Exhibitionism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med självexponering.
Exhibitionism
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 F65.2

Exhibitionism är en sexuell störning som innebär att en person har en önskan att blotta sitt könsorgan för främlingar, utan att detta i sig är förenat med en önskan om sexuell umgänge. Som regel hänger denna önskan samman med sexuell upphetsning, och åtföljs av onani.[1] Att ge vika för denna önskan är ett sexualbrott, och rubriceras sexuellt ofredande eller förargelseväckande beteende. Personer som begår detta brott kallas blottare.

Exempel på detta är att en person vill märkas i en folksamling, synas i media (genom bloggning et cetera), eller visa upp sig på en scen inför en publik. Exhibitionism på detta sätt är nära kopplat till (försök till) konstnärskap, vilket kan vara mer eller mindre stött av talang. Många konstnärskap är uttryck för exhibitionism, inte minst eftersom en människas konstnärliga uttyck kan sägas vara en förlängning av människan. Det kan också vara ett starkt behov att visa nakna könsdelar inför okända personer i kombination med ett extravagant och sexuellt uppförande i syfte att väcka uppmärksamhet eller chockera.[källa behövs]

Exhibitiva handlingar kan vara straffbara såsom sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § Brottsbalken. Handlandet ska typiskt sett vara ägnat att väcka obehag eller kränka en annan persons sexuella interegritet. Handlingen måste riktas mot en viss person och brottet kräver uppsåt i förhållande till de objektiva brottsrekvisiten "ägnat att kränka den sexuella integriteten" eller "ägnat att väcka obehag". Om brottet begås offentligt är det förargelseväckande beteende.[2]

I lite sällsyntare situationer kan även exhibitionism innebära viljan att överraska andra genom att blotta sig. Denna önskan att visa sitt kön har ofta, men behöver inte ha, en sexuell innebörd för personen.[källa behövs]

Det är diagnos 302.4 i DSM-IV-TR och F652 i ICD-10. För att diagnosiseras som exhibitionist behöver personen inte ha utfört handlingen, det räcker med önskan om detta. För att anses som en psykisk störning måste symptomen varat i sex månader eller mer, samt hämmat personen i dess liv.

Exhibitionism har ibland definierats som en tvångssyndrom, och betraktats som ett tillstånd som påminner om substansmissbruk.[3] Det kan också bero på exempelvis hypersexuell störning, ingå i en impulskontrollstörning, med mera. Många som ger vika för exhibitionismen begår samma brott igen, och det är inte ovanligt att en blottare senare begår våldtäkt och sexövergrepp på barn. En provocerad blottare kan vara farlig.[4]

Exhibitionism kan behandlas med psykoterapi, antidepressiva läkemedel, testosteronsänkande läkemedel eller östrogenpreparat.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ F65.2 i ICD-10
  2. ^ http://lawline.se/answers/1896
  3. ^ Ball, Carol J., and Theoharis K. Seghorn. "Diagnosis and Treatment of Exhibitionism and Other Sexual Compulsive Disorders (From Handbook of Sex Offender Treatment, P 35-1-35-17, 2011, Barbara K. Schwartz, ed.-See NCJ-243091)." (2011).
  4. ^ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fler-anmaler-blottare-i-stockholm_3735250.svd
  5. ^ http://www.minddisorders.com/Del-Fi/Exhibitionism.html