Fabian von Bellingshausen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fabian von Bellinghausen

Fabian Gottlieb Thaddeus von Bellingshausen, född 20 september 1778Ösel, död 13 januari 1852 (15 januari enligt andra källor) i Kronstadt, var en balttysk sjöfarare och officer som tjänstgjorde i Ryssland.

Bellingshausen växte upp på godset Hoheneichen (idag benämnt Pilguse) i nuvarande Lümanda kommun, Estland. Han blev redan vid 11 års ålder kadett i marinskolan i Kronstadt. 1796 gjorde han sin första resa till Storbritannien. Mellan 1803 och 1806 deltog von Bellinghausen i en rysk världsomsegling ledd av Adam Johann von Krusenstern. Efter expeditionen blev han officer och befälhavare på olika fartyg i ryska örlogsflottan i Östersjön och Svarta havet. von Bellinghausen deltog som korvettkapten i kriget mot Sverige 1809.

1819 fick han av tsaren Alexander I tillsammans med Michail Lazarev ledningen över Rysslands första expedition till Södra ishavet. Till expeditionen hörde fartygen Vostok och Mirny. På resan söderut kartograferades Tuamotuöarna och Macquarieön. Under expeditionen som varade 751 dagar upptäcktes 29 nya öar och delar av Antarktis. Dessutom korsades södra polcirkeln flera gånger och kringseglades Antarktis helt. 1821 upptäcktes Alexander Island och Peter I:s ö. I augusti samma år var expeditionen tillbaka i Kronstadt.

von Bellinghausen utnämndes 1839 till guvernör över Kronstadt.

Källor[redigera | redigera wikitext]