Feministisk teologi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Feministisk teologi eller feministteologi är en teologi som problematiserar Gudsbegreppet utifrån ett genusperspektiv. Inom feministisk teologi tror man på en Gud som är könsneutral eller lika mycket kvinnlig som manlig.

Presentation[redigera | redigera wikitext]

Feministisk teologi är inget enhetligt begrepp. Idéhistoriskt kan det ses som en sammansmältning av kristen teologi och radikalfeminism. Även om den också finns inom andra religioner, måste den anses främst förekomma inom den kristna tron, varför det främst är den kristna feministiska teologin som kommer att behandlas i denna artikel. (Komplettera gärna med andra former av feministisk teologi!) Där den första vågens liberala feminism kämpade för kvinnans lika tillträde till de kyrkliga ämbetena, gör den feministiska teologin inte halt där. Liksom radikalfeminismen anser att vetenskap och kultur är skapat av män, för män, och därför måste tänkas om på ett kvinnligt sätt; så anser den feministiska teologin att detta måste göras inom religionens värld. Bibeln är skriven av män, för män och innehåller mäns tankar om Gud, säger de. Likaså har det genom tiderna varit män som tolkat Bibeln och inom kyrkan beslutat om normativa tolkningar. Kvinnor måste nu i grunden tänka om den kristna tron utifrån ett kvinnligt perspektiv, menar de. (Detta förutsätter en liberal Bibelsyn, där Bibeln uppfattas som människors tankar om Gud, och inte som Guds ord.)

Kvinnlig och könsneutral Gudsbild[redigera | redigera wikitext]

Det den feministiska teologin framför allt kritiserar är Bibelns och kristendomens manliga Gudsbild. De eftersträvar istället att etablera en Gudsbild, där Gud framställs som antingen könsneutral eller lika mycket kvinnlig som manlig. Det förra kan sägas vara ett uttryck för likhetsfeminism och det senare för särartsfeminism.

Inklusiva Gudsnamn[redigera | redigera wikitext]

Ett inslag i radikalfeminismen är arbetet för ett inklusivt språk, det vill säga ett språk som är könsneutralt eller lika mycket kvinnligt om manligt. Ett uttryck för detta inom den feministiska teologin är vilka namn som används för Gud. De tycker om att använda ordet "Gud", vilket anses könsneutralt. "Fadern" anses patriarkalt och undviks. Används det kompletteras det med "Modern". (Tilläggas kan att redan Lars-Levi Læstadius använde det könsneutrala "Föräldern" om Gud.) "Herren" anses både patriarkalt och förtryckande - det talar ju om den troende som underordnad en manlig person. Uttrycket Herren är (liksom Honom och Han) även ett problem för invandrare med ett mer könsneutralt andligt språk (eller för människor som bekänner sig till nyare religioner som till exempel bahá'í), eftersom Gud anses ha skapat könen för fortplantningsprocessen i den materiella världen, utan att själv, som ren och evig andevarelse, tillhöra något kön. Ibland kallas Jesus inte bara vår "Broder", utan också vår "Syster". Den Helige Ande anses allmänt[enligt vem?] kvinnlig (se nästa stycke). De undviker att tala omTreenigheten som "Fadern, Sonen och den Helige Ande", utan föredrar "Skaparen, Befriaren och Livgiverskan". Feministiska teologer säger inte heller "han" om Gud, utan upprepar hellre "Gud". Gud tillbes också under namnet "Sofia", det grekiska ordet för "vishet", som är feminint.

Bibelargument[redigera | redigera wikitext]

Även om de feministiska teologerna inte anser sig bundna av Bibeln (detta varierar dock), söker de i den uttryck för en radikalfeministisk linje. De lyfter fram det faktum, att man och kvinna enligt Bibeln båda är skapade till Guds avbild (1 Mos. 1:27). De lyfter fram ställen där Gud liknas vid en moder eller annan kvinnlig varelse (till exempel Ps. 131:2; Jes. 49:15; 66:13; Matt. 23:37; Luk. 15:8-10). De lyfter också fram det faktum, att "ande" på hebreiska (det språk Gamla Testamentet är skrivet på) - "rúach" - är femininum och drar av det slutsatsen att den Helige Ande är kvinnlig. Stöd för att tillbe Gud som "Sofia" finner de främst i den grekiska översättningen av Ords. 8:22-30. (Även det hebreiska ordet för vishet - chochmá - är feminint.)

