Fetma

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fetma
Klassifikation och externa resurser
Män som klassificeras normalviktiga, överviktiga och som lider av fetma.
ICD-10 E66
ICD-9 278
DiseasesDB 9099
MedlinePlus 003101
eMedicine med/1653 
MeSH svensk engelsk

Fetma är en näringsrubbning där kroppen har så mycket kroppsfett att det är skadligt för hälsan och förväntas leda till kortare livslängd. Individer med ett BMI, ett mått på fetma som bygger på jämförelse mellan längd och vikt, mellan 25 kg/m2 och 30 kg/m2 anses vara överviktiga medan ett BMI över 30 kg/m2 anses som fetma.[1] Bariatri är ett samlingsnamn för medicinsk behandling av sjuklig fetma.

Fetma och särskilt bukfetma ökar risken för flertalet sjukdomar i synnerhet hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes mellitus typ 2, sömnapne, vissa typer av cancer och artros.[2] Fetma orsakas vanligen av en kombination av intag av för många kalorier, brist på fysisk aktivitet och genetisk predisposition men i en del fall beror fetman huvudsaksigen på genetik eller på någon endokrin sjukdom, biverkning av medicinering eller psykisk sjukdom. Det finns en uppfattning att överviktiga går upp i vikt på grund av låg ämnesomsättning, men detta har dåligt vetenskapligt stöd. I genomsnitt har överviktiga högre energiförbrukning än normalviktiga, detta eftersom den större och tyngre kroppen behöver mer energi.[3][4]

När fetma inte beror på någon underliggande sjukdom är den viktigaste behandlingen kostomläggning och motion. Läkemedel mot fetma kan användas som komplement eller vid misslyckande. I svåra fall händer det att man minskar matsäckens volym, antingen med en ballong eller genom kirurgiskt ingrepp i själva matsäcken, eller att man opererar tarmarna. Ingreppen syftar till att personen fortare ska uppnå mättnadskänsla och till att minska den mängd energi som tas upp ur maten.[5]

Av dödsorsaker som går att förebygga är fetma den vanligaste, och problemet blir allt vanligare både hos vuxna och barn. Experterna betraktar fetma som ett av 2000-talets största hot mot folkhälsan.[6] Fetma är idag stigmatiserat i västvärlden men har tidigare setts som tecken på rikedom och fertilitet, en syn som fortfarande är den gällande i stora delar av Afrika.[2][7]

Definitioner[redigera | redigera wikitext]

BMI Klassificering
< 18.5 underviktig
18.5–24.9 normalvikt
25.0–29.9 övervikt
30.0–34.9 fetma grad 1
35.0–39.9 fetma grad 2
≥ 40.0 fetma grad 3

Fetma är ett medicinskt tillstånd där så mycket överflödigt kroppsfett har ansamlats att det kan ha negativa hälsoeffekter. Fetma definieras genom BMI, ett mått som har korrelerar väl både till andelen kroppsfett och totala mängden fett i kroppen. Fetmans hälsorisker kan uppskattas genom fettdistributionen, som bedöms med höft-stuss-kvoten och genom att ta med övriga riskfaktorer för hjärt-kärl-sjukdom i bedömningen.[8][9][10]

Vad som är en hälsosam vikt hos barn bero på ålder och kön. Fetma hos barn och ungdomar definieras inte i absoluta siffror utan i relation till en normalgrupp.[11] Referensdata till dessa grupper är insamlade sedan tidigare och påverkar således inte av den senaste tidens ökning i vikt.[12]

BMI uträknas genom att dela individens vikt med dess längd i meter i kvadrat. (BMI=kilogram/meter^2)

Det har skett några mindre modifikationer i Världshälsoorganisationens definition. Kirurgiskt bryts fetma grad 3 ned i ytterligare grupper för att närmare kunna beskriva graden av fetma.[13]

En asiatisk population utvecklar negativa hälsoeffekter vid ett lägre BMI än kaukasier, varvid exempelvis Japan har en definition där fetma definieras som ett BMI över 25.[14] och Kina använder ett BMI över 28.[15]

Epidemiologi[redigera | redigera wikitext]

