Finlands riksdag

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 60°10′21″N 24°55′59″Ö / 60.17250°N 24.93306°Ö / 60.17250; 24.93306

Finlands riksdag
Suomen eduskunta
Typ
Utformning enkammarriksdag
Ledning
Talman Eero Heinäluoma (SDP)
sedan 23 juni 2011
Struktur
Antal platser 200
Nuvarande mandatfördelning
Politiska grupper Regeringen


Oppositionen

Val
Valsystem proportionellt valsystem
Senaste valet 17 april 2011
Mötesplats
Finnish Parliament.jpg
Riksdagshusets plenisal
Webbplats
www.eduskunta.fi


Finland

Denna artikel är en del i serien om:
Politik i Finland



Atlas
Politikportalen
 v  d  r 


Finlands riksdag (finska: Suomen eduskunta), riksdagen, är Finlands parlament. Den består av en kammare med tvåhundra ledamöter och har sitt säte i Riksdagshuset i Helsingfors.

I grundlagens andra och tredje paragraf stadgas, att ”Statsmakten i Finland tillkommer folket, som företräds av riksdagen. [---] Den lagstiftande makten utövas av riksdagen, som också fattar beslut om statsfinanserna.”

Riksdagen väljs i allmänna, direkta, proportionella och hemliga val för fyra år åt gången. Riksdagen kan upplösas av republikens president på initiativ av statsministern.

Arbetet i riksdagen leds av talmannen. Nuvarande talman är Eero Heinäluoma.

Historia[redigera | redigera wikitext]

När Finland hade erövrats från Sverige av Ryssland år 1809 – men innan Sverige hade avträtt Storfurstendömet Finland till Ryssland i freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 – kallade tsar Alexander I av Ryssland de finska ledamöterna i Sveriges riksdag till en lantdag i Borgå, enligt de regler som gällde för den svenska ståndsriksdagen. På lantdagen svor ständerna tsaren trohet (vilket kunde ses en landsförrädisk handling, eftersom de fortfarande var svenska undersåtar) och han i sin tur lovade att Finland skulle få behålla sina lagar (de gustavianska grundlagarna), sin religion och sitt språk. Åbo blev det nya storfurstendömets huvudstad. Inom kort flyttade dock huvudstaden från Åbo till Helsingfors, eftersom det låg närmare Ryssland och Sankt Petersburg och Åbo hade för nära kontakter med Sverige.

Största delen av ryska tiden hade Finland en ståndslantdag. Genom 1906 års lantdagsordningen infördes allmän och lika rösträtt (först i Europa för kvinnor) och ståndslantdagen blev en enkammarlantdag. Genom 1919 års regeringsform kom begreppet riksdag att ersätta lantdag.

Mellan 1910 och 1930 sammanträdde lantdagen och riksdagen i det numera rivna Heimolahuset i Helsingfors. Det nuvarande riksdagshuset invigdes 1931. Under vinterkriget sammanträdde riksdagen i en skolbyggnad i Kauhajoki i Södra Österbotten.

Språk[redigera | redigera wikitext]

I grundlagen stadgas att lagarna stiftas och publiceras på finska och svenska (79 §). I grundlagen finns också bestämmelser om språket i själva riksdagsarbetet (51 §):

I riksdagsarbetet används finska eller svenska.

De handlingar som behövs för att ett ärende skall tas upp i riksdagen skall regeringen och andra myndigheter överlämna på finska och svenska. Riksdagens svar och skrivelser, utskottens betänkanden och utlåtanden samt talmanskonferensens skriftliga förslag skall likaså avfattas på finska och svenska.

Närmare bestämmelser finns i riksdagens arbetsordning (76 § i arbetsordningen som gäller 2009), där det fastslås att den finska texten ligger till grund för behandlingen i riksdagen och stadgas om vilka dokument som skall översättas, vilka meddelanden som skall ges på båda språken och hur anföranden skall tolkas.

Ledamöternas ställning[redigera | redigera wikitext]

Riksdagsledamöterna är oberoende: ”Varje riksdagsledamot är skyldig att i sitt uppdrag handla som rätt och sanning bjuder. Ledamoten skall därvid iaktta grundlagen och är inte bunden av andra bestämmelser.” I praktiken fattas dock ofta gruppbeslut av de partibaserade riksdagsgrupperna.

En ledamot kan inte åklagas för åsikter som yttrats i riksdagen annat än genom riksdagens beslut med fyra femtedelars majoritet, inte anhållas eller häktas före rättegång annat än för brott som ger minst ett halvt års fängelse (varvid riksdagens talman genast skall underrättas). Jävbestämmelserna är klart lindrigare än för tjänstemän. En ledamot kan mista sitt uppdrag enligt beslut av riksdagen med två tredjedelars majoritet om personen väsentligt försummat uppdraget eller dömts till fängelse för uppsåtligt brott eller valbrott.

Mandatfördelning[redigera | redigera wikitext]

Mandatfördelning i Finlands riksdag efter valen 1966–2011
Parti 1966 1970 1972 1975 1979 1983 1987 1991 1995 1999 2003 2007 2011
Centern 49 36 35 39 36 38 40 55 44 48 55 51 35
Samlingspartiet 26 37 34 35 47 44 53 40 39 46 40 50 44
SDP 55 52 55 54 52 57 56 48 63 51 53 45 42
DFFF, från 1991 Vänsterförbundet 41 36 37 40 35 26 20 19 22 20 19 17 14
Gröna förbundet - - - - - - (4) 10 9 11 14 15 10
SFP 11 11 9 9 9 10 12 11 11 11 8 9 9
FKF, från 2001 Kristdemokraterna 0 1 4 9 9 3 5 8 7 10 7 7 6
FLP, från år 1995 Sannfinländarna 1 18 18 2 7 17 9 7 1 1 3 5 39
LFP 9 8 7 9 4 0 0 1 0 0 0 0 0
ASSF 7 0 0 - - - - - - - - - -
Ålands riksdagsledamot 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1
Övriga 0 0 0 2 0 4 0 0 3 1 0 0 0
Summa 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200 200
Källor:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]