Ferrocen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ferrocen
StrukturMolekylmodell
Systematiskt namn bis(ε5-cyklopentadien)järn(II)
Övriga namn Järncyklopentadienyl
Kemisk formel Fe(C5H5)2
Molmassa 186,04 g/mol
Utseende Brandgula till röda kristaller
CAS-nummer 102-54-5
SMILES [c1cccc1-].[Fe+2].[c1cccc1-]
Egenskaper
Densitet 1,490 g/cm³
Löslighet (vatten) Olöslig
Smältpunkt 174 – 176 °C
Kokpunkt 249 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Ferrocen (av latinets fe'rrum, "järn"), bis(eta-5-cyklopentadienyl)järn(II), Fe(C5H5)2, är ett metallorganiskt kemiskt ämne, som består av två cyklopentadien-ringar bundna på motsatta sidor om en central järnatom.

Ferrocen, som upptäcktes 1951, var det första exemplet på en metallocen. Upptäckten av ferrocenmolekylen gav upphov till många nya aspekter på bindnings- och stabilitetsförhållanden i molekyler och belönades med 1973 års Nobelpris i kemi, delat mellan Ernst Otto Fischer och Geoffrey Wilkinson. Ferrocen och dess derivat har också fått praktisk användning som katalysatorer och läkemedel. [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra Böckers lexikon, 1974

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]