Förkylning

Från Wikipedia
Förkylning
Latin: rhinopharyngitis, nasopharyngitis
Rhinovirus, en vanlig orsak till förkylning.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10J00.0
ICD-9460
DiseasesDB31088
Medlineplus000678
eMedicinemed/2339 
MeSHC08.730.162 svensk C08.730.162 engelsk

Förkylning är en infektionssjukdom i de övre luftvägarna som lätt sprider sig och påverkar framför allt näsan. Symtomen inbegriper hosta, halsont, rinnande näsa (rinorré) och feber. Symtomen försvinner vanligtvis inom sju till tio dagar. En del symtom kan emellertid kvarstå i upp till tre veckor. Mer än tvåhundra virus kan ge upphov till förkylning; rhinovirus är den vanligaste orsaken.

En akut infektion i näsa, bihålor (sinus), hals eller struphuvud (infektion i de övre luftvägarna) kategoriseras utifrån de områden i kroppen som påverkas mest. Förkylning påverkar i första hand näsan, faryngit påverkar svalget medan sinuit påverkar bihålorna. Symtomen beror på immunsystemets svar på infektionen snarare än virusens vävnadsdestruktion. Handtvätt är den huvudsakliga metoden för att förebygga infektion. Det finns även en del belägg för att det kan vara effektivt att bära ansiktsmask.

Det finns inget botemedel mot förkylning, men symtomen går att behandla. Förkylning är den vanligaste infektionssjukdomen hos människor. I genomsnitt får vuxna två till tre förkylningar per år. I genomsnitt får barn sex till tolv förkylningar per år. Dessa infektioner har följt människan sedan urminnes tider.

Diagnos

Skillnaden mellan infektioner i de övre luftvägarna beror till viss del på var symtomen sitter. Förkylning påverkar i första hand näsan, faryngit halsen och bronkit lungorna.[1] Sjukdomen definieras ofta som en inflammation i näsan, och kan inkludera olika grader av halsinflammation. Själva virusämnet isoleras dock sällan,[2] och det är i allmänhet inte möjligt att identifiera virustyp utifrån symtom.[3] Det är vanligt att smittade personer själva ställer sin diagnos.[3]

Kännetecken och symptom

Vid förkylning angrips kroppens slemhinnor. Som en motåtgärd svullnar slemhinnorna upp och producerar mer slem än vanligt. De vanligaste förkylningssymtomen är hosta, rinnande näsa, nästäppa och halsont. Ytterligare symtom är muskelsmärta, trötthet, huvudvärk, och bristande aptit.[4] Omkring 40 procent av drabbade personer får halsont och runt 50 procent har hosta.[1][3] Muskelsmärta förekommer i ungefär hälften av fallen.[3] Feber är ett ovanligt symtom hos vuxna, men är vanligt hos barn.[3] Hostan orsakas av en förkylning som i normala fall är lindrig jämfört med hosta orsakad av influensa.[3] Hosta och feber vittnar om en större sannolikhet för influensa hos vuxna.[5] Det finns ett antal virus som orsakar förkylning, men den kan även vara symtomfri.[6][7] Färgen på det slem som hostas upp från de nedre luftvägarna kan variera i färg från ljus till gul eller grön. Färgen på slemmet anger inte om infektionen orsakas av en bakterie eller ett virus.[8]

Sjukdomsförlopp

En förkylning börjar vanligtvis med trötthet, en känsla av frusenhet, nysningar och huvudvärk. Ytterligare symtom, som rinnande näsa och hosta, följer inom två eller fler dagar.[4] Symtomen når vanligtvis sin topp två till tre dagar efter att infektionen börjat.[3] Symtomen ger vanligtvis med sig efter sju till tio dagar, men kan bestå i upp till tre veckor.[9] Hostan håller i sig i mer än tio dagar i 35 % till 40 % av de fall där barn drabbats. Den håller i sig i mer än 25 dagar i 10 % av de fall där barn drabbats.[10]

