Västgöta flygflottilj

Från Wikipedia
(Omdirigerad från F 6 Karlsborg)
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 58°31′23″N 14°31′23″Ö / 58.52306°N 14.52306°Ö / 58.52306; 14.52306

Västgöta flygflottilj
HMS Västergötland vapen.svg
Officiellt namn Kungliga Västgöta flygflottilj
Ort Karlsborg
Grundad 1939
Nedlagd 1994
Flottiljchefer John Stenbeck (1939–1941)
Gösta Hård (1941–1950)
Ante Söderlindh (1950-1960)
N Hansson (1960–1971)
H Sjövall (1971–1977)
Gunnar Hovgard (1977–1986)
Göran Tode (1986–1989)
Sten Öhlander (1989–1994)
Flygslag Lätt bomb (1939–1946)
Attack (1946–1994)
Huvudtyper B 4, B 5, B 17A, A 21A, A 29, A32 A, AJ 37
Övriga typer G 101, Se 102, Se 103, Se 104, S 14, B 6, Sk 11, Sk 12, Sk 15, Sk 16, Sk 50, Tp 5, Tp 83, Hkp 2, Hkp 3, Hkp 9
Ingående divisioner 1. divisionen (Filip Röd)
2. divisionen (Filip Blå)
3. divisionen (Filip Gul)
Flottiljens fana

Västgöta flygflottilj, även F 6 Karlsborg och F 6, var en svensk flygflottilj inom Försvarsmakten som verkade mellan åren 1939 och 1994. Flygflottiljen var förlagd inom Karlsborgs garnison i Karlsborg.

Historik[redigera | redigera wikitext]

F 6 inrättades i Karlsborg under namnet Kungliga Västgöta Flygflottilj den 1 juli 1939. Redan 1913 landade löjtnant Gösta von Porat med en Nieuport IV G på exercisheden "Lusharpan" och fann att markerna skulle vara användbara vid flygövningar. 1915 använde arméflyget Karlsborg som en av sina baser då det fanns stora möjligheter att öva skjutning och bombfällning på artilleriets skjutfält.

Byggverksamheten kom i gång 1936 då en stor hangar för två divisioner uppfördes. Fältet utvidgades 1937 till 1 600 × 1 200 meter och 1939 byggdes en flygverkstad. Första flottiljchef blev överstelöjtnant John Stenbeck och det första flygplanet blev en Sk 11 som landade i Karlsborg 28 juni 1939 några dagar före flottiljens officiella öppnande.

Flottiljvakten vid F 6 Karlsborg.

Uppbyggnadsfasen 1939–1940[redigera | redigera wikitext]

När F 6 officiellt öppnade 1 juli 1939 var personalstyrkan endast 22 personer. Flottiljens flygstyrka bestod av tre man som disponerade en Sk 9 och en Sk 11 samt två S 6 inlånade från F 3 Malmslätt samt en J 8 från Svea flygflottilj (F 8).

Redan tre månader senare var personalstyrkan över 200 personer, och utbildningen av volontärer som inletts samt från andra flottiljer överförda grupper beräknades vara avslutad i maj 1940. Flottiljverkstad och sjukhus samt en hangar byggdes under vintern. Krigsutbrottet 1 september 1939 innebar att F 6 kom att utnyttjas av andra flottiljer och 5 september omgrupperade större delen av Jämtlands flygflottilj sina B 4 till Karlsborg. Under hösten 1939 har F 6 14 egna piloter och bristen på flygplan gjorde att man lånade in ytterligare två J 8 från F 8.

Under perioden februari-mars 1940 skedde transiteringen av de flygplan som finska regeringen köpt för att använda i vinterkriget. Två flygplan av typen Morane MS 406 mellanlandade vid leveransflygningen från Frankrike till Finland och 28 flygplan landade på isen norr om Visingsö på grund av dåligt väder.

Nästa leverans blev 35 jaktplan av typen Fiat G.50, som levererats med båt till Göteborg och monterats vid Saab i Trollhättan. Dessa flygplan mellanlandade i Karlsborg för att kontrollera och justera beväpningen, om den skulle behöva användas mot ryskt flyg över Ålands hav.

Dessutom kom den av Carl Gustav von Rosen från KLM inköpta Douglas DC-2, som på två veckor modifierades vid Saab till ett långdistansbombplan beväpnat med fasta och rörliga kulsprutor, att mellanlanda i Karlsborg för vapenkalibrering.

Den 30 maj 1940 drabbades den nybyggda hangaren av en explosion vid vilken Kurt Björkvall och ytterligare fyra människor omkom.

