Kalmar flygflottilj

Från Wikipedia
(Omdirigerad från F 12 Kalmar)
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 56°40′34″N 16°17′9″Ö / 56.67611°N 16.28583°Ö / 56.67611; 16.28583

Kalmar flygflottilj
(F 12)
HMS Kalmar vapen.svg
Flottiljens heraldiska vapen.
Officiellt namn Kungliga Kalmar flygflottilj
Datum 1 juli 1942–30 juni 1980
Land Sverige
Försvarsgren Flygvapnet
Typ Flygflottilj
Roll Lätt Bomb 1940–1948
Jakt 1948–1980
Storlek Flottilj
Flygdivisioner 1.divisionen (Ludvig Röd)
2.divisionen (Ludvig Blå)
3.divisionen (Ludvig Gul)
Del av Försvarsmakten
Högkvarter Kalmar
Marsch "Kalmar flygflottiljs marsch" (Hartog)[1]
Webbplats F 12 kamratförenings webbsida
Tjänstetecken
Sköldemärken Flygvapnet roundel.svg
Flygplan
Bombflygplan B 4, B 5, B 17C
Jaktplan J 21A, J 21B, J 29A, J 32B, J 35F
Spaningsflygplan S 14
Skolflygplan Sk 12, Sk 14, Sk 15, Sk 16 Sk 50
Övriga typer G 101, Se 102, Se 103, Se 104, P 1

Kalmar flygflottilj, även F 12 Kalmar och F 12, var en svensk flygflottilj inom Försvarsmakten som verkade mellan åren 1942 och 1980. Flygflottiljen var förlagd vid Kalmar flygplats.[2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

När ÖB Olof Thörnell lade fram sin femårsplan den 8 oktober 1940, föreslog han uppsättande av ytterligare fem flottiljer, utöver de tidigare tio, för att stärka det svenska försvaret. Femårsplanen sträckte sig över perioden 1 juli 1941 - 30 juni 1946. De nya flottiljerna skulle bestå av en spaningsflottilj, två jaktflottiljer och två bombflottiljer. De två bombflottiljer skulle bestå av F 12 i Kalmar och F 14 i Halmstad. Riksdagen fattade beslut etappvis enligt detta förslag under åren 1940–1942.[3] År l94l beslöt Sveriges riksdag att tre nya flygflottiljer skulle sättas upp, däribland F 12. För F 12 kom riksdagens beslut i samband med vårriksdagen år 1941. Där det fastslogs att flottiljen skulle sättas upp den 1 juli 1942 vid Stora Törneby gård väster om Kalmar. Stora Törneby gård hade förvärvats redan år 1937 av Kalmar stad, och överlät egendomen den 4 april 1941 överlät till Kunglig Maj:t och Kronan.

Den 1 juli 1942 inleddes verksamheten officiellt vid flottiljen med Ragnar Carlgren som första flottiljchef.[3] Flottiljen som organiserade som lättbombflottilj beväpnades med 54 flygplansindivider B 17C, vilka levererades mellan mars och september 1943. Från och med mars 1944 kunde flottiljen mobilisera tre divisioner beväpnade med denna typ.[4] Flottiljen inordnades från år 1942 i Första flygeskadern (E 1). Efter krigsåren var tanken att det svenska försvaret skulle nedrustas, men genom Pragkuppen fick den svenska riksdagen att rösta igenom försvarsbeslutet 1948. Där bland annat jaktflyget inom Flygvapnet skulle öka med 50 procent. Bombflottiljen kom därmed omorganiseras till an jaktflottilj, något som skedde redan år 1947. I samband med övergången till J 2l anlades fältets första permanentbelagda rullbana, vilken var färdig att ta i bruk år 1948.

