Felix Dahn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Felix Dahn

Julius Sophus Felix Dahn, född 9 februari 1834 i Hamburg, död 3 januari 1912 i Königsberg, var en tysk jurist, historiker och författare.

Dahn blev 1857 docent i München i tysk rätt, 1862 e.o. och 1865 ordinarie professor i Würzburg, 1872 professor i Königsberg samt 1888 professor i samma ämne i Breslau. Som vetenskaplig skriftställare utgav han en del privaträttsliga, rättsfilosofiska och i synnerhet rättshistoriska skrifter, bland vilka det stort anlagda verket Die Könige der Germanen (nio band, 1861-1902) som handlar om de germanska folkens äldsta kungadöme och dess historia till upplösningen av det Frankerriket. Av hans övriga historiska verk kan nämnas monografin Procopius von Cäsarea (1865), Westgothische Studien (1874), Langobardische Studien (1876), Urgeschichte der germanischen und romanischen Völker (fyra band, 1881–90; i Wilhelm Onckens samling) och Geschichte der deutschen Urzeit (två band, 1883–88; i Arnold Hermann Ludwig Heeren och Friedrich August Ukerts samling), omfattande tiden till 814.

Mot hans historiska författarskap har anmärkts, att det saknar koncentration och överskådlighet. Som skönlitterär författare har han utvecklat stor produktivitet: romaner, episka dikter, historiska skådespel, lustspel, operatexter, ballader, lyrik m.m. Hans nationella hänförelse är större än hans poetiska begåvning. Han rörde sig helst med gammalgermanskt stoff, men tyckes trots sina grundliga studier sakna sinne för medeltidens väsen och psykologi. Mest känt och sannolikt även bäst skrivet av hans skönlitterära arbeten är den historiska romanen Ein Kampf um Rom (1876; 38:e upplagan 1904), som inte helt saknar den folkliga epopéns grandiosa läggning. Av hans romaner översattes till svenska "En strid om Rom" (1882; andra upplagan 1904), "Felicitas" (1884), "Nunnekriget i Poitiers" (1886), "Trogen till döden. Berättelse från Karl den stores tid" (1888 och 1904), "Bissula. Historisk roman från folkvandringarnes tidehvarf" (1889), "Julianus affällingen" (1894), "Korsfararne" (1894) och "Från Chiemgau" (1897). Under kriget 1870-71 författade han en stor mängd patriotiska sånger. Åren 1890-95 utgav han i fem band sina vidlyftiga Erinnerungen.

Källor[redigera | redigera wikitext]