Procent av befolkningen som lider av fetma i olika länder, till vänster är det statistik för män och till höger för kvinnor.[16]        <5%   5–10%   10–15%      15–20%   20–25%   25–30%      30–35%   35–40%   40–45%      45–50%   50–55%   >55%   World map of Female Obesity, 2008.svg
Procent av befolkningen som lider av fetma i olika länder, till vänster är det statistik för män och till höger för kvinnor.[16]
  <5%
  5–10%
  10–15%
  15–20%
  20–25%
  25–30%
  30–35%
  35–40%
  40–45%
  45–50%
  50–55%
  >55%

Före 1900-talet så var fetma ovanligt[17] och 1997 erkände WHO fetma som en global epidemi.[18] Sedan 2008 har WHO uppskattat att åtminstone 500 miljoner vuxna (mer än 10%) är feta, med fler kvinnor än män drabbade.[19] Andelen feta ökar med åldern åtminstone upp till 50 och 60 år[20]

Det som tidigare var ett problem i enbart i höginkomstländer har blivit ett växande globalt problem och drabbar även utvecklingsländerna.[21] Denna ökning har känts av mest dramatiskt i stadsmiljöer.[19] Den enda region i världen där fetman fortfarande är ovanligt är det sub-Sahariska Afrika.[2]

Patofysiologi[redigera | redigera wikitext]

Patofysiologin bakom fetma är komplex, men man har identifierat ett anta faktorer. Långvarigt intag av högkaloriföda leder bland annat till höga insulinnivåer. Detta aktiverar ett protein kallat SREBP-1 som ökar transkriptionen av acetyl-CoA-karboxylas, som är ett reglerande enzym i fettsyrasyntesen. Hypertrofi av adipocyter (fettväv) hämmar dessutom deras normala förmåga att reglera mättnad med de mättnadsreglerande hormonerna leptin och adiponektin, vilket kan öka näringsintaget. Adipocyter producerar dessutom det proinflammatoriska ämnet TNFa, som anses bidra till sjukdomsutvecklingen på flera sätt.[22]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Den vanligaste behandlingsmetoden mot fetma är olika dieter för bantning. De flesta läkare rekommenderar dock sund kost och motion istället för olika bantningsmetoder.

År 2013 gjorde Statens beredning för medicinsk utvärdering en granskning av den samlade forskningen om mat vid fetma [23]. Hur sjukligheten hos personer med fetma påverkas av olika kostråd är till stora delar okänt. Men råd om medelhavskost är bättre än råd om lågfettkost när det gäller hjärt-kärlhälsa. Flera slags kostråd kan leda till att feta personer minskar i vikt eller midjeomfång. Långsiktigt är råden likvärdiga för vikten, men på kort sikt ger råd om lågkolhydratkost större viktnedgång än råd om fettsnål kost.

Mot fetma finns även psykologisk och kirurgisk behandling. Den psykologiska behandlingen består framförallt av beteendeterapi, en form av KBT. Konkret innebär det att man gör en beteendeanalys genom självregistrering på vad och när patienten äter. Man identifierar alltså antecedenter, situationer när ätbeteendet aktiveras, och försöker hitta nya förstärkare än mat för patienten att använda. Ofta använder patienterna nämligen mat som belöning åt sig själv. I terapin är det viktigt att terapeuten är motiverande, patienten har ofta många misslyckanden bakom sig. Detta gör man genom att skapa hopp, validera de svårigheter som patienten upplever och kognitivt jobba med patientens självkänsla. Motivationen ökar också om man ställer upp konkreta och realistiska mål och delmål som man sedan faktiskt kan uppnå. När man kan fokusera på ett delmål och märker att detta går att klara av blir det lättare för patienten att fortsätta behandlingen. Det är dessutom viktigt att jobba med att de beteendeförändringar och i förlängningen viktförändringar som man får till också är bestående. Detta gör man genom att inte bara få patienten att äta mindre, utan dessutom aktivera sig mer fysiskt.

År 2002 beskrev Statens beredning för medicinsk utvärdering att det fanns ett tiotal olika kirurgiska metoder för operation av fetma och flera varianter av respektive metod. Av de kirurgiska metoder som tillämpades då i Sverige hade ”Gastric Bypass” den starkaste vetenskapliga dokumentationen och den bästa effekten på viktnedgång [24].

