F 18 Tullinge
Koordinater: 59°11′18″N 17°54′59″Ö / 59.18833°N 17.91639°V
| F 18 Tullinge | |
 |
|
| Officiellt namn | Kungliga Södertörns flygflottilj (1946–1973) Flygvapnets Södertörnsskolor (1974–1986) |
|---|---|
| Ort | Riksten, Tullinge |
| Grundad | 1946 |
| Nedlagd | 1986 |
| Marsch | Adlerflug (Blankenburg) |
| Flottiljchefer | Björn Lindskog (1946–1949) Erik Raab (1949–1963) Dick Stenberg (1963–1966) Sven Alm (1966–1974) Klas Normelius (1974–1979) Artur Landare (1979–1981) Bernt Östh (1981–1984) Sture Erlandsson (1984–1986) |
| Flygslag | Jakt |
| Huvudtyper | J 22, J 28B, J 34, J 35B |
| Övriga typer | G 101, Sk 12, Sk 14, Sk 15, Sk 16, Sk 25, Sk 50, Sk 60, J 28C, Tp 87 |
F 18 Tullinge, eg. F 18 eller Södertörns flygflottilj, var en svensk flygflottilj och senare ett skolförband inom Försvarsmakten som verkade i olika former mellan åren 1946 och 1986. Förbandet var förlagt vid Stockholm-Tullinge flygplats i Tullinge, Södermanland.
Innehåll |
Historik[redigera]
-
Se även: Stockholm-Tullinge flygplats.
Flottiljen inrättades i Tullinge, Botkyrka kommun i de sydligaste delarna av Stockholms tätort och i Storstockholm under namnet Kungliga Södertörns Flygflottilj 1 juli 1946. Den låg mellan Tullinge tätort och Lida friluftsgård.
I försvarsbeslutet 1942 förordades att en sjunde jaktflottilj skulle upprättas. Chefen för Flygvapnet föreslog då att man skulle använda krigsflygfält 40, beläget intill Rikstens gård, 5 km, från Tullinge järnvägsstation. Flygvapnet förvärvade marken av en släkting till Flygbaronen Carl Cederström.
AB Skånska Cement stod för de avsevärda markarbeten som krävdes, bland annat behövdes hela Mörtsjön fyllas igen. De första åren hade man tre grässtråk för start och landning. När J 28 Vampire kom i tjänst blev två av dessa stråk asfalterade. Den längsta banan, i riktning 06/24, blev 2 378 meter. Den andra, i riktning 15/33, var 1 803 meter. Båda var 45 meter breda.
Flottiljen kom senare genom försvarsbeslutet 1972 att beröras i den omfattning att från och med 1974 endast omfatta en skola, under namnet Flygvapnets Södertörnsskolor med bibehållen förbandsbeteckning. Skolan avvecklades 1986 och kvarvarande verksamhet kom att fortleva som detachement fram till 1994.
Epoker[redigera]
J 22-epoken 1946–1950[redigera]
Från början var J 21 påtänkt för F 18 men det ändrades till J 22 och jaktdivisionerna började sättas upp och utrustas enligt följande:[1]
- 1 maj 1947 organiserades 1:a divisionen.
- 29 april 1948 organiserades 2:a divisionen.
- 1 oktober 1948 organiserades 3:e divisionen.
Fram till 1950 så användes gräsfältet med flera olika flygstråk. Huvudstråket var 15/33 som var förstärkt med stålplank i det sanka området vid den igenfyllda Mörtsjön.[2]
 |
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2010-05) |
J 28-epoken 1950–1956[redigera]
1950 asfalterades stråket 15/33 och fick belysning. Samma år så tog F 18 steget in i jetåldern då man fick 89 stycken J 28 Vampire och fem stycken tvåsitsiga J 28C.[3]
|
|
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2010-05) |
J 34-epoken 1956–1961[redigera]
Då flygvapnets J 28B Vampire snabbt började bli föråldrat i jämförelse med J 29 Tunnan, men eftersom Saabs tillverkningkapacitet var fullbokad för lång tid framöver med tillverkningen av Lansen så beslöt man att köpa in ett antal jaktplan med överljudsfart från utlandet. Flera olika alternativ övervägdes som F-86 Sabre men till slut föll valet på Hawker Hunter varav 120 stycken köptes in och tilldelades de två jaktflottiljerna i Stockholmsområdet F 8 och F 18. Flygvapnets första J 34 Hunter flögs hem till F 18 den 27 augusti 1955 av major Dick Stenberg.[4] Under våren 1956 hade tredje divisionen helt ersatt sina J 28 med J 34.
