Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland
Åbo domkyrka byggdes under 1200-talet och invigdes som biskopskyrka den 17 juni år 1300. Sedan 1817 är domkyrkan även säte för ärkebiskopen.
Grundad 1809
Typ Kristet samfund
Juridisk status Statskyrka
Medlemmar 4 100 432 (75,2%)[1]
Officiella språk Finska
Svenska

Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (finska: Suomen evankelis-luterilainen kirkko) är det officiella namnet på Finlands största religiösa samfund. Kyrkan är den tredje största medlemskyrkan inom Lutherska världsförbundet.

Den är en av två folkkyrkor i Finland, den andra är Finska ortodoxa kyrkan.

Kyrkan konstituerades 1809 och 1811 ur den svenska kyrkan då Sverige i och med freden i Fredrikshamn 1809 avträdde Finland till Ryssland och den svenska landsdelen Finland (samt delar av det dåvarande Västerbottens län) blev ryskt storfurstendöme. Tidigare utgjorde större delen av det nuvarande Finland Åbo stift och Viborgs stift inom den svenska kyrkan. År 1817 blev Åbo stift upphöjt till ärkestift.

Stift och biskopar inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan är indelad i nio stift, som i sin tur är indelade i prosterier. Åtta av stiften är finskspråkiga och utgår från en geografisk indelning av landet. Borgå stift skiljer sig från övriga genom att det omfattar landets alla svenskspråkiga församlingar samt de tvåspråkiga församlingar som har svensk majoritet. Stiftet täcker därför in ett geografiskt vidsträckt område längs större delar av Finlands kust, samt Tammerfors i inlandet. Till stiftet hör även de rikstäckande Tyska evangelisk-lutherska församlingen i Finland och Rikssvenska Olaus Petri församling.

En biskop leder varje stift. I Åbo ärkestift finns utöver stiftsbiskopen även ärkebiskopen, som bland annat är ordförande för kyrkomötet och biskopsmötet. Därtill kommer fältbiskopen, som leder det dryga 40-tal militärpräster som på hel- eller deltid verkar inom försvarsmakten. Till biskopsmötet kallar ärkebiskopen de nio stiftsbiskoparna, fältbiskopen samt en assessor från varje stift.

Lista över stift och nuvarande biskopar[redigera | redigera wikitext]

Listan upptar kyrkans stift i den ordning de grundades och anger biskopssäten, domkyrkor och nuvarande biskopar.

Stift Grundat Biskopssäte, domkyrka Nuvarande biskop
Åbo ärkestift Grundat som missionsstift 1156
flyttat 1229
flyttat 1300, ärkestift 1817
Nousis
Korois
Åbo domkyrka
ärkebiskop Kari Mäkinen (2010–)
biskop Kaarlo Kalliala (2011–)
Tammerfors stift Grundat som Viborgs stift 1554
flyttat till Borgå 1723
flyttat till Tammerfors 1923
Viborgs domkyrka
Borgå domkyrka
Tammerfors domkyrka
biskop Matti Repo (2008–)
Uleåborgs stift Grundat som Kuopio stift 1851
flyttat till Uleåborg 1900
Kuopio domkyrka
Uleåborgs domkyrka
biskop Samuel Salmi (2001–)
S:t Michels stift grundat som Nyslotts stift 1897
flyttat till Viborg 1924
flyttat till S:t Michel 1945
Nyslotts domkyrka
Viborgs domkyrka
S:t Michels domkyrka
biskop Seppo Häkkinen (2009–)
Borgå stift 1923 Borgå domkyrka biskop Björn Vikström (2009–)
Kuopio stift 1939 Kuopio domkyrka biskop Jari Jolkkonen (2012–)
Lappo stift 1959 Lappo domkyrka biskop Simo Peura (2004–)
Helsingfors stift 1959 Helsingfors domkyrka biskop Irja Askola (2010–)
Esbo stift 2004 Esbo domkyrka biskop Tapio Luoma (2012–)

Utöver dessa fungerar Pekka Särkiö som fältbiskop sedan år 2012.

Anmärkning: Borgå stift omfattar de svenskspråkiga församlingarna och församlingar med svenska som majoritet i hela landet. Till stiftet hör också Tyska församlingen och Rikssvenska Olaus Petri föramling.

Väckelserörelser[redigera | redigera wikitext]

Sedan sent 1700-tal och tidigt 1800-tal har fyra väckelserörelser verkat inom Evangelisk-lutherska kyrkan: bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. Kyrkans hemsida talar också om den femte väckelserörelsen som uppstod i mitten av 1900-talet, en evangeliserande väckelsekristlighet som också kallas nypietism.

Bedjarrörelsen[redigera | redigera wikitext]

Rukoilevaisuus (finska, bokstavligen en inriktning mot bedjande) uppstod under 1700-talet till följd av bondflicka Liisa Eerikintytärs omvändelse. Eerikintytärs vittnesbörd blev startpunkten för en väckelse i Kaland, som senare skulle sprida sig till hela landskapet Egentliga Finland och vidare till Satakunda. Tidiga ledare i rörelsen var kyrkoherden i Nousis, Abraham Achrenius, och dennes son Anders Achrenius.

