Förvaltningsrätt (domstol)

Den nya indelningen (förvaltningsrätterna).

Förvaltningsrätten är i Sverige den lägsta instansen av förvaltningsdomstolar. Förvaltningsrätterna ersatte länsrätterna den 15 februari 2010.

Förvaltningsrätterna

Det finns tolv förvaltningsrätter:

• Förvaltningsrätten i Falun
• Förvaltningsrätten i Göteborg
• Förvaltningsrätten i Härnösand
• Förvaltningsrätten i Jönköping
• Förvaltningsrätten i Karlstad
• Förvaltningsrätten i Linköping
• Förvaltningsrätten i Luleå
• Förvaltningsrätten i Malmö
• Förvaltningsrätten i Stockholm
• Förvaltningsrätten i Umeå
• Förvaltningsrätten i Uppsala
• Förvaltningsrätten i Växjö

Förvaltningsrättens uppgifter

Förvaltningsrätten är en förvaltningsdomstol, vilket innebär att den prövar frågor där myndigheter utövat sin makt som påverkat eller rört enskilda vare sig det rör fysiska eller juridiska personer.

Förvaltningsrätten handlägger därför en stor mängd vitt skilda typer av mål.

Det kan vara

• Mål enligt socialtjänstlagen. Motpart i dessa mål blir den myndighet vars beslut överklagats enligt förvaltningsprocesslagen.
• Skattemål, det vill säga alla typer av skattemål vare sig de avser inkomstskatt, moms, arbetsgivaravgift eller fastighetstaxering. Motpart i dessa mål är Skatteverket.
• Socialförsäkringsmål, som rör tvister i ärenden som rör arbetsskadeersättning, föräldrapenning, sjukpenning, sjukersättning eller till exempel bilstöd till handikappade. Motpart i dessa mål är Försäkringskassan.
• LVU-mål. Motpart i dessa mål är enligt socialtjänstlagen kommunens socialnämnd.
• LVM-mål. Motpart i dessa mål är enligt socialtjänstlagen kommunens socialnämnd.
• LPT-mål. Motpart i dessa mål är enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård chefsöverläkaren på den vårdinrättning där den intagne vistas.
• Laglighetsprövning enligt kommunallagen, som handlar om att få kommun- eller landstingsbeslut prövade.

Övriga mål kan handla om tilldelningsbeslut vid tillstånd rörande utskänkningstillstånd av alkohol, vapenlicens eller frågor som berörs i djurskyddslagen eller mål med EU-rättslig anknytning, som till exempel mål om offentlig upphandling eller stöd inom jordbruket.

Migrationsdomstolar

Fyra förvaltningsrätter är även migrationsdomstol. Dessa är Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Stockholm och Förvaltningsrätten i Luleå. Den sistnämnda inrättades 1 oktober 2013 i syfte att korta handläggningstiderna vid migrationsdomstolarna.

Förvaltningsrättens sammansättning

Förvaltningsrättens chef betecknas lagman. Denne skall leda arbetet på domstolen och är chefsdomare. Lagmannen utses av regeringen efter en ansökningsprocedur, liksom övriga ordinarie domare vid förvaltningsrätten med titeln chefsrådman eller rådman. En icke ordinarie domare kan vara assessor eller fiskal.

Flera måltyper kan avgöras av en domare ensam, i synnerhet när det rör sig om mål av enklare slag. Dömande uppgifter i enklare mål kan också tilldelas en notarie men i de fall tvist föreligger kan en notarie enbart avgöra mål tillsammans med nämndemän.

Normalt består förvaltningsrätten av en lagfaren domare och tre nämndemän. Nämndemännen utses genom val i landstingsfullmäktige eller, i Gotlands län, av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Valet kan vara proportionellt; antal nämndemän per parti avgörs då av partiernas storlek i landstings- eller kommunvalet.

I vissa typer av mål har förvaltningsrätten inte nämndemän, utan särskilda sakkunniga lekmannadomare. Så är till exempel fallet när rätten avgör mål om laglighetsprövning enligt kommunallagen.

