Förlorade generationen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För proggbandet, se Den Förlorade Generationen.

Den förlorade generationen (the lost generation) är ett uttryck som oftast syftar på den generation av desillusionerade unga som präglats för livet av första världskrigets trauman och mänskliga katastrofer.

Uttrycket tillskrivs den modernistiska författaren Gertrude Stein, som samlade en betydande del av 1920-talets unga konstnärselit i sitt hem i Paris, bland dem Ernest Hemingway, F. Scott Fitzgerald, Ezra Pound, Sherwood Anderson, Waldo Peirce, John Dos Passos och T.S. Eliot. Ibland syftar uttrycket specifikt på denna grupp av ex-patrierade amerikanska modernister.

Frasen används också mer generellt som beteckning för alla de män som stupade i skyttegravar och på slagfält, och som lämnade efter sig ett gigantiskt "hål" i statistiken och i samhällslivet; demografiskt, socialt och kulturellt.

Uttryckets ursprung[redigera | redigera wikitext]

Ernest Hemingway gjorde uttrycket känt genom att använda det som epigraf (kapitelinledande citat eller motto) i romanen Och solen har sin gång, (The sun also rises) och sedan som kapitelrubrik i sin memoarbok En fest för livet (A moveable feast). Hemingway berättar där att Getrude Stein i sin tur hämtat frasen från föreståndaren på hennes bilverkstad. Föreståndaren använde uttrycket ("une génération perdue") när en ung anställd hade slarvat med reparationen av miss Steins T-Ford.