Med bakgrund till att flottiljen omorganiserades till jaktflottilj, kom den år 1948 att föras över till Andra flygeskadern (E 2) - jakteskadern. Flottiljen ombeväpnades även till det svenskkonstruerade flygplanet J 21A. Vilket man flög med fram till år 1952, då flottiljen tog steget in i jetåldern med J 29A Tunnan. Den första individen levererades den 17 oktober 1952 och hade serienummer 29200. Totalt levererades 46 flygplansindivider av J 29A till flottiljen, vilka var i tjänst vid flottiljen fram till år 1959.[5] Den 8 september 1953 besökte en division ur flottiljen det danska flygvapnet. Besöket i Danmark blev premiären för Tunnan utomlands, då det var första gången som det visades utomlands.[6]

Den 14 april 1957 öppnades flottiljens bana 05-23 på försök för civiltrafik. Då Linjeflyg startade sin första reguljära linje, Stockholm - Kalmar.[6] I november 1961 beslutade regeringen att flottiljflygplatser får användas för civiltrafik. Kalmar flygplats blev med det första flottiljflygplats i Sverige att även användas civilt.[7]

År 1957 avvecklades samtliga flygbasområden och ersattes av elva stycken luftförsvarssektorer. För F 12:s del medförde det att man fick ett huvudansvar för luftförsvarssektor S2 med tillhörande luftförsvarscentral LFC Vargen i Torskors. Med sektoransvaret blev flottiljen en så kallad sektorflottilj. En benämning som påvisade att en flottilj hade ett huvudansvar för en luftförsvarssektor.[8]

År 1958 beslöts att flottiljen skulle övergå från från dagjakt till allvädersjakt. Hösten år 1958 påbörjades ombeväpning av 1:a divisionen till J 32B Lansen, populärt kallad för Lansen sport. Hösten 1959 var alla tre divisionerna ombeväpnade, något som medförde en stor omställning med mängder av utbildning för personalen vid flottiljen.[5]

Den 24 augusti 1960 omkom två värnpliktiga i samband med vådaskott avlossas från ett bogserat J 32B Lansen.[7]

I början av 1960-talet beslutades om att förstärka jaktförsvaret i övre Norrland. Vilket medförde att en allväderjaktdivision med tillhörande baskompani vid Kalmar flygflottilj skulle överföras till F 21. Divisionen som kom att överföras var 1:a jaktdivisionen Ludvig Röd. Den 1 oktober 1961 överlämnade chefen för F 12, överste Thomas Stålhandske sin division Ludvig Röd,[9] till chefen F 21 överste Bengt Bellander, som tog emot den som Urban Blå.[10]

Efter att flottiljen endast hade två divisioner, kompenserades flottiljen med att Flygvapnets väderskola (VädS) omlokaliserades under år 1962 från Roslagens flygkår (F 2). Vidare tillfördes under år 1964 en robot 68-division. Robotdivision bestod av två robotgrupper, vilka verkade oberoende av varandra. Grupperna hade fast krigsgrupperingsplatser som de verkade ifrån inom ett visst geografiskt område. Robotdivisionen var dock endast aktiv fram till år 1974, då systemet började avvecklas inom Flygvapnet och återfördes till Storbritannien. Det sista robotförbandet inom Flygvapnet upplöstes år 1978.

I augusti 1965 fick flottiljen besök av en grupp Hawker Hunter från Schweiz. Vars syfte var öva skjutning över internationellt vatten. Det Schweiziska besöket var första gången utländskt militärflyg opererade från svenskt territorium.[7]

År 1968 tillfördes flottiljen J 35F Draken. Först ut vid flottiljen var 2:a divisionen, vilka den 1 juni 1968 påbörjade sin TIS:Ä. TIS:Ä är en något förkortad utbildning av flygförare som tidigare genomfört Typinflygningsskede (TIS). I samband med att GFSU:Ä (förkortad utbildning av förare som tidigare genomfört Grundläggande flygslagsutbildning) påbörjades den 21 oktober 1968, namnändrades 2:a divisionen till 1:a divisionen. Ungefär vid samma tidpunkt påbörjades andra omskolningsomgången för 3:e divisionen, som då blev då 2:a divisionen vid F 12.[11]