B 4-epoken 1940–1941[redigera | redigera wikitext]

Planerna var att utrusta F 6 med det amerikanska flygplanet Republic Serversky Guardsman (B 6) som beställts i 52 exemplar och som skulle levereras under hösten 1940. Medan man väntade på leverans, överförde F 4 Frösön sina avlagda B 4 i samma takt som de fick sina B 5 från Saab.

Två B 6 levererades till F 6, innan USA den 10 oktober genom sitt vapenembargo stoppade all export av krigsflygplan till Sverige. B 4 blev därmed den första huvudflygplanstypen vid F 6. I april 1940 förfogade flottiljen över drygt 20 stycken B 4 och nio Sk 14 från F 5 Ljungbyhed som skulle användas i grundläggande flygslagsutbildning (GFSU).

Redan 1941 mönstrades B 4 ut och ersattes av B 5. Några exemplar av B 4 behölls som sambandsflygplan och målbogserare men de flesta överfördes till F 7 Såtenäs. Under de tolv år B 4 tjänstgjorde i flygvapnet, drabbades det av ett antal haverier, men endast två hade dödlig utgång och båda dessa skedde vid F 6.

B 5-epoken 1941–1943[redigera | redigera wikitext]

I samband med ombeväpningen till B 5 tillkom en tredje flygande division. B 5 innebar kvalitativ förstärkning av flottiljens krigsuppgift. De första flygplanen anlände under våren 1941 och omskolningen gick snabbt utan incidenter. Totalt kom F 6 att disponera 54 stycken B 5. Flygningarna företogs på två korslagda stråk med banorna 09/27 och 01/19 belägna inom flottiljområdet.

På grund av den snörika vintern 1942 görs flera undsättningsflygningar med Tp 9, i början av mars undsätts några infrusna fiskefartyg utanför västkusten, och i slutet av mars undsätts fyrpersonalen vid Gotska Sandön. B 5 matbombade även isolerade byar i Skåne med fallskärmsförsedda aluminiumbehållare fyllda med livsmedel.

B 17-epoken 1943–1947[redigera | redigera wikitext]

A 21-epoken 1948–1953[redigera | redigera wikitext]

Den 27 november 1947 anlände flottiljens två första exemplar av J 21A-3 som tilldelades tredje divisionen under kodbeteckningen Gul Adam och Gul Bertil, ytterligare 30 flygplan levererades direkt från Saab fram till april 1948. I och med att F 7 Såtenäs ombeväpnades överfördes 29 stycken A 21 till F 6 under sommaren 1948. Omskolningen av personalen för den nya flygplanstypen genomfördes perioden december 1947 – mars 1948. För att klara servicen av den för F 6 nya motortypen fanns under en kortare tid två tyska verkmästare från Daimler Benz anställda. Den taktiska användningen av A 21 var i stort sett densamma som den sista tiden med B 17, bomber var det viktigaste beväpningsalternativet, även om raketer kunde användas. Dessutom var flygplanet utrustat med tre automatkanoner i nosen och en i vardera vinge. Som mest kom F 6 att disponera 70 exemplar av A 21. Av dessa avskrevs 30 på grund av haverier, de flesta beroende på gräsfältets dåliga skick. Sju piloter omkom under A 21-epoken vid haverier. Under sommaren 1950 anlades de permanenta banorna 06/24 och en ny trafikledningsbyggnad uppfördes.

A 29-epoken 1954–1957[redigera | redigera wikitext]

A 32-epoken 1957–1977[redigera | redigera wikitext]

Saab A 32 Lansen utanför flottiljvakten vid F 6.

A 32 Lansen var det första flygplan vid flottiljen som från grunden var konstruerat för attackändamål (A 21 och A 29 var konverterade jaktflygplan). Det var också det första flygplan som skapade bullerproblem i Karlsborg, vilket medförde att flygvapnet tvingades lösa in fastigheter nära flygfältet. Stort sett hela 1957 ägnades åt utbildning på den nya typen av både markpersonal och piloter.

Den 24 maj 1964 anordnades en flyguppvisning för att fira F 6:s 25-åriga tillvaro, fyra piloter från F 6 bildade en uppvisningsgrupp med A 32 flygplan. För att ge flygplanen ett eget utseende, målades fenan med en vit lansenteckning på rödorange botten i självlysande målarfärg. På grund av tidsbrist målades flygplanen upp innan man fått tillstånd från Chefen för Flygvapnet. Dagen före uppvisningen kom svaret att tillstånd för specialmärkning ej kunde ges varför märkningen sprutades över med ordinarie färg. Eftersom det sista flygplanet i uppvisningen flög i de andras jetstråle, blästrades det yttersta färglagret bort och flygplanet landade med specialmärkningen.

Dagsförbrukningen av flygbränsle under A 32 epoken var ca 160 m³.

AJ 37-epoken 1977–1994[redigera | redigera wikitext]

1977 började flottiljens två divisioner utrustas med AJ 37 Viggen vilka var i tjänst till nedläggningen 30 juni 1994.