Historia och kultur[redigera | redigera wikitext]

Historiska trender[redigera | redigera wikitext]

En väldigt överviktig herre med uttalad dubbelhaka och mustasch, klädd i svart och med ett svärd efter sin sida.
Under medeltiden och renässansen var fetma sett som ett tecken på välstånd och var relativt vanligt bland tjänstemän: "Den toskanska generalen Alessandro del Borro", målad av Charles Mellin, 1645[25]

Grekerna var de första som uppmärksammade fetma som ett medicinskt symtom.[17] Hippocrates skrev att "Korpulens är inte en sjukdom i sig själv, men förebud för andra".[2] Den Indiske kirurgen Sushruta (700-talet före kristus) relaterade fetma till diabetes och hjärtsjukdomar.[26] Han rekommenderade fysiskt arbete för att bota det och dess biverkningar.[26] För den större delen av mänsklighetens historia har människan kämpat emot en brist på mat.[27] Fetma har därför historiskt sett ansetts som ett tecken på förmögenhet och framgång. Det var vanligt bland högre tjänstemän i Europa under medeltiden och renässansen[25] såväl som i de antika östasiatiska civilisationerna.[28] Vid starten av den industriella revolutionen kom man till insikt att den militära och ekonomiska makten av nationen var beroende av både kroppsstorlek och styrka hos dess soldater och arbetare. Ökandet av den genomsnittliga body mass index (BMI) från vad som nu anses vara underviktig till ett normalt spann spelade en signifikant roll i utvecklingen av de industrialiserade samhällena. Längd och vikt ökade båda genom 1800-talet i den utvecklade världen. Under 1900-talet när populationen nådde sin genetiska potential för längd började vikt att öka mycket mera än längd, vilket resulterade i fetma.[29][18] På 1950-talet med den ökade välfärden minskade barnadödligheten, men genom den ökade kroppsvikten blev hjärt- och njursjukdomar allt vanligare.[18] Under denna period blev försäkringsbolag allt mera medvetna om kopplingen mellan vikt och förväntad livslängd och ökade premierna för de överviktiga.[2]

Många kulturer har genom historien sett på fetma som ett resultat av karaktärsfel. De feta individerna i grekisk komedi var frossare och föremål för hån och förlöjligande. Under kristna tider var mat sett som en inkörsport till synderna lättja och lust.[7] Gregorius I och Thomas av Aquino har skrivit om den katolska kyrkans syn på frosseriet, som de fördömer. I moderna västliga kulturer ses övervikt som oattraktivt och fetma är oftast associerat med olika negativa stereotyper. Individer av alla åldrar utsätts för social stigmatisering, och kan bli måltavlor för mobbare och utfrysta av kollegor. Fetma är återigen en anledning till diskriminering. [30]

Den allmänna uppfattningen i västvärldens samhällen av vad som är en hälsosam vikt är skilt från vad som anses vara idealt, och båda har förändrats sedan början av 1900-talet. Vikten som ses som ideal har sjunkit sedan 1920-talet; detta illustreras av det faktum att Miss Amerika-vinnare har ökat i längd med ett genomsnitt på 2% medan deras vikt minskat med ett genomsnitt på 12%.[31] Å andra sidan har folks uppfattning om vad som är en hälsosam vikt gått åt andra hållet. I Storbritannien är vikten som anses vara överviktigt signifikant ökat från 1999 till 2007.[32] Dessa förändringar tros bero på att den ökade övervikten skulle ge en ökad acceptans av extra kroppsfett som normalt.[32]

Fetma ses fortfarande som ett tecken på förmögenhet och välbefinnande i många delar av Afrika. Detta har blivit speciellt vanligt sedan HIV-epidemins början.[2]

Konsten[redigera | redigera wikitext]

En stenfigur visandes en överviktig kvinna.
Venus från Willendorf skapad 24000–22000 före kristus

Den första skulpturala framställningen av den mänskliga kroppen 20 000–35 000 år sedan skildrar feta kvinnor. Några attribut hos Venus-figurerna har en tendens att framhäva fertilitet medan andra skildrar "fethet" hos folket av den tiden.[7] Korpulens är dock borta från både grekiskt och romersk konst, förmodligen överensstämmande med deras ideal om måttlighet. Detta fortsätter genom mycket av den kristna europeiska historien, med en låg socioekonomisk status med att framställas som överviktig. Under renässansen började överklassen att stoltsera med sin storlek, vilket kan ses i porträtt av Henry den VIII och Alessandro del Borro. [7]