I Regeringen Palmes proposition 1975:75 föreslogs en avveckling av två flottiljadministrationer, Södermanlands flygflottilj (F 11) i Nyköping och Kalmar flygflottilj (F 12). Inför propositionen hade en avvägning gjorts att istället avveckla Blekinge flygflottilj (F 17), till förmån för F 12. Dock så menade Fredsorganisationsutredning (FFU) att en nedläggning av F 17, skulle drabba betydligt fler anställda jämfört mot en avveckling av F 12. Detta på grund av att F 12 hade fler pensionsavgångarna fram till år 1982. Vidare så ansåg FFU att F 17 var en bra balans mot F 10 i Ängelholm. I händelse om att F 10 skulle behöva avvecklas, och verksamhet flyttas till annan flottilj. Så ansåg FFU att den flottiljen borde ligga så nära som möjligt till Ängelholm. FFU menade, att om Flygvapnets fredsorganisation inom Södra militärområdet skulle ledas från Kalmar, så skulle en olycklig obalans uppkomma. FFU föreslog vidare att det sektoransvar som åvilade på F 12, skulle överföras till F 17, och att flygfältet i Kalmar bibehålls som krigsflygfält. Gällande Väderskolan vid flottiljen föreslog FFU att Chefen för flygvapnet får besluta om framtida lokalise­ringen. Dock så föreslog Ronnebys kommun om att omlokalisera skolan till F 17 i Ronneby, i syfte att bibehålla skolans lokalisering till sydöstra Sverige.[12]

Våren 1975 antog riksdagen regeringen proposition, om att F 11 och F 12 skulle avvecklas budgetåret 1979/1980. Flottiljens markinnehav i Kalmar utgjorde vid den tidpunkten cirka 400 hektar. Vidare disponerades ett markstridsområde om ca 275 hektar, ungefär 30 km sydväst om Kalmar, samt målplatsen på Öland som omfattar ca 275 hektar arrenderad mark. Flottiljen hade två rullbanor, en i nordväst—sydostlig riktning (2 300 m lång) och en i nordost—sydvästlig riktning (2 000 m lång). Flottiljen sysselsatte då 370 personer och cirka 400 värnpliktiga.[12] Genom försvarsbeslutet 1977 cementerades beslutet om avveckling ytterligare, detta då försvaret fram till år 1982 skulle skära ned med 2.500 anställda av de då 46.000 anställda.

Avvecklingen började budgetåret 1974/1975 och avslutades budgetåret 1979/1980. Innan flygverksamheten upphörde, gjorde ett besök i Sovjetunionen år 1978. Då åtta J 35F Draken gjorde ett tre dagars besök Moskva, efter en flygrutt från Kalmar via Rumbula och Vitebsk till Moskva. Den sista flygningen vid F 12 genomfördes den 28 september 1979, vilken 2:a divisionen Ludvig Blå stod för, och den sista flygplansindividen Ludvig "62" landade klockan 14:35. Den 30 juni 1980 halades flaggan för sista gången, och flottiljen med dess två kvarvarande divisioner hade avvecklats. Flottiljens traditioner kom att föras vidare av Blekinge flygflottilj (F 17). Under flottiljens 38 år, kom flottiljen enbart att flyga med svenskkonstruerade flygplan från Saab.

Från den 1 juli 1980 övergick kvarvarande verksamhet inom flottiljområdet som detachement till Blekinge flygflottilj. Kvar i Kalmar fanns flygverkstaden och Väderskolan. I samband med försvarsbeslutet 1982 överfördes Väderskolan från den 1 januari 1983 till Krigsflygskolan (F 5), och flygverkstaden i Kalmar och annan kvarvarande verksamhet på flottiljområdet avvecklades i sin helhet.[13]

Viktigare årtal[redigera | redigera wikitext]

Nedan redovisas årtal som påverkat flottiljens verksamhet.[14]

