Fänrik Ståls sägner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fänrik Ståls sägner
Vinjett i 1886 års illustrerade utgåva.
Vinjett i 1886 års illustrerade utgåva.
Författare Johan Ludvig Runeberg
Originalspråk Svenska
Land  Finland
Utgivningsår 1848
1860
Typ Diktverk
Uppslagsordet Munter leder hit. För fartyget, se HMS Munter (91).

Fänrik Ståls sägner är ett diktverk av den finlandssvenske författaren Johan Ludvig Runeberg, utgivet i två samlingar 1848 och 1860. Verket översattes 1852 till tyska, 1856 till danska, 1867 till finska, 1881 till franska, 1889 till engelska och 1905 till ryska. Delar av eposet har tonsatts och filmatiserats 1910 och 1926. Det inleds med dikten Vårt land som hyllar fosterlandet och vars första och sista verser senare kom att bli Finlands nationalsång.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Diktsamlingen beskriver både verkliga och fiktiva händelser under det finska kriget mellan Sverige och Ryssland 1808–1809, där Sverige förlorade Finland till Ryssland. Verket, vars första del utkom fyrtio år efter kriget, är präglat av den under 1800-talet framväxande nationalromantiken, och en röd tråd genom Fänrik Ståls sägner är sorgen och bitterheten över att Sverige genom nederlaget förlorade den östra rikshalvan till Ryssland.

I sina hjälteberättelser hyllar Runeberg både verkliga hjältar och den fiktive, anspråkslöse soldaten som plikttroget och hjältemodigt försvarar fosterlandet. Han speglar också i Molnets broder civilpersonerna som hjältar i de vedermödor de alla får utstå.

Mot detta kontrasteras det svek mot den östra rikshalvan och den misskötsel av kriget som Runeberg och andra samtida kände att de ledande militärerna och politikerna, inklusive kung Gustav IV Adolf, hade gjort sig skyldiga till. Detta återspeglas i dikterna Konungen (om Gustav IV Adolf) och Fältmarskalken (om överbefälhavaren Mauritz Klingspor). Detta missnöje tog sig mycket konkreta uttryck, till exempel genom avsättandet av kung Gustav IV Adolf genom Carl Johan Adlercreutz. Den skarpa kritiken i mot konungen förklaras av författaren i ett brev: "Även där, varest jag varit bitter, har bitterheten framsprungit ur min kärlek till Finlands tappre försvarare, då den velat välva från dem ansvaret för de missöden, som åtföljde kriget. Ur denna synpunkt skola de stränga styckena Kungen och Fältmarskalken finna sitt rätta bedömande".

Angående dikten Fänrikens hälsning skrev Runeberg i ett brev till en svensk vän den 1 maj 1858: "Av Stål kommer jag ihåg, att vi för några dagar sedan hade en fest i Helsingfors till firande av en gammal veteran från 1808, överstelöjtnant Gregori Tigerstedt, som på dagen femtio år förut fick ett bajonettstygn tvärsigenom bröstet, men vandrar rask och förnöjd bland oss ännu i denna stund. En sång över detta ämne, ärnad för sägnerna, var min gärd för tillfället åt den präktige gubben."

Sångerna[redigera | redigera wikitext]

Sven Dufva, teckning av Albert Edelfelt.
Sandels han satt i Pardala by, Åt frukost i allsköns ro, teckning av Albert Edelfelt.
Gustav IV Adolf, teckning av Albert Edelfelt.
Utsikt över Sveaborg målad av Augustin Ehrensvärd.
Döbeln vid Jutas, teckning av Albert Edelfelt.
Landshövdingen enligt Albert Edelfelt.

Första samlingen (1848)

  • Vårt land. Dikten har blivit Finlands nationalsång.
  • Fänrik Stål. Berättaren introduceras.
  • Molnets broder. Skildrar de lidanden som Finlands befolkning fick utstå, sett med en äldre bondes ögon.
  • Veteranen.
  • Löjtnant Zidén. På ett tragikomiskt sätt berättas om den mycket modige Jakob Henrik Zidén som har ovanligt bråttom. Egentligen var Zidén fänrik men Runeberg har "befordrat" honom i dikten.
  • Torpflickan.
  • Sven Dufva. Flera bevingade ord har hämtats från denna dikt. Sven Dufva var inte arméns mest begåvade soldat men hyllas i dikten för sin plikttrohet och sitt mod. När han av misstag ensam går till attack mot ryssarna på en bro ropar generalen Sandels de berömda orden "släpp ingen djävul över bron"... "Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss". Genom detta gav han sina kamrater tid att samlas till motanfall. När Sven Dufva till sist träffas av en rysk kula i hjärtat säger samme general "den kulan visste hur den tog" och slutraden lyder: "ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott".
  • von Konow och hans korporal
  • Den döende krigaren
  • Otto von Fieandt. Handlar om överstelöjtnant Otto von Fieandt.
  • Sandels. Handlar om greve Johan August Sandels, segrare i slaget vid Virta bro.
  • De två dragonerne
  • Gamle Hurtig. Dikten har även tonsatts av Karl Collan.
  • Kulneff. Den ryske generalen Jakov Petrovitj Kulnev var respekterad för sin skicklighet och omtyckt även bland sina fiender för sitt goda humör och uppförande. "Dock hade Finlands hela här; ej kunnat visa en soldat; som ej höll gamle Kulneff kär". Han drack mycket sprit, "det var hans hjärtas skuld" och "han kysste och han slog ihjäl med samma varma själ".
  • Konungen. Här återges tidens kritik mot Gustav IV Adolf.
  • Fältmarskalken. Dikten handlar om svenske överbefälhavaren Wilhelm Mauritz Klingspor. Även generaladjutanten Carl Johan Adlercreutz får sin del av kritiken.
  • Sveaborg. Om förlusten av fästningen Sveaborg.
  • Döbeln vid Jutas. Se slaget vid Jutas.

Andra samlingen (1860)

  • Soldatgossen.
  • Björneborgarnas marsch. Texten är skriven till en marschmelodi från 1700-talet.
  • Fänrikens marknadsminne.
  • Lotta Svärd. Från denna marketenterska har Lottarörelsen och Lotta Svärd-organisationen hämtat namn.
  • Gamle Lode.
  • Främlingens syn.
  • Fänrikens hälsning. Dikten skrevs 1858 tillägnad veteranen Tigerstedt.
  • von Törne.
  • Den femte juli.
  • Munter.
  • von Essen.
  • Trosskusken.
  • Wilhelm von Schwerin. "Oravais blodiga dag" syftar på slaget vid Oravais.
  • N:o femton, Stolt.
  • Bröderna.
  • Landshövdingen. Dikten hyllar landshövding Olof Wibelius i dåvarande Kuopio län, ursprungligen en fattig svensk prästson som genom "flit och duglighet" fått detta höga ämbete. När ryska styrkor invaderade hans län under Finska kriget 1808-09 stannar han kvar på sin post för att skydda och hjälpa sitt läns invånare.
  • Adlercreutz.

Persongalleri[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ city.porvoo.fi (svenska)
  2. ^ Forsgren, Jan Johan Zacharias Bång : i sägen och sanning. 1992
  3. ^ Vilhelmina på student.educ.umu.se

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]