Rubens (1577–1640) framställde regelbundet fylliga kvinnor i sina motiv. Dessa kvinnor hade dock fortfarande sina "timglas"-figurer med sin relation till fertilitet. [33] Under 1800-talet kom synen på fetma att förändras i västvärlden. Efter århundraden av fetma som synonymt med välfärd och social status, blev magerhet den önskvärda standarden.[7]

Storleksacceptans och fetmakontroversen[redigera | redigera wikitext]

Överviktiga individer, som USA:s president William Howard Taft, har hånats ett flertal gånger.[34]

Det huvudsakliga målet för de flesta av fetma acceptans rörelserna är att minska diskrimineringen mot individer med övervikt eller fetma.[35][36] Dock har några i rörelsen också försökt att ifrågasätta några av de etablerade sambanden mellan fetma och dess hälsovådliga effekter.[37]

Ett antal organisationer existerar som främjar fetmaacceptansen. Dessa har dessutom fått en mera framträdande roll under den senare delen av 1900-talet.[38] Den USA-baserade National Association to Advance Fat Acceptance (NAAFA) bildades 1969 och har beskrivit sig själv som en civilrättslig organisation tillägnad att stoppa diskriminering på grund av storlek. [39] International Size Acceptance Association (ISAA) är en frivillig organisation som bildades 1997 är mera globalt centrerade och beskriver sitt uppdrag som att främja storleksacceptans och sätta stopp för viktbaserad diskriminering.[40]

Flera böcker som The Diet Myth av Paul Campos argumenterar för att de hälsorisker som tillskrivits fetma mestadels är obevisade och att det verkliga problemet ligger i det sociala stigma som överviktiga individer behöver utstå.[41] Liknande skrivs i The Obesity Epidemic av Michael Gard som argumenterar för att fetma är en moralisk och ideologisk föreställning, snarare än ett hälsoproblem.[42] Andra grupper har också börjat ifrågasätta sammankopplingen mellan fetma och dålig hälsa.[43]

Människor är kända för att välja sina potentiella partners på bas av liknande kroppsmassa.[44]

Hälsoeffekter[redigera | redigera wikitext]

Fetma ökar risken för en rad sjukdomstillstånd; framförallt riskerar en kraftigt överviktig person att drabbas av typ 2-diabetes, högt blodtryck, höga blodfettshalter (hyperkolesterolemi och hypertriglyceridemi. Ofta förekommer mindre inflammationer och tromboser i kärl som leder till arteroskleros. Resultatet av dessa tillstånd blir hjärt- och kärlsjukdomar.

Förutom detta är fetma även associerat med andra komplikationer:

Risken är större att få dessa följdsjukdomar ifall fetman har utvecklats på grund av avhållsamhet från motion, dålig balans mellan LDL-kolesterol och HDL-kolesterol eller fiberfattig kost. Dessa följdsjukdomar, som fetman är en bidragande faktor till, är ett vanligt förekommande välfärdsproblem i I-länder. Vid överdrivna fall kan fetman utvecklas till obesefetma. Denna form av fetma betecknar man som sjuklig, det vill säga att patogena insatser behövs utöver kostkorrigeringar och ökad motion.

Fetma är främst livsstilsrelaterat men kan även ha en genetisk komponent. En aspekt är aptit och hungerkänslor som enligt vissa forskare är starkare sedan födseln hos personer som lider av fetma. Andra forskare betonar en frivilligt eller socialt betingad livsstil som den viktigaste orsaken till fetma.

I Sverige finns endast en handikappförening med huvudinriktning på fetma som blivit godkänd av Socialstyrelsen, vilken är Överviktigas riksförbund.

