Ferrari F40

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ferrari F40
Ferrari F40 in IMS parking lot.jpg
Fabrikat Ferrari
Tillverkning 1312 st, 1987-1992
Föregångare Ferrari 288 GTO
Efterträdare Ferrari F50
Karosseri 2-d coupé
Motor 8-cyl V-motor
Drivning Mittmotor, bakhjulsdrift
Liknande Bugatti EB110
Jaguar XJ220
McLaren F1
Designer Pininfarina

Ferrari F40 är en supersportbil, tillverkad av den italienska biltillverkaren Ferrari mellan 1987 och 1992.

F40[redigera | redigera wikitext]

Ferrari F40 introducerades i Maranello i juli 1987 i närvaro av Enzo Ferrari själv, då 89 år gammal, för att fira Ferraris första 40 år som biltillverkare. Ferrari sade att modellen tagits fram som en hyllning till den tid ”då förarna kunde köra bilarna på allmän väg till och från tävlingarna.” [1]

Bilen byggde vidare på 288 GTO Evoluzione, som aldrig fått chansen att tävla, sedan Grupp B som den var avsedd för avskaffats efter 1986. Motorn var en något större variant av GTO:ns V8. Karossen var helt ny, byggd i kevlar och med en stor fast spoiler bak. Även chassit var nyutvecklat med en sittbrunn i lätta kompositmaterial, med hjälpramar av stål för att bära upp motor och hjulupphängningar.

För att hålla vikten nere var den synnerligen spartanskt utrustad. Bilen saknade stereoanläggning och dörrhandtag - inte ens nedfällbara sidorutor fanns till en början, denna finess inkluderades dock så småningom. Däremot hade den luftkonditionering, ett krav för att den skulle sälja på USA-marknaden. F40:n saknade också katalytisk avgasrening fram till 1990, då det blev nödvändigt för att den skulle förbli tillåten i USA.

F40 LM[redigera | redigera wikitext]

Sedan Ferrari dragit sig ur sportvagnsracingen efter 1973 hade företagets privatkunder fått vända sig till racingspecialisten Michelotto för att få sina bilar preparerade för racing. Michelotto backades inofficiellt av Ferrari och tog fram en tävlingsversion av F40:n kallad Ferrari F40 LM.

Michelotto förstärkte chassit med kolfiber, bytte delar av hjullupphängning och bromsar och trimmade motorn. Karossen fick en justerbar spoiler baktill. Den redan spartanska inredningen lättades ytterligare och vikten pressades ned drygt 50 kg. Bilen debuterade i amerikanska IMSA GT Championship 1989, men kom senare även att tävla i olika GT-serier i Europa.

F40 GTE[redigera | redigera wikitext]

Till 1994 byggde Michelotto en ny tävlingsversion, Ferrari F40 GTE, avsedd att tävla i BPR Global GT Series, trots att Ferrari avslutat produktionen två år tidigare. Bilen var en vidareutveckling av F40 LM, med förbättrad aerodynamik och större bromsar. F40 GTE fanns med tre motoralternativ mellan 3 och 3,6 liter. Sista säsongen 1996 fick bilen sexväxlad sekventiell växellåda och kolfiberbromsar.

Tekniska data[2][redigera | redigera wikitext]

Tekniska data F40 F40 Competizione
Motor:  Mittmonterad 90° 8-cylindrig V-motor med biturbo
Cylindervolym 2936 cm³
Borrning x slaglängd:  82,0 x 69,5
Kompression 7,7:1
Max effekt:  478 hk vid 7000 v/min 700 hk vid 8100 v/min
Max vridmoment 577 Nm vid 4000 v/min
Ventilstyrning:  Dubbla överliggande kamaxlar per cylinderrad,
4 ventiler per cylinder
Bränslesystem:  Weber-Marelli bränsleinsprutning
Växellåda 5-växlad manuell
Hjulupphängning Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar
Bromsar Hydrauliska skivbromsar
Chassi & kaross Kompositmonocoque med hjälpramar av stål,
kaross av kevlar.
Hjulbas 245 cm
L x B x H:  436 x 197 x 112 cm 453 x 198 x 115 cm
Torrvikt 1100 kg 1040 kg
Acc. 0-100 km/h:  4,1 s
Toppfart:  324 km/h 367 km/h

Tävlingsresultat[redigera | redigera wikitext]

Ferrari F40 LM

LM-versionen debuterade i IMSA GT Championship sent 1989. Året därpå slutade Ferrari femma i GTO-klassen, efter tre andraplatser under säsongen.[3]

Ferrari F40 kördes även i nationella GT-mästerskap som italienska GT-mästerskapet och japanska JGTC.

GTE-versionen togs fram för internationell racing i BPR Global GT Series. Första segern kom 1994 vid fyratimmarstävlingen på Vallelunga, genom Anders Olofsson och Luciano della Noce. F40-modellen vann sedan Anderstorp 4-timmars två år i rad 1995 och 1996,[4] men därefter var bilen, som slutat tillverkas redan 1992, inte längre konkurrenskraftig.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 50 Years of Classic Cars, av Jonathan Wood, 1996. ISBN 0-517-14053-5
  2. ^ www.ferrari.com, hämtad 2010-08-29
  3. ^ wspr-racing.com, hämtad 2010-08-29
  4. ^ michelottoautomobili.it, hämtad 2010-08-29

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Ferrari F40.


Ferraris sportbilar, från 1950 till idag.
Typ 1950-talet 1960-talet 1970-talet 1980-talet 1990-talet 2000-talet 2010-talet
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4
Frontmotor GT 166 195 212 250 Europa 250 GT 275 330 365 California
340 342 375 410 SA 400 SA 500 SF 365 CA 365 Daytona 550 Maranello 575M Maranello 599 F12
2+2 250 GTE 330 Am 330 2+2 365 2+2 365 GTC/4 365 GT/4 400 A 400i 412 456 GT 456M GT 612 Scaglietti FF
Mittmotor V6/V8 206 246 308 GTB/GTS 328 348 F355 360 F430 458
2+2 308 GT/4 Mondial
Boxer-12 365 GT4 BB 512 BB 512 BBi Testarossa 512TR F512M
Supersportbil 250 GTO 288 GTO F40 F50 Enzo FXX LaFerrari