Ezzelino da Romano

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ezzelino da Romano, född 25 april 1194, död 1259, var en italiensk furste.

Ezzelino satte sig 1230 i besittning av Verona och erövrade i kejsar Fredrik II:s tjänst 1236 Vicenza, senare även Padua. Han gifte sig 1238 med Fredriks naturliga dotter, Selvaggia, och blev kejsarens vikarie över vissa områden i norra Italien. Ezzelino uppträdde här med största kraft, kombinerad med hänsynslös grymhet och likgiltighet för medlen att uppnå sina mål. Efter Fredrik II:s död uppträdde han närmast som en oavhängig furste. Många av hans fiender förmådde påven Alexander IV att predika korståg mot honom, men Ezzelino besegrade sina motståndare i slaget vid Torricella 1258. 1259 föll han i fiendens fångenskap, och begick då självmord i sin cell.

Källor[redigera | redigera wikitext]