Utfall

Förkylning är i allmänhet en lindrig åkomma som försvinner av sig själv och de flesta symptomen avtar inom en vecka.[1] Om de förekommer uppstår allvarliga komplikationer vanligtvis hos mycket gamla eller unga personer eller personer med försvagat immunförsvar.[11]

Sekundära bakterieinfektioner kan uppstå och leda till inflammation i bihålor och svalg eller öroninfektion.[12] Det beräknas att bihåleinflammationer (sinuit) förekommer i 8 % av fallen medan öroninfektioner förekommer i 30 % av fallen.[13] Lunginflammation kan uppkomma sekundärt som en komplikation.[14]

Orsaker

Virus

Coronavirus är en grupp virus som är kända för att orsaka förkylning. De har en halo, eller ett kronlikt (korona) utseende, när man tittar på dem under ett elektronmikroskop.

Förkylning är en infektion i de övre luftvägarna och rhinoviruset är den vanligaste orsaken till förkylning. Det står för 30–80 % av samtliga fall. Ett rhinovirus innehåller RNA och tillhör familjen Picornaviridae. Det finns 99 kända typer av virus i denna virusfamilj.[15][16] Andra virus kan också leda till förkylning. Coronaviruset leder till 10–15 % av fallen. Influensavirus står för 5–15 % av fallen.[3] Andra fall kan orsakas av humana parainfluensavirus, humant respiratoriskt syncytialvirus, adenovirus, enterovirus och metapneumovirus.[17] Ofta är fler än ett virus orsaken till infektionen.[18] Totalt finns det mer än tvåhundra olika virus förknippade med förkylningar.[3]

Överföring

Förkylningsvirus överförs huvudsakligen på två olika sätt: genom att små droppar i luften som innehåller viruset andas in eller hamnar i munnen, eller genom kontakt med infekterat nässlem eller smittade föremål.[1][19] Det har inte fastställts vilket överföringssätt som är vanligast för förkylning.[20] Virusen kan överleva under långa perioder i omgivningen. Virus kan därefter överföras från händerna till ögonen eller näsan där infektionen äger rum.[19] Människor som befinner sig nära en infekterad person löper större risk att infekteras.[20] Överföring är vanlig på daghem och i skolan på grund av att de båda utgör miljöer där det finns finns många barn med svag immunitet och ofta dålig hygien.[21] Dessa infektioner förs därefter hem till andra familjemedlemmar.[21] Det finns inga belägg för att cirkulationsluft i trafikflygplan ger upphov till överföring.[19] Förkylningar som orsakats genom rhinovirus är mest smittsamma under symtomens första tre dagar. De är betydligt mindre smittsamma i ett senare skede.[22]

Väder

Enligt traditionella föreställningar överförs förkylning vid en längre tids exponering för kyligt väder, till exempel regn eller vinterförhållanden, och det är så sjukdomen har fått sitt namn. [23] Huruvida nedkylning av kroppen utgör en riskfaktor för förkylning är dock kontroversiellt.[24] En del av de virus som orsakar förkylning är säsongsbetonade och förekommer oftare vid kallt eller blött väder.[25] Detta tror man framförallt beror på att folk tillbringar mer tid tillsammans inomhus och rent fysiskt närmare varandra,[26] framförallt barn när de återvänder till skolan.[21] Emellertid kan det också ha att göra med förändringar i luftvägarna som gör att man lättare får infektioner.[26] Låg luftfuktighet kan öka överföringsfrekvensen på grund av att torr luft gör att små droppar sprids lättare och längre bort samt stannar längre i luften.[27]

Övriga faktorer

Immunitet som uppstår när en hel grupp människor blir immuna mot en viss infektion, t.ex. från tidigare exponering för förkylningsvirus kallas flockimmunitet. Därför har yngre människor högre frekvens av infektioner i luftvägarna, medan äldre människor har lägre frekvens.[28] Dåligt immunförsvar är också en riskfaktor för sjukdom.[28][29] Sömnbrist och dålig näringstillförsel har också förknippats med större risk att utveckla infektion efter exponering för rhinovirus. Detta tros bero på att båda faktorer som försämrar immunförsvaret.[30][31]

Patologi

Diagram av luftvägarna där förkylning drabbar de övre delarna.