Till flottiljens tioårs jubileum så startades uppvisningsgruppen Acro Hunters som gjorde sin första uppvisning få F 18:s flygdag i juni samma år. Gruppen kom att göra ett flertal uppvisningar under åren 1956–1962, olika konstellationer provades både fyr och fem grupp användes vid uppvisningarna. Nymodigheten ljudbang ingick i uppvisningsprogrammet, då J 34 var det första av flygvapnets plan som kunde nå överljudshastighet även om det krävde en dykning in mot uppvisningsområdet för att nå den.[5]
J 35-epoken 1961–1973[redigera]
Ombeväpning till J 35B Draken påbörjades i juni 1962. De första Draken planen som levereades till F 18 var av typen J 35B’ som saknade radar, men dessa bedömdes fortfarande med sin prestanda vara ett kraftfullt tillskott till jaktförsvaret. Senare fick F 18 den fullständiga versionen J 35B som hade radar och möjlighet att ta emot styrdatasändningar, denna version av Draken skulle alla tre divisioner på flottiljen behålla fram till nedläggningen.[6] 1964 startades uppvisningsgruppen Acro Deltas som en efterföljare till Acro Hunters, bland annat gjordes uppvisningar på den internationella flygutsällningen på Le Bourget i Paris.[7] Under åren 1971–1972 så genomfördes på F 18 inflygningen av den första kullen finska flygförare för Finska flygvapnets nyinköpta J 35D Draken. I ett första skede så hyrde finska flygvapnet ett antal J 35B som tillhörde F 18 innan de J 35D som skulle slutmonteras i Finland hann levereras.[8] 2:a divisionen drogs in 1968, 1:a och 3:e divisionen drogs in 1973.
Huvudstadsjakten[redigera]
I samband med avvecklingen av F 1 Hässlö, kom dess tredje divisionen Adam Gul 1981 att ombaseras till F 18 men fortfarande lydande under F 1. Under tiden på Tullinge så tog sig divisionen det inofficiella namnet Kungliga Hufvudstadsjakten. När F 1 slutligen laddes ner 1983 så överfördes divisionen till F 16 Uppsala, men fortfarande med Tullinge som basering. Vid F 16 så fick divisionen även det nya namnet Petter Röd. Divisionen flög J 35F och var verksam vid Tullinge till 27 juni 1985, då man gjorde en formationsflygning som avsked med flygrutten Tullinge – Stockholms slott – Ärna – Stockholm – Tullinge.[9]
Sambandsflyget[redigera]
Sambandsflygenheten överfördes till F 18 från F 8 år 1974. Från början använde enheten Sk 50 och Sk 60 som transportplan, dessa båda plan hade begränsningen att de saknade civila navigerings och landningshjälpmedel. Detta innebar att man var hänvisad till att flyga endast då den militära flygledningen tjänstgjorde, vilket endast vardagar. Två Sk 60 byggdes om med civila navigeringssystem och fick beteckningen Sk 60D. Senare tillfördes också en Tp 87 vilket gav betydligt större transportkapacitet. Efter affären med den grundstötta U 137 så fick sambandsflyget ett uppsving. Senare så införskaffades en Tp 88 som kom att användas för VIP-flygningar, även om den köptes för förflytta klargörningsstyrkor för incidentberedskapen. 1985 så flyttade sambandsflyget till Bromma flygplats.[10]
Berghangarer[redigera]
F 18 var den andra flygflottiljen efter F 9 Säve där man byggde en berghangar. Åren 1947–1949 byggdes den första delen av berghangaren och den togs i bruk 1950.[11] Under 50-talet sprängde man ut bergtunnlar för etapp 2 och 3 av berghangaren som låg betydligt djupare ner i berget, men dessa tunnlar kom aldrig att inredas. Tanken var att den gamla delen av berghangaren skulle förbindas med den nya delen vilket skulle kräva en hiss för flygplanen. Ett problem var även hur man skulle kunna öka skyddet från verkan av kärnvapen på den gamla delen av hangaren så att den skulle få ett skydd likvärdigt den nya delen av hangaren. 1958 beslutade man att inte slutföra utbyggnaden av berghangaren då kostnaderna ansågs för stora och att utspridning av flygplanen i Bas 60-systemet gav betydligt bättre skydd mot kärnvapen.
I Bas 60 systemet var F 18:s divisioner tilldelade två krigsbaser, Arlanda och Fält 57 utanför Strängnäs. Fält 57 som var en huvudbas med en egen landningsbana utnyttjades regelmässigt vid fältövningar. Vid vissa tillämpade övningar användes reservägbasen vid Hedby, var landningsbana utgjordes av allmänväg som då avspärrades.