Barnfetma[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Barnfetma

Spannet för vad som är ett hälsosamt BMI varierar med ålder och kön hos ett barn. Fetma hos barn och ungdomar är definierad som högre än den 95de percentilen.[11] Referensdata som dessa percentiler baseras på är från 1963 till 1994 och inräknar således inte den senare ökningen i graden av övervikt.[48]

Barnfetma har uppnått epidemiska proportioner under 2000-talet, och stiger över hela världen. Andelen av fetma hos kanadensiska pojkar har ökat från 11% under 1980-talet till över 30% under 1990-talet, och under samma tidsperiod från 4% till 14% hos brasilianska barn.[49]

Som med fetma hos vuxna ligger flera faktorer bakom ökningen av barnfetma, förändrad diet tillsammans med minskad fysisk aktivitet tros dock vara de två viktigaste faktorerna i ökningen på senare tid.[50]

På grund av att barnfetman ofta kvarstår in i vuxenlivet är det associerat med flera kroniska sjukdomar, och barnen kan därför redan i ett tidigt stadium testas för högt blodtryck, diabetes, höga blodfetter och fettlever.[51]

Behandling består primärt i livsstilsförändringar och beteendetekniker. I USA är exempelvis inte medicinering FDA (motsvarande läkemedelsverket) godkänd för denna åldersgrupp.[49]

Fetmaepidemin[redigera | redigera wikitext]

En allt större del av jordens befolkningen drabbas av övervikt eller fetma. Fetmaepedemin anses av forskare fått sin början i mindre skala redan efter andra världskriget för att sedan börja ta fart under 1980-talet. Från 1990-talet och framåt har spridningen ökat explosionsartat och drabbar inte bara den rika världen utan nu även många utvecklingsländer.

Värst drabbat globalt sett av fetmaepidemin är länderna i Stilla havet där till exempel ön Nauru har en befolkning där 80 % av de vuxna är feta. Flera länder i Mellanöstern har en stor andel feta. I USA klassificeras cirka en tredjedel av den vuxna befolkningen som feta, lika stor andel räknas som överviktiga. Europas länder har siffror som än så länge är ungefär hälften av USA:s. I länder som Kina och Indien ökar andelen överviktiga och feta i snabb takt.

Orsaken till fetmaepidemin är forskare i stort sett eniga över. Felaktiga matvanor som tillgången till billig skräp- och snabbmat lockar till. För mycket stillasittande och för lite motion. Även den ökade konsumtionen av läskedrycker bidrar.

Konsekvenserna av fetmaepidemin för de drabbade är försämrad hälsa samt därigenom för tidig död. Typ 2-diabetes är en direkt följd av fetma eller övervikt. Fetma beräknas öka risken för hjärtinfarkt 2–3 gånger, även risken för kärlkramp och slaganfall ökar. Påfrestningar på knän och leder uppstår. Sömnapné är också vanligt bland feta. Fetma påverkar också drabbade kvinnors fertilitet negativt.

Särskilt oroande anses att såväl barn som ungdomar drabbas i allt högre grad med (barnfetma), följder som påverkar hälsan resten av livet. De flesta feta barn beräknas förbli feta även som vuxna.

Fetma hos djur[redigera | redigera wikitext]