Symtomen för förkylning antas oftast ha att göra med immunsvaret mot viruset.[32] Mekanismen för detta immunsvar är virusspecifik. Till exempel överförs oftast rhinovirus genom direktkontakt. Viruset binder till humana ICAM-1-receptorer på okänt sätt och utlöser därmed frisättning av inflammatoriska mediatorer.[32] Dessa inflammatoriska mediatorer ger därefter upphov till symtomen.[32] I allmänhet skadas inte näsepitlet.[3] Det respiratoriska syncytialviruset (RSV) däremot överförs via såväl direktkontakt som kontakt med luftburna små droppar. Därefter replikerar viruset i näsa och hals innan det ofta sprids till de nedre luftvägarna.[33] RSV skadar epitlet.[33] Humant parainfluensvirus leder i vanliga fall till att näsan, halsen och luftvägarna inflammeras.[34] Hos yngre barn kan krupp förekomma, såväl som skrovlig hosta och problem att andas, när luftstrupen påverkas. Detta beror på att luftvägarna hos barn är mycket små.[34]

Förebyggande

Det enda effektiva sättet att förhindra förkylning är att fysiskt förebygga virusets spridning.[35] Detta innebär främst handtvätt och användning av ansiktsmask. Inom hälsovården bärs även rockar och engångshandskar.[35] Det är inte möjligt att isolera infekterade personer eftersom sjukdomen är så allmänt spridd och symtomen är ospecifika. Vaccination har visat sig vara svårt eftersom så många virus är inblandade och eftersom virusen förändras snabbt.[35] Det är mycket osannolikt att ett vaccin med bred effekt kommer att kunna utvecklas.[36]

Regelbunden handtvätt minskar överföringen av förkylningsvirus och är mycket effektivt för barn.[37] Det är inte känt om användning av antivirusmedel eller antibakteriella medel vid vanlig handtvätt ökar fördelarna med handtvätt.[37] Det kan vara bra att bära ansiktsmask när man är nära infekterade personer. Det finns inte tillräckligt med belägg för att avgöra om fysiskt eller socialt avstånd är fördelaktigt eller inte.[37] Zinktillskott kan vara effektivt för att minska antalet förkylningar som en person får.[38] Rutinmässigt intag av C-vitamin minskar inte risken för eller allvarlighetsgraden hos förkylningar men C-vitamin kan eventuellt minska deras varaktighet.[39]

Behandling

Affisch från USA (cirka 1937) som uppmanar folk att uppsöka läkare vid förkylning. Den liknar sjukdomen vid en lotsfisk som föregår lunginflammation som illustreras som en människoätande haj.

För närvarande finns det inga läkemedel eller örtmediciner som bevisligen kan förkorta infektionens varaktighet.[40] Vid behandlingen ges bland annat medel som lindrar symtomen.[41] Detta kan innebära extra mycket vila och vätsketillförsel samt att gurgla med saltvatten.[17] En stor del av nyttan med behandling hänförs emellertid till placeboeffekten.[42]

Symtomlindring

Behandlingar som bidrar till att lindra symtom är enklare smärtstillande medel (analgetikum) samt febernedsättande medel (antipyretikum) som ibuprofen[43], acetylsalicylsyra[44] och acetaminofen/paracetamol.[44] Det finns inga belägg för att hostmediciner är effektivare än vanliga smärtstillande medel.[45] Hostmediciner rekommenderas heller inte för barn på grund av bristande belägg för effektivitet samt skaderisken.[46][47] I Kanada år 2009 begränsades användningen av receptfria läkemedel mot förkylning och hosta för barn upp till sex år på grund av oro för risker samt bristande bevis på fördelar.[46] Missbruket av dextrometorfan (receptfri hostmedicin) har lett till att den förbjudits i många länder.[48]

