Evert Horn af Kanckas

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Evert Horns och hans maka Margareta Finckes sarkofag i Åbo domkyrka

Evert Karlsson Horn af Kanckas, född 11 juni 1585Hapsals slott, Estland, död 30 juli 1615 vid Pskov, Ryssland, svensk militär, ståthållare i Narva 1613, fältmarskalk 1614. Son till riksrådet Carl Henriksson Horn af Kanckas och Agneta von Dellwig, bror till fältmarskalken Gustaf Karlsson Horn och far till fältmarskalken Gustaf Evertsson Horn,

Liksom bröderna Gustaf Karlsson Horn, Henrik Horn och Klas Horn hade Evert Horn fått en vårdad uppfostran och ansågs efter tidens fordringar för lärd. Det fält, där han företrädesvis utmärkte sig, var dock krigets. Han anställdes tidigt i krigstjänst, men framträdde först egentligen i Gustav II Adolfs krig med Ryssland. På det mest lysande sätt införlivade han här sitt namn i och med det De la Gardieska fälttåget. Han steg inom ovanligt kort tid från överstelöjtnant till generallöjtnant och generalståthållare över Narva, Ivangorod, Jama och Koporie samt slutligen 1614 till fältmarskalk. Dödsskjuten vid ett av ryssarna verkställt utfall ur Pskov den 30 juli 1615. Han begravdes i konungens närvaro i Kankaskoret i Åbo domkyrka 25 februari 1616. I kapellet över hans grift uppsattes hans i striderna vunna segerfanor.

Tapper och modig i striden, ägde Evert Horn tillika fältherrens förmåga att beräkna och ordna samt utvecklade en människokärlek, större än den, man i allmänhet finner hos dessa tiders krigare. När han 1609 hade intagit Staraja Russa, under De la Gardies tåg mot Moskva, föll en mängd fångar, synnerligen kvinnor, i hans hand och dessa hade otvivelaktigt varit förlorade, om inte Horn tagit dem under sitt beskydd och räddat dem undan de segrande krigarnas våldsamheter. Alltid utsatte han sig för de största farorna och var jämt den främste bland förtrupperna, så att De la Gardie skrev hem ”att ehuru alla under kriget förhållit sig som ärliga karlar, så var det dock herr Evert, som gjort det mesta till saken.”

Emellan båda dessa stora män utvecklade sig också ett förhållande, som hör till de vackra dragen i bådas historia. Inte en skymt av avund fläckar nämligen vänskapen mellan De la Gardie och Horn, och när illviljan hotade den förre med ofärd, togs han i försvar och räddades av den senare.

Hos Gustav II Adolf stod Horn högt och han beklagade djupt förlusten av den lärde, kloke och tappre krigaren.

Gift 1613 med Margareta Fincke (d 1647), dotter till befallningsmannen Gödik Fincke och Ingeborg Nilsdotter Boije.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]