyckats med att uppfylla kriterierna och har på så sätt kunnat undvika att införa euron. Bulgarien, Kroatien, Litauen, Polen, Rumänien, Tjeckien och Ungern strävar alla efter att införa euron i sinom tid. Litauen är den europeiska stat som har kommit längst i processen med att uppfylla kraven för att få införa euron, medan de övriga har haft varierande vilja att införa euron.

Ekonomisk teori[redigera | redigera wikitext]

Optimalt valutaområde[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Optimalt valutaområde
Robert Mundells teorier används ofta i debatter om eurons effekter.

Inom ekonomi är ett optimalt valutaområde en geografisk region där den ekonomiska effektiviteten maximeras om det bara finns en enda valuta. Den teori som ligger till grund för optimala valutaområden härrör från Robert Mundell och används ofta i diskussioner om eurons ekonomiska effekter.

Fyra olika aspekter är särskilt viktiga för ett fungerande valutaområde enligt Mundell: arbetskraftsrörlighet, kapitalrörlighet, ett riskspridningssystem som jämnar ut uppkomna skillnader inom valutaområdet samt att hela valutaområdet följer ungefär samma konjunkturcykel.

Jämfört med USA har euroområdet sämre arbetskraftsrörlighet och mindre kapital att använda för att jämna ut uppkomna skillnader i valutaområdet.

Två olika effekter har betydelse för om ett valutaområde är fördelaktigt. Å ena sidan innebär ett mindre, homogent valutaområde att penningpolitiken kan finjusteras efter de lokala förutsättningarna. Ett större, heterogent valutaområde innebär en sämre anpassad penningpolitik och kan vara mer utsatt för asymmetriska chocker. Å andra sidan innebär ett större valutaområde att en asymmetrisk chock sprids över hela regionen och att kostnaderna inte koncentreras till enskilda områden, som de skulle ha gjort om devalvering var möjligt för att reducera de utsatta områdenas köpkraft.

Annan teori[redigera | redigera wikitext]

Europeiska centralbanken är en självständig centralbank.

Den mest uppenbara fördelen med att införa en gemensam valuta är borttagandet av kostnaderna för valutaväxling. Bankerna är skyldiga att ta samma avgifter för transaktioner inom en medlemsstat som mellan två medlemsstater i euroområdet. Frånvaron av olika valutor elimnerar också växelkursriskerna.

En gemensam valuta väntas också ge upphov till att skillnaderna i priser minskar mellan medlemsstaterna. Prisskillnader ger upphov till arbitrage, det vill säga handel som drar fördel av att priset är olika i olika länder. Därför förväntas priserna på handlade varor att konvergera, vilket ger upphov till inflation i vissa regioner och deflation i andra under en övergångsperiod. Empiriska undersökningar har bekräftat detta fenomen för vissa sektorer.[35]

En stor valuta kan också väntas leda till ökad makroekonomisk stabilitet. Trots att låg inflation är en förutsättning för en modern och effektiv ekonomi, har många europeiska stater saknat förmåga att ta itu med sina stora inflationsproblem. Andra stater, däribland Tyskland, har lyckats upprätthålla prisstabilitet genom bland annat en självständig centralbank.

Därför utformades Europeiska centralbanken efter den tyska centralbanken. Bland annat har den som främsta mål att bekämpa för hög inflation och är helt oberoende av politiskt inflytande.

Effekter och konsekvenser[redigera | redigera wikitext]

Handel och turism[redigera | redigera wikitext]

Turismen har ökat.

Empiriska studier om eurons effekter har visat att den har inneburit att handeln inom euroområdet har ökat med mellan 5 och 10 procent.[36] I underkant ligger en studie som visade att handeln ökade med 3 procent.[37] Inte desto mindre har en metaanalys av alla tillgängliga studier kommit fram till att utbredningen av rapporter som pekar på att euron har haft en positiv effekt på handeln kan vara en konsekvens av publiceringsbias och att effekten på handeln egentligen är försumbar.[38] Turismen i euroområdet har påverkats av införandet av en gemensam valuta. En undersökning har kommit fram till att turistflödet inom euroområdet har ökat med 6,5 procent till följd av eurons införande.[39]

Investeringar[redigera | redigera wikitext]

BNP per capita inom EU 2004.

