Filippa av Hainaut

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Filippa av Hainaut
Kröning 4 mars 1330
Företrädare Isabella av Frankrike
Efterträdare Anna av Böhmen
Barn Edvard, den svarte prinsen
Lionel av Antwerpen
Johan av Gent
Edmund av Langley
Thomas av Woodstock m fl.
Föräldrar Vilhelm III av Hainaut
Jeanne de Valois
Född 24 juni 1314
Valenciennes
Död 15 augusti 1369
Windsor Castle
Begravd Westminster Abbey

Filippa av Hainaut, född 24 juni 1314, död 15 augusti 1369, var en engelsk drottning, gift med kung Edvard III av England. Hon fungerade som ställföreträdande regent vid flera tillfällen i England under Edvards frånvaro.

Filippa föddes i Valenciennes i Flandern, numera Frankrike. Hon var dotter till greve Vilhelm III av Hainaut och Jeanne de Valois och dotterdotter till Filip III av Frankrike. Omkring 1322 beslöt Edvard II av England att sluta en äktenskapsallians mellan Flandern och England, och Filippa valdes ut bland sina systrar som lämplig efter att ett sändebud hade sänts dit för att rapportera om deras utseende. Enligt rapporten om hennes utseende hade hon brun hy, nästan svart hår och mörka ögon och ansågs se ganska bra ut, även om hennes tänder var något utstående. Sommaren 1326 anlände både hennes blivande svärmor, Isabella av Frankrike, och hennes blivande make till Flandern för att söka hennes fars hjälp för att avsätta Edvard II. I avtalet beslöts slutgiltigt att äktenskapt skulle ske i utbyte mot hennes fars stöd för statskuppen, som ägde rum året därpå.

Filippa anlände till England i december 1327. Hon gifte sig med Edvard i York Minster i 24 januari 1328, nio månader efter hans trontillträde. Landets verkliga makthavare var dock hennes svärmor Isabella av Frankrike och hennes älskare Mortimer, och Filippa och hennes make bosatte sig på Woodstock Palace i Oxfordshire. Till skillnad från många av sina företrädare, fjärmade hon inte sig från det engelska folket genom att behålla sina utländska tjänare vid äktenskapet eller genom att ta in en stor andel utlänningar till det engelska hovet. Eftersom hennes svärmor inte ville avstå från sin position som första dam, blev Filippas kröning uppskjuten: hon kröntes slutligen i Westminister Abbey 4 mars 1330, då hon var sex månader gravid med sitt första barn. Edvard III tog slutligen själv makten i en statskupp i oktober 1330, och hennes svärmor förvisades då från hovet.

Filippa följde med Edvard på hans resor till Skottland 1333 och till Flandern 1338-40, där hon uppskattades för sin vänlighet och medkänsla. Den handling som främst förknippas med henne var då hon år 1347 medlade med sin make och övertalade honom att skona Borgarna i Calais' liv, vilka han planerat att avrätta som avskräckande exempel för stadsborna där. Filippa visade intresse för kultur: beskyddade krönikören Jean Froissart och ägde flera illuminerade manuskript. Hon hade också ett visst politiskt inflytande: hon influerade Edvard att visa intresse för att expandera handeln, och fungerade som ställföreträdande regent vid flera tillfällen under hans frånvaro. Relationen mellan Filippa och Edvard anss ha varit lycklig, även om Edvard under den senare delen av deras äktenskap var otrogen med Alice Perrers. Filippa blev med åren allt fetare, något som påverkade hennes hälsa. Filippa dog av ödem i Windsor Castle, och begravdes i Westminster Abbey.

Barn[redigera | redigera wikitext]

Filippa och Edvard fick tretton barn, däribland fem söner som nådde vuxen ålder och vars osämja så småningom skulle leda till det långa inbördeskrig känt som Rosornas krig.

  1. Edvard, den svarte prinsen (1330-1376), hertig av Cornwall, prins av Wales.
  2. Isabella Plantagenet (1332-1382), g.m Enguerrand VII de Coucy, earl av Bedford
  3. William (16 februari 1335-8 juli 1335), begraven i katedralen av York.
  4. Joan Plantagenet (1335-1348), dog av pest i Bordeaux, på väg att gifta sig med Peter I av Kastilien
  5. Lionel av Antwerpen (1338-1368), hertig av Clarence
  6. Johan av Gent (1340-1399), hertig av Lancaster.
  7. Edmund av Langley (1341-1402), hertig av York.
  8. Blanche Plantagenet (1342)
  9. Mary Plantagenet (1344-1362), g.m Johan V av Bretagne
  10. Margaret Plantagenet (1346-1361), g.m John Hastings, earl of Pembroke
  11. Thomas (1347).
  12. William av Windsor (24 juni 1348-5 september 1348).
  13. Thomas av Woodstock (1355-1397), hertig av Gloucester.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia


Föregångare:
Isabella av Frankrike
Drottning av England
1328–1369
Efterträdare:
Anna av Böhmen