Förbundsteologi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Förbundsteologi eller federalteologi (av latin foedus, förbund), en från den tysk-nederändske teologen Johannes Coccejus utgående, under 1600- och 1700-talen inom den reformerta kristendomen synnerligen inflytelserik teologisk riktning.

Mellan hans anhängare, bland vilka särskilt Abraham Heidanus (född 1597 i Frankenthal, Pfalz, kyrkoherde i Leiden 1627, 1648 professor där, död 1678) kan nämnas, och de strängt ortodoxa kalvinisterna, efter sin främste ledare, Gisbertus Voetius, vanligen kallade voetianer, uppstod en häftig, redan under Coccejus livstid börjad, sedan under många decennier fortsatt strid.

Denna rörde sig mindre om dogmatiska än om praktiska differenser. Sin närmaste anledning hade den i coccejanernas förnekande av sabbatsbudets giltighet för Nya testamentets tid, men dess djupare grund låg i den allmännare motsatsen mellan coccejanernas friare, världstillgängligare väsen och de ortodoxas strängt pietistiska levnadshållning. Även politiska partiförhållanden spelade in. Bitterheten var tidtals så stor, att en sprängning av hela den nederländska kyrkan syntes hota.

Till den småningom skeende utjämningen, som tog sig uttryck i den vid de nederländska universiteten länge följda praxis att fördela professurerna mellan de olika riktningarna, bidrog från coccejanernas sida framför allt deras främste systematiker Frans Burman (född 1628 i Leiden, professor vid universitetet i Utrecht 1662, död 1679), som åt Coccejus åskådning gav en i flera hänseenden mera tillfredsställande utgestaltning, och den inflytelserike, folklige teologen, predikanten och psalmförfattaren Friedrich Adolph Lampe. Bland riktningens anhängare bör ytterligare nämnas Campegius Vitringa.

Källor[redigera | redigera wikitext]