Festvåningen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°19′37.93″N 18°4′16.25″Ö / 59.3272028°N 18.0711806°Ö / 59.3272028; 18.0711806

Planskiss över rummen i Festvåningen.
1: Stånddrabantsalen
2: Livdrabantsalen
3: Konseljsalen
4: Audiensrummet
5: Gustav III:s paradsängkammare
6: Karl XI:s galleri
7: Vita kabinettet
8: Sofia Magdalenas paradsängkammare
9: Don Quijotesalongen
10: Vita havet

Festvåningen är en våning två trappor upp i den norra längan på Stockholms slott, och används[sedan när?] för kungaparets representation. I Karl XI:s galleri hålls officiella middagar, bland annat vid statsbesök, efter riksdagsval och för nobelpristagarna. Några gånger varje år hålls konselj med regeringen i konseljsalen.[1]

Ursprungligen[när?] var våningen tänkt som kungaparets bostad, men när kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flyttade in 1754 kom de att bo i nuvarande Bernadottevåningen. Däremot bosatte sig kronpris Gustav (III) och kronprinsessan Sofia Magdalena i våningen efter sitt bröllop 1766. Bruttoarean är cirka 2 650 m².[2] Våningen har inte använts som bostad sedan Oscar I:s tid.[1]

Våningens rum[redigera | redigera wikitext]

Stånddrabantsalen[redigera | redigera wikitext]

Stånddrabantsalen användes av stånddrabanterna, alltså kungens vaktstyrka. Liksom andra vaktrum i slottet knyter rummets dekor an till rummets funktion, i detta fallet med hjälmförsedda maskaroner. I rummet finns också ett barockskåp med upphöjt krön och dekor i valnöt.[3]

Livdrabantsalen[redigera | redigera wikitext]

Livdrabantsalen är ytterligare ett vaktrum i våningen. Här uppehöll sig livdrabanterna, som skulle skydda kungen. I rummet finns tre marmorstatyer av Karl XI, Gustav II Adolf och Karl X Gustav, utförda av Johan Niclas Byström 1829. Dessa är mindre versioner av de kolossalstatyer av svenska kungar som Karl XIV Johan beställde till ett museum på Djurgården, som dock aldrig förverkligades. Liknande statyer av Gustav II Adolf och Karl XIV Johan finns i Rikssalen, där Oscar I lät sätta upp dem.[3]

Konseljsalen[redigera | redigera wikitext]

Konseljsalen används då konselj med kungen och regeringen hålls på slottet.[4]

Rummet användes som matsal under Gustav III:s regeringstid. Här hölls då på franskt manér publik spisning en gång i veckan inför inbjuda åskådare. Delar av den ursprungliga inredningen från 1700-talets början finns bevarade, till exempel de skulpterade dörrarna i ek som ursprungligen var målade och förgyllda. Rummet fick ny inredning under Karl XV:s regeringstid. De båda vävda tapeterna med motiv ur den antika berättelsen om Jason och Medea är vävda vid Des Gobelins i Paris 1758 och 1765. De var en gåva till Gustav III då denne besökte Frankrike 1771. I rummet finns även äldre tapeter från 1600-talet med motiv från berättelsen om Meleagros (se även Meleagersalongen). De är utförda i Bryssel och på Karlbergs slott, vid den ateljé för föräldralösa flickor som Ulrika Eleonora d.ä. grundade.[4]

Rummets ljuskronor är utförda i Wien på 1860-talet. De skulpterade fåtöljerna från omkring 1700 kommer från Mälsåkers slott i Södermanland. Bordsuret i brännförgylld brons är troligen tillverkat i Augsburg under tidigt 1600-tal. I rummet finns även en samling byster av svenska konungar, dessa är från vänster från dörren till Livdrabantsalen räknat Oscar I, Karl XV, Oscar II, Gustaf V, Gustaf VI Adolf och Karl XIV Johan, varav Oscar II och Gustaf VI Adolf är utförda i brons. Ryttarporträttet av Karl XIV Johan är målat av Fredric Westin.[4]

Audiensrummet[redigera | redigera wikitext]

Audiensrummet, 1940-1950-tal.