  • 1942: Kalmar flygflottilj sätts upp den 1 juli som en bombflottilj.
  • 1943: Flottiljen tillförs en musikkår.
  • 1947: Flottiljen omorganiseras till jaktflottilj.
  • 1957: Flottiljens öppnar en av sina banor för civiltrafik.
  • 1957: Flottiljen blir sektorflottilj för sektor S2.
  • 1957: Flottiljens musikkår avvecklas.
  • 1960: Två värnpliktiga omkommer den 24 augusti efter vådaskott från en J 32B.
  • 1962: 1:a jaktdivisionen Ludvig Röd överförs til F 21.
  • 1963: Flottiljen tillfördes Flygvapnets väderskola (VädS) från F 2.
  • 1964: Flottiljen tillförs en robot 68-division.
  • 1968: 2:a jaktdivisionen namnändras till 1:a jaktdivisionen.
  • 1968: 3:e jaktdivisionen namnändras till 2:a jaktdivisionen.
  • 1974: Robotdivisionen avvecklas.
  • 1975: Riksdagen beslutar i maj om att flottiljen ska avvecklas.
  • 1977: Riksdagen klubbar igenom försvarsbeslutet 1977.
  • 1978: Flottiljen gör ett tre dagars besök i Moskva.
  • 1978: Sektoransvaret överförs till F 17.
  • 1979: Den 16 september genomförs det sista flyguppdraget vid flottiljen.
  • 1979: Den 28 september genomförs den sista flygningen vid flottiljen.
  • 1980: Flottiljen avvecklas den 30 juni.
  • 1980: Kvarvarande verksamhet inordnas den 1 juni som ett detachement till F 17 i Kallinge med benämning F 17 K.
  • 1982: Flygvapnets väderskola (VädS) överförs officiellt den 31 december till F 5.
  • 1994: Kalmar regemente (Fo 18) organiseras och förläggs i den före detta robotkasernen.
  • 1997: Kalmar regemente avvecklas genom försvarsbeslutet 1996.

Ingående förband[redigera | redigera wikitext]

Beteckning Namn Aktiv Anmärkning
1.div Ludvig Röd 1943-1961
1968-1979
Överförd till F 21 år 1961.
Upplöst år 1979.
2.div Ludvig Blå 1943-1968
1968-1979
Namnändrad år 1968 till 1.div.
Upplöst år 1979.
3.div Ludvig Gul 1943-1968 Namnändrad år 1968 till 2.div.
S2 Sektor S2 1957-1978 Sektorsansvaret överfördes 1978 till F 17.
VÄDS Flygvapnets väderskola 1962-1980 Omlokaliserades år 1983 till Ljungbyhed

Flygdivisioner[redigera | redigera wikitext]

Ludvig Röd bildades som lättbombdivision vid F 12 runt åren 1942 och 1943. Divisionen som var flottiljens 1:a division, beväpnades med C-versionen av det svensktillverkade flygplanet Saab 17, som i Flygvapnet benämndes B 17. Divisionen ombildas tillsammans med övriga divisioner till jaktdivisioner år 1947, och beväpnades med J 21. År 1953 ersattes den av J 29A Tunnan. Hösten 1958 blev divisionen först vid flottiljen med att beväpnas med J 32B Lansen. I början av 1960-talet, överfördes divisionen tillsammans med ett baskompani till Norrbottens flygbaskår (F 21). Överlämningen av divisionen skedde officiellt den 1 oktober 1961, då chefen för F 12, överste Thomas Stålhandske lämnade över divisionen till chefen F 21 överste Bengt Bellander.[10] Vid F 21 blev divisionen flottiljens 2:a division, med anropssignal Urban Blå.[15]

Ludvig Blå bildades som lättbombdivision vid F 12 runt åren 1942 och 1943. Divisionen som var flottiljens 2:a division, beväpnades med C-versionen av det svensktillverkade flygplanet Saab 17, som i Flygvapnet benämndes B 17. Divisionen ombildas tillsammans med övriga divisioner till jaktdivisioner år 1947, och beväpnades med J 21. År 1953 ersattes det av J 29A Tunnan. Hösten 1958 ombeväpnades systerdivisionen Ludvig Röd till J 32B Lansen. Hösten 1959 var alla tre divisionerna försedda med J 32B. Den 1 juni 1968 påbörjade divisionen sin TIS:Ä, för Typinflygningsskede på J 35F Draken. TIS:Ä är en något förkortad utbildning av flygförare som tidigare genomfört Typinflygningsskede (TIS) på annat flygsystem.