Överklagande

En dom i förvaltningsrätten kan överklagas till kammarrätt. Den nuvarande huvudregeln att det bara är att överklaga kommer att finnas kvar, men i många lagar finns det särskilda bestämmelser som säger att det krävs prövningstillstånd för överklagande till kammarrätten. Överklagande ställs till kammarrätten, men lämnas in till förvaltningsrätten, som prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Kammarrätten prövar frågan om prövningstillstånd.

Överklagande till kammarrätt kommer att tas upp

1. av Kammarrätten i Stockholm när beslut i närmast föregående instans har meddelats av Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Uppsala eller av en förvaltningsmyndighet som är belägen inom dessa förvaltningsrätters domkretsar,
2. av Kammarrätten i Göteborg när beslut i närmast föregående instans har meddelats av Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Karlstad eller av en förvaltningsmyndighet som är belägen inom dessa förvaltningsrätters domkretsar eller av en utlandsmyndighet,
3. av Kammarrätten i Sundsvall när beslut i närmast föregående instans har meddelats av Förvaltningsrätten i Falun, Förvaltningsrätten i Härnösand, Förvaltningsrätten i Umeå, Förvaltningsrätten i Luleå eller av en förvaltningsmyndighet som är belägen inom dessa förvaltningsrätters domkretsar, och
4. av Kammarrätten i Jönköping när beslut i närmast föregående instans har meddelats av Förvaltningsrätten i Linköping, Förvaltningsrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Växjö eller av en förvaltningsmyndighet som är belägen inom dessa förvaltningsrätters domkretsar.

Historik

Länsrätterna har funnits sedan 1970-talet och har i stort sett haft samma domkretsar som Sveriges län. Domkretsindelningen har varit i stort sett oförändrad under denna tid och påverkades exempelvis inte av att Göteborgs och Bohus län, Skaraborgs län och Älvsborgs län slogs ihop till Västra Götalands län. De gamla länsrätterna levde kvar som Länsrätten i Göteborg, Länsrätten i Mariestad respektive Länsrätten i Vänersborg.

Eftersom länen har haft stora skillnader i befolkningsunderlag har antalet anställda vid de olika länsrätterna varierat kraftigt. De små länsrätterna har haft så liten personalstyrka att de har varit mycket sårbara för frånvaro. Sedan 1970-talet har allt fler typer av mål tilldelats länsrätterna, vilket har ställt högre krav på varierande kompetens hos länsrätternas personal. Medan de stora länsrätterna har haft tillräckligt mycket personal för att dessa skall kunna specialisera sig på olika områden, har det inte varit möjligt hos de små länsrätterna. Det har påverkat dömandet och möjligheten att rekrytera kompetent personal till de domstolarna.

Detta var bakgrunden när lagmännen på länsrätterna, kammarrätternas presidenter och Regeringsrättens kanslichef träffades och diskuterade det framtida förvaltningsdömandet på hösten 2006. Detta ledde fram till en skrivelse som lämnades till regeringen. Den 22 november 2007 gav regeringen i uppdrag till Domstolsverket att fortsätta utreda länsrättsorganisationen. Utredningen skulle ge förslag till en ny organisation med färre och större domstolar och lämnade förslag på antalet domstolar och deras geografiska placering. Arbetet leddes av Sten Heckscher och resulterade i rapporten Länsrättsutredningen.

Länsrättsutredningen behandlades på Justitiedepartementet, det departement i det svenska regeringskansliet som ansvarar för frågor om rättsväsendet. Arbetet ledde fram till propositionen En långsiktigt hållbar organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans, som regeringen beslutade den 12 mars 2009.

Oppositionen röstade emot förändringen i riksdagen. De (Thomas Bodström m.fl.) lade en gemensam motion i samband med detta om att propostionen borde avslås av riksdagen. I motionen fanns kritik på många punkter. Några av invändningarna var att många remissinstanser hade sagt nej till förändringen eller ställt sig starkt kritiska till denna, frågan om ny läns- eller regionindelning var inte löst och ett antal utredningar som rörde rättsväsendets inre arbete var inte klara och utvärderingar som borde vara relevanta var ej gjorda. - Det förekom även kritik i den allmänna debatten utanför riksdagen.

Riksdagen beslutade torsdagen den 11 juni 2009 att bifalla regeringens proposition om förvaltningsrätterna och att avslå de motioner som hade följt på propositionen.