Hos vuxna kan symtom i form av rinnande näsa lindras genom första generationens antihistaminer. Dessa medel har dock vissa biverkningar, till exempel dåsighet.[41] Andra avsvällande medel, till exempel pseudoefedrin, är också effektiva på vuxna.[49] Nässpray med ipratropium kan lindra rinnande näsa, men den har lite effekt på nästäppa.[50] Andra generationens antihistaminer verkar inte vara effektiva.[51]

På grund av bristande studier är det inte känt om ökat vätskeintag lindrar symtom eller förkortar respiratorisk sjukdom.[52] Av samma anledning saknas också uppgifter gällande användning av uppvärmd och fuktad luft.[53] En studie har visat att behandling där eteriska oljor gnids in på bröstet är effektivt vad gäller viss lindring av natthosta, nästäppa och sömnsvårigheter.[54]

Antibiotika och antivirusmedel

Antibiotika har ingen effekt på virusinfektioner och därför ingen effekt på förkylning.[55] Antibiotika ordineras vanligen, även om deras biverkningar har en allmänt skadlig effekt.[55][56] Den ordineras ofta på grund av förväntan från folk att läkarna ska skriva ut dem samt villighet från läkare att hjälpa sina patienter. Antibiotika skrivs också ut eftersom det är svårt att utesluta orsaker till infektion som kan behandlas med antibiotika. Det finns inga effektiva antivirusmedel mot förkylning, även om viss preliminär forskning påvisat positiva effekter.[41][57]

Alternativa behandlingar

Även om det finns en mängd alternativa behandlingar mot förkylning råder det brist på vetenskapliga belägg till stöd för de flesta andra behandlingar.[41] Fram till år 2010 fanns det inte tillräckligt med belägg för att vare sig rekommendera eller avråda ifrån honung eller nässpolning.[58][59] Zinktillskott kan minska symtomens allvarlighetsgrad och varaktighet om de tas inom 24 timmar efter att de först uppträtt.[38] Trots omfattande forskning har man inte lyckats visa någon effekt av C-vitamin på förkylning.[39][60] Bevisen för användbarheten av echinaceas är inkonsekventa[61][62] och olika typer av echinaceatillskott kan variera i effektivitet.[61]

Förekomst

Förkylning är den vanligaste sjukdomen hos människor [11] och förekommer i hela världen.[21] Vuxna har vanligen två till fem infektioner per år.[1][3] Barn kan ha sex till tio förkylningar per år (och upp till tolv för skolbarn).[41] Frekvensen för symptomatiska infektioner ökar hos äldre människor, eftersom de har ett försvagat immunsystem.[28]

Historik

En brittisk affisch från andra världskriget som beskriver kostnaderna som förkylning orsakar.[63]

Orsaken till förkylning identifierades vetenskapligt först på 1950-talet, men sjukdomen har följt mänskligheten sedan forntiden.[64] Dess symtom och behandling beskrivs i egyptiernas Papyrus Ebers. Det är den äldsta medicinska skrift som existerar och nedtecknades före 1500-talet f.Kr.[65] På engelska började termen cold, "förkylning" användas på 1500-talet eftersom dess symtom liknade de symtom som uppkom när man varit utsatt för kyligt väder. [66] På svenska är termen i betydelsen "sjukdomstillstånd" belagd i skrift sedan 1734.[67]

I Storbritannien år 1946 inrättades Common Cold Unit (CCU, "enheten för vanlig förkylning") av Medical Research Council och det var här som rhinoviruset upptäcktes 1956.[68] På 1970-talet visade CCU att behandling med interferon under rhinovirusinfektionens inkubationsfas gav visst skydd mot sjukdomen.[69] Ingen praktisk behandling kunde utvecklas. Enheten stängdes 1989, två år efter att de hade avslutat sin forskning om zinkglukonatpastiller för förebyggande och behandling av rhinovirusförkylningar. Zink var den enda framgångsrika behandling som CCU utvecklade under sin historia.[70]

