Eyvind Bratt

Från Wikipedia

Björn Axel Eyvind Bratt, född 30 juli 1907 i Stockholm, död 16 januari 1987, var en svensk diplomat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bratt var son till lektor Arnold Bratt och Amy Berggren. Han började sin karriär som attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1931. Bratt blev konsul i New York 1946, byråchef vid UD 1947, sekreterare vid Utrikesutskottet 1949 och konsul (generalkonsuls namn) i Berlin 1951. Samma år blev han filosofie doktor i Uppsala. Bratt var sändebud i Addis Abeba 1953–1959, jämväl Khartoum 1957–1959, Pretoria 1959–1963, Teheran och Kabul 1964–1967 samt Dublin 1967–1973.[1]

Han var iranofil och i boken Turistland – u-land. Reseessäer från Främre Orienten (1967) finns hans stora beundran för den persiska kulturen dokumenterad.

Han gifte sig 1939 med Carin Robbert (1915–1984).[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Olof Bergklint. En nationspamp från frihetstiden, 1929.
  • Diplomater och konsuler, 1942.
  • Förenta Nationerna och atomvapnet, 1948.
  • Småstaterna i idéhistorien. En studie i äldre statsdoktriner, 1951.
  • Arcadia Ethiopica. Etiopiska landskap skildrade i sonetter av Eyvind Bratt och i teckningar av Björn von Rosen, 1962.
  • Turistland – u-land. Reseessäer från Främre Orienten, 1967.
  • Ireland's link with Swedish Monarchy, 1970.
  • Det nordirländska problemet, 1976.
  • Ön bortom ölandet, 1977.

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]