Fetma hos djur är vanligt i flera länder, andelen övervikt och fetma hos hundar i USA ligger mellan 23% till 41% varav 5,1% har fetma.[52] Andelen fetma hos katter ligger något högre på 6,4%.[52] I Australien har andelen fetma hos hundar som besöker en veterinär funnits vara 7,6%.[53] Risken för fetma hos hundar är relaterad till huruvida deras ägare är överviktiga eller ej. Det finns dock inget liknande samband mellan katter och deras ägare.[54]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Obesity, 24 maj 2010.
  1. ^ WHO 2000 p.9
  2. ^ [a b c d e f] Haslam DW, James WP (2005). ”Obesity”. Lancet 366 (9492): ss. 1197–209. doi:10.1016/S0140-6736(05)67483-1. PMID 16198769. 
  3. ^ Kushner, Robert (2007). Treatment of the Obese Patient (Contemporary Endocrinology). Totowa, NJ: Humana Press. sid. 158. ISBN 1-59745-400-1. http://books.google.ca/books?id=vWjK5etS7PMC&pg=PA121&lpg=PA121&dq=measurement+of+metabolism+in+obese+Bessesen&source=bl&ots=smPOi1tty9&sig=NvEWR4qspDeN3bq6g8pdvIdXwYA&hl=en&ei=5xTZSa61FY7CMfmqqPEO&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1#PPA158,M1. Läst 5 april 2009 
  4. ^ Adams JP, Murphy PG (2000). ”Obesity in anaesthesia and intensive care”. Br J Anaesth 85 (1): ss. 91–108. doi:10.1093/bja/85.1.91. PMID 10927998. http://bja.oxfordjournals.org/cgi/content/full/85/1/91. 
  5. ^ Imaz I, Martínez-Cervell C, García-Alvarez EE, Sendra-Gutiérrez JM, González-Enríquez J (2008). ”Safety and effectiveness of the intragastric balloon for obesity. A meta-analysis”. Obes Surg 18 (7): ss. 841–6. doi:10.1007/s11695-007-9331-8. PMID 18459025. 
  6. ^ Barness LA, Opitz JM, Gilbert-Barness E (2007). ”Obesity: genetic, molecular, and environmental aspects”. Am. J. Med. Genet. A 143A (24): ss. 3016–34. doi:10.1002/ajmg.a.32035. PMID 18000969. 
  7. ^ [a b c d e] Woodhouse R (2008). ”Obesity in art: A brief overview”. Front Horm Res 36: ss. 271–86. doi:10.1159/000115370. PMID 18230908. http://books.google.ca/books?id=nXRU4Ea1aMkC&pg=PA271&lpg=PA271&dq=Obesity+in+art:+a+brief+overview&source=web&ots=G2ofZTj__r&sig=7HbW8aAnoQ-RIwt09ocD3xOHJZU&hl=en&sa=X&oi=book_result&resnum=5&ct=result#PPA271,M1. 
  8. ^ Gray DS, Fujioka K (1991). ”Use of relative weight and Body Mass Index for the determination of adiposity”. J Clin Epidemiol "44" (6): sid. 545–50. doi:10.1016/0895-4356(91)90218-X. PMID 2037859. 
  9. ^ Sweeting HN (2007). ”Measurement and Definitions of Obesity In Childhood and Adolescence: A field guide for the uninitiated”. Nutr J "6" (1): sid. 32. doi:10.1186/1475-2891-6-32. PMID 17963490. PMC: 2164947. http://www.nutritionj.com/content/6/1/32. 
  10. ^ NHLBI p.xiv
  11. ^ [a b] ”Healthy Weight: Assessing Your Weight: BMI: About BMI for Children and Teens”. Center for disease control and prevention. http://www.cdc.gov/nccdphp/dnpa/healthyweight/assessing/bmi/childrens_BMI/about_childrens_BMI.htm. Läst 6 april 2009. 
  12. ^ Flegal KM, Ogden CL, Wei R, Kuczmarski RL, Johnson CL (June 2001). ”Prevalence of overweight in US children: comparison of US growth charts from the Centers for Disease Control and Prevention with other reference values for body mass index”. Am. J. Clin. Nutr. "73" (6): sid. 1086–93. PMID 11382664. http://www.ajcn.org/cgi/content/full/73/6/1086. 
  13. ^ Sturm R (July 2007). ”Increases in morbid obesity in the USA: 2000–2005”. Public Health "121" (7): sid. 492–6. doi:10.1016/j.puhe.2007.01.006. PMID 17399752. 
  14. ^ Kanazawa M, Yoshiike N, Osaka T, Numba Y, Zimmet P, Inoue S (December 2002). ”Criteria and classification of obesity in Japan and Asia-Oceania”. Asia Pac J Clin Nutr "11 Suppl 8": sid. S732–S737. doi:10.1046/j.1440-6047.11.s8.19.x. PMID 12534701. 