Forskning

Ett antal antivirusmedel mot förkylning har testats. Fram till år 2009 har man inte hittat något som är både effektivt och godkänt för användning.[57] Det pågår för närvarande prövningar av antivirusmedlet pleconaril och det ser lovande ut när det gäller picornavirus. Även medlet BTA-798 är under prövning.[71] Den orala formen av pleconaril hade säkerhetsbrister och därför studeras nu en aerosol form.[71]

Forskare från University of Maryland i Baltimore och University of Wisconsin-Madison har avslutade 2009 kartläggningen av genomet för alla kända virusstammar som förorsakar förkylning.[72]

Ekonomiska följder

Hur stora de ekonomiska konsekvenserna av förkylning är oklart i stora delar av världen.[73] I USA leder förkylningar till 75-100 miljoner läkarbesök per år och lågt räknat innebär det en samhällskostnad på 7,7 miljarder dollar per år. Amerikaner spenderar 2,9 miljarder dollar på receptfria läkemedel och ytterligare 400 miljoner dollar på receptbelagda läkemedel för lindring av symptom.[74] Mer än en tredjedel av de personer som vände sig till en läkare fick receptbelagd antibiotika något som leder till ökat immunitet mot antibiotika.[74] I USA går 22 till 189 miljoner skoldagar förlorade årligen på grund av förkylningar. Som ett resultat av detta förlorade föräldrar 126 miljoner arbetsdagar för att stanna hemma för vård av sina barn. Om man till detta lägger de 150 miljoner arbetsdagar som går förlorade för anställda som lider av förkylningar, överskrider de totala ekonomiska följderna för förkylningsrelaterad arbetsförlust 20 miljarder dollar per år.[17][74] Detta motsvarar i så fall 40 % av all förlorad arbetstid i USA.[75]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.

