Ferrari Monza

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ferrari Monza
Ferrari Monza 750 Bj. 1955 - KF Blöchle am 1981-08-15.jpg
Ferrari 750 Monza.
Grundinformation
Märke Ferrari
Tillverkning 1953-1957
Drivlina
Motor 4-cyl radmotor
Drivning Bakhjulsdrift
Kronologi
Föregångare Ferrari 250 S
Efterträdare Ferrari Dino S

Ferrari Monza är en serie sportvagnar, tillverkade av den italienska biltillverkaren Ferrari mellan 1953 och 1957.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Aurelio Lampredi hade ersatt Gioacchino Colombo som Ferraris chefskonstruktör i slutet av fyrtiotalet. Hans första uppgift blev att ta fram en fyrcylindrig motor för formel 2-bilar. Från säsongen 1952 användes Lampredis motor även i formel 1-bilarna med stor framgång och Alberto Ascari blev världsmästare både 1952 och 1953 med dessa bilar.

Från 1953 ersatte Lampredis motor även Colombos lilla V12:a i Ferraris mindre sportvagnar.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

625 TF/735 S[redigera | redigera wikitext]

1953 byggde Ferrari två prototyper, 625 TF med 2,5-litersmotor och 735 S med trelitersmotor i 250 MM-chassin. Modellbeteckningen hänvisar till cylindervolymen i kubikcentimeter per enskild cylinder.

500 Mondial[redigera | redigera wikitext]

I december 1953 debuterade 500 Mondial, med tvålitersmotor från formel 1-bilen. Modellen kallades Mondial med hänvisning till Ascaris VM-titlar. Motorn var nedtrimmad för att hålla för långdistanstävlingar.

750 Monza[redigera | redigera wikitext]

1954 tillkom trelitermodellen 750 Monza. Ferrari byggde även en prototyp med treliters V12:a, kallad 250 Monza.

500 TR[redigera | redigera wikitext]

1954 uppdaterades tvålitersmodellen till 500 TR. Bilen fick skruvfjädrar runt om, men också en enklare, stel bakaxel. Motorn fick ett rödmålat cylinderhuvud, vilket gav namnet Testa Rossa (= rött huvud på italienska).

857 S[redigera | redigera wikitext]

1955 mötte Ferrari övermäktigt motstånd i form av Mercedes-Benz 300 SLR. Varken 750 Monza eller den sexcylindriga 735 LM hängde med, så Ferrari tog fram 857 S med en 3,4-litersmotor.

860 Monza[redigera | redigera wikitext]

860 Monza från 1956 var en vidareutveckling av 857:an. Bilen blev den mest framgångsrika av Monza-modellerna.

625 LM[redigera | redigera wikitext]

Efter Le Mans-katastrofen 1955 beslutade arrangören ACO att motorerna i 1956 års lopp skulle begränsas till 2,5 liter. Varken 860 Monza eller den stora 290 MM kvalade in, så Ferrari tog fram 625 LM speciellt för Le Mans-loppet.

500 TRC[redigera | redigera wikitext]

Efter säsongen 1956 lämnade Ferrari åt privatförarna att tävla med Monza-modellen. Sista utvecklingen blev 500 TRC från 1957. FIA hade infört nya regler som gjorde karosserna mer lika landsvägsvagnar och den nya Testa Rossan hade bland annat dörrar, vindruta och en liten sufflett.

Till 1958 ersattes de fyrcylindriga Monza-modellerna av Ferrari Dino med V6-motor.

Tekniska data[1][redigera | redigera wikitext]

Lampredis fyrcylindriga motor.
Tekniska data 625 TF 750 Monza 500 TR 625 LM 860 Monza
Motor:  Frontmonterad 4-cylindrig radmotor
Cylindervolym 2498 cm³ 3000 cm³ 1985 cm³ 2498 cm³ 3432 cm³
Borrning x slaglängd:  94,0 x 90,0 mm 103,0 x 90,0 mm 90,0 x 78,0 mm 94,0 x 90,0 mm 102,0 x 105,0 mm
Kompression 9,0:1 9,2:1 8,5:1 9,1:1 8,5:1
Max effekt vid varvtal:  220 hk vid 8000 v/min 250 hk vid 6000 v/min 180 hk vid 7000 v/min 225 hk vid 6200 v/min 280 hk vid 6000 v/min
Ventilstyrning:  Dubbla överliggande kamaxlar, 2 ventiler per cylinder
Förgasare 2 Weber 50 DCOA/3 2 Weber 58 DCOA/3 2 Weber 40 DCO/3 2 Weber 42 DCO/3 2 Weber 58 DCOA/3
Växellåda 4-växlad manuell 5-växlad manuell 4-växlad manuell
Hjulupphängning fram:  Dubbla tvärlänkar, tvärliggande bladfjäder Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar
Hjulupphängning bak:  De Dion-axel, tvärliggande bladfjäder Stel bakaxel, skruvfjädrar De Dion-axel,
tvärliggande bladfjäder
Bromsar Hydrauliska trumbromsar
Chassi & kaross Fackverksram av stål med aluminiumkaross
Hjulbas 225 cm 235 cm
Torrvikt 730 kg 760 kg 680 kg 700 kg 860 kg
Toppfart:  250 km/h

Tävlingsresultat[2][redigera | redigera wikitext]

Monza-modellerna kördes främst av privatförare i nationella mästerskap och klubbtävlingar, men även Scuderia Ferrari tävlade med bilarna i sportvagns-VM som stöd för märkets större vagnar.

Ferrari tog en dubbelseger i debuttävlingen på Monza för trelitersversionen 750 1954, med Mike Hawthorn och Umberto Maglioli före José Froilán González och Maurice Trintignant. Framgången gav bilen dess namn.

500 Mondial tog en andraplats i Mille Miglia 1954 med Vittorio Marzotto och en klasseger vid Sebring 12-timmars 1956.

Modellseriens främsta framgång blev dubbelsegern med 860 Monza vid Sebring 12-timmars 1956, med Juan Manuel Fangio och Eugenio Castellotti på första plats, före Luigi Musso och Harry Schell.

Även 500 TRC blev en framgångsrik modell, som vann tvålitersklassen i Le Mans 24-timmars 1957 och Targa Florio 1958.

Tillverkning[3][redigera | redigera wikitext]

Modell Antal
625 TF 3
735 S 3
500 Mondial 31
750 Monza 31
500 TR 16
857 S 4
860 Monza 2
625 LM 4
500 TRC 19

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ www.ferrariworld.com, hämtad 2009-03-12
  2. ^ www.wspr-racing.com, hämtad 2009-03-12
  3. ^ www.barchetta.cc, hämtad 2009-03-12

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Ferrari Monza.