STRIL[redigera]
På flottiljens område fanns Luftförsvarscentralen (LFC) för Luftförsvarssektor O 2, Falken. Luftförsvarscentralen som var den andra som byggdes för STRIL 50-systemet inrymdes i kontorsdelen tillhörande den gamla delen av berghangaren på flottiljen och började användas hösten 1951. Den tekniska utrustningen hade dock provats, tillfälligt uppbyggd i F 13:s gymnastiksal, under flygvapenövningen 1949.[11] Sektor O 2 var i sin tur indelad i tre luftbevakningsområden för optisk rapportering från luftbevakningstorn. I varje luftbevakningsområde sammanställdes dom optiska observationerna i områdets luftförsvarsgruppcentral. De tre luftförsvarsgruppcentralerna fanns i Katrineholm, Södertälje och Älta.[12] På berget ovanför Luftförsvarscentralen placerades en radarstation av typen PJ-21/F som innehöll spaningsradar PS-14/F och höjdmätningsradar PH-13/F, detta för att ge luftförsvarcentralen möjlighet att leda jaktplanens strid i närområdet. För spaning på hög höjd fick sektor O 2 först en PS-16 radar med beteckningen R180 Valpen som sattes upp i årsskiftet 1954–1955 på Skarpö-Vindö på utsidan Djurö. 1964 så ersattes denna radar med en modernare PS-65 på samma plats med beteckningen R180 Orren som togs ur drift först 1992.[13]
När sedan STRIL 60 ersatte STRIL 50 slogs luftförsvarssektor O 2 och O 3 samman till sektor O 5 som kom att kontrolleras av en nybyggd luftförsvarscentral i Bålsta, Puman, så fick de gamla centralerna beteckningen Luftförsvarsundercentral. En av de nybyggda radargruppcentralerna i sektor O 5 Björnen i Grödinge kom att tillhöra F 18:s strilbataljon och togs i drift under andra hälften av 1960-talet. Från början tog centralen emot radarbilder överförda via bredbandslänkar från tre radarstationer för låghöjdsspaning av typen PS-15 och en höjdmätarradar av typen PH-39. En PS-15 var placerad på Ornö den andra på Torö den sista var placerad vid radargruppcentralen och hade en mycket lägre mast då denna station användes som utbildningsstation. I mitten av 1970-talet när Smalbandsöverföring av radarbild infördes så kunde radargruppcentralen ta in radarinformation från betydligt fler radarstationer. I juni 1983 så överfördes radargruppcentralen till F 13:s strilbataljon, i december 1992 genomfördes det sista incidentberedskapsdygnet vid anläggningen.[14]
Skolor[redigera]
I samband med att F 2 Hägernäs lades ner 1974 så överfördes följande skolor till F 18:
- Stridslednings- och luftbevakningsskola, STRILS
- Flygvapnets teletekniska skola, FTTS.
- Flygvapnets kadett- och aspirantskola/marklinjen, KAS/M.
På området byggdes en ny skolbyggnad som inrymde STRILS med sin simulatoranläggning, där personal som skulle bemanna luftförsvarscentraler och radargruppcentraler utbildades. Skolan utbildade även personal för den nya storradarn PS-860 och den nya låghöjdsradarn PS-870, för denna utbildning fanns en komplett PS-860 radarstation på F 18 under ett antal år. Ansvaret för STRILS överfördes till F 20 i Uppsala 1986 i samband med att F 18 lades ner, men då skolans simulator TAST för olika delar av STRIL 60 systemet ansågs vara för ålderstigna och ömtåliga för att kunna flyttas fick STRILS ligga kvar i Tullinge till 1994 då behovet av att utbilda personal för STRIL 60 hade försvunnit och skolan flyttades till Uppsala.
Övrigt[redigera]
Flottiljemblemet bestod av Stockholms läns vapen. Detta förekom ibland applicerat framför förarplatsen på båda sidor av flygplanskroppen.
Referenser[redigera]
- Noter
- ^ Åshage 2011, s. 334
- ^ Åshage 2011, s. 42
- ^ Åshage 2011, s. 45
- ^ Åshage 2011, s. 58–59
- ^ Åshage 2011, s. 70–79
- ^ Åshage 2011, s. 80–84
- ^ Åshage 2011, s. 86–96
- ^ Åshage 2011, s. 113–119
- ^ Huvudstadsjakten Avläst 20 april 2009
- ^ Åshage 2011, s. 135–140
- ^ [a b] Törnell, Bernt (2008). Berghangarer. Nyköping: LAH Bunkertours. ISBN 978-91-977297-1-0
- ^ Åshage 2011, s. 191–195
- ^ Åshage 2011, s. 196–199
- ^ Åshage 2011, s. 199–203
- Trycka källor
- Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. Sid. 111-113, 147-148. ISBN 91-971584-8-8
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. Sid. 200. ISBN 978-91-631-8699-8
- Åshage Jarl, red (2011). Sjunde jaktflottiljen: F 18 - en nedlagd flygflottilj. [Tullinge]: Norlén & Slottner. Libris 12306331
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör F 18 Tullinge
- Riksten Friluftsstad om den nya stadsdelen
- Reportage om flygledartornet
|
||||||||||
|
||||||||||||||||||||