I samband med att divisionen påbörjade sin GFSU:Ä (en förkortad utbildning av förare som tidigare genomfört Grundläggande flygslagsutbildning) den 21 oktober 1968, namnändrades 2:a divisionen till 1:a divisionen.

Ludvig Gul bildades som lättbombdivision vid F 12 runt åren 1942 och 1943. Divisionen som var flottiljens 3:e division, beväpnades med C-versionen av det svensktillverkade flygplanet Saab 17, som i Flygvapnet benämndes B 17. Divisionen ombildas tillsammans med övriga divisioner till jaktdivisioner år 1947, och beväpnades med J 21. År 1953 ersattes det av J 29A Tunnan. Hösten 1958 ombeväpnades systerdivisionen Ludvig Röd till J 32B Lansen. Hösten 1959 var alla tre divisionerna försedda med J 32B. Hösten 1968 påbörjades den andra omskolningsomgången till J 35F, då det var Ludvig Guls tur för ombeväpning. När den var färdig, gjordes ett namnbyte även för 3:e divisionen, som blev 2:a divisionen.

Robotdivision[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1950-talet, antagligen i samband med försvarsbeslutet 1958, planerade försvaret att köpa in ett luftförsvarsrobotsystem. Som system valdes det brittiska Bloodhound Mk 1, och den första roboten köptes in september 1959 och utprovades både inom Flygvapnet vid Roslagens flygkår (F 2), och inom Armén vid Roslagens luftvärnskår (Lv 3). Systemet som fick den svenska benämningen Rb 65 kom aldrig i operativ drift, utan användes enbart för utprovning. År 1961 beställdes ett nytt system, Bloodhound Mk II, vilket hade en bättre prestanda, i bland annat räckvidden. Systemet börjades levereras år 1963, och fick den svenska beteckningen Luftvärnsrobotsystem 68 (Rb 68), och placerades vid fem flottiljer, vilka tillsammans organiserade sex robotdivisioner. F 12 var en av flottiljerna som skulle sätta upp en robotdivision, vilket påbörjades provisoriskt den 27 januari 1964, och fyra år senare den 1 mars 1968 var den fullt organiserad.[16]

Genom Luftförsvarsutredningen 1967 kom själva robotsystemet att avvecklas, och fyra divisioner bland annat den vid F 12 upplöstes den 30 juni 1974. De två divisionerna vid F 13 och F 17 omorganiserades till luftvärnsrobotbataljon lvrbbat. Dessa två bataljoner utgick under år 1978, då hela systemet återförts till Storbritannien.[16]

Som minne över Robotsystemet bevarades ett antal robotar, vilka finns utställda vid Robotmuseet i Arboga, Norrtälje luftvärnsmuseum i Norrtälje, Ängelholms flygmuseum i Ängelholm och vid Robotförsöksplats Norrland i Vidsel.

VÄDS[redigera | redigera wikitext]

Flygvapnets väderskola (VÄDS) bildades år 1951 vid Roslagens flygkår (F 2). År 1962 omlokaliserades skolan till Kalmar, och blev där en fackskola inomKalmar flygflottilj(F 12). I samband med att F 12 avvecklades år 1980 övergick skolan en kort tid som ett detachement till Blekinge flygflottilj (F 17). Dock beslutade riksdagen genom försvarsbeslutet 1982 att detachementet i Kalmar skulle avvecklas, och skolan skulle omlokaliseras till Krigsflygskolan (F 5) i Ljungbyhed. När sedan Krigsflygskolan avvecklades genom försvarsbeslutet 1996, överfördes skolan till Försvarsmaktens Halmstadsskolor (F 14).[17] I samband med att Försvarsmaktens Halmstadsskolor avvecklades år 2004, inordnades skolan under år 2006 som en avdelning inom Försvarsmaktens meteorologi- och oceanograficentrum (FM METOCC) i Enköping.