Studier har funnit positiva effekter av eurons införande på investeringar. Fysiska investeringar har ökat med ungefär fem procent i euroområdet på grund av euron. Den lägre räntan i länder som tidigare haft sämre stabilitet har varit starkt bidragande till det. När det gäller utländska direktinvesteringar har en studie visat att dessa har ökat med 20 procent under eurons första fyra år.[40] Gällande investeringar i företag, har studier visat att euron har lett till en ökad investeringsnivå och att det har blivit lättare för företag att finna finansiering. Euron har särskilt stimulerat investeringar i företag som kommer från delar som tidigare hade en svag ekonomi. En studie har visat att euron står bakom 22 procent av de investeringar som gjorts efter 1998 i länder med svag ekonomi.[41] Effekterna är emellertid mindre tydliga för företag som kommer från områden med stark ekonomi. Införandet av euron har i de flesta fall inte varit fördelaktig för dem. Det har dock varit starka tendenser att det ökade lånandet orsakat skulder som slagit tillbaka mot en del länder, inte minst Irland, Grekland, Spanien och Portugal. Räntan har gått upp i dessa länder, vilket minskat investeringar och tillväxt. Se Eurokrisen.

Inflation[redigera | redigera wikitext]

Pris i två olika valutor, för att förhindra smyghöjningar.

Införandet av euron har lett till en omfattande diskussion om dess möjliga effekter på inflation. Det fanns en utbredd uppfattning bland euroområdets invånare att den nya valutan gav upphov till höjda priser på kort sikt. Paradoxalt nog har denna uppfattning inte fått stöd av inflationsstatistiken, som visar att euron inte har haft någon större effekt på prisstabiliteten. Detta beror bl.a. på att fastighetspriser inte ingår i underlaget för inflationsstatistiken.[källa behövs]

En studie har visat att denna paradox är en konsekvens av en asymmetrisk effekt på priserna: medan euron saknade betydelse för priserna på de flesta varorna, har den lett till att billiga varor har blivit dyrare till följd av avrundningar. Studien konstaterade att konsumenterna baserade sina uppfattningar om inflation på de billiga varor som de handlar ofta.[42]