Audiensrummet planerades redan på 1690-talet som sängkammare för Karl XI. På Gustav III:s tid började rummet användas för audienser. I rummet finns en takmålning utförd omkring år 1700 av Jacques Foucquet (Bernard Foucquet d.ä.:s son) och René Chauveau. Den framställer kärleksparet Venus och Mars. Rummets målade dörröverstycken från 1745 visar scener ur Alexander den stores liv och utfördes av Jean Restout. Spisomfattningen är italiensk och förvärvades av Gustav III 1783. Av rummets två karyatider är den ena ett romerskt original från antiken och den andra tillverkad vid mitten av 1700-talet.[5]

Rummets tronhimmel i italiensk renässans kom sannolikt till Sverige med Johan III:s gemål Katarina Jagellonica. De båda kvinnogestalterna går tillbaka på förlagor av Botticelli. De vävda tapeterna med landskapsscener utfördes i Delft inför drottning Kristinas kröning 1650. I rummet finns också en byst av Gustav II Adolf i brons, utförd av Georg Petel i Nürnberg samt två porträtt tillskrivna holländaren Frans Hals.[5]

Gustav III:s paradsängkammare[redigera | redigera wikitext]

Gustav III:s paradsängkammare, tidigt 1900-tal.

Gustav III:s paradsängkammare var ett av de första rummen på slottet som inreddes i den nyklassicistiska stil som var på modet i slutet av 1700-talet. Det var i paradsängkammaren som Gustav III avled den 29 mars 1792, efter skottet på Operan.

Rummet planerades av arkitekt Nicodemus Tessin d.y. som audiensrum. På 1770-talet lät Gustav III inreda två paradsängkammare för sig och sin gemål Sofia Magdalena på ömse sidor om Karl XI:s galleri, det andra rummet är Sofia Magdalenas paradsängkammare. Rummen utformades av Jean Eric Rehn.

Paradsängkammarens takmålning föreställer hur Karl XII uppfostras under beskydd av Olympens gudar. I rummet finns också Gustav III:s skrivbord, utfört av Georg Haupt, samt en två byster. Den ena föreställer Gustav III och är utförd av Johan Tobias Sergel, den andra Karl XII och är utförd av Jacques Philippe Bouchardon.[6]

Karl XI:s galleri[redigera | redigera wikitext]

Ej att förväxla med galleriet med samma namn på Drottningholms slott.
Fönster i Karl XI:s galleri med Renomégruppen.
Karl XI:s galleri, 2008.

Karl XI:s galleri eller Stora galleriet ligger i slottets norra länga; dess fönster vetter mot Slottskajen. Rummet betraktas som ett av slottets mest praktfulla. Dess interiör är ett av de främsta exemplen på senbarock stil i Sverige.

I Karl XI:s galleri ges officiella middagar och banketter. Bordet dukas då med svenska och franska silverföremål från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Porslin och glas är från 1800-talet och 1900-talet.

Den berömda spegelsalen i slottet i Versailles har fungerat som förebild för Karl XI:s galleri. Varje fönster motsvaras av speglar på innerväggen. Både fönstren och speglarna ramas in av pilastrar i vit marmor. Rummets innertak är försett med takmålningar och skulpterad dekor av Jacques Foucquet och René Chauveau. Dekoren är en hyllning till Karl XI och Ulrika Eleonora. Parkettgolvet i rummet består av meterstora rutor av ek. Golvet utfördes i början av 1700-talet efter franska förebilder.

Den del av Karl XI:s galleri som ligger närmast Gustav III:s paradsängkammare kallas krigskabinettet, medan motsvarande del i galleriets andra ände, närmast Sofia Magdalenas paradsängkammare, kallas fredskabinettet.[7]

Vita kabinettet[redigera | redigera wikitext]

Vita kabinettet är inrett i gustaviansk stil. Inredningen ritades av Jean Baptiste Masreliez år 1780. Den förgyllda stuckaturen i taket härstammar dock från en äldre inredning i rummet. I plafondens mitt avbildas riksregalierna. I rummet finns en byrå av Georg Haupts hand, som kan fällas ut och bli en säng. Den användes av Gustav III:s livpage.[8]

Karl XIV Johans sängkammare[redigera | redigera wikitext]

Karl XIV Johans "sängkammarregemente" 1843.
Litografi av Carl Stefan Bennet

I nuvarande festvåningen återfanns under 1800-talet Karl XIV Johans sängkammare, i det näst ostligaste rummet mellan Karl XI:s galleri och borggården.[9]

Sofia Magdalenas paradsängkammare[redigera | redigera wikitext]

Sofia Magdalenas paradsängkammare var ett av de första rummen på slottet som inreddes i den nyklassicistiska stil som var på modet i slutet av 1700-talet. På 1770-talet lät Gustav III inreda två paradsängkammare för sig och sin gemål Sofia Magdalena på ömse sidor om Karl XI:s galleri, det andra rummet är Gustav III:s paradsängkammare. Rummen utformades av Jean Eric Rehn.

