Expressionism

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Junger Man, expressionistisk målning av konstnären Alfons Ander

Expressionism (av franskans expressionnisme, av latinets expressio ’uttryck’) var en stilriktning inom bildkonst, arkitektur, litteratur, teater, film och musik under 1900-talet.

Innehåll

1 Bildkonst
2 Skulptur
3 Litteratur
4 Musik
5 Övrigt
6 Konstnärer (urval) i alfabetisk ordning
7 Expressionister inom litteraturen
8 Exempel på bildkonstnärer
9 Noter
10 Se även
11 Externa länkar

[redigera] Bildkonst

Inom konsten används termen expressionism för konstverk, där verkligheten har förvrängts i syfte att ge uttryck för konstnärens känslor eller inre föreställningsvärld. Inom måleriet förstärks till exempel den känslomässiga effekten av ett medvetet bruk av starka färger, en förvrängning av formerna och så vidare. I den betydelsen kallas ibland målningar av El Greco och Matthias Grünewald expressionistiska, även om termen vanligtvis begränsas till att gälla konstnärer från de senaste hundra åren.

Den som främst lanserade expressionismen som konstnärlig riktning var Henri Matisse. Han betonade det väsentliga i tingen, deras "uttrycksvärde", och ville befria konsten från dess beroende av den tillfälliga företeelsen, som impressionismen ålagt sig. Man menade sig därför stå opposition till impressionismen, men tog samtidigt till sig sena impressionister som Paul Cézanne, Vincent van Gogh och Paul Gauguin.

I Frankrike blev sammanslutningen Les Fauves de drivande inom expressionismen, och denna fick även stort inflytande över den svenska konsten. Genom den ryske målaren Vasilij Kandinskij introducerades stilriktningen i Tyskland, där Oskar Kokoschka, Franz Marc och Emil Nolde blev ledande gestalter. De mest medvetna expressionistiska rörelserna grundades i Tyskland i början av 1900-talet. Mest berömda är Die Brücke och Der Blaue Reiter. Inflytandet från Edvard Munch var i detta sammanhang ansenligt.^[1]

Andra betydande expressionister inom bildkonsten är Chaim Soutine, Georges Rouault och Max Beckmann.

I Sverige tog Falangen upp expressionismens idéer. Bland andra ledande svenska expressionister märks John Jon-And och Isaac Grünewald.^[1]

[redigera] Skulptur

Inom skulpturen blev Auguste Rodins lite mer summariska återgivningar av människokroppen inspirationskälla. Man hämtade även influenser från folkkonsten. Bland skulptörerna inom expressionismen märks fransmännen Antoine Bourdelle och Aristide Maillol, flamländaren Wilhelm Lehmbruck, Jacob Epstein och Alexander Archipenko.^[1]

[redigera] Litteratur

Huvudartikel: Expressionism (litteratur)

Inom litteraturen framträdde Paul Claudel och Maurice Maeterlinck, och man lät sig inspireras av tidigare författare som Paul Verlaine. Den tyska tidskriften Der Sturm kom att bli banerförare för den expressionistiska litteraturen. Bland tyskspråkiga författare inom expressionismen märks Kasimir Edschmid och Walter Hasenclever.^[1]

[redigera] Musik

Inom musiken betecknar expressionismen impressionismens avlösare. Med expressionism avses musikens obenägenhet att gestalta bilder och händelser, och bara vill avspegla den inre musikaliskt-konstnärliga upplevelsen, frigjord från all iakttagelse. Karaktäristiskt för den expressionistiska musiken var även dess sökande efter helt nya former.^[1]

[redigera] Övrigt

Huvudartikel: Expressionism (teater)

Huvudartikel: Tysk expressionism

Såväl teater som film förknippas med termen. Emellanåt används den även om arkitektur, i synnerhet om Peter Behrens och Erich Mendelsohns byggnadsverk.