Falstaff (opera)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Operor av Giuseppe Verdi
Verdi.jpg

Oberto, greve från San Bonifacio (1839)
Kung för en dag (1840)
Nebukadnessar (1842)
Lombarderna vid första korståget (1843)
Ernani (1844)
De två Foscari (1844)
Orleans jungfru (1845)
Alzira (1845)
Attila (1846)
Macbeth (1847)
Rövarna (1847)
Jerusalem (1847)
Piraten (1848)
La battaglia di Legnano (1849)
Luisa Miller (1849)
Stiffelio (1850)
Rigoletto (1851)
Trubaduren (1853)
La traviata (1853)
Sicilianska aftonsången (1855)
Simon Boccanegra (1857)
Aroldo (1857)
Maskeradbalen (1859)
Ödets makt (1863)
Don Carlos (1867)
Aida (1871)
Otello (1887)
Falstaff (1893)

Eduard von Grützner: Falstaff med handskar, tennkanna och vinglas; 1919

Falstaff är en komisk opera i tre akter med musik av Giuseppe Verdi. Libretto av Arrigo Boito efter Shakespeares komedier Muntra fruarna i Windsor och Henry IV samt med vissa inslag ur En midsommarnattsdröm.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Falstaff är Verdis sista opera och hör till de mest populära. Den skrevs när han var 79 år. Verdis operor är alla dramatiska, med undantag för Falstaff och ett misslyckat ungdomsverk. Första uppförande ägde rum på Teatro alla Scala i Milano den 9 februari 1893 med Mascheroni som dirigent.

Den svenska premiären ägde rum på Svenska Teatern den 16 november 1896 i en version som översatts av Ernst Wallmark och den iscensattes åter på Stockholmsoperan med premiär den 12 mars 1925, den 16 november 1946 och den 9 december 1960 i en nyöversättning av Alf Henrikson.[1]

Den sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 26 november 2005.[2]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Handlingen utspelar sig omkring år 1400 i Windsor, England. Den kretsar kring Falstaff (baryton), en överviktig försupen adelsman som försöker förföra Alice Ford (sopran) och Meg Page (mezzosopran). Hon hämnas, med hjälp av fru Quickly (mezzosopran), på Falstaff genom att upprepade gånger locka honom i fällor, där han förlöjligas utan att lära sig något. Han kastas i med smutsig tvätt i Themsen och avslöjas utklädd i skogen. Två förälskade ungdomar, Nanetta Ford (sopran) och Fenton (tenor), försöker samtidigt få varandra, medan fadern Mäster Ford (baryton) försöker gifta bort dottern med dr. Caius (tenor). Allt slutar lyckligt och de unga tu får varandra, Falstaff inser att Tutto nel mondo è burla (italienska) - hela världen är en scen och operan slutar med ett ensemble i form av en magnifik fuga.



Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  2. ^ GöteborgsOperan
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 274-277. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X 


Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Aronsson, Katarina (2007). ”Boito & Verdi : utan textförfattaren hade operan Falstaff inte kommit till”. Operan. Spelåret ... / Kungl. teatern "2007/08:10,": sid. 12-14.  Libris 12480164
  • Sundberg, Björn (2006). ”Farväl till ärans glans : Verdis tre Shakespeareoperor”. Operavärldar från Monteverdi till Gershwin : tjugo uppsatser redigerade av Torsten Petterson (2006): sid. 177-[189].  Libris 10286443
  • Verdi, Giuseppe; Henrikson, Alf (1993). Falstaff : komisk opera i tre akter. Karlstad: Musikteatern i Värmland. Libris 1947187 
  • Verdi, Giuseppe; Boito, Arrigo; Huldén, Lars (1998). Falstaff : komisk opera i tre akter. Malmö: Malmö musikteater. Libris 2503207