Förbudstiden i USA
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Källor saknas och behöver kompletteras för att artikeln skall leva upp till wikipedias standard (2011-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Perioden mellan 1920 och 1933 i USA kallas för förbudstiden (en. the Prohibition). Under denna period var tillverkning, transport, import, export och försäljning av alkoholhaltiga drycker förbjuden i USA.
Historia
Redan år 1893 bildades en liten grupp med målet "ett alkoholfritt Amerika". Denna "Antisaloonliga" förenade kvinnogrupperna "Föreningen kristna kvinnor för måttfullhet" och andra grupper som kämpade för ett nyktert och torrt Amerika. År 1916 hade de spritt sig över landet och nådde slutligen en tvåtredjedelars majoritet i kongressen och lyckades 1919 genomdriva den så kallade Volsteadlagen, som trädde i kraft den 16 januari 1920.
Men förutsättningen för denna lag var ett tillägg till den amerikanska konstitutionen. Ett sådant tillägg ratificerades av kongeressens båda kamarar, Senaten och Representanthuset exakt på dagen ett år tidigare, den 16:e januari 1919, det artonde tillägget (eng: The 18th Amendment) till Förenta Staternas konsitution. Detta innebar totalt förbjudande av tillverkning, import, export, intern transport inom USA, försäljning och utskänkning av alla rusdrycker. Konstitutionstillägget innebar dock att lagen först kunde få laga kraft ett år sedan kongressens båda kamarar ratificerat det 18:e tillägget. Men redan under 1918 hade 15 delstater redan retificerat detta. Av Förenta Staternas dåvarande 48 delstater samt Washington DC skyndade sig ytterligare 31 stater att ratificera under tillägget vintern 1919 [1]. Kvar stod nu endast Conneticut och Rhode Island. Dessa två delstater vägrade att ratificera tillägget [2]. Vilket dock hjälpte inte hjälpte dem. Och rusdrycksförbudet (av allt från cider och alkoholsvag öl till 98%-ig finsprit) inföll i hela USA den 16/1-1920. Undantagen mot lagen var få, men t.ex Nattvardsvin (främst till katolska kyrkor) godkändes, likaså ren etanol för t.ex. antiseptiskt bruk.
Med stöd av främst de evangeliska kyrkorna tänkte sig prohibitionsledarna ett land helt utan alkohol. Under det första året sjönk konsumtionen till 30 procent av ursprungskonsumtionen. Under de följande åren utvecklade sig däremot den illegala handeln kraftigt. Amerikanerna lät inte så stora ingrepp göras på sina privatliv, utan grep till den illegala alkoholen som var lätt tillgänglig vid så kallade speakeasies och andra svartklubbar. Många höll sig även med privata barer från vilka de kunde servera sina gäster. Stora mängder alkohol smugglades in från Kanada och de franska öarna Saint-Pierre och Miquelon. Att illegalt brygga hemma var populärt under förbudstiden.[källa behövs] ”Malt och humle”-butiker öppnade upp över landet och vissa tidigare bryggerier började sälja maltextrakt-sirap. Kriminaliteten fick därmed ett kraftigt uppsving. Och begreppet "gangsters" myntades för första gången i Chicago. På Alla hjärtans dag den 14:e februari 1929 inträffade den s.k. St Valentinmassakern, där ett gäng gangsters mördade ett stort antal gangsters från en annan liga. Detta blev startskottet för det öppna politiska motståndet mot rusdrycksförbudet.
Flera prominenta personer och politiker erkände att de druckit alkohol under förbudstiden.[källa behövs]
Förbudstiden erbjöd lukrativa möjligheter för den organiserade brottsligheten att ta över alkoholimporten (engelska "bootlegging"), tillverkningen och distributionen av alkoholhaltiga drycker. Al Capone, som var en av tidens mest kända alkoholsmugglare, byggde hela sitt kriminella imperium på vinsterna från den illegala alkoholen.[källa behövs] Då produktionen av alkohol till största delen låg i kriminellas och hemmabryggares händer, vilka ville vara ifred från myndigheterna, varierade kvaliteten på produkterna avsevärt. Det fanns många fall då människor blivit blinda eller fått hjärnskador efter att ha druckit "bathtub gin" gjord på industrialkohol eller olika giftiga kemikalier.[källa behövs] Ytterligare ett olyckligt exempel gäller medicinen Jamaica ginger, känd av användarna som "Jake". Den hade en mycket hög alkoholhalt och var allmänt känd för att konsumeras av dem som ville kringgå alkoholförbudet.[källa behövs] Myndigheterna beordrade ändringar i tillverkningen för att göra den odrickbar. Skrupellösa försäljare spädde sedan ut Jaken med mjukgörningsmedel för att på så vis kringgå myndigheternas tester.[källa behövs] Detta resulterade i att tusentals offer blev förlamade i händerna och fötterna – oftast var förlamningen permanent.[källa behövs]
Trycket från den då illegala branschen och de nya generationerna, som mötte lagen med oförstående, växte ständigt och fick till slut förbudet att rämna. Efter börskraschen i oktober 1929 och den därpå följande depressionen, började så sakta alkoholförbudsmotståndarna få vind i seglen. Några månader sedan Franklin Delano Roosevelt tillträtt som amerikansk president tilläts öl med max 3.2 % alkoholhalt. Roosewelts The New Deal politik hade ännu inte givit effekt, men det skålades i öl för bättre tider - på ett vis som i hög grad påverkade både presidenten och kongressledamöterna i både Senaten och Huset. Snart infördes det tjugoförsta tillägget till den amerikanska konstitutionen, vilket helt upphävde det artonde tillägget och därmed föll obönhörligt även Volstedlagen. Och från den 5 december 1933 var det slut på förbudstiden och därmed den med denna förbundna kriminaliteten. Amerikanerna kunde åter dricka öl, vin och sprit lagligt. Förbudstiden kom att vara under nästan 14 år, och antalet alkoholister hade inte blivit färre under denna tid.
Effekter på samhället
Sociala effekter
Flera sociala problem har tillskrivits förbudstiden. En lukrativ, ofta våldsam, svart alkoholmarknad blomstrade.[källa behövs] Kraftfulla gäng idkade utpressning och korrumperade på så vis polis- och åklagarväsende.[källa behövs] Försäljningen av starksprit ökade kraftigt då det var mer lukrativt att smuggla den på grund av dess potens.[källa behövs] Kostnaden för att försöka upprätthålla förbudet var högt, och avsaknaden av skatteintäkter från alkoholen påverkade statens skattekista. På punkter som dessa har nutidens förbud mot droger jämförts med förbudstiden.[källa behövs]
Effekter på bryggerinäringen
Förbudstiden hade en markant effekt på bryggerinäringen i USA. När den var över öppnade bara halva antalet bryggerier som tidigare existerat upp igen.[källa behövs] Flera små bryggerier hade fått lägga ned för gott. Då så gott som enbart de största bryggerierna överlevde kom amerikansk öl att klassas som en karaktärslös, massproducerad handelsvara.[källa behövs] Ölkännare beklagade sig över den dåliga kvaliteten och det futtiga urvalet.[källa behövs] Först mot slutet av 1980-talet återhämtade sig det hantverksmässiga bryggandet någorlunda.[källa behövs] Siffror från 2003 visar att det idag uppskattningsvis finns 366 små bryggerier i USA.