En annan förklaring som har föreslagits är att butikerna valde att vänta med prisökningarna i samband med valutaövergången till dess att den nya valutan var introducerad.[43]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Euro area (changing composition) - HICP - Overall index, Annual rate of change, Eurostat, Neither seasonally or working day adjusted” (på engelska). Europeiska centralbanken. http://sdw.ecb.europa.eu/quickview.do?SERIES_KEY=122.ICP.M.U2.N.000000.4.ANR. Läst 2014-07-09. 
  2. ^ ”Veckans språkråd: Euro”. Språkrådet (Sverige). http://www.spraknamnden.se/fragor/arkiv_sprakrad_02.htm#euro. Läst 2011-01-04. 
  3. ^ ”Hur ska vi hantera euro?”. Forskningscentralen för de inhemska språken. 2007-02-08. http://www.kotus.fi/index.phtml?l=sv&s=2150. Läst 2011-01-04. 
  4. ^ ”Euro notes cash in to overtake dollar” (på engelska). Financial Times. 2006-12-27. http://www.ft.com/cms/s/18338034-95ec-11db-9976-0000779e2340.html. Läst 2011-01-04. 
  5. ^ ”Euro-Serie 2.0 in den Startlöchern” (på tyska). Wiener Zeitung. 2010-09-08. http://wienerzeitung.at/DesktopDefault.aspx?TabID=3924&Alias=wzo&cob=516246&Page11914=4. Läst 2011-01-11. 
  6. ^ ”Protokoll 15 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 284-286. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  7. ^ ”Protokoll 16 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 287. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  8. ^ ”Artikel 140 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 108-110. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  9. ^ ”Protokoll från sammanträde i Nationernas Förbund (NF)” (på franska). Europeiska kommissionen. 1929-09-09. http://ec.europa.eu/economy_finance/emu_history/documentation/chapter1/19290909fr06speechofgustavstresemann.pdf. Läst 2011-01-04. 
  10. ^ ”Commission Memorandum to the Council on the co-ordination of economic policies and monetary co-operation within the Community” (på engelska). Europeiska kommissionen. 1969-02-12. http://ec.europa.eu/economy_finance/emu_history/documentation/chapter2/19690212en015coordineconpoli.pdf. Läst 2011-01-04. 
  11. ^ ”EC leaders move nearer to monetary study plan” (på engelska). Financial Times. 2001-07-31. http://specials.ft.com/euro/FT3XEZDUTPC.html. Läst 2011-01-04. 
  12. ^ ”MADRID EUROPEAN COUNCIL 15 and 16 DECEMBER 1995 PRESIDENCY CONCLUSIONS” (på engelska). Europaparlamentet. 1995-12-16. http://www.europarl.europa.eu/summits/mad1_en.htm. Läst 2011-01-04. 
  13. ^ ”Rådets beslut av den 19 juni 2000 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om införande av den gemensamma valutan i Grekland den 1 januari 2001 (2000/427/EG)”. EGT L 167, 7.7.2000, s. 19-21. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:167:0019:0021:SV:PDF. 
  14. ^ ”Rådets beslut av den 11 juli 2006 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Sloveniens införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2007 (2006/495/EG)”. EUT L 195, 15.7.2006, s. 25-27. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2006:195:0025:0027:SV:PDF. 
  15. ^ ”Rådets beslut av den 10 juli 2007 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Cyperns införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2008 (2007/503/EG)”. EUT L 186, 18.7.2007, s. 29-31. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2007:186:0029:0031:SV:PDF. 
  16. ^ ”Rådets beslut av den 10 juli 2007 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Maltas införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2008 (2007/504/EG)”. EUT L 186, 18.7.2007, s. 32-34. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2007:186:0032:0034:SV:PDF. 
  17. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 835/2007 av den 10 juli 2007 om ändring av förordning (EG) nr 974/98 vad beträffar införandet av euron i Cypern”. EUT L 186, 18.7.2007, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2007:186:0001:0002:SV:PDF. 
  18. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 836/2007 av den 10 juli 2007 om ändring av förordning (EG) nr 974/98 vad beträffar införandet av euron i Malta”. EUT L 186, 18.7.2007, s. 3-4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2007:186:0003:0004:SV:PDF. 
  19. ^ ”Rådets beslut av den 8 juli 2008 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Slovakiens införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2009 (2008/608/EG)”. EUT L 195, 24.7.2008, s. 24-27. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:195:0024:0027:SV:PDF. 
  20. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 693/2008 av den 8 juli 2008 om ändring av förordning (EG) nr 974/98 när det gäller införandet av euron i Slovakien”. EUT L 195, 24.7.2008, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:195:0001:0002:SV:PDF. 
  21. ^ ”Rådets beslut av den 13 juli 2010 i enlighet med artikel 140.2 i fördraget om Estlands införande av euron den 1 januari 2011 (2010/416/EU)”. EUT L 196, 28.7.2010, s. 24-26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:196:0024:0026:SV:PDF. 