Rörelsen splittrades 1984 i en konservativ och en reformöppen falang. Länsi-Suomen Rukoilevaisten Yhdistys ry (ungefär Föreningen Bedjare i Västra Finland) står kvar i en äldre tradition, med utgångspunkt i 1694 års missale, 1701 års psalmbok och 1776 års bibelöversättning. Den västfinska grenen motsätter sig prästvigning av kvinnliga präster (vilket praktiseras inom kyrkan sedan 1986). Suomen rukoilevaisen kansan yhdistys ry (ungefär Föreningen Bedjar i Finland) intar en mera reformöppen ställning, där man godtar kvinnliga präster och använder reviderade gudstjänstböcker och nyare bibelöversättningar. De äldre böckerna intar fortfarande en betydande roll, men anses inte teologiskt mera riktiga än nyare utgåvor.

Nokiamissionen[redigera | redigera wikitext]

I början av 1990-talet startade en karismatisk väckelse i staden Nokia nära Tammerfors. Rörelsen är evangeliserande och betonar att Jesu frälsningsverk utöver syndernas förlåtelse även omfattar helande av kropp och själ. Idag bedrivs även verksamhet i Karleby och Helsingfors. Nokiamissionen har sju heltidsanställda (mars 2008) och ett stort antal frivilligarbetare. En utåtriktad mission bedrivs i Albanien och Indien, främst inriktad på skola och utbildning men även pastorsseminarier. Punktinsatser har även genomförts i Israel och Lettland.

Nokiamissionen har letts av prästen Markku Koivisto, som i ett medialt uppmärksammat utspel meddelade efter påsknattens mässa 2008 att han lämnar den lutherska kyrkan och sitt prästämbete där. Nokia Mission Church grundades den 12 juni 2008.[2]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Medlemskap[redigera | redigera wikitext]

År 2013 hörde 4 100 432 personer (75,2 % av finländarna) till kyrkan, en nedgång med 1,2 procentenheter från föregående år vilket också speglas i att 58 965 personer utträdde ur kyrkan medan 14 653 personer blev medlemmar.[1]

Gudstjänstdeltagande, Förrättningar[redigera | redigera wikitext]

Antalet gudstjänstbesökare för 2006 uppgick till 7 016 500 (2006) och 2 494 100 betjänades med nattvarden. I övriga samlingar (andakter, studiegrupper, husförhör) deltog 5 675 100 personer.

75,2 % av de födda, eller 43 719 barn döptes i kyrkan år 2013. År 2012 konfirmerades 53 428 tonåringar (83,0 %) efter att ha deltagit i skriftskolan. Under 2013 förrättades 12 331 vigslar (49 %) och år 2012 48 201 begravningar i kyrkan.[1]

Övrig verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Kyrkans diakonala arbete räknade 207 100 klienter under 2006, antalet klientkontakter uppgick till 714 000 medan samtalstjänsten räknade 41 795 telefonsamtal.[3]

Barn- och ungdomsverksamheten räknade 1 216 000 besök i familjegrupperna. Bland barn i åldern 3–5 år deltog 38,1 % i dagklubbar och bland 4–10 år gamla barn gick 7,7 % i söndagsskola. Av 7–8-åringarna deltog 13,7 % i eftermiddagsklubbar, 13,4 % av barn i gruppen 7–14 år deltog i minior- respektive juniorverksamhet. Samtliga siffror gäller 2006.[3]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan är indelad i 430 församlingar och 9 stift.[4]

Kyrkomötets ledamöter fördelar sig enligt nedan:[4]

Kategori Antal ledamöter
Ärkebiskopen 1
Biskoparna 9
Fältbiskopen 1
Präster 32
Lekmän 64
Representant för samerna 1
Ombud utsett av statsrådet 1
Total 109

I församlingsvalet 2006 valdes cirka 12 000 förtroendevalda för fyraårsperioden 2007–2010.[4]

Personal och ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Under 2006 avlönade kyrkan 21 414 personer för som utfört arbete motsvarande 15 415 heltidstjänster. Av de anställda var 2 164 församlingspräster, varav 34,6 % kvinnor. Bland kyrkoherdarna var 6,7 % kvinnor.[5]

Under 2006 fördelade sig frivilligarbetarna som följer:

  • Diakioni: 29 000 frivilliga
  • Mission: 15 000 frivilliga
  • Barn- och ungdomsarbetet: 24 000 frivilliga ledare
  • Allmänt församlingsarbete 3 400 frivilliga[3]

Kyrkans totala skatteinkomster för 2006 uppgick till 872 miljoner euro (€), varav direkt kyrkoskatt uppgick till 763 miljoner € och samfundsskattemedel till 109 miljoner €. Skattesatsen varierade mellan 1 % och 2,25 % beroende på församling. Antalet kyrkobyggnader uppgick till 815.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Kyrkan i siffror
  2. ^ dagen.se
  3. ^ [a b c] www.evl.fi Verksamhet, besökt 2008-04-04.
  4. ^ [a b c] www.evl.fi Organisationen, besökt 2014-07-30.
  5. ^ www.evl.fi Anställda, besökt 2008-04-04.
  6. ^ www.evl.fi Ekonomi, besökt 2008-04-04.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]