Fängelse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Fängelse (olika betydelser).
Frihetsberövande i Sverige
Omhändertagande
LOB
Gripande
Anhållande
Häktning
Fängelse
LVU
Rättspsykiatrisk vård
Kriminalvårdsanstalten i Stuttgart.
Stängsel runt en kriminalvårdsanstalt i USA.

Fängelse är en typ av straff i form av frihetsberövande, där den dömde efter dom i domstol låses in under en viss tid. Fängelsestraff anses svårare än böter. Det kan vara tidsbegränsat eller utdömt på livstid. I vissa fall kan bötesstraff omvandlas till fängelse. Straffet regleras i Sverige i Brottsbalken. En dom på högst sex månaders fängelse kan i Sverige i allmänhet verkställas genom intensivövervakning (elektronisk fotboja) istället för att den dömde tas in på anstalt.

Fängelsestraffets syfte[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Straffteori

Det finns flera anledningar till att straffa brottslingar till fängelse, bland annat inkapacitering och rehabilitering. Fängelsestraff anses också ha ett preventivt och avskräckande syfte.

Vissa samhällsdebattörer har argumenterat för fängelsernas avskaffande, av både praktiska och moraliska skäl.[1]

Fängelsesystem[redigera | redigera wikitext]

Innan fängelser infördes utmättes samhällets straff gentmot delinkventerna omedelbart, antigen genom böter, kropps- eller dödsstraff. I slutet av 1700-talet tillkom frihetsstraff genom fängelse. Först genomfördes frihetsstraff i gemensamhet. När detta visat sin avigsida infördes isolering i cell. Olika metoder förekom:

  • Philadelphiasystemet med isolering i cell utan arbete och utan andra nöjen än Bibeln
  • Auburns system med arbete under tystnad, även kallat tystnadssystemet
  • Irländska systemet eller progressivsystemet med en kombination av isolering i cell, arbete till villkorlig frigivning. Fångens flit och uppförande medför hela tiden förmåner[2]

Anstalter[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Anstalt (kriminalvård)

Ett fängelse eller en kriminalvårdsanstalt, numera i Sverige kallad anstalt, är den plats där fängelsestraff verkställs. Anstalten består av låsbara celler, arbetslokaler, fritidsutrymmen och rastgårdar.

Svenska anstalter säkerhetsklassas från 1 till 3, där 1 är den högsta säkerhetsklassen som finns på Kumla, Hall Anstalten Hällby, Anstalten Norrtälje, Anstalten Salberga och Anstalten Tidaholm.

Privata fängelser[redigera | redigera wikitext]

I delar av USA och i Storbritannien förekommer fängelser som i stället för att i traditionell stil drivas direkt av statsmakterna, drivs med privata intressen. Statsmakterna i anslår pengar till finansieringen samt kontrollerar att de följer samma standard som satliga fängelser, till exempel vad gäller celler, mat, arbete, rättigheter och andra förhållanden.

Det första privatägda fängelset i Storbritannien, HMP Wolds, startades 1992.[3]

Livet i fängelse[redigera | redigera wikitext]

De intagnas villkor varierar mellan olika länder. Svenska anstalter har egna celler till varje intagen, med radio och TV[ej i angiven källa] Anstalten ger möjlighet till arbete, utbildning, behandlingsprogram och annan verksamhet.[4] Enskilda celler infördes i Sverige under 1800-talet och anses bland annat minska risken för fängelsevåldtäkter[källa behövs]. Man har också möjlighet att ta emot besök och åka på permission. Den intagne har i allmänhet arbetsplikt, vilket i någon mån motsvarar det som tidigare kallades straffarbete (i Finland förr tukthus).

Många intagna är beroende av narkotika. Flera anstalter har avdelningar specialiserade för att behandla narkotikamissbrukare, andra anstalter är inrättade enbart för narkotikaberoende fångar.[5] FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott också behöver speciella skydd för personer HBT och med funktionsnedsättning enligt Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Yogyakartaprinciperna[6]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Typritning till cellfängelse framtagen av Carl Fredrik Hjelm på 1840-talet

I äldre tid, då de egentliga straffen var dödsstraff eller kroppsstraff, var fängelserna huvudsakligen förvaringsplatser under rannsakningstiden och i avbidan på straffets verkställande, inte straffmedel i sig själva. De var på landsbygden enkla stockhus ("skemmor"), stundom med en grop under golvet för grövre förbrytare; i städerna och vid slotten användes även torn och källare, där fångarna lämnades i den mest eländiga belägenhet.

Närmast med hänsyn till de stora skaror lösdrivare och tiggare, som i följd av de ständiga krigen alltmer växte, började först i England, i mitten av 1500-talet, och sedermera på andra platser särskilda tukthus inrättas. I Sverige förordnades härom genom 1624 års konstitution mot tiggare och tidstjuvar. Vid denna tid upprättades i Stockholm landets första tukthus, vilket på samma gång var uppfostringsanstalt för vanvårdade barn. Det följdes efter omkring 100 år av ett rasp- och spinnhus (vid Stockholm på Långholmen) och sedermera av andra sådana i Göteborg och Norrköping. Dessa anstalter blev småningom använda huvudsakligen för kvinnliga förbrytare, under det att grövre manliga brottslingar, som lyckats undgå dödsstraffet, i stället sändes till fästningarna för att sysselsättas med fortifikationsarbeten. Sålunda uppkom fästningsfängelser, såsom Marstrands eller Karlstens, Nya Älvsborgs m. fl. Då lagstiftningen började använda även kortare frihetsstraff, avtjänades dessa vid slotten i länsstäderna; och på detta sätt uppstod länsfängelser och kronohäkten. Därtill förekom stads- och häradshäkten för rannsakningsfångar samt gäldstugor för bysatta personer. Fångbehandlingen var allestädes föga berömvärd.

Cellfängelserna[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1700-talet var samhället statt i förvandling och även fångvården berördes av Upplysningens idéer. Denna medförde en långsam åsiktsförändring kring fångvården och hur fångar skulle behandlas. Detta medförde en fullständig omorganisation av fängelseväsendet. Under 1800-talet uppfördes i enlighet härmed i västvärlden nya fängelsebyggnader, där fångarna fick en drägligare tillvaro. Principen att i möjligaste mån undvika fångarnas samvaro med varandra ledde till det så kallade cellsystemet, enligt vilket fångarna skulle hållas i enrum såväl natt som dag. Man införde också ett blandat system där fångar med längre strafftid hölls i cell om natten men om dagen fick arbeta och umgås med andra fångar. I Sverige fattade 1844 års riksdag (Rikets ständer) beslut om att varje län skulle ha ett cellfängelse. 28 maj 1867 fastställde Kungl. Maj:t Kongl. Majt:s nådiga Reglemente för Läns- och Krono-cellfängelserna i Riket. Av reglementet framgick bland annat hur anstalterna och dess verksamhet skulle organiseras[7].

Nuvarande bestämmelser[redigera | redigera wikitext]

Verkställighet av fänglsestraff ska ske enligt Fängelselagen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Against Prisons, Catherine Baker. Hämtad 10 januari 2011 (tidigare version hämtad 15 oktober 2007).
  2. ^ Svensk uppslagsbok 10. Malmö 1932
  3. ^ HMP Wolds: About Wolds, läst 28 augusti 2012
  4. ^ Kriminalvården[1]
  5. ^ Kriminalvården[2]
  6. ^ Handbook on prisoners with special needs, pp. 47-48 och 110
  7. ^ Adolf von Mentzer: Handbok för cellfängelse-föreståndare (1878)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Kriminalvårdens webbplats