Eva Moberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För orienteraren, se Eva Moberg (orienterare). För journalisten och vänsteraktivisten (1962–1999), se Eva X Moberg.

Eva Moberg Hederberg, född Moberg, 14 februari 1932 i Stockholm, död 22 maj 2011 i Stockholm,[1] var en svensk författare, dramatiker och debattör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Eva Moberg var dotter till författaren Vilhelm Moberg och växte upp i Stockholm. Hon tog studentexamen 1952. År 1963 blev hon filosofie licentiat inom litteraturhistoria, religionshistoria och praktisk filosofi med avhandlingen Kärlek och kön, en studie i Colettes diktning. Hon var redaktör för Fredrika Bremer-förbundets tidskrift Hertha (1960-62), kulturredaktör i veckotidningen Vi (1967-76) och kolumnist i Dagens Nyheter (1976-1992). Hon skrev om samhällsproblem, politik och etiska frågor. Åren 1968-1970 var hon anställd som manusförfattare på SVT, där hon bland annat skrev en rad uppmärksammade TV-revyer och senare flera scenkomedier.[2]

Moberg deltog tidigt i jämställdhetsdebatten i Sverige. Hennes essä "Kvinnans villkorliga frigivning" publicerad 1961 satte igång en intensiv och långvarig debatt om mäns och kvinnors ställning i familjen och i samhället i stort. Vid mitten av 1960-talet blev hon medlem i Grupp 222, en löst sammansatt påtryckningsgrupp i jämställdhetsfrågor. Grupp 222:s och Mobergs idéer kring ett jämställt samhälle innehöll kritik av den traditionella mansrollen; de förespråkade inte bara kvinnornas utan även männens emancipation. "Män är bättre än manssamhället" var Mobergs utgångspunkt, det blev också titeln på ett föredrag hon återkommande höll utomlands på 1990-talet.[3]

Under 1970-talet engagerade hon sig även i kampen mot kärnkraft och senare också i miljöfrågor och som försvarare av djurens rättigheter.

Eva Moberg var också en av grundarna till Republikanska Klubben[4].

Åren 1964-1976 var Eva Moberg gift med TV-producenten Hans Hederberg, med vilken hon fick en dotter 1966. Eva Moberg levde senare, fram till sin död med författaren Gottfried Grafström.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Moberg erhöll utmärkelserna De Nios stora pris (1975), Hiroshima Peace Prize (1990) och Årets väckarklocka (1994), den negativa utmärkelsen Årets förvillare (1999) samt Torgny Segerstedts frihetspenna (2003).

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Kvinnans villkorliga frigivning, i antologin Unga Liberaler: nio inlägg i idédebatten, Stockholm: Bonnier, 1961.
  • Kvinnor och människor, Stockholm: Bonnier, 1962. Tribunserien, 99-0152130-0
  • Pengar eller livet?: exemplet kärnkraften, Stockholm: Bonnier, 1979. ISBN 91-0-043939-8
  • Vad tar vi oss för?: tankar samlade i en sanslös tid, Stockholm: Timo, 1979. ISBN 91-7756-034-5
  • Är krig naturligt?, Stockholm: Fredsårsdelegationen, skriftserie, 0283-6912 ; 1, 1986
  • Evas lilla gula: artiklar för återbruk, Stockholm: Dagens Nyheter, 1988. ISBN 91-7588-978-1
  • Prima materia: texter i urval (innehåller bl.a. Kvinnans villkorliga frigivning.), Stockholm: Ordfront 2003. ISBN 91-7324-778-2

Barnböcker[redigera | redigera wikitext]

  • Barnen Bolinder, 1973
  • Martina drömmer, 1985
  • Urban, Raider och Martina, 1986
  • Fabian och färgerna, 1991

Teater[redigera | redigera wikitext]

  • Prylar, 1987
  • Svindlande skönhet, 1990
  • Hög svansföring, 1994
  • Himladjuren, 1996
  • Eroterapi, 2001

TV-produktioner[redigera | redigera wikitext]

  • Provokationer, 1967
  • Grov kränkning, 1968
  • Konfrontation, 1969
  • Dom kallas människor, 1970
  • Horoskopet, 1971
  • Televisioner I-IV, 1973-1974
  • Sagan om tåget, 1978
  • Tillfälligt avbrott, 1978-79 (medförförfattare)
  • Skapelsens krona, 1980 (tillsammans med Gottfried Grafström)
  • Liten tuva, 1985 (tillsammans med Gottfried Grafström)
  • Dokument bakifrån, I - III 1986
  • Jesu syster, 1987

Radioproduktioner[redigera | redigera wikitext]

  • Fritagningen, 1981
  • Avskedsmiddag, 1984

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SvD.se 23 maj 2011: Eva Moberg är död, läst 23 maj 2011
  2. ^ Vem är hon. Stockholm: Norstedts. 1988. sid. 321. ISBN 91-1-863422-2. http://runeberg.org/vemarhon/0321.html 
  3. ^ ”Eva Moberg, officiell webbplats”. http://www.evamoberg.nu/. Läst 2013-04-06. 
  4. ^ DN 5 juni 2011

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]