Förenta nationernas förvaltarskapsområde i Stilla havet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Förenta nationernas förvaltarskapsområde i Stilla havet
Engelska: Trust Territory of the Pacific Islands

1947–1994
Flag of the Federated States of Micronesia.svg
Flag of the Northern Mariana Islands.svg
Flag of Palau.svg
Flagga Vapen
Karta över förvaltarskapsområdet i Stilla havet.
Karta över förvaltarskapsområdet i Stilla havet.
Huvudstad Saipan
Språk Engelska


Bildades 18 juli 1947


Upphörde 1 oktober 1994


Valuta Amerikansk dollar
Förvaltarskapsområdets flagga.

Förvaltarskapsområdet Stillahavsöarna (engelska: Trust Territory of the Pacific Islands, förkortat TTPI, på svenska även kallat USA:s Stillahavsprotektorat) var ett av Förenta nationernas förvaltarskapsområden. Det låg i Stilla havet och förvaltades av USA mellan 1947 och 1994. Landarealen omfattade cirka 1 779 kvadratkilometer och folkmängden cirka 133 000 invånare.

Förvaltarskapsområdet omfattade följande öområden i Mikronesien:

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förvaltarskapsområdet skapades ur det tidigare japanska Nan’yo-cho (Japanska Stillahavsmandatet) som hade bildats som ett förvaltningsmandat av Nationernas Förbund 1919. Öarna ockuperades under andra världskriget av USA under framryckningarna i Stillahavskriget med början i september 1944. Efter kriget förvaltades området till en början av USA:s flotta. Den förste militäre ståthållaren (Military Governor) blev John H. Hoover. Den 2 april 1947 godkände FN:s säkerhetsråd planerna på ett nytt förvaltningsmandat.[1] Den 18 juli 1947 upplöstes Nan’yo-cho formellt och Stillahavsförvaltarskapet upprättades av Förenta nationerna (FN).

Området förvaltades av amerikanska flottan fram till den 30 juni 1951 då förvaltningen övergick till USA:s inrikesdepartement. Den förste civile förvaltaren (High Commissioner) blev Louis Emil Denfeld.[2] Förvaltningens huvudkontor låg från början i Fort Ruger i Honolulu i Hawaii. 1954 flyttades huvudorten till Guam och 1962 utsågs Saipan till huvudort.

Upplösning[redigera | redigera wikitext]

Förvaltarskapsområdet upplöstes stegvis under 1986 och 1987 genom frigörandet av de olika delområden (Mikroneserna den 10 juli 1987, Marshallöarna den 21 oktober 1986, Nordmarianerna den 4 november 1986). Förvaltaren under övergångsperioden var Charles Jordan.[2].

Den 9 januari 1978 erhöll Nordmarianerna ett begränsat självstyre (commonwealth status) och den 4 november 1986 ingicks en union med USA under namnet Commonwealth of the Northern Mariana Islands,[3] ’Samväldet Nordmarianerna’. Den 10 maj 1979 bildades den autonoma federationen Mikronesien med lokalt självstyre av distrikten Palau, Ponape, Truk och Yap. Den 3 november 1986 blev Mikronesien sedan den självständiga nationen Mikronesiens federerade stater i ”fri association med USA”.[4] Den 1 januari 1981 lämnade Palau sedan federationen Mikronesien för att bli ett autonomt område. Den 25 maj frigjordes Palau formellt ur protektoratet och den 1 oktober 1994 blev landet sedan en självständig nation i fri association med USA.[5] Den 1 maj 1979 lämnade Marshallöarna protektoratet då landet blev ett autonomt territorium inom området. Den 21 oktober 1986 blev landet sedan helt självständigt.[6]

Den 22 december 1990 beslöt FN:s säkerhetsråd att formellt upplösa förvaltarskapet. Den 25 maj 1994 upphörde FN:s kontroll över Palaudistriktet och USA och Palau kom överens om att Palau den 1 oktober 1994 skulle bli en helt självständig stat.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://macmeekin.com/Library/NMIchron/1931.htm#1947
  2. ^ [a b] http://www.worldstatesmen.org/Micronesia.htm#Trust-Territory
  3. ^ http://www.worldstatesmen.org/Northern_Marianas.html
  4. ^ http://www.worldstatesmen.org/Micronesia.htm
  5. ^ http://www.worldstatesmen.org/Palau.htm
  6. ^ http://www.worldstatesmen.org/Marshall_islands.htm

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]