Finlands kommuner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Finland är indelat i 320 kommuner (finska: kunta). Kommunerna ansvarar för bastjänster för invånarna. En kommun kan kalla sig stad (finska: kaupunki) om den anser sig uppfylla de krav som ställs på ett stadssamhälle.

Kommunerna har enligt lagstiftningen ansvar för viss utbildning, social- och hälsovårdstjänster, samhällsteknik och miljötjänster. Många tjänster produceras i samarbete med andra kommuner i samkommuner, till exempel sjukhus, många läroanstalter och yrkeshögskolor. De kommunala beslutsfattarna väljs vart fjärde år i kommunalvalet.

Enspråkiga kommuner erbjuder service på kommunens språk, finska eller svenska. I vissa fall, till exempel beträffande grundskolan, skall kommuninvånarna dock erbjudas service på sitt modersmål. Tvåspråkiga kommuner är skyldiga att erbjuda service, skylta och göra upp vissa dokument på båda språken. Språklagen gäller endast finska och svenska, men i samernas hembygdsområde skall kommunerna på motsvarande sätt ge service också på samiska.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Både före och efter 1809, då Finland skiljdes från Sverige och blev ett ryskt storfurstendöme, fungerade städer och landsbygdens socknar (utifrån kyrkans indelning i stift och församlingar) likadant i Finland som Sveriges kommuner. Även rättsväsendets indelning i härader hade sin motsvarighet i Sverige. De första kommunallagarna för Finland infördes genom kejserlig förordning 6 februari 1865, alltså strax efter Sveriges 1862 års kommunalförordningar. En förordning för städernas organisation följde 1873.

Efter självständigheten från Ryssland, infördes nya lagar 1917-1919. Rösträtten i kommunala val blev allmän och proportionell och inte längre beroende av inkomst. 1925 frikopplades kommunerna från kyrkans indelning i församlingar. I takt med att fler uppgifter ålades kommunerna, ökade behovet att göra kommunerna större. Ytterligare kommunreformer följde 1932, 1949 och 1970. Den 1 januari 2009 genomfördes en reducering av antalet kommuner från 415 till 348, och ett år senare (1 januari 2010) reducerades antalet ytterligare till 336 kommuner. Från 2013 är antalet 320.

Finland hade, liksom i Sverige före 1971, tre kommuntyper, landskommuner, köpingar och städer. Köpingen som kommuntyp upphörde den 1 januari 1977 och alla köpingar omvandlades automatiskt till städer.[1]

År 1995 infördes enhetlig kommuntyp. Dock innehåller 5§ i Finlands kommunallag följande passus: "Kommunen kan använda benämningen stad när den anser sig uppfylla de krav som ställs på ett stadssamhälle." Av de 348 kommuner som fanns 2009 räknade sig 108 som stad.[2] Det är en rent nominell fråga och innebär ingen skillnad i status, rättigheter eller skyldigheter.

Antal kommuner[redigera | redigera wikitext]

Antal kommuner i Finland
År 1917 1927 1937 1947 1957 1967 1977 1987 1997 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2013
Kommuner 532 585 602 547 549 537 464 461 452 444 432 431 416 415 348 342 336 320

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mitä Missä Milloin 1978, s. 129. Kustannusosakeyhtiö OTAVA, Helsingfors 1977. ISBN 951-1-04521-0
  2. ^ kommunerna.net Regionala indelningar och kommunnummer, antalet kommuner

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]