  15. ^ Bei-Fan Z; Cooperative Meta-Analysis Group of Working Group on Obesity in China (December 2002). ”Predictive values of body mass index and waist circumference for risk factors of certain related diseases in Chinese adults: study on optimal cut-off points of body mass index and waist circumference in Chinese adults”. Asia Pac J Clin Nutr "11 Suppl 8": sid. S685–93. doi:10.1046/j.1440-6047.11.s8.9.x. PMID 12534691. 
  16. ^ ”Global Prevalence of Adult Obesity” (PDF). International Obesity Taskforce. http://www.iotf.org/database/documents/GlobalPrevalenceofAdultObesity16thDecember08.pdf. Läst 29 januari 2008. 
  17. ^ [a b] Haslam D (2007). ”Obesity: a medical history”. Obes Rev 8 Suppl 1: ss. 31–6. doi:10.1111/j.1467-789X.2007.00314.x. PMID 17316298. 
  18. ^ [a b c] Caballero B (2007). ”The global epidemic of obesity: An overview”. Epidemiol Rev 29: ss. 1–5. doi:10.1093/epirev/mxm012. PMID 17569676. 
  19. ^ [a b] ”Obesity and overweight”. World Health Organization. http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs311/en/index.html. Läst 8 april 2009. 
  20. ^ Seidell 2005 p.5
  21. ^ Tsigosa Constantine; Hainer, Vojtech; Basdevant, Arnaud; Finer, Nick; Fried, Martin; Mathus-Vliegen, Elisabeth; Micic, Dragan; Maislos, Maximo; et al. (April 2008). ”Management of Obesity in Adults: European Clinical Practice Guidelines”. The European Journal of Obesity "1" (2): sid. 106–16. doi:10.1159/000126822. PMID 20054170. http://www.gojaznost.org/gs/dodatak/OMTFManagementofObesityinAdults2008.pdf. 
  22. ^ Harvey, Richard A.. Biochemistry 5th ed. 
  23. ^ SBU. Mat vid fetma. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2013. SBU Rapport nr 218. ISSN 1400-1403, http://www.sbu.se/218
  24. ^ SBU. Fetma - problem och åtgärder. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2002. SBU Rapport nr 260. http://www.sbu.se/sv/publicerat/gul/fetma---problem-och-atgarder/
  25. ^ [a b] Zachary Bloomgarden (2003). ”Prevention of Obesity and Diabetes”. Diabetes Care 26 (11): ss. 3172–3178. doi:10.2337/diacare.26.11.3172. PMID 14578257. http://care.diabetesjournals.org/content/26/11/3172.full. 
  26. ^ [a b] ”History of Medicine: Sushruta – the Clinician – Teacher par Excellence” (PDF). Dwivedi, Girish & Dwivedi, Shridhar. 2007. http://medind.nic.in/iae/t07/i4/iaet07i4p243.pdf. Läst 19 september 2008. 
  27. ^ Theodore Mazzone; Giamila Fantuzzi (2006). Adipose Tissue And Adipokines in Health And Disease (Nutrition and Health). Totowa, NJ: Humana Press. sid. 222. ISBN 1-58829-721-7 
  28. ^ Keller, Kathleen (2008). Encyclopedia of Obesity. Thousand Oaks, Calif: Sage Publications, Inc. ISBN 1-4129-5238-7. http://books.google.ca/books?id=aRp2rJrEqZsC&dq=IOTF+obesity+map&source=gbs_summary_s&cad=0 
  29. ^ Breslow L (1952). ”Public health aspects of weight control”. Am J Public Health Nations Health 42 (9): ss. 1116–20. PMID 12976585. 
  30. ^ Puhl R, Brownell KD (2001). ”Bias, discrimination, and obesity”. Obes. Res. 9 (12): ss. 788–805. doi:10.1038/oby.2001.108. PMID 11743063. 
  31. ^ Rubinstein S, Caballero B (2000). ”Is Miss America an undernourished role model?”. JAMA 283 (12): ss. 1569. doi:10.1001/jama.283.12.1569. PMID 10735392. 
  32. ^ [a b] Johnson F, Cooke L, Croker H, Wardle J (2008). ”Changing perceptions of weight in Great Britain: comparison of two population surveys”. BMJ 337: ss. a494. doi:10.1136/bmj.a494. PMID 18617488. PMC: 2500200. http://www.bmj.com/cgi/content/full/337/jul10_1/a494. 
  33. ^ Fumento, Michael (1997). The Fat of the Land: Our Health Crisis and How Overweight Americans Can Help Themselves. Penguin (Non-Classics). sid. 126. ISBN 0-14-026144-3 
  34. ^ ”William Howard Taft, President (1857 - 1930)”. http://www.geni.com/people/William-H-Taft-27th-President-of-the-USA/4042234486350129799. Läst 9 januari 2013. 
  35. ^ ”What is NAAFA”. National Association to Advance Fat Acceptance. http://www.capitalnaafa.org/whatisnaafa.html. Läst 17 februari 2009. 
