Fågelholk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En blåmes matar sin unge i en fågelholk.
Fågelholk med skyddande metallplatta runt hålet.
"Flerfamiljsholk" i Oskarshamns stadspark.
Holk specialanpassad för härfågel.

En fågelholk är en av människan byggd konstruktion där fåglar ska kunna bygga sitt bo för att häcka. Fågelholken är ett försök att efterlikna den typ av naturlig hålighet som arten föredrar, exempelvis en trädhåla, men kan utformas på en mängd olika sätt. På många håll är fågelholkar populära bland privatpersoner, framför allt för mesar, sparvar, svalor och flugsnappare, men de förekommer också att fågelholkar placeras ut i organiserad form, för forskning, för att skapa häckningsförhållanden för hotade arter eller inom avikultur. Holkar kan även fungera som övervintringsplats för stannfåglar.

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Det finns en mängd olika utformningar av fågelholkar. En vanlig variant är en trälåda med ett hål och lutande tak. På moderna holkar är hålet ofta omgärdat av en metallplatta för att hackspettar inte ska kunna hacka upp hålet och ta ägg eller ungar. Beroende på vilken art man vill ska häcka i holken har hålet och holken olika storlekar. Hålstorleken är också viktig för att undvika predation från exempelvis katt eller ekorre. Holkar med större hål förekommer exempelvis för ugglor och andra större fåglar. Andra varianter är tub eller tunnelformade holkar skapade ur exempelvis uppborrade trädstammar, eller byggda av brädor, anpassade för vissa andfåglar[1] Det finns också större huslikande konstruktioner placerade direkt på marken för exempelvis ejder. För seglare och svalor finns det sfäriska holkar i plastmaterial som antingen är fritt hängande eller placeras under en taknock. En del använder fågelholken som en utsmyckning i trädgården och väljer fågelholk utifrån sina egna estetiska ideal snarare än att anpassa dem efter vad fåglarna eftertraktar.

Placering och skötsel[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad mot en populär föreställning så är väderstrecket som holken sätts upp i av underordnad betydelse. En populär rekommendation är dock att undvika direkta norr- eller söderlägen. Viktigare tycks vara vegetation och skydd närmast öppningen men olika fåglar har olika behov så inga generella råd kan ges. Beroende på art så kan fåglar acceptera bebodda holkar nära sin egen, eller helt enkelt undvika en holk för att en närliggande är bebodd.

Det är lämpligt att rensa fågelholkar då och då, för att ta bort eventuellt döda fågelungar och boinredning för att bereda plats för nya kullar och minska mängden kvalster. En bra konstruktion gör det möjligt att öppna botten utan att ta ner hela holken.

Olika typer av holkar[redigera | redigera wikitext]

Förhållande i Sverige[redigera | redigera wikitext]

De vanligaste holkfåglarna i Sverige är talgoxe, blåmes, svartvit flugsnappare och stare. Andra men mindre vanligt förekommande arter är rödstjärt, pilfink, gråsparv, nötväcka, göktyta och entita. Även svartmes och tofsmes förekommer sällsynt.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]