Förolämpning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En förolämpning syftar till att förlöjliga, förnedra, kränka eller reta upp en annan person. Ofta tänker man på verbala förolämpningar, men man kan förolämpa även med exempelvis gester, klädsel, musik och beteende.

Ett annat ord som används för detta är pejorativ (från latinets pejoratus, vilket betyder producera sämre eller försämra); innebörden är att ett ord, uttryck eller tonfall, har en nedsättande, eller klandrande karaktär.

Förolämpningar i olika kulturer[redigera | redigera wikitext]

Förolämpningar ser mycket olika ut i olika kulturer. Svenska verbala förolämpningar är inte sällan korta och kärnfulla i stil med "Jävla idiot!". Det finns regionala skillnader i Sverige när det gäller hur ett skällsord uppfattas.

I Sydeuropa, Sydvästasien och Latinamerika är det inte ovanligt att man försöker såra en person genom att man verbalt skymfar dennes kvinnliga släktingar, i synnerhet modern. I vissa kulturer kan det räcka med att yttra Din mamma!, för att det ska anses besudla hela familjens heder och i synnerhet den man som agerar som familjens beskyddare. Den kinesiska motsvarigheten, hans mamma, är däremot ensamt inte så mycket en förolämpning som ett kraftuttryck.

Brottet förolämpning[redigera | redigera wikitext]

Förolämpning är i Sverige även ett brott enligt brottsbalkens 5 kap. 3 §. Brottet kan ge böter; om brottet anses grovt är maxstraffet 6 månaders fängelse. Förolämpning enligt brottsbalken är en gärning om den består i att någon smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, om handlingen inte uppfyller villkoren för förtal eller grovt förtal.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Enligt Sveriges historia 600-1350, sid 295, hade de medeltida lagsamlingarna listor över vilka benämningar man inte fick använda om sina medmänniskor; tikvalp, fegis, trollkona, hortuta, förgörerska, tjuv, sköka, hora, rövare, mördare, niding, träl, kasevarg (mordbrännare), agnabak (spannmålstjuv), skökoson, lögnare, son av hynda och så vidare.

I äldre tiders lagar kallades brottet förolämpning för användande av "okvädesord" eller "okvädinsord".

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]