Falkenering

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Falkenerare)
Hoppa till: navigering, sök
Illustration från den tysk-romerske kejsaren Fredrik II:s verk De arte venandi cumavibus.

Falkenering är en form av jakt som bedrivs med hjälp av rovfåglar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ornament som Le Grand Fauconnier de France hade rätt att infoga till sitt vapen.

Falkenering är på många håll en gammal tradition, exempelvis i Europa under medeltiden då det var en populär sysselsättning för högreståndspersoner, och den utgjorde i stor utsträckning ett jaktregale.

Den tysk-romerske kejsaren Fredrik II skrev en omfattande framställning om falkenering, "De arte venandi cum avibus".[1] Verket vittnar om förtrogenhet med Aristoteles och det skolastiska sättet att formulera en framställning, emellertid baserar Fredrik II sig främst på egen empirisk kunskap, och han utförde även vetenskapliga experiment för att få underlag för sitt ämne.

I Frankrike skapades ett särskilt ämbete vid det kungliga hushållet, Le Grand Fauconnier de France på 1200-talet med ansvar för falkenering. Detta ämbete avskaffades som en följd av den franska revolutionen.

Falkenering i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Jakt med rovfåglar tycks att döma av arkeologiska fynd ha introducerats i Sverige under folkvandringstid (500-talet).[källa behövs] Sannolikt har den förekommit under medeltiden i vissa delar av Sverige. I en av Sveriges landskapslagar från 1300-talet, Västmannalagen, omnämns jakt "med hök och hund".

Falkjakt återinfördes vid det svenska hovet omkring 1550. Falkjakt förekom därefter av och till vid hovet åtminstone till mitten av 1700-talet. Den siste kunglige falkeneraren (med tjänsteboställe vid Solna kyrka) dog så sent som 1867. Det finns inget som tyder på att falkjakt förekom någon annanstans i Sverige än just vid hovet efter 1350. Däremot bedrevs fångst av pilgrimsfalk och jaktfalk av främst tyska falkfångare på flera håll i Sverige åtminstone fram till 1760-talet.

Duvhök var den dominerande jaktfågeln i Sverige. Falkar är bara lämpade för jakt i öppen terräng; i det skogiga Sverige är duvhöken betydligt effektivare. Det finns dock även en del fynd av jaktfalk och pilgrimsfalk, medan stenfalken som var en populär jaktfågel på kontinenten (speciellt för damer) knappast förekom alls i Sverige. Nuförtiden är falkenering förbjuden i Sverige.

Falkenering i nutid[redigera | redigera wikitext]

Nutida falkenerare

"The International Association for Falconry" är en internationell sammanslutning av 75 förbund från 53 länder, vilka, tillsammans har cirka 30000 medlemmar.[2]

I Storbritannien regleras falkeneringen främst av Wildlife and Countryside Act 1981[3] Det skall, enligt denna lag, vara tillåtet att jaga på detta sätt, och något särskilt tillstånd behövs inte heller.

Biologiska aspekter på falkenering[redigera | redigera wikitext]

Falkenerare har varit till hjälp vid uppfödning i naturvårdande syfte för att rädda vissa hotade rovfågelarter, exempelvis pilgrimsfalken. Samtidigt utgör falkenering ett hot mot flera falkarter, exempelvis tatarfalk, på grund av handel med ägg och ungfåglar som fångats i det vilda.[4] Falkenering medför även att svaga rovfågelsbestånd hotas, då förrymda hybridfalkar kan fortplanta sig med vilda falkar och därmed kontaminera genpoolen.[4]

Falkenering som en del av mänsklighetens kulturarv[redigera | redigera wikitext]

UNESCO har erkänt att falkenering skall anses utgöra en del av mänsklighetens gemensamma kulturarv.[5][6]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fredrik II, De arte venandi cum avibus, Scribd, 1240-talet, (Latin).
  2. ^ Som ett exempel på dess verksamhet kan nämnas följande symposium: Falconry a World Heritage, vilket hölls i Abu Dhabi i de Förenade Arabemiraten, den 12 till den 15 September 2005.
  3. ^ Wildlife and Countryside Act 1981.
  4. ^ [a b] BirdLife International 2010 Falco cherrug . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-04-15.
  5. ^ UNESCO, Falconry, a living human heritage. Läst den 24 april 2013.
  6. ^ ”A Falconer with His Falcon near Al-Ain”. World Digital Library. 1965. http://www.wdl.org/en/item/7344/. Läst 7 juli 2013. 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]