  36. ^ ”ISAA Mission Statement”. International Size Acceptance Association. http://www.size-acceptance.org/mission.html. Läst 17 februari 2009. 
  37. ^ Pulver, Adam (2007). An Imperfect Fit: Obesity, Public Health, and Disability Anti-Discrimination Law. Social Science Electronic Publishing. http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=1316106. Läst 13 januari 2009 
  38. ^ Neumark-Sztainer D (1999). ”The weight dilemma: a range of philosophical perspectives”. Int. J. Obes. Relat. Metab. Disord. 23 Suppl 2: ss. S31–7. doi:10.1038/sj.ijo.0800857. PMID 10340803. 
  39. ^ National Association to Advance Fat Acceptance (2008), We come in all sizes, NAAFA, http://www.naafaonline.com/dev2/, läst 2008-07-29 
  40. ^ ”International Size Acceptance Association – ISAA”. International Size Acceptance Association. http://www.size-acceptance.org/. Läst 13 januari 2009. 
  41. ^ Campos, Paul F. (2005). The Diet Myth. Gotham. sid. xiv,xvii. ISBN 1-59240-135-X 
  42. ^ Gard, Michael (2005). The Obesity Epidemic: Science, Morality and Ideology. Routledge. sid. 15 and 153. ISBN 0415318963 
  43. ^ Hellmich, Nanci (2005-05-25). ”Obesity: Time bomb or dud?”. USA Today. http://www.usatoday.com/news/health/2005-05-25-obesity_x.htm. Läst 21 september 2008. 
  44. ^ Di Castelnuovo A, Quacquaruccio G, Donati MB, de Gaetano G, Iacoviello L (2009). ”Spousal concordance for major coronary risk factors: a systematic review and meta-analysis”. Am. J. Epidemiol. 169 (1): ss. 1–8. doi:10.1093/aje/kwn234. PMID 18845552. 
  45. ^ http://www.1177.se/Dalarna/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Fetma/?ar=True
  46. ^ Whitmer RA, Gunderson EP, Barrett-Connor E, Quesenberry CP Jr, Yaffe K (2005). ”Obesity in middle age and future risk of dementia: a 27 year longitudinal population based study”. BMJ 330 (7504): ss. 1360. PMID 15863436. 
  47. ^ Corona, Giovanni, et al. "Body weight loss reverts obesity-associated hypogonadotropic hypogonadism: a systematic review and meta-analysis." European Journal of Endocrinology 168.6 (2013): 829-843.
  48. ^ Flegal KM, Troiano RP, Pamuk ER, Kuczmarski RJ, Campbell SM (1995). ”The influence of smoking cessation on the prevalence of overweight in the United States”. N. Engl. J. Med. 333 (18): ss. 1165–70. doi:10.1056/NEJM199511023331801. PMID 7565970. http://content.nejm.org/cgi/content/full/333/18/1165. 
  49. ^ [a b] Flynn MA, McNeil DA, Maloff B, et al. (2006). ”Reducing obesity and related chronic disease risk in children and youth: a synthesis of evidence with 'best practice' recommendations”. Obes Rev 7 Suppl 1: ss. 7–66. doi:10.1111/j.1467-789X.2006.00242.x. PMID 16371076. 
  50. ^ Dollman J, Norton K, Norton L (2005). ”Evidence for secular trends in children's physical activity behaviour”. Br J Sports Med 39 (12): ss. 892–7; discussion 897. doi:10.1136/bjsm.2004.016675. PMID 16306494. 
  51. ^ Lau DC, Douketis JD, Morrison KM, Hramiak IM, Sharma AM, Ur E (2007). ”2006 Canadian clinical practice guidelines on the management and prevention of obesity in adults and children [summary]”. CMAJ 176 (8): ss. S1–13. doi:10.1503/cmaj.061409. PMID 17420481. 
  52. ^ [a b] Lund Elizabeth M. (2006). ”Prevalence and Risk Factors for Obesity in Adult Dogs from Private US Veterinary Practices”. Intern J Appl Res Vet Med 4 (2): ss. 177–86. http://www.jarvm.com/articles/Vol4Iss2/Lund.pdf. 
  53. ^ McGreevy PD, Thomson PC, Pride C, Fawcett A, Grassi T, Jones B (2005). ”Prevalence of obesity in dogs examined by Australian veterinary practices and the risk factors involved”. Vet. Rec. 156 (22): ss. 695–702. PMID 15923551. 
  54. ^ Nijland ML, Stam F, Seidell JC (2009). ”Overweight in dogs, but not in cats, is related to overweight in their owners”. Public Health Nutr 13 (1): ss. 1–5. doi:10.1017/S136898000999022X. PMID 19545467. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]