Noter

  1. ^ [a b c d e] Arroll, B (2011 Mar 16). ”Common cold.”. Clinical evidence 2011 (03). PMID 21406124. 
  2. ^ Eccles s. 51–52
  3. ^ [a b c d e f g h i j k] Eccles R (November 2005). ”Understanding the symptoms of the common cold and influenza”. Lancet Infect Dis 5 (11): sid. 718–25. doi:10.1016/S1473-3099(05)70270-X. PMID 16253889. Arkiverad från originalet den 2012-06-20. https://web.archive.org/web/20120620210632/http://ndmat.hosp.ncku.edu.tw:8080/%E5%85%92%E7%A7%91/Feb-27.pdf. 
  4. ^ [a b] Eccles s. 24
  5. ^ Eccles s. 26
  6. ^ Eccles s. 129
  7. ^ Eccles s. 50
  8. ^ Eccles s. 30
  9. ^ Heikkinen T, Järvinen A (January 2003). ”The common cold”. Lancet 361 (9351): sid. 51–9. doi:10.1016/S0140-6736(03)12162-9. PMID 12517470. 
  10. ^ Goldsobel AB, Chipps BE (March 2010). ”Cough in the pediatric population”. J. Pediatr. 156 (3): sid. 352–358.e1. doi:10.1016/j.jpeds.2009.12.004. PMID 20176183. 
  11. ^ [a b] Eccles s. 1
  12. ^ Eccles Pg.76
  13. ^ Eccles Pg.90
  14. ^ http://www.doktorn.com/artikel/lunginflammation-symtom-och-behandling
  15. ^ Palmenberg, A. C.; Spiro, D; Kuzmickas, R; Wang, S; Djikeng, A; Rathe, JA; Fraser-Liggett, CM; Liggett, SB (2009). ”Sequencing and Analyses of All Known Human Rhinovirus Genomes Reveals Structure and Evolution”. Science 324 (5923): sid. 55–9. doi:10.1126/science.1165557. PMID 19213880. 
  16. ^ Eccles s. 77
  17. ^ [a b c] ”Common Cold”. National Institute of Allergy and Infectious Diseases. 27 november 2006. Arkiverad från originalet den 23 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070623234904/http://www3.niaid.nih.gov/healthscience/healthtopics/colds/. Läst 11 juni 2007. 
  18. ^ Eccles s. 107
  19. ^ [a b c] editors, Ronald Eccles, Olaf Weber, (2009). Common cold (Online-Ausg.). Basel: Birkhäuser. sid. 197. ISBN 9783764398941. http://books.google.ca/books?id=rRIdiGE42IEC&pg=PA197 
  20. ^ [a b] Eccles s. 211
  21. ^ [a b c d] al.], edited by Arie J. Zuckerman ... [et (2007). Principles and practice of clinical virology (6th ed.). Hoboken, N.J.: Wiley. sid. 496. ISBN 9780470517994. http://books.google.ca/books?id=OgbcUWpUCXsC&pg=PA496 
  22. ^ Gwaltney JM Jr; Halstead SB. ”Contagiousness of the common cold”.  Invited letter in ”Questions and answers”. Journal of the American Medical Association 278 (3): sid. 256–257. 16 July 1997. http://jama.ama-assn.org/content/278/3/256. Läst 16 september 2011. 
  23. ^ Zuger, Abigail (4 March 2003). ”'You'll Catch Your Death!' An Old Wives' Tale? Well...”. The New York Times. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9D02E1DD163FF937A35750C0A9659C8B63. 
  24. ^ Mourtzoukou, EG; Falagas, ME (2007 Sep). ”Exposure to cold and respiratory tract infections.”. The international journal of tuberculosis and lung disease : the official journal of the International Union against Tuberculosis and Lung Disease 11 (9): sid. 938–43. PMID 17705968. 
  25. ^ Eccles s. 79
  26. ^ [a b] Eccles s. 80
  27. ^ Eccles s. 157
  28. ^ [a b c] Eccles s. 78
  29. ^ Eccles s. 166
  30. ^ Cohen S, Doyle WJ, Alper CM, Janicki-Deverts D, Turner RB (January 2009). ”Sleep Habits and Susceptibility to the Common Cold”. Arch. Intern. Med. 169 (1): sid. 62–7. doi:10.1001/archinternmed.2008.505. PMID 19139325. 
  31. ^ Eccles s. 160–165
  32. ^ [a b c] Eccles Pg. 112
  33. ^ [a b] Eccles Pg.116
  34. ^ [a b] Eccles Pg.122
  35. ^ [a b c] Eccles s. 209
  36. ^ Lawrence DM (May 2009). ”Gene studies shed light on rhinovirus diversity”. Lancet Infect Dis 9 (5): sid. 278. doi:10.1016/S1473-3099(09)70123-9. http://www.thelancet.com/journals/laninf/article/PIIS1473-3099%2809%2970123-9. 
