Euxenit
| Euxenit | |
 Euxenit från Norge | |
| Kategori | oxidmineraler |
|---|---|
| Strunz klassificering | 04.DG.05 |
| Kemisk formel | (Y, Ca, Ce, U, Th)(Nb, Ta, Ti)2O6 |
| Färg | Svart, brunsvart, grönsvart |
| Förekomstsätt | Massiv, kristaller i matris |
| Kristallstruktur | Ortorombiskt |
| Hållbarhet | Skör |
| Hårdhet (Mohs) | 5,5 – 6,5 |
| Glans | Glänsande submetallisk, vaxartad till hartsartad på brottytor |
| Transparens | Ogenomskinlig, genomskinlig på tunna kanter |
| Streckfärg | Gulaktig,gråaktig eller rödbrun |
| Specifik vikt | 4,7 – 5,0 |
Euxenit är ett mineral som innehåller bland annat niob, titan, uran, yttrium, cerium och erbium och är viktigt på grund av dessa ämnens sällsynthet. Mineralet förekommer i kompakta massor och har brunaktig färg och metallartad glans.
Förekomst
Euxenit förekommer i Norge på pegmatitgångar, t.ex. vid Arendal, Tvedestrand och på Hitterö i Finland. Större fyndigheter är kända på Madagaskar och i Brasilien.
Det beskrevs första gången 1870 och uppkallades efter grekiskans ord för gästfri och vänlig mot främlingar, med anspelning på de många sällsynta beståndsdelar som den innehåller.
Nära euxenit står mineralerna aeschynit, polykras (på Slättåkra i Småland) och polymignit, vilken också förekommer på norska pegmatitgångar.[1]
Användning
Euxenite används som en malm för utvinning av sällsynta jordartsmetaller som den innehåller. Sällsynta stora kristaller har också använts för tillverkning av smycken.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ Meyers varulexikon, Form, 1952