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den feministiska teologin finns på ett mer eller mindre tydligt sätt i de flesta kristna kyrkor. Den har fått minst inflytande i de ortodoxa och österländska kyrkorna. I Svenska kyrkan märks inflytandet till exempel i 2002 års Evangeliebok, där i den dagliga bönen eller kollektbönen tilltal som "Herre, vår Gud" och "Gud, vår Fader" tagits bort och ersatts med bara "Gud". Ett annat exempel är nummer 718, "Hennes starka vingar bär", i Verbums psalmbokstillägg (2002) - en psalm om den Helige Ande. Blivande präster undervisas också i feministisk teologi vid Svenska kyrkans pastoralinstitut.

Företrädare[redigera | redigera wikitext]

Exempel på företrädare i Sverige:

Kritik av den feministiska teologin[redigera | redigera wikitext]

Från traditionellt håll framförs kritik mot den feministiska teologin. Kritiken går ut på att den feministiska teologin går utöver Bibelns ord - vilket den feministiska teologin som sagt inte tycker är något problem, snarare en poäng.

Fader[redigera | redigera wikitext]

Bibeltrogna pekar till exempel på att det var Jesus som lärde oss att tilltala Gud som Fader, till exempel i bönen Fader vår (Matt. 6:9-13). Det framhålls som ett innerligt tilltal och inte som något förtryckande. Gud kallas "Fader" 277 gånger i Bibeln, 179 gånger av Jesus själv. Däremot kallas Gud aldrig "Moder" [1].

Herre och Broder[redigera | redigera wikitext]

"Herre" är också en viktig benämning på Gud och Jesus, som man inte utan vidare kan göra sig av med, menar de. Bibeln säger, att den som bekänner Jesus som Herre, skall bli frälst (Rom. 10:9, 13). Att kalla Jesus vår "Syster" är snubblande nära ett förnekande av inkarnationen (att Jesus blev människa).

Anden[redigera | redigera wikitext]

Vidare framhålls, att det faktum att det hebreiska ordet för ande - rúach - på hebreiska är femininum, inte nödvändigtvis säger något om verkligheten. Barnet är ju inte könslöst, bara för att ordet står i neutrum. Tvärtom finns det ställen i Gamla Testamentet, där Guds Ande nämns, där orden i meningen - mot grammatikens regler - böjs som om rúach var maskulint (2 Sam. 23:2; 1 Kung. 18:12; 2 Kung. 2:16; Jes. 32:15; 34:16; 40:13). Det är när man formulerar sig i strid mot grammatikens regler, som man kan dra slutsatser om hur författaren uppfattar ett visst begrepp.

Treenigheten och Guds namn[redigera | redigera wikitext]

"Skaparen, Befriaren och Livgiverskan" betyder inte heller detsamma som "Fadern, Sonen och den Helige Ande". De första uttrycken talar om Guds handlande, medan de senare talar om de Gudomliga personernas inbördes släktskap. Enligt kristen tro är alla de tre Gudomliga personerna med och skapar (Joh. 1:3; Kol. 1:16; Hebr. 1:2; Job 33:4), befriar (Ps. 40:18; Joh. 8:36; 2 Kor. 3:17) och ger liv (Joh. 5:21; 2 Kor 3:6), men alla är inte fader eller son till de andra. Vidare framställs i Bibeln "Fadern och Sonen och den Helige Ande" som Guds namn (Matt. 28:19) och namn kan man ju inte ändra hur som helst.

Logos och Sofia[redigera | redigera wikitext]

I Gamla Testamentet finns två ord som beskriver den preexistente Kristus, det vill säga Sonen innan han blivit människa. I grekisk översättning är det logos (som är maskulint) - ordet, med vilket Gud skapade världen (1 Mos. 1:3), och sofia (som är feminint) - visheten, som funnits hos Gud sedan begynnelsen (Ords. 8:22-30). När Nya Testamentets författare skulle beskriva Jesus, valde de det maskulina logos, troligen för att det passar bättre på mannen Jesus. (Även det hebreiska ordet för ord - davár - är maskulint.)

Positiv kritik[redigera | redigera wikitext]

Kritiken från traditionellt håll är dock inte entydigt negativ. Många Bibeltrogna ser det som något positivt att Guds omvårdande och varma egenskaper lyfts fram. Kanske säger det faktum, att både man och kvinna är skapade till Guds avbild, något väsentligt om Gud? Och Kyrkan har faktiskt aldrig slagit fast någon dogm om Guds kön.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Konkordanser över Gamla och Nya Testamentets grundtexter på hebreiska och grekiska.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Edgardh Beckman, Ninna. (2001). Feminism och liturgi: en ecklesiologisk studie. Stockholm: Verbum.

Hauke, Manfred. (1998). Gud fader eller Gud moder?: En granskning av feministisk teologi. Örebro: Libris. Originalutgåva: (1993). GOTT oder GÖTTIN?: Feministische Theologie auf dem Prüfstand. Aachen: MMVerlag.

Bibellänkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]