  37. ^ [a b c] Jefferson, T; Del Mar, CB, Dooley, L, Ferroni, E, Al-Ansary, LA, Bawazeer, GA, van Driel, ML, Nair, S, Jones, MA, Thorning, S, Conly, JM (2011 Jul 6). ”Physical interventions to interrupt or reduce the spread of respiratory viruses.”. Cochrane database of systematic reviews (Online) (7): sid. CD006207. doi:10.1002/14651858.CD006207.pub4. PMID 21735402. 
  38. ^ [a b] Singh, M; Das, RR (2011 Feb 16). ”Zinc for the common cold.”. Cochrane database of systematic reviews (Online) (2): sid. CD001364. doi:10.1002/14651858.CD001364.pub3. PMID 21328251. 
  39. ^ [a b] Hemilä, Harri; Chalker, Elizabeth; Douglas, Bob; Hemilä, Harri (2007). Hemilä, Harri. red. ”Vitamin C for preventing and treating the common cold”. Cochrane database of systematic reviews (3): sid. CD000980. doi:10.1002/14651858.CD000980.pub3. PMID 17636648. 
  40. ^ ”Common Cold: Treatments and Drugs”. Mayo Clinic. http://www.mayoclinic.com/health/common-cold/DS00056/DSECTION=treatments-and-drugs. Läst 9 januari 2010. 
  41. ^ [a b c d e] Simasek M, Blandino DA (2007). ”Treatment of the common cold”. American Family Physician 75 (4): sid. 515–20. PMID 17323712. http://www.aafp.org/afp/20070215/515.html. 
  42. ^ Eccles s. 261
  43. ^ Kim SY, Chang YJ, Cho HM, Hwang YW, Moon YS (2009). Kim, Soo Young. red. ”Non-steroidal anti-inflammatory drugs for the common cold”. Cochrane Database Syst Rev (3): sid. CD006362. doi:10.1002/14651858.CD006362.pub2. PMID 19588387. 
  44. ^ [a b] Eccles R (2006). ”Efficacy and safety of over-the-counter analgesics in the treatment of common cold and flu”. Journal of Clinical Pharmacy and Therapeutics 31 (4): sid. 309–319. doi:10.1111/j.1365-2710.2006.00754.x. PMID 16882099. 
  45. ^ Smith SM, Schroeder K, Fahey T (2008). Smith, Susan M. red. ”Over-the-counter medications for acute cough in children and adults in ambulatory settings”. Cochrane Database Syst Rev (1): sid. CD001831. doi:10.1002/14651858.CD001831.pub3. PMID 18253996. 
  46. ^ [a b] Shefrin AE, Goldman RD (November 2009). ”Use of over-the-counter cough and cold medications in children”. Can Fam Physician 55 (11): sid. 1081–3. PMID 19910592. PMC: 2776795. http://www.cfp.ca/content/55/11/1081.full. 
  47. ^ Vassilev, ZP; Kabadi, S, Villa, R (2010 Mar). ”Safety and efficacy of over-the-counter cough and cold medicines for use in children.”. Expert opinion on drug safety 9 (2): sid. 233–42. doi:10.1517/14740330903496410. PMID 20001764. 
  48. ^ Eccles s. 246
  49. ^ Taverner D, Latte J (2007). Latte, G. Jenny. red. ”Nasal decongestants for the common cold”. Cochrane Database Syst Rev (1): sid. CD001953. doi:10.1002/14651858.CD001953.pub3. PMID 17253470. 
  50. ^ Albalawi, ZH; Othman, SS, Alfaleh, K (2011 Jul 6). ”Intranasal ipratropium bromide for the common cold.”. Cochrane database of systematic reviews (Online) (7): sid. CD008231. doi:10.1002/14651858.CD008231.pub2. PMID 21735425. 
  51. ^ Pratter, MR (2006 Jan). ”Cough and the common cold: ACCP evidence-based clinical practice guidelines.”. Chest 129 (1 Suppl): sid. 72S-74S. doi:10.1378/chest.129.1_suppl.72S. PMID 16428695. 
  52. ^ Guppy, MP; Mickan, SM, Del Mar, CB, Thorning, S, Rack, A (2011 Feb 16). ”Advising patients to increase fluid intake for treating acute respiratory infections.”. Cochrane database of systematic reviews (Online) (2): sid. CD004419. doi:10.1002/14651858.CD004419.pub3. PMID 21328268. 
  53. ^ Singh, M; Singh, M (2011 May 11). ”Heated, humidified air for the common cold.”. Cochrane database of systematic reviews (Online) (5): sid. CD001728. doi:10.1002/14651858.CD001728.pub4. PMID 21563130. 