  22. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 670/2010 av den 13 juli 2010 om ändring av förordning (EG) nr 974/98 vad gäller införandet av euron i Estland”. EUT L 196, 28.7.2010, s. 1-3. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:196:0001:0003:SV:PDF. 
  23. ^ ”Rådets beslut av den 9 juli 2013 om Lettlands införande av euron den 1 januari 2014 (2013/387/EU)”. EUT L 195, 18.7.2013, s. 24-26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2013:195:0024:0026:SV:PDF. 
  24. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 678/2013 av den 9 juli 2013 om ändring av förordning (EG) nr 974/98 vad gäller införandet av euron i Lettland”. EUT L 195, 18.7.2013, s. 2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2013:195:0002:0002:SV:PDF. 
  25. ^ Siebert, Jürgen (2002). ”The Euro: From Logo to Letter”. Font Magazine. http://www.fontshop.com/blog/fontmag/002/02_euro/. Läst 7 mars 2013. 
  26. ^ ”Regler för att uttrycka valutaenheter”. Europeiska unionens publikationsbyrå. 2009-02-05. http://publications.europa.eu/code/sv/sv-370303.htm. Läst 2011-01-04. 
  27. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Rådets förordning (EG) nr 2866/98 av den 31 december 1998 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron”. EGT L 359, 31.12.1998, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31998R2866. 
  28. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1135/2007 av den 10 juli 2007 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Cypern”. EUT L 256, 2.10.2007, s. 2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32007R1135. 
  29. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 671/2010 av den 13 juli 2010 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Estland”. EUT L 196, 28.7.2010, s. 4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010R0671. 
  30. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1478/2000 av den 19 juni 2000 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron”. EGT L 167, 7.7.2000, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32000R1478. 
  31. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 870/2013 av den 9 juli 2013 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Lettland”. EUT L 243, 12.9.2013, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013R0870. 
  32. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1134/2007 av den 10 juli 2007 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Malta”. EUT L 256, 2.10.2007, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32007R1134. 
  33. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 694/2008 av den 8 juli 2008 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Slovakien”. EUT L 195, 24.7.2008, s. 3. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32008R0694. 
  34. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1086/2006 av den 11 juli 2006 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron”. EUT L 195, 15.7.2006, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32006R1086. 
  35. ^ ”Market Integration and Convergence to the Law of One Price: Evidence from the European Car Market” (på engelska). The National Bureau of Economic Research. Juli 2001. http://www.nber.org/papers/w8402. Läst 2011-01-04. 
  36. ^ ”The euro's trade effects” (på engelska). Europeiska centralbanken. http://www.ecb.de/pub/pdf/scpwps/ecbwp594.pdf. Läst 2011-01-04. 
  37. ^ ”The Euro Effect on Trade is not as Large as Commonly Thought” (på engelska). University of Amsterdam and Tinbergen Institut. 2006-02-21. http://www1.fee.uva.nl/pp/klaassen/index_files/trend27_forthcoming.pdf. Läst 2011-01-04. 
  38. ^ ”Rose effect and the euro: is the magic gone?” (på engelska). Review of World Economics. http://www.springerlink.com/content/670658078011l5r1/. Läst 2011-01-04. 
  39. ^ ”The Effect of EMU on Tourism” (på engelska). Salvador Gil-Pareja, Rafael Llorca-Vivero, José Antonio Martínez-Serrano. http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=983231. Läst 2011-01-07. 
  40. ^ ”Does the single currency affect FDI?” (på engelska). José de Sousa och Julie Lochard. December 2004. http://www.afse.fr/docs/congres_2005/docs2005/Sousa.pdf. Läst 2011-01-04. 
  41. ^ ”The Real Effects of the Euro: Evidence from Corporate Investments” (på engelska). Arturo Bris, Yrjö Koskinen och Mattias Nilsson. http://www2.wu-wien.ac.at/rof/papers/pdf/Bris-Koskinen-Nilsson_Euro%20Effects.pdf. Läst 2011-01-04. 
  42. ^ ”The Euro Changeover and Its Effects on Price Transparency and Inflation” (på engelska). InterScience.Wiley.com. http://www3.interscience.wiley.com/journal/121658067/abstract. Läst 2011-01-07. 
  43. ^ ”Quarterly Journal of Economics – Abstract” (på engelska). MIT Press Journals. http://www.mitpressjournals.org/doi/abs/10.1162/qjec.121.3.1103. Läst 2011-01-07. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.