Faraokatt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Faraokatt
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Herpestes ichneumon - Egyptian Mongoose.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Manguster
Herpestidae
Släkte Herpestes
Art Faraokatt
H. ichneumon
Vetenskapligt namn
§ Herpestes ichneumon
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredningsområde (grön = vanlig, röd = introducerad)
Utbredningsområde (grön = vanlig, röd = introducerad)
Synonymer
  • egyptisk mangust
  • ichneumon
Herpestes ichneumon (teckning av Schreber)
Herpestes ichneumon (teckning av Schreber)
Hitta fler artiklar om djur med

Faraokatt (faraoråtta, egyptisk mungo, ichneumon[2]) (Herpestes ichneumon) är ett rovdjur i familjen manguster (Herpestidae), alltså inget kattdjur. Det är den enda arten av familjen som förekommer i Europa men den är vanligast i Afrika.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd mellan 50 och 65 centimeter samt en svanslängd av 33 till 45 centimeter. Vikten ligger mellan 1,7 och 4 kilogram. Djuret har en långsträckt kropp, jämförelsevis korta extremiteter och en yvig svans. Pälsen är grå med små bruna prickar. Faraokatten har en spetsig nos och nakna ringar runt ögonen.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Djuret förekommer i stora delar av Afrika, den saknas bara i mycket torra ökenområden och i täta regnskogar. Arten föredrar savannen. Dessutom lever faraokatt i Anatolien och Palestina. Som enda mangust finns den i Sydeuropa, i Portugal och Spanien. Det är inte helt klarlagt om den europeiska populationen är ursprunglig eller om djuret blev infört av människan. Under senare tid har faraokatt införts även i Italien och på Madagaskar.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Faraokatt är aktiv på dagen och äter insekter, kräldjur, gnagare och mindre fåglar. Djuret är känt för att den snabbt kan fånga och döda ormar. Den krossar ägg genom att kasta det med de bakre extremiteterna mot en klippa.

Om djurets sociala beteende finns olika uppgifter. Enligt dessa lever individerna ensamma eller i par.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Efter dräktigheten som varar i 60 till 84 dagar föder honan två till fyra ungdjur. Ungarna får de första åtta veckor di och efter 6 till 12 månader är de självständiga. Individer i fångenskap har blivit upp till 20 år gamla.

Faraokatt och människor[redigera | redigera wikitext]

Som namnet antyder var faraokatten ett heligt djur i Gamla Egypten. Det finns ett flertal reliefer och fresker från den ptolemaiska dynastin och från Egyptens gamla rike som visar faraokatten. Liksom sydöstasiatiska manguster blev djuret uppskattat för sin vana att jaga ormar. Aristoteles beskrev kampen med ormar och Herodotos skildrade hur faraokatter blev balsamerade och begravda på heliga platser. Plinius den äldre skrev om en egyptisk folktro att faraokatten hoppar i krokodilens käke när kräldjuret sover. Sedan dödas krokodilen genom att faraokatten sliter hjärtat ur kroppen. Dessa berättelser var naturligtvis alla påhittade. Andra delen av det vetenskapliga namnet, ichneumon, kommer från grekiska och betyder "uppsökare".

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
  1. ^ Herpestes ichneumonIUCN:s rödlista, auktor: Mustelid Specialist Group (1996), besökt 4 oktober 2008
  2. ^ Nationalencykolpedin

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]