Segelflygverksamheten 1941–1955[redigera | redigera wikitext]

Segelflygverksamheten vid F 6 disponerade två G 101, en Se 102, och två Se 103 samt en Se 104. Som bogserflygplan användes Sk 11. Den första utbildningskursen för personalen vid F 6 inleddes 1942, och 1944 genomfördes en instruktörskurs med deltagare från övriga flygflottiljer. 1945 utlokaliserades segelflygverksamheten till Flugebyn för att inte störa den ordinarie verksamheten. När segelflygverksamheten upphörde 1955 vid F 6 överlämnades segelflygplanen till civila flygklubbar, och de båda Sk 11 som använts överlämnades till Värmlands Flygklubb och Skövde Flygklubb.

Segelflygverksamheten vid F 6 blev framgångsrik, 1945 blev man tvåa i lag-SM och 1946 blev man etta. Individuellt slog löjtnant Arne Wennerström nytt svenskt höjdrekord 1944 med höjden 5 700 meter. Svensk mästare 1945 blev löjtnant Sven Alm. Samma år satte löjtnant Bengt Olow svenskt rekord i sträckflygning med en 38-milaflygning mellan Karlsborg och Smygehuk. 1950 segrade furiren Billy Nilsson vid de första officiella världsmästerskapen.

Nedläggningen[redigera | redigera wikitext]

Flottiljen hotades ett antal gånger av avveckling, första gången redan 1947. 1967 reducerades flottiljen till att omfatta två divisioner, då 3. divisionen (Filip Gul) avvecklades den 1 maj.

I försvarsbeslutet 1992 föreslogs en avveckling av F 6. Detta förslag ändrades istället till en avveckling av F 13 Norrköping. Men genom den räntekris på 500 % som uppkom i finanskrisen 1990–1994, väcktes förslaget i september 1992 om en avveckling av F 6. Detta som en åtgärd för att stabilisera den svenska ekonomin.[1][2]

Resultatet blev att delar av flygsystemet AJS 37 på F 6 Karlsborg flyttades till F 10 Ängelholm. Där 2. divisionen (Filip Blå) vid F 6 tillsammans med 1. spaningsdivisionen (Martin Röd) från det i försvarsbeslutet 92 nedlagda F 13, och 2. spaningsdivision (Qvintus Blå) från F 17 uppgick i 1. divisionen vid F 10. Divisionerna från F 13 och F 17 opererade med SF/SH 37. Filip Blå (2. divisionen) upphörde den 6 juni 1993, och tog farväl med formationsflygning över Karlsborg.

Filip Röd (1. divisionen) tillsammans med helikopterambulanstjänsten vid flottiljen upphörde den 16 december 1993. Den sista flygningen från flottiljen skedde den 2 maj 1994. Rullbanan fortsatte att vidmakthållas som en krigsbas av en flygplatspluton från F 7 och sedan 2007 är det en militär flygplats som bland annat stödjer Livregementets husarers (K 3) luftburna verksamhet (Karlsborgs flygplats). Genom Försvarsmaktens Insatsorganisation 14 (IO 14) ingår flygplatsenheten i 2. flygbasbataljonen vid F 21.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Flottiljen ingick fram till avvecklingen i Första flygeskadern (E 1) (populärt kallad ÖB:s klubba). Flottiljemblemet bestod av Västergötlands landskapsvapen applicerat framför förarplatsen på båda sidor av flygplanskroppen.

En A 32 står placerad på en cementpelare vid gamla flottiljvakten för att markera Flygvapnets närvaro i Karlsborg. Nedanför denna "Gateguard" är en minnessten rest till minne av F 6 Västgöta Flygflottilj.

Filmen Första divisionen spelades in på F 6 sommaren 1941.

Flottiljens ordspråk var "Tro och vilja", vilket betydde tron på uppgiften och viljan att lösa den. Detta ordspråk fanns också med på flottiljemblemet som användes som tilläggstecken, vilket de militärt anställda och värnpliktiga bar på uniformen.

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Västgöta flygflottilj 1939 1974
Västgöta flygflottilj 1975 1994
Beteckningar
F 6 1939 1994
Förläggningsorter, detachement och baser
Karlsborgs flygbas (F) 1939 1994
Hovby flygbas (B) 1975 1994
Hasslösa flygbas (B) 19?? 1994
Moholm flygbas (B) 19?? 1994

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/Totalforsvarets-utveckling-til_GF03102/. Läst 7 augusti 2012. 
  2. ^ ”Regeringens proposition 1992/93:50”. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/tgarder-for-att-stabilisera-d_GG01FiU1/. Läst 7 augusti 2012. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. Sid. 59-61. ISBN 91-971584-8-8