Ferrari 512

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om tävlingsbilen. För sportbilarna med samma namn, se Ferrari Berlinetta Boxer och Ferrari Testarossa.
Ferrari 512
Vacarella, Nino - Ferrari 512 S - 1970-05-31.jpg
Grundinformation
Märke Ferrari
Tillverkning 25 st, 1970-1971
Konstruktion
Besläktade Ferrari 312P
Drivlina
Motor 12-cyl V-motor
Drivning Mittmotor
Kronologi
Föregångare Ferrari 330P

Ferrari 512 är en sportvagn, tillverkad av den italienska biltillverkaren Ferrari mellan 1970 och 1971.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

1968 ändrade FIA reglementet för sportvagnsprototyperna och begränsade motorstorleken till tre liter, samtidigt som man införde en ny GT-klass med femlitersmotorer för bilar byggda i 50 exemplar. Ferraris fyralitersbil hamnade mitt emellan och stallet valde att dra sig ur sportvagnsserien under säsongen för att ta fram en ny, konkurrenskraftig trelitersbil. 312P-modellen visade sig dock inte kunna konkurrera med Ford GT40 och Porsche 917 och när FIA under 1969 sänkte kravet på antalet byggda GT-bilar till 25 exemplar valde Ferrari att bygga en egen femlitersbil.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

512 S[redigera | redigera wikitext]

Enzo Ferrari hade sålt huvuddelen av sitt företag till Fiat i början av 1969. En del av pengarna kom till användning för att bygga de 25 bilar som reglementet krävde. Motorn till 512 S hämtades från Ferraris CanAm-bil, medan chassit kom från den mindre 312P. Vissa modifieringar krävdes för att få plats med den stora motorn och eftersom bilarna körde i GT-klassen måste de formellt kunna användas på väg och var därför försedda med både reservhjul och ett litet bagageutrymme. De bilar som inte Ferraristallet själva använde, såldes till intresserade privatteam som den amerikanske Ferrari-importören Luigi Chinettis NART-stall.

512 M[redigera | redigera wikitext]

Till 1971 utvecklades bilen till 512 M. Bilen fick en ny, lättare kaross och starkare motor. Ferraristallet körde det här året med den nya trelitersbilen 312PB, så alla 512 M användes av privatstall.

Detta blev den sista versionen av 512:an, eftersom femlitersbilarna förbjöds efter 1971.

Tekniska data[redigera | redigera wikitext]

Tekniska data 512 S 512 M
Motor:  Mittmonterad 12-cylindrig V-motor
Cylindervolym 4993 cm³
Borrning x slaglängd:  87,0 x 70,0 mm
Kompression 11,5:1 11,8:1
Max effekt vid varvtal:  550 hk vid 8000 v/min 610 hk vid 9000 v/min
Max vridmoment vid varvtal:  544 Nm vid 5500 v/min
Ventilstyrning:  Dubbla överliggande kamaxlar per cylinderrad, 4 ventiler per cylinder
Bränslesystem:  Lucas bränsleinsprutning
Växellåda 5-växlad manuell
Hjulupphängning fram & bak:  Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar
Bromsar Hydrauliska skivbromsar
Chassi & kaross Monocoque med hjälpram, plastkaross
Hjulbas 240 cm
Torrvikt 840 kg 815 kg

Tävlingsresultat[1][redigera | redigera wikitext]

Sportvagns-VM 1970[redigera | redigera wikitext]

I sportvagns-VM 1970 tog Ferrari bara en seger med 512:an, på Sebring 12-timmars med Ignazio Giunti, Nino Vaccarella och Mario Andretti.

I världsmästerskapet slutade stallet tvåa efter Porsche.

Sportvagns-VM 1971[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1971 körde Scuderia Ferrari med den mindre 312 PB och överlät 512:an till privatstallen. NART lyckades bäst, med en andraplats på Daytona 24-timmars med Ronnie Bucknum och Tony Adamowicz som bästa resultat.

Säsongen 1971 slutade Ferrari trea i mästerskapet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ www.wspr-racing.com, hämtad 2008-08-21

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Ferrari 512.