Fenni

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fenni, ett nordeuropeiskt folk som omtalas av Tacitus (cirka 98 e.Kr) och Ptolemaios (cirka 170 e.Kr.) och beskrivs som fattiga men levande i harmoni med naturen. Man har på osäkra grunder associerat gruppen med bland annat samer och finnar.

Fenni levde i fattigdom och förlitade sig "på deras pilar". Både män och kvinnor jagade. Fenni hade enkla byggnader av trädgrenar tvinnade samman. Hade tro på flera gudar,[1] vilket också den samiska mytologin hade och även den finska.

Samerna har använt sig av pilbågar och sägs ha varit skickliga bågskyttar.[2]

Inga andra folk är så skickliga med bågskytte
Saxo Grammaticus

Bågarna hade ett rykte om sig att vara mycket kraftfulla. Unga samepojkarna fick öva sig varje dag i att skjuta prick på en liten näverbit, och de fick ingen mat förrän de träffat målet.

skogs-lapparna skuta braf, men fjellappen eij så
Carl von Linné

Tacitus beskrivning av Fenni:[3]

Fennerna lever i stort barbari under avskyvärd torftighet: inga skyddsvapen, inga hästar, inga bostäder. Deras näring är grönsaker, deras klädnad djurhudar, deras bädd marken; sitt enda förvärv får de genom sina pilar som de i brist på järn förser med spetsar av ben. Av jakt livnär sig kvinnan såväl som mannen, ty hon följer honom överallt och kräver sin del av bytet. Ej heller har spädbarnen annat skydd mot djur och oväder än att man förvarar dem i flätverk av kvistar. Sorglösa gentemot både människorna och gudarna har de lärt sig den svåraste av konster: att inte ens hysa önskemål.

[1]

"In wonderful savageness live the nation of the Fenni, and in beastly poverty, destitute of arms, of horses, and of homes; their food, the common herbs; their apparel, skins; their bed, the earth; their only hope in their arrows, which for want of iron they point with bones. Their common support they have from the chase, women as well as men; for with these the former wander up and down, and crave a portion of the prey. Nor other shelter have they even for their babes, against the violence of tempests and ravening beasts, than to cover them with the branches of trees twisted together; this a reception for the old men, and hither resort the young. Such a condition they judge more happy than the painful occupation of cultivating the ground, than the labour of rearing houses, than the agitations of hope and fear attending the defense of their own property or the seizing that of others. Secure against the designs of men, secure against the malignity of the Gods, they have accomplished a thing of infinite difficulty; that to them nothing remains even to be wished."

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Tacitus G.46
  2. ^ Insulander, Ragnar (2003). ”Samernas båge rekonstruerad - Populär Historia”. Populär Historia 3/2003. http://www.nordicacademicpress.com/o.o.i.s?id=52&vid=362. Läst 28 maj 2011. 
  3. ^ ”Lapparna”. http://www.kolumbus.fi/bjorn.corander/historia/lapparna.htm. Läst 24 juni 2011.