  54. ^ Paul IM, Beiler JS, King TS, Clapp ER, Vallati J, Berlin CM (December 2010). ”Vapor rub, petrolatum, and no treatment for children with nocturnal cough and cold symptoms”. Pediatrics 126 (6): sid. 1092–9. doi:10.1542/peds.2010-1601. PMID 21059712. http://pediatrics.aappublications.org/cgi/reprint/peds.2010-1601v1. 
  55. ^ [a b] Arroll B, Kenealy T (2005). Arroll, Bruce. red. ”Antibiotics for the common cold and acute purulent rhinitis”. Cochrane Database Syst Rev (3): sid. CD000247. doi:10.1002/14651858.CD000247.pub2. PMID 16034850. 
  56. ^ Eccles s. 238
  57. ^ [a b] Eccles s. 218
  58. ^ Oduwole, O; Meremikwu, MM, Oyo-Ita, A, Udoh, EE (2010 Jan 20). ”Honey for acute cough in children.”. Cochrane database of systematic reviews (Online) (1): sid. CD007094. doi:10.1002/14651858.CD007094.pub2. PMID 20091616. 
  59. ^ Kassel, JC; King, D, Spurling, GK (2010 Mar 17). ”Saline nasal irrigation for acute upper respiratory tract infections.”. Cochrane database of systematic reviews (Online) (3): sid. CD006821. doi:10.1002/14651858.CD006821.pub2. PMID 20238351. 
  60. ^ Heiner, Kathryn A; Hart, Ann Marie; Martin, Linda Gore; Rubio-Wallace, Sherrie (2009). ”Examining the evidence for the use of vitamin C in the prophylaxis and treatment of the common cold”. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners 21 (5): sid. 295–300. doi:10.1111/j.1745-7599.2009.00409.x. PMID 19432914. 
  61. ^ [a b] Linde K, Barrett B, Wölkart K, Bauer R, Melchart D (2006). Linde, Klaus. red. ”Echinacea for preventing and treating the common cold”. Cochrane Database Syst Rev (1): sid. CD000530. doi:10.1002/14651858.CD000530.pub2. PMID 16437427. 
  62. ^ Sachin A Shah, Stephen Sander, C Michael White, Mike Rinaldi, Craig I Coleman (2007). ”Evaluation of echinacea for the prevention and treatment of the common cold: a meta-analysis”. The Lancet Infectious Diseases 7 (7): sid. 473–480. doi:10.1016/S1473-3099(07)70160-3. PMID 17597571. 
  63. ^ ”The Cost of the Common Cold and Influenza”. Imperial War Museum: Posters of Conflict. vads. Arkiverad från originalet den 27 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110727091037/http://vads.bath.ac.uk/flarge.php?uid=33443&sos=0. 
  64. ^ Eccles, s. 3
  65. ^ Eccles, s. 6
  66. ^ ”Cold”. Online Etymology Dictionary. http://www.etymonline.com/index.php?term=cold. Läst 12 januari 2008. 
  67. ^ Svenska Akademiens ordbok, spalt F2833
  68. ^ Eccles s. 20
  69. ^ Tyrrell DA (1987). ”Interferons and their clinical value”. Rev. Infect. Dis. 9 (2): sid. 243–9. doi:10.1093/clinids/9.2.243. PMID 2438740. 
  70. ^ Al-Nakib, W; Higgins, PG; Barrow, I; Batstone, G; Tyrrell, DA (December 1987). ”Prophylaxis and treatment of rhinovirus colds with zinc gluconate lozenges”. J Antimicrob Chemother. 20 (6): sid. 893–901. doi:10.1093/jac/20.6.893. PMID 3440773. 
  71. ^ [a b] Eccles s. 226
  72. ^ ”Genetic map of cold virus a step toward cure, scientists say”. Val Willingham (CNN). March 2009. http://www.cnn.com/2009/HEALTH/02/12/cold.genome/. Läst 28 april 2009. 
  73. ^ Eccles s. 90
  74. ^ [a b c] Fendrick AM, Monto AS, Nightengale B, Sarnes M (2003). ”The economic burden of non-influenza-related viral respiratory tract infection in the United States”. Arch. Intern. Med. 163 (4): sid. 487–94. doi:10.1001/archinte.163.4.487. PMID 12588210. http://archinte.ama-assn.org/cgi/content/full/163/4/487. 
  75. ^ Kirkpatrick GL (December 1996). ”The common cold”. Prim. Care 23 (4): sid. 657–75. doi:10.1016/S0095-4543(05)70355-9. PMID 8890137. 

Källor

Externa länkar