Paradsängkammarens takmålning föreställer Moder Svea, omgiven av fyra kvinnogestalter som symboliserar de fyra för den tiden kända världsdelarna Europa, Afrika, Asien och Amerika. Över Moder Sveas huvud syns Nordstjärnan.

I paradsängkammaren finns en del möbler och föremål i original från 1700- och 1800-talen, däribland bord av Jean Baptiste Masreliez, blå kinesiska urnor och kandelabrar i brons utförda i Frankrike på 1780-talet. Dessutom finns porträtt av drottning Josefinas föräldrar, Eugène de Beauharnais och Augusta av Bayern. De är utförda av François Gérard.[8]

Don Quijotesalongen[redigera | redigera wikitext]

Don Quijotesalongen, 1938.

I Don Quijotesalongen finns vävda tapeter med motiv från Miguel Cervantes roman Don Quijote, därav namnet. Tapeterna, liksom klädseln på rummets möbler, utfördes vid Des Gobelins i Paris på 1770-talet. De var en gåva till Gustav III från Ludvig XVI år 1784.

I Don Quijotesalongen finns också takmålningar av Guillaume-Thomas-Raphael Taraval. De föreställer gudinnan Juno omgiven av de fyra vindarna.[10] Dörröverstyckenas målningar är utförda av François Boucher.

Vita havet[redigera | redigera wikitext]

Vita havet var ursprungligen två rum, drottningens matsal och drabantsal. Matsalen kallades Vita havet, ett namn som kom att beteckna hela rummet efter att väggen rivits. I samband med middagar i Karl XI:s galleri möbleras Vita havet som en salong med sittgrupper. Rummet används då som sällskapsrum före eller efter middagen.[11] Rummet är slottets största rum efter rikssalen och slottskyrkan. Vita havet har även en orkesterläktare och fungerar som slottets balsal,[12] såsom vid kronprinsessbröllopet 2010. I rummet finns ca 260 föremål utställda; däribland en stor 1700-tals matservis från Sèvres.[12]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 7. ISBN 91-85726-69-9 
  2. ^ Ytberäkning BTA för Festvåningen bygger på en utvändig uppmätning från 1897 och inkluderar samtliga rum i Norra längan samt rum fram till Östra respektive Västra trapphuset, våning två trappor. Resultatet i kvadratmeter är avrundat till närmaste tiotal.
  3. ^ [a b] Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 8. ISBN 91-85726-69-9 
  4. ^ [a b c] Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 9–9. ISBN 91-85726-69-9 
  5. ^ [a b] Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 10. ISBN 91-85726-69-9 
  6. ^ Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 11. ISBN 91-85726-69-9 
  7. ^ Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 12. ISBN 91-85726-69-9 
  8. ^ [a b] Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 14. ISBN 91-85726-69-9 
  9. ^ Erik Wilhelm Dahlgren, red (1897). ”[http://www.stockholmskallan.se/index.php?sokning=2&action=visaPost&text=true&fritext=%22Stockholm+%3A+Sveriges+hufvudstad+skildrad+med+anledning+af+allm%E4nna+konst-+och+industriutst%E4llningen+1897%22&start=20&mediaId=11370&post=27 del II”]. Stockholm: Sveriges hufvudstad : skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 enligt beslut af Stockholms stadsfullmäktige. Stockholm: J. Beckman. sid. 39. Libris 20803. http://www.stockholmskallan.se/index.php?sokning=2&action=visaLista&fritext=%22Stockholm%20%3A%20Sveriges%20hufvudstad%20skildrad%20med%20anledning%20af%20allm%E4nna%20konst-%20och%20industriutst%E4llningen%201897%22&text=true 
  10. ^ Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 15. ISBN 91-85726-69-9 
  11. ^ Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 16. ISBN 91-85726-69-9 
  12. ^ [a b] stockholmoldtown.se - Festvåningen

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]