Förintelseläger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Förintelseläger i det annekterade och ockuperade Polen markerade med svart-vita dödskallar.
Teckning föreställande Treblinka. Judarna fraktades i godsvagnar till avlastningskajen (1) där ett falskt stationshus byggts (2), därefter fördes de till baracker (3) där de tvingades klä av sig inför "badet" i gaskamrarna (4). Offrens kroppar lastades över till det uppgrävda området (5) där de brändes.[1] Bild:Tyska Bundesarchiv.

Förintelseläger (tyska Vernichtungslager), dödsläger (tyska Todeslager) eller utrotningsläger kallas de läger i Nazityskland, vars enda funktion var att avliva judar så effektivt som möjligt för att verkställa ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan”, det vill säga Förintelsen av Europas judiska befolkning.

Förintelseläger var Sobibór, Treblinka, Belzec och Chelmno. Lägren Auschwitz och Majdanek var både förintelseläger och koncentrationsläger. Auschwitz var beläget i Oberschlesien, medan de fem övriga lägren låg i det av tyskarna annekterade och ockuperade Polen, de områden som benämndes Reichsgau Wartheland och Generalguvernementet.

Sobibor, Treblinka och Belzec[redigera | redigera wikitext]

Förintelselägren Sobibor, Treblinka och Belzec leddes av SS men tillhörde inte det stora rikstäckande nätet av koncentrationsläger. De här lägren var hemliga.[2] De inrättades år 1941–1942 inom ramen för Operation Reinhard och var bara i drift under cirka ett och ett halvt år. Operation Reinhard var en aktion för att utrota alla judar i Generalguvernementet, det tyskockuperade området i sydöstra Polen.

De tre lägren inrättades av den regionale SS- och polischefen för distrikten Warszawa och Lublin, Odilo Globocnik. Lägren var relativt små med endast 25–30 tyska SS-funktionärer som ledde varje läger med hjälp av omkring 125 före detta sovjetiska krigsfångar. 99 procent av de judar som kom till dessa läger fördes direkt till gaskamrarna, den procent som lämnades att leva fick arbeta med att ta vara på de ihjälgasades kläder, smycken och guldtänder och bränna liken. Omkring en och en halv miljon judar dödades i dessa tre läger.[3] Belzec var i drift från mars till december 1942, Sobibór från maj till oktober 1943 och Treblinka från juli 1942 till augusti 1943.

Chelmno[redigera | redigera wikitext]

Förintelselägret i Chelmno (tyska Kulmhof) låg cirka 50 kilometer nordväst om Lódz. Chelmno styrdes av regionala SS-enheter i Reichsgau Wartheland. Lägret var verksamt från december 1941 till mars 1943 och mellan juli 1944 och januari 1945. Här avlivades lägerfångarna i gasvagnar. Det beräknas att minst 152 000 judar dog i Chelmno.

Auschwitz och Majdanek[redigera | redigera wikitext]

Lägren Auschwitz i Reichsgau Wartheland och Majdanek i Generalguvernementet tillhörde Inspektoratet för koncentrationslägrens stora nätverk av koncentrationsläger (Se artikeln Koncentrationsläger i Nazityskland). Från och med 1942 blev dessa två läger en del av Rikssäkerhetsöverstyrelsen RSHA:s plan för den ”slutgiltiga lösningen av judefrågan”. I Auschwitz-Birkenau inrättades två bunkrar med provisoriska gaskammare och en gaskammare installerades i Majdanek. Under våren 1943 byggdes krematorierna II, III, IV och V i Auschwitz-Birkenau; därmed blev Auschwitz det största förintelselägret.[4]

Beräknat antal dödsoffer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Arad, Yitzhak, Belzec, Sobibor, Treblinka: the Operation Reinhard Death Camps. Bloomington: Indiana University Press 1999. ISBN 0-253-21305-3
  • Dieter Pohl, The Holocaust and the concentration camps i Concentration camps in Nazi Germany, Caplan & Wachsmann (ed), Routledge, NY, 2010, ISBN 0-415-42651-0
  • Nikolaus Wachsmann, The dynamics of destruction: The development of the concentration camps, 1933-1945 i Concentration camps in Nazi Germany, Caplan & Wachsmann (ed), Routledge, NY, 2010, ISBN 0-415-42651-0
  • David Bankier, The use of Antisemitism i Nazi wartime propaganda i The Holocaust and History, Berenbaum & Peck (ed.), USHMM & Indiana Univ. Press, 1998, ISBN 0-253-21529-3

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

  • United States Holocaust Memorial Museum USHMM [16]
  • Gedenkstättenportal zu Orten der Erinnerung in Europa/Information Portal to European Sites of Remembrance [17]
  • Forum för levande historia [18]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [1] Bundesarchiv (tyska).
  2. ^ Bankier, 1998, sid 43
  3. ^ Pohl, 2010
  4. ^ Pohl, 2010, sid 154-156
  5. ^ Muzeum Treblinka anger över 800 000 [2], Gedänkstättenportal: Treblinka anger 800 000 till 900 000. [3] och USHMM 870 000 - 925 000 [4].
  6. ^ Muzeum Belzec anger 350 000 till 400 000 [5], Gedänkstättenportal: Belzec anger 500 000 [6] och Forum för levande historia anger ”omkring 600 000” [7]
  7. ^ USHMM anger 167 000 [8], Gedänkstättenportal: Sobibór [9] och Forum för Levande historia [10] anger 250 000 offer.
  8. ^ USHMM anger 152.000[11] och Forum för levande historia 320 000 [12].
  9. ^ State Museum at Majdanek[13] ”Among an estimated 150,000 prisoners who entered Majdanek, 80,000 people, including 60,000 Jews, were killed according to the most recent research.”
  10. ^ Siffran anges av både USHMM [14] och Museum Auschwitz-Birkenau [15]