Föräldraalienation

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Föräldraalienation innebär att ett barn, i regel i samband med konflikt mellan föräldrarna, utsätts för påverkan av en berövare (alienator), oftast barnets vårdare (ena föräldern eller annan närstående), som leder till att "den andra" föräldern utan grund görs främmande för barnet. Barnet övertar berövarens avvisande beteende mot andra föräldern. Man måste dock skilja mellan det sociala fenomenet föräldraalienation och den medicinska diagnosen, där den senare inte är allmänt accepterad av psykiatrisk expertis och heller inte finns upptagen i klassificeringssystemen DSM-5 (2013)[1] eller ICD-10.

Föräldraalienation är ett sammansatt socialt fenomen med vittgående effekter på familjens hälsa, barns biosociala utveckling och föräldrars livskvalitet som studeras tvärvetenskapligt ur flera ämnesperspektiv, inom rättspsykiatri, neuropsykiatri, psykologi, juridik, sociologi och med relevans för socialpolitik.[2] Begreppet föräldraalienation är alltid könsneutralt, men det används ibland med olika innebörd som sociologiskt, rättsligt eller medicinskt begrepp.

Fenomenet har kommit att inta en viktig punkt i krav som framställts av organisationer för mäns och pappors rättigheter. I gengäld har feministiska företrädare kritiserat förekomsten av föräldralienation i form av det tidigare använda engelska begreppet Parentalt alienationssyndrom (PAS) som även omnämns som Parental Alienation Disorder (PAD).[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Huffington Post 21 september 2012: Parental Alienation Not A Mental Disorder, American Psychiatric Association Says, läst 17 juni 2014
  2. ^ Robert Christopher Barden (2002) Building Multi-Disciplinary Legal-Scientific Teams in PAS and Child Custody Cases, i: The Parental Alienation Syndrome (PAS) - An Interdisciplinary Challenge for Professionals Involved in Divorce, International Conference, Frankfurt (Main), 18.-19. October 2002, sidorna 373-381.
  3. ^ SvD Brännpunkt 10 november 2012:Barnets bästa har blivit det motsatta, läst 17 juni 2014