Sektorsansvar[redigera | redigera wikitext]

Genom att de fyra flygbasområdena avvecklades år 1957, och ersattes av elva Luftförsvarssektorer, tilldelades i regel de flesta jaktflottiljer ett sektoransvar och tillika sektorflottilj. Detta innebär att flottiljchefen där svarar för en luftförsvarssektor. F 12 tilldelades ansvaret för luftförsvarssektor S2. Vilken i stor sett omfattade Småland, Blekinge och Öland. Sektorn leddes ifrån luftförsvarscentralen LFC Vargen i Torskors, vilken fick sin radarinformationen från radargruppcentral Rrgc Myran.

Inom sektorn fanns det personal och materiel, som var ungefär lika omfattande, som den inom flottiljområdet i Kalmar.[8] Genom riksdagens beslut om avveckling av F 12, beslutade samtidigt att sektoransvaret skulle överföras på F 17 i Blekinge. Vilket så skedde år 1978. Dock så levde sektor S2 endast fram till år 1981, då den slogs samman med sektor S1 och W2, och bidade Sektor Syd. Vilken leddes ifrån F 10 i Skåne.

Traditioner och fana[redigera | redigera wikitext]

Flottiljen mottog sin fana den 17 september 1944 på Barkarby flygbas. Fanan överlämnades av Kung Gustaf V. Vid avvecklingen av flottiljen överfördes fanan till Blekinge flygflottilj, som även för Kalmar flygflottiljs traditioner och minne vidare.[2]

Tjänstgöringstid för flygplanstyper vid F 12[redigera | redigera wikitext]

Lätta bombflyg[redigera | redigera wikitext]

Bombflygplan vid flottiljen mellan åren 1943 och 1947.

Jaktplan[redigera | redigera wikitext]

Jaktplanplan vid flottiljen mellan åren 1947 och 1980.

Flottiljchefer[redigera | redigera wikitext]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Kalmar flygflottilj 1942 1974
Kalmar flygflottilj 1975 1980
F 17 Kalmar 1980 1982
Beteckningar
F 12 1942 1980
F 17 K 1980 1982
Förläggningsorter och baser
Törneby herrgård (F) 1942 1982

Övrig militärverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Den 1 juli 1994 avskildes försvarsområdesstaben Fo 18 (Kalmar försvarsområde) från Kronobergs regemente (I 11) och bildade en försvarsområdesstab under namnet Kalmar regemente. Staben förlades till den kasern som den tidigare robotdivisionen använt. Som ett resultat av försvarsbeslutet 1996 avvecklades staben som självständigt förband. Och uppgick den 15 december 1997 i Smålands försvarsområde (Fo 17).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2003), s. 206
  2. ^ [a b] Braunstein (2005), s. 87-88
  3. ^ [a b] Kronologi över flyget i Sverige 1940–1949
  4. ^ Bengtsson (2014), s. 220
  5. ^ [a b] F 12 kamratförenings Hemsida
  6. ^ [a b] Kronologi över flyget i Sverige 1950–1959
  7. ^ [a b c] Kronologi över flyget i Sverige 1960–1969
  8. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 18
  9. ^ Urban Blå 50 år
  10. ^ [a b] Flygvapennytt 1961-4
  11. ^ Förkortningar och begreppsförklaringar
  12. ^ [a b] Proposition 1975:75
  13. ^ ”TIFF 1983-1-2” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). aef.se. http://www.aef.se/TIFF/TIFF%201983-%201-2.pdf. Läst 8 juli 2013. 
  14. ^ F12 kamratförening Historia Avläst 18 maj 2009
  15. ^ Urban Blå 50 år
  16. ^ [a b] Luftförsvarsrobotsystem RB 365 och RB 68
  17. ^ Braunstein (2005), s. 139-141

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. ISBN 91-971584-8-8 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Bengtsson, Sven-Åke (2014). En svensk tiger: hårda fakta och siffror över svensk beredskap och upprustning 1939-1945. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt bibliotek. ISBN 978-91-86837-71-6 
  • Widfeldt, Bo; Hall, Åke (2005). Svenskt militärflyg: svenska militära flygplan och helikoptrar 1911-2005. Nässjö: Air Historic Research. ISBN 